Varför ingen diskussion om Cetaavtalet i Sverige?

I helgen skrevs ”frihandelsavtalet”ceta Ceta mellan EU och Kanada under i Bryssel. Glada herrar – kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, Kanadas premiärminister Justin Trudeau och rådsordföranden Donald Tusk – poserar på bilderna från den högtidliga ceremonin.

Är det då ett bra avtal? Faktum är att jag inte vet. Diskussionen i Sverige har varit miserabel. I detta land, till skillnad från i många andra EU-länder, applåderas närmast reflexmässigt nämligen allt som betecknas som ”frihandel”. Den som ifrågasätter och kritiserar stämplas lätt som ”protektionist”.

Att Ceta mer handlar om regelverk och standarder, liksom om att företag ska kunna stämma länder om de anser att deras intressen skadas (ISDS), kommer sällan fram i svensk debatt. Tullarna är ju redan avskaffade eller mycket låga. Fortsätt läsa

Tankar 35 år efter U137:s grundstötning

Hela 35 år har gått sedan skarmavbild-2016-10-27-kl-08-51-15den sovjetiska ubåten U 137 gick på grund i Gåsefjärden vid inloppet till Karlskrona. Sverige har knappast varit närmare en militär konfrontation med stormakten i öster som dessa oktoberdagar. Statsminister Fälldin stod fast och uttalade sina bevingade ord ”Håll gränsen!”.

När detta hände befann jag mig på SSU:s kursgård Bommersvik i Sörmland. Jag arbetade för Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL), som var ungdomsorganisationernas samarbetsorganisation i internationella frågor. I oktober 1981 arrangerade vi en konferens, förlagd till Bommersvik, inom det all-europeiska samarbete som då pågick. Vid de här konferenserna deltog företrädare för alla viktiga ideologiska inriktningar, från de officiella kommuniststyrda ungdomsorganisationerna i öst över socialdemokratiska, liberala och centerinriktade organisationer till högerns unga. Nästan alla europeiska länder, i väst såväl som i öst, var representerade.
Fortsätt läsa

Mörka moln över framgångens Polen

Bilder:
1. Bredvid Kulturpalatset, Stalins ”gåva” till polska folket, växer nya moderna skyskrapor upp.

2. Vid vårt besök i parlamentet, sejmen, träffade vi från PSL förre jordbruksministern Marek Sawicki och nye partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz (35-årig läkare från Krakow). På bilden även Håkan Larsson, Andrzej Mroz tolk och kontaktman, liksom Andrzejs dotter Karolina som studerar psykologi vid Warszawa universitet.

3. Den politiska debatten i Polen är hård. Förre premiärministern från PO Donald Tusk, idag ordförande Europeiska rådet, och PIS ordförande Jaroslaw Kaczynski står på varsin sida av barrikaderna.

4. PSL är världens äldsta agrardemokratiska gröna centerparti, grundat 1895. Partiet lanserade fyrklövern som symbol. Idag ser den ut så här i PSL:s version.

När man idag vandrar på warszawavyWarszawas gator blir man imponerad. Den polska huvudstaden är ren, fräsch och pulserande europeisk storstad. Nya hus växer upp, de gamla rustas och underhålls. För några decennier sedan var det helt annorlunda.

Även på landsbygden händer mycket positivt. I byarna byggs nytt. Vägnätet är upprustat. Jag besöker en ny, fräsch landsbygdskrog som serverar utmärkt polsk husmanskost. I närheten ligger en toppmodern bilverkstad.

De flesta polacker har fått det mycket bättre. Jag, som har besökt Polen många gånger sedan 1970-talet, ser detta överallt. Polen efter kommunismens fall är en framgångssaga. Som Maciej Zaremba skriver i DN har landet genomgått ungefär samma utveckling på bara 20 år som har tagit 70 år i Sverige. Men samtidigt som de ekonomiska klyftorna har minskat är har de mentala vidgats, menar Zaremba. Kanske har han rätt. Fortsätt läsa

Polens gröna centerparti vill samarbeta

Bilden: PSL-ordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysh och förre jordbruksministern Marek Sawicki fördjupar sig i ”Grön Politik för Det Goda Livet”.

Under några dagar har jagskarmavbild-2016-10-22-kl-16-25-01 besökt vårt grannland söder om Östersjön, Polen. Viktigast var besöket i sejmen, där vi träffade ledningen för PSL, Polens gröna centerparti. För övrigt världens äldsta parti med agrardemokratiska rötter. Partiet, som bildades 1895, började med gröna fanor och lanserade fyrklövern som symbol. Tyvärr är många av centerpartisterna i vårt land omedvetna om detta, kunskapen om det egna partiets historia är inte särskilt utbredd.

PSL vårdar sin historia på ett helt annat sätt. Wincenty Witos och Stanislaw Mikolajczyk är de viktigaste personerna i historieskrivningen, och de på goda grunder. Witos var premiärminister två gånger under 1920-talet, bland annat då Röda Armén stoppades på väg västerut, ”Undret vid Wisla”. Han var också en av grundarna till ”Gröna Internationalen”, där de agrardemokratiska partierna samarbetade under mellankrigstiden. Mikolajczyk gjorde heroiska insatser i kampen för demokrati mot det kommunistiska maktövertagandet under åren 1945-47. Därefter arbetade han i exil för demokrati. Jag tror att hans arbete medverkade till att de gröna idéerna överlevde kommunismen i Polen. Hans bok ”Det skändade Polen, Sovjets erövringsmetoder” är mycket läsvärd för alla som vill veta vad som hände efter andra världskrigets slut.
Inom CUF och centerrörelsen i stort hade vi stort utbyte med först landsbygdsungdomsförbundet ZMW under 1980-talet och därefter med PSL in på 2000-talet.
Nu träffade jag PSL nye ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, en 35-årig läkare från Krakow, som var minister i den tidigare regeringen. Det var en mycket trevlig bekantskap. Med vid mötet var också Marek Sawicki, som var jordbruksminister i den tidigare regeringen. Nu kämpar de för att återta förlorad mark i nästa parlamentsval. Regeringspartiet PIS (”Lag och Rättvisa”), som har egen majoritet i sejmen, är den stora motståndaren. Mer om detta senare.

Fortsätt läsa

Remissyttrande över regionutredningen från Centerpartiet i Krokoms kommun

Remissyttrande

Regional indelning – tre nya län (SOU 2016:48)

Diarienummer: Fi2016/02568/K

Centerpartiet i Krokoms kommun avger härmed följande yttrande:

En regionreform bör handla om Skärmavbild 2016-06-06 kl. 10.44.30decentralisering/regionalisering av makt och resurser från staten till regionerna, inte om kartritande från ovan. Vi avvisar därför Indelningskommitténs förslag om att inordna region Jämtland Härjedalen i ett ”Norrlands län” som skulle omfatta mer än halva landets yta.

En indelning i storregioner framstår i praktiken som i det närmaste oåterkallelig om den genomförs. Därför är det oacceptabelt att förändringen avses ske utan att vare sig frågan behandlas demokratiskt i en valrörelse eller underställs väljarna i en folkomröstning. De som berörs får inte köras över av centralmakten på det sätt som planeras. Vi motsätter oss därför förslaget om att ”Norrlands län”, enligt förslaget, ska förverkligas redan 2018/2019. Vi tror överhuvudtaget inte på jätteregioner av detta slag med de avstånd detta innebär, geografiskt och demokratiskt. Fortsätt läsa

Vilken väg väljer EU?

Har ägnat förmiddagen åt att junckerfölja debatten i Europaparlamentet om EU:s läge efter Brexit. Debatten stärkte ordföranden Jean Claude Junckers påstående om att EU befinner sig i en ”existensiell kris”. Nivån på debatten var högst varierande.

Dagens debatt utgick från ordförande Junckers linjetal. Innehållet var inte särskilt förvånande. Juncker arbetar ju sedan länge för att överföra mer makt till EU. Nu lyfte han fram kravet på en gemensam försvarsunion för EU och att en ”verklig utrikesminister” måste utses. Han påstod också att euron var ett ”uttryck för solidaritet”, vilket jag tror att greker och andra betvivlar.

Juncker sa också en del bra sakar som att han vill ta strid för det europeiska jordbruket. Han sa bland annat att ”jag kan aldrig acceptera att mjölk är billigare än vatten” – och det är det ju lätt att hålla med om. Frågan är förstås hur detta ska ske i praktiken.

Efter ordförandens tal följde en brokig diskussion av varierande kvalitet, där företrädare för de olika partigrupperna deltog. Jag fäste mig ännu en gång vid liberala Aldegruppens ordförande Guy Verhofstadt, den mest extreme statsbyggaren i parlamentet. Han verkar tro att mycket mer union skulle övertyga medborgarna om EU:s förträfflighet när allt tyder på att det är tvärtom. Det är något svårt att förstå hur han kan företräda en grupp där många av de övriga ledamöterna inte alls vill gå lika långt på vägen mot ett Europas Förenta Stater.
Nedan lägger jag in en text som jag skrivit efter att jag i förra veckan besökte Europaparlamentet i Bryssel tillsammans med kollegor i Föreningen Centerjournalister. Den handlar också om läget efter Brexit. Den ännu obesvarade frågan är ”Vilken väg väljer EU?” Frågan är om fredagens toppmöte med stats- och regeringscheferna i Bratislava kan ge någon antydan om svaret. Fortsätt läsa

Storregion eller inte: Ingen höger- vänsterfråga

När sakargumenten tryter tar man till skrämsel. På något annat sätt har jag svårt att tolka regionordföranden Ann-Marie Ammi Johansson när hon i ett facebookinlägg försöker hävda att frågan om storregion eller inte är en ”klassisk höger-vänsterfråga”. Än mer konfunderad blir jag när hon får stöd av den vanligen kloka Margareta Winberg, som antyder att motståndarna till ett ”Norrlands län” skulle vara ”höger” och ha en dold agenda som går ut på att ”sälja ut stora delar av den offentliga vården”. Jag tar mig för pannan.Skärmavbild 2016-04-05 kl. 15.44.49
Motståndet mot att göra region Jämtland Härjedalen till en inlandsdel av en jätteregion som omfattar mer än halva landet är starkt i alla politiska läger. Men nu vill alltså ledande socialdemokrater skrämma ”sina egna” med att vården skulle privatiseras och säljas ut om vår region får vara kvar. Det är ingenting mindre än rent struntprat.
Om Johansson och Winberg verkligen anser att storregion eller inte skulle vara en ”klassisk höger-vänsterfråga” borde de vara de första att argumentera för att frågan ska behandlas i en valrörelse eller i en folkomröstning. Men det gör de förstås inte… Fortsätt läsa

Centerpartisten som kämpade för Polens frihet

En av de största och viktigaste Skärmavbild 2016-08-25 kl. 20.44.49personerna i den internationella centerrörelsens historia är utan tvekan polacken Stanislaw Mikolajczyk. Ändå är han i det närmaste okänd i Sverige, även inom Centerpartiet. I Polen vårdas däremot hans minne omsorgsfullt inom Centerpartiet PSL – och det på goda grunder.

Jag har de senaste dagarna läst Mikolajczyks bok Det skändade Polen, Sovjets erövringsmetoder (Natur och Kultur 1949). Det är en fängslande läsning om hur Polen först förråddes av den polska exilregeringens allierade Storbritannien och Förenta Staterna, för att sedan läggas under Stalins och Sovjets välde. I hela processen var Stanislaw Mikolajczyk en person som gjorde allt i sin makt för att hans land efter kriget skulle bli fritt och demokratiskt.

Från armén till exilregeringen

Under 1930-talet hade Mikolajczyk fått en allt viktigare roll inom bondepartiet/centerpartiet PSL, men vid krigsutbrottet 1939 blev han soldat i den polska armén. När de tyska nazisterna ockuperade hans hemland lyckades han fly och så småningom ta sig till London. Hans fru och son hamnade emellertid i tyska koncentrationsläger. Fortsätt läsa

Minnesord över Thorbjörn

Thorbjörn Fälldin har gått bort, FÄLLDIN KÄRNKRAFTSOMRÖSTNING90 år gammal. Han var utan tvekan en av 1900-talets största svenska politiker. En sann decentralist och mannen som på allvar lyfte miljöfrågorna högt upp på den politiska agendan. Som statsminister utgick han från vad politiken innebar för vanliga människor, gärna personifierade av hans grannar i Ådalen.

Jag har många minnen av Thorbjörn. Allra första gången jag träffade honom var vid min första CUF-kurs på Lövhult utanför Nässjö 1966. Då var han ännu inte partiordförande utan fortfarande en framtidsman. Så småningom blev det många fler gånger vi träffades. Under Thorbjörns tid som centerledare arbetade jag som Ung Centerredaktör och förbundssekreterare i CUF – och han följde med intresse vad som hände i ungdomsförbundet. Ibland var han kritisk mot vad vi gjorde och tyckte och då fick vi veta det. Fortsätt läsa

”Norrlands län” löser inte framtidens problem

Publicerad i Länstidningen 7 juli 2016

– Det är helt crazy!

Det utbrast min vän, en ledandeSkärmavbild 2016-06-06 kl. 10.44.30 politiker i Tröndelag, när jag nyligen besökte grannarna i väster. Regionfrågan var en naturlig diskussion. Vännen skakade på huvudet och visade med sitt kroppsspråk hur ”crazy”, galen, han anser att förslaget att slå samman halva Sverige till en region är.

I Norge skulle ingen komma på tanken att halva landet, från Tröndelag till Finnmark, ska slås ihop till en region. Däremot kommer Nord- och Sör-Tröndelag att förenas 2018. Sammanslagningen av Tröndelag har föregåtts av en bred diskussion och beslutet har fattats av fylkena själva. Att Tröndelag har gemensam historia och identitet underlättar förstås.

I Sverige är det annorlunda. Nyligen presenterade Indelningskommittén förslag om nya storregioner redan från 2019, länsstyrelserna ska slås samman ännu tidigare, 2018. En av de tilltänkta storregionerna är ”Norrlands län”, ”Stornorrland”, som omfattar de fyra nordliga länen, mer än halva landets yta.

Utredarna, Barbro Holmberg och Kent Johansson, hävdar att detta långtgående förslag har bred ”acceptans”. Om utredarna hade lyssnat på medborgarna i Jämtland Härjedalen hade de förstått att detta har föga med verkligheten att göra. Tyvärr är det tydligen viktigare att oåterkalleligt skapa storregioner. Utan att väljarna får ta ställning vare sig i val eller folkomröstning.

Huvudsyftet verkar vara att befolkningsmässigt skapa ungefär lika stora enheter, ”one-size-fits-all”. Att förutsättningarna skiftar mellan olika delar av landet väljer man då att blunda för. Det är faktiskt inte enbart storleken som avgör hur framgångsrik en region är. Fortsätt läsa