Den livsfarliga kärnkraften

Fukushimakatastrofen är inte över. Den som är intresserad av utvecklingen i Japan kan konstatera att den radioaktiva kontamineringen är omfattande och att konsekvenserna ännu inte är klarlagda. Enligt vissa forskare är olyckan allvarligare än Tjernobyl och Japan har till och med hanterat katastrofen sämre än vad Sovjetunionen gjorde. Måhända har vi bara sett början av haveriet i Fukushima.

Idag rapporterade forskare vid Ryukyouniversitetet i Okinawa att man har funnit att en fjärilsort som lever i Fukushimaområdet har börjat mutera. Direkt efter katastrofen hade tolv procent av fjärilarna missbildningar som mindre vingar och skadade ögon. I tredje generationen hade 34 procent drabbats och efter ett halvår var 52 procent av fjärilarna missbildade. Det är naturligtvis en mycket allvarlig varning; påverkas fjärilarna i så hög omfattning drabbas också annat liv – även människan. En energikälla som producerar radioaktivitet är helt enkelt livsfarlig inte bara för livet idag utan också för framtida generationer. Fortsätt läsa

OS – idrottsfest och långsiktig investering

De gångna OS-veckorna i London verkar leva upp till epitetet ”the best games ever” – och det säger mycket. Såväl sommar- som vinterspel har de senaste decennierna varit verkliga idrottsfester.

Vad som är mycket positivt med Londonspelen är att arrangörerna hela tiden har planerat långsiktigt. Dels har britterna använt OS för att långsiktigt rusta upp en tidigare nedgången del av huvudstaden, inte minst när det gäller infrastrukturen. Man har också varit noga med att inte dra på sig kostnader för anläggningar som inte kommer att vara fullt ut använda efter OS. Flera anläggningar monteras helt enkelt ned, flyttas eller säljs. Såväl simstadion som stora olympiastadion kan lätt krympas om de inte kommer att behövas fullt ut. Överhuvudtaget verkar OS-arrangörerna i London ha tänkt långsiktigt och satsat på ett hållbart koncept.

Fortsätt läsa

Viktigt diskutera och granska Riksbanken

Sedan några år tillbaka är jag ersättare i Riksbanksfullmäktige, utsedd av riksdagen. Det är ett mycket intressant uppdrag. Eftersom Riksbanken sedan länge är självständig och det är den sex personer starka direktionen som fastställer styrräntan utan politisk inblandning fungerar fullmäktige främst som ett kontrollorgan. De viktigaste besluten som tas i fullmäktige handlar om att utse ledamöterna i direktionen.

I riksbanksfullmäktige får vi ledamöter hursomhelst mycket intressant information om det ekonomiska läget och om hur resonemangen går bland direktörerna i direktionen. Även gentemot media och allmänhet är Riksbanksdirektionen mycket öppen med diskussionerna går. Därför är det ingen nyhet att det finns mycket tydliga åsiktsskillnader mellan ledamöterna. Medan fyra av direktionsledamöterna, med riksbankschefen Stefan Ingves i spetsen, anser att styrräntan i nuvarande läge bör ligga på 1,5 procent, anser två av ledamöterna, de båda vice riksbankscheferna Lars E O Svensson och Karolina Ekholm att räntan är alltför hög i nuvarande ekonomiska situation. Fortsätt läsa

Ekohumanismen behövs på 2000-talet

Inlägg publicerad i Liberal debatt nr 4 2011:

Bondeförbundet/Centerpartiet har vid många tillfällen under sin hundraåriga historia spelat en nyckelroll i svensk politik. Det är ingen tillfällighet. Från en självständig mittenposition har partiet konstruktivt kunnat påverka utvecklingen.

Centerpartiet har förutsättningar att spela en nyckelroll även i 2000-talets Sverige. Men det kräver att partiet hämtar näring från sina gröna rötter och samtidigt ser framåt. Det gäller att tydliggöra den egna profilen, offensivt driva hjärtefrågorna och samtidigt konstruktivt samarbeta med andra partier för att nå resultat.

Liberal kärna

Redan från början finns en liberal kärna i centerideologin. Under 1800-talet var framstegsvänliga bondepolitiker som Anders Danielsson, Hans Jansson och Nils Larsson aktiva och pådrivande i reformeringen av Sverige. Denna ”landsbygdsliberalism” hade förmodligen lika stor betydelse för samhällsomvandlingen som liberala adelsmän som Johan August Gripenstedt, Lars Johan Hierta och Louis de Geer, vilka brukar lyftas fram i historieskrivningen.

Många av Bondeförbundets pionjärer hörde till den landsbygdsliberala strömningen. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, ledare som Johan Andersson i Raklösen, Johan Johansson i Kälkebo och, inte minst, Axel Pehrsson Bramstorp (”den liberale agraren”). Berglund hade varit frisinnad landstingsledamot, medan de övriga hade en bakgrund som liberala riksdagsledamöter. Olof Olsson i Kullenbergstorp, som ledde partiet kring 1930, hade däremot varit ”högervilde” i riksdagen. Fortsätt läsa

Grön Politik för Det Goda Livet

Inlägg på Newsmill 21 april 2011:

Sverige behöver en tydlig grön och decentralistisk politik. Centerpartiet har de naturliga förutsättningarna att fylla denna viktiga roll, men det kräver att partiet med full kraft lyfter fram sina egna profilfrågor, skärper sin profil och träder ut ur alliansskuggan. Det är dags för Grön Politik för Det Goda Livet!

Under senare år har Centerpartiet allt oftare framställt sig som ett liberalt parti bland andra liberala partier. Detta har medverkat till att göra partiet otydligt, särskilt som det är något oklart vilken ”liberalism” det handlar om, socialliberalism, grön liberalism, nyliberalism eller en liberalism helt utan prefix. Det är dags att tydligare lyfta fram partiets egen unika gröna och decentralistiska profil.

Redan när Bondeförbundet bildades för ett sekel sedan fanns en frihetlig, socialliberal kärna i partiets politik. Idealet var en levande landsbygd med självägande bönder som, tillsammans med sina familjer, självständigt kunde utveckla sina gårdar. Det handlade i hög grad om att skapa rättvisa mellan olika samhällsgrupper, om att ge landsbygdens folk likvärdiga levnadsförhållanden med stadsborna.

Social marknadsekonomi

Flera centrala personer i Bondeförbundet under partiets första decennier startade sina politiska banor som liberaler. Det gäller partigrundaren Carl Berglund, liksom partiets förste statsminister Axel Pehrsson Bramstorp, som inledde sin riksdagsbana som liberal. En orsak till Bondeförbundets bildande var insikten om att en otyglad marknadsliberalism leder till koncentration och centralisering, till ökande klyftor mellan land och stad, mellan olika grupper i samhället. Liksom för övriga agrardemokratiska partier, som bildades runt om i Europa i början av 1900-talet, byggde Bondeförbundet på värden som frihet, social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering. Denna idéströmning kallas av statsvetarna för agrarianism.

Bondeförbundet betecknades tidigt som ett ”naturligt centerparti” i det politiska landskapet. Som mittenparti kunde partiet samverka åt såväl höger som vänster utifrån möjligheterna att få genomslag för sina hjärtefrågor. Genom krisuppgörelsen 1933, av de politiska motståndarna föraktfullt kallad kohandeln, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna inleddes ett rödgrönt samarbete som fick stor betydelse för den fortsatta utvecklingen. Tillsammans byggde böndernas och arbetarnas partier upp det svenska folkhemmet under de kommande decennierna. Fortsätt läsa

Fler namn till partistyrelsen

Tage Påhlsson och Jan Gullmark i Ånge hör till de centerpartister som är tydliga i sin kritik, även offentligt, mot utvecklingen inom Centerpartiet under senare år. De vill se en mer kraftfull regional- och landsbygdspolitik. Rättvisefrågor och skatt efter bärkraft är andra frågor som de erfarna Ångepolitikerna understryker. De uttrycker synpunkter som jag tror delas med ganska många centerväljare – och därför ska de tas på allvar.

I veckan har Påhlsson och Gullmark intervjuats såväl i Sundsvalls Tidning som i Dagbladet – och nu presenterar de en rad namnförslag till den partistyrelse som ska väljas vid stämman i Åre i september. De lyfter fram Lena Ek som sitt favoritförslag till partiledarposten. Dessutom nämner de Sven Bergström, Reinhold Hellgren, Pelle Åsling och undertecknad, Håkan Larsson, som förslag till partistyrelsen.

Det känns hedrande att bli omnämnd i de här sammanhangen. Viktigare är emellertid att Centerpartiet får en styrelse som är representativ för hela rörelsen, såväl för kärngrupperna runt om i landet som för de nya grupper partiet har attraherat under senare år. Ska partiet framgångsrikt kunna gå till offensiv måste man hämta näring från de gröna och decentralistiska rötterna och samtidigt möta framtiden med en konstruktiv politik. Centerpartiet behöver en nystart för att kunna växa sig starkt. Grön Politik för Det Goda Livet!

Dagens citat 14/4; Vad händer i Japan?

Kärnkraftsolyckan i Fukushima är antagligen en mycket större katastrof än vad som hittills framkommit. Några detaljer om händelseförloppen i de olika reaktorerna är inte offentliggjorda. Och informationen om de övriga fem reaktorerna i området är närmast obefintlig.

—-

Hur man än gör fortsätter problemen i månader, kanske många år. I Fukushimas sex reaktorer finns åtminstone 30 gånger mer radioaktivt material än vad som fanns i Tjernobyl. Grafitbranden i Tjernobyl fick de radioaktiva partiklarna att stiga högt upp och därmed spridas över ett stort område. I Fukushima kommer utsläppen ut på låg höjd och på marken. Gaser ger sig i väg, ånga tas av vinden, utsläpp letar sig ner i grundvattnet. Än så länge har det mesta blåst ut i Stilla havet, men när vinden vänder är risken för Tokyo uppenbar.

I svenska medier förstärks den japanska censuren med något som kan beskrivas som en självpåtagen kärnkraftscensur.

Kontrasten till Tyskland är slående. Där rapporteras från Japan på ett helt annat sätt. Och den tyska opinionen har också svängt fullständigt när det gäller kärnkraft.

Gunnar Lindstedt i Veckans Affärer 14 april 2011

Satsa på alternativen och stäng dörren till ny kärnkraft

(Publicerad i Sundsvalls Tidning och Länstidningen)

Den pågående kärnkraftskatastrofen i Fukushima påminner oss om att det handlar om en energikälla med enorma risker för liv av alla slag. Radioaktiv nedsmutsning hotar land som hav runt de skadade reaktorerna.

Även om vi i Sverige inte har problem med jordbävningar och tsunamivågor kan liknande haverier inträffa även här. 2006 slogs en rad säkerhetssystem ut vid kärnkraftverket i Forsmark. Enligt en rapport, som Ny teknik nyligen avslöjade, visade sig risken för en härdsmälta ha varit 790 gånger högre än vad man tidigare trott …

Även de som valt att blunda för kärnkraftens specifika risker – från uranbrytning till slutförvaring – borde vid det här laget ha fått upp ögonen. Därför bör det nu finnas bättre förutsättningar än tidigare för en ännu större satsning på förnybar energi och energihushållning än vad energiuppgörelsen innebär.

Med en storsatsning på förnybar energi finns inga skäl att ersätta nuvarande reaktorer med nya, som skulle bli mycket större och binda fast oss i kärnkraftsberoende under kanske hundra år framåt. Det vore fullständigt oansvarigt.

Stäng därför den dörr som öppnats på glänt för nya reaktorer. Fortsätt läsa

Jernbaneverket vill satsa på Meråkerbanen!

Idag har norska Jernbaneverket överlämnat sin rapport om elektrifiering av Meråkerbanen till samferdselminister Magnhild Meltveit Kleppa. Det skedde i samband med att Senterpartiets landsmöte inleddes på Hell i Stjördal.

Rapporten är mycket positiv. Jernbaneverket konstaterar att en elektrifiering och upprustning av Meråkerbanen är en viktig satsning och föreslår att banan elektrifieras inom den nuvarande Nationella transportplanen 2010-2019. En elektrifiering och upprustning skulle ge positiva ringverkningar på såväl norsk som svensk sida, konstaterar man. Mer gods kan överföras till tåg och fraktas ut på båt från Trondheimsfjorden, vilket ger positiva miljömässiga konsekvenser.

En elektrifiering av banan mellan Storlien och Hell kostnadsberäknas till 805 miljoner norska kronor. Om banan ska rustas till samma nivå som Mittlinjen på svensk sida blir kostnaden mellan 2,3 och 2,7 miljarder kronor. Då kommer tågen också att kunna köras med högre hastighet.

Jag hoppas att norrmännen nu verkligen tar sig samman och elektrifierar banan på sin sida av gränsen – och det bör ske så snart som bara är möjligt. Egentligen är det skandal att det inte skett för länge sedan, men bättre sent än aldrig.

För Jämtland och hela Mittskandinavien är en upprustad Meråkerbana av mycket stor betydelse. Att knyta samman Nordens Gröna Bälte – Jämtlands län och Tröndelag – kommer att betyda nya utvecklingsmöjligheter. Samferdselminister Meltveit Kleppa konstaterade att utredningen är intressant och att hon ska granska den närmare.

Jag utgår ifrån att den norska regeringen nu tar sitt ansvar och sätter fart på upprustningen så snart som bara är möjligt. Bäst är det förstås om banan rustas upp till samma standard som järnvägen på svensk sida, ett minimikrav är att banan elektrifieras och förstärks för att klara tyngre godståg. Från Centerpartiet i Jämtlands län och Senterpartiet i Nord- och Sörtröndelag kommer vi att fortsätta att driva på frågan ända tills Meråkerbanen är moderniserad och elektrifierad.