Fördjupa det nordiska samarbetet

Fler norrmän än någonsin säger nej till EU-inträde. Enligt den senaste opinionsundersökningen skulle 62 procent av norrmännen rösta nej till EU, medan ja-sägarna endast är 24 procent, om det vore folkomröstning idag. Med en så tydlig opinion är det inte aktuellt med någon ny EU-omröstning i Norge under överskådlig tid.

Inför folkomröstningen 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan i Sverige. Min vision var ett nära samarbetande Norden, som kunde samarbeta med EU utan att vara en del av unionen. När de nordiska länderna valde olika relationer till Bryssel trodde jag att den nordiska visionen hade förlorat sin realism.

Kanske är det inte så. Det folkliga stödet för ett nära nordiskt samarbete är starkt. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och står för en gemensam samhällsmodell. Tillsammans kan de nordiska länderna spela en viktig roll på den globala scenen, exempelvis inom G20, IMF och Världsbanken. Var för sig har vi ett mycket mindre inflytande.

Därför är jag mycket glad över att Gunnar Wetterberg har utvecklat sina tankar om Förbundsstaten Norden i en bok, som dessutom har givits ut av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Wetterberg skissar på ett allt närmare nordiskt samarbete när det gäller ekonomi, handel och utrikespolitik – som till 2030 kan leda fram till en gemensam nordisk statsbildning.

Jag hoppas att vi nu får en konstruktiv diskussion som kan stärka Norden. Om det nordiska samarbetet utvecklas till ett statsförbund eller en förbundsstat är inte avgörande. Det viktiga är att det nordiska samarbetet fördjupas.

Det vore illa om den nordiska tanken, som har starkt folkligt stöd, reflexmässigt skulle avfärdas ännu en gång. Ett starkt Norden är hursomhelst en vision att arbeta vidare för att förverkliga. För Jämtlands län och övriga delar av Mittskandinavien skulle ett öst- västsamarbete över nationsgränserna i Norden få en särskilt stor positiv betydelse.

Förbundsstaten Norden

När jag arbetade för ett nej till EU-medlemskap inför folkomröstningen 1994 var det med visionen om ett starkt, enat Norden som alternativ. Jag såg framför mig ett nära samarbete mellan de nordiska länderna – som statsförbund eller förbundsstat – som i sin tur samarbetade med EU utan att vara en del av denna union.

De nordiska länderna valde emellertid olika relationer till Bryssel och intrycket blev att det inte var realistiskt med en nordisk statsbildning under överskådlig tid. En som däremot idag tror på ett enat Norden är Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef vid Saco. Förra året skrev han två uppmärksammade debattinlägg i DN, där han förespråkade en nordisk förbundsstat.

Wetterberg har nu – på uppdrag av Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet – gått vidare och skrivit boken Förbundsstaten Norden, där han skisserar hur en sådan statsbildning kan utvecklas fram till 2030. Häromdagen presenterade han boken vid Nordiska rådets session i Reykjavik. Fortsätt läsa

En pigg 90-åring

JohanJ, Marit och AnneI helgen har Senterpartiet fest i Oslo. Även om partiet för närvarande är pressat av ett mediedrev har senterfolket kraft att koppla av, lära av historien, se framåt och festa på traditionellt sätt.

Sammanfattningsvis har det varit en mycket trevlig dag med föreläsningar, underhållning och engagerade tal. Kjell Dahle och jag har fått möjlighet att presentera vår nya bok Annerledes-Europa – och efterfrågan på boken blev stor därefter. Partiledaren Liv Signe Navarsete höll ett engagerat jubileumstal, förre partiordföranden Johan J Jakobsen talade om de olika regeringskonstellationer Senterpartiet ingått i under de senare decennierna.

Det som rörde mig mest var emellertid förra partiordföranden Anne Engers framträdande vid jubileumsmiddagen. Anne, numera fylkesman (landshövding), var lika karismatisk och engagerad som under EU-kampen 1994, då jag besökte Norge många gånger. Det var en fröjd att höra henne tala om Senterpartiets roll i dagens och framtidens samhälle.

Senterpartiet grundades 1920 och firar alltså 90 årsjubileum. Centerpartiet i Sverige firar 100 år om någon månad och polska PSL, världens äldsta gröna centerparti är 115 år vid det här laget. Jag är övertygad om att de gröna centeridéerna behövs även på 2000-talet, kanske mer än någonsin. Därför är det så viktigt att samarbetet dessa partier emellan utvecklas framöver. Mitt intryck är att insikten om detta växer på båda sidor av Kölen. Kanske kan boken om Annerledes-Europa bli ytterligare en inspiration i denna riktning. På plats i Oslo är även Centerpartiets partisekreterare Anders Flanking.

Tidningen Nationen publicerar en utmärkt artikel om Annerledes-Europa.

Bilden: Tre aktiva veteraner på Senterpartiets 90 årsfirande. Från vänster förre partiordföranden Johan J Jakobsen, Marit Arnstad, tidigare bland annat energi- och oljeminister – och Anne Enger, partiledare och ”nej-drottning” under EU-kampen i mitten av 1990-talet. (Foto: Senterpartiet)

Grön centerpolitik för hela Europa

Annerledes-EuropamedLivSigne2Äntligen har vi då presenterat boken Annerledes-Europa (Pax forlag). Under flera år har Kjell Dahle och jag arbetat med att ge en överblick över hur de gröna centeridéerna har utvecklats i Europa – och nu föreligger resultatet i bokform.

Det hela började 1895, då det polska Bondepartiet/Folkrörelsepartiet PSL såg dagens ljus. Därefter bildades agrardemokratiska partier runt om i Europa, även i Norden. Via den Gröna Internationalen, som existerade under mellankrigstiden spreds de gröna idéerna, men också symboler som gröna fanor och fyrklövrar. De nordiska centerpartierna är en del av denna europeiska rörelse, även om många centerpartister inte är medvetna om detta.

Med vår bok hoppas vi kunna sprida kunskap om både historia och idéutveckling. Kjell och jag visar i Annerledes-Europa att den gröna centerideologin, i Sverige kallad ekohumanismen, står för ett eget alternativ till tradionella -ismer som liberalism, konservatism och socialism. I boken lyfter vi särskilt fram agrardemokratiska veteraner som Carl Berglund, Santeri Alkio, Nils Traedal, Wincenty Witos, Aleksander Stambolijskij och Antonin Svehla. Många är idag bortglömda men de har betytt mycket för utvecklingen i Europa ända fram till våra dagar.

Jag tror att boken kan medverka till att stärka självtilliten hos centerpartisterna i våra länder. Boken ges ut på norska inför Senterpartiets 90-årsjubileum i helgen, men är läsvärd även för svenska centerpartister. Förhoppningsvis kommer den i svensk utgåva så småningom, men det finns ingen anledning att vänta på det. En norsk läsövning är nyttig för oss alla. Läs gärna Nationens utmärkta artikel om Annerledes-Europa.

Grön Politik för Det Goda Livet!

Bilden: Författarna till boken Annerledes-Europa Kjell Dahle och Håkan Larsson flankerar senterledaren Liv Signe Navarsete vid dagens presskonferens. Liv Signe fick det första exemplaret vid dagens presentation. (Foto: Senterpartiet)

Låt vattenkraften utveckla bygden!

Riksdagens allmänna motionstid är över för den här gången. Jag kan med glädje konstatera att arbetet fortsätter även i riksdagen för att ge de kommuner och bygder som släppt till sina forsar till den gemensamma elförsörjningen äntligen ska få en rättmätig del av de stora värden som det strömmande vattnet genererar. Hos våra grannar i Norge finns sedan länge ett väl fungerande system för återföring av vattenkraftsmedel – och det är hög tid att vi får ett liknande system även hos oss.

Vid en snabb koll finner jag motioner från centerpartisterna Per Åsling och Kenneth Johansson, från moderaterna Lena Asplund och Ulf Berg och från en grupp vänsterpartister med Kent Persson i spetsen. Från Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) kommer vi att hjälpa till att trycka på för att det ska bli resultat av motionerna. Nu är det hög tid för handling på detta angelägna område!

Tillägg: Även de nya centerledamöterna Emil Källström och Helena Lindahl har motionerat i frågan om återföring av vattenkraftsmedel. Jättebra!

Nu växer vattenbrukslandet

vattufiskEfter att på regeringens uppdrag ha utrett vattenbrukets möjligheter i Sverige är jag övertygad om att fiskodling i norra Sveriges inland har goda möjligheter att bli en viktig näring, producera mat av högsta kvalitet och skapa välkomna arbetstillfällen. Titeln på utredningen var talande nog Det växande vattenbrukslandet.

Nu växer vattenbruket också i praktiken. Yrkeshögskoleutbildningen i Kälarne är igång med över 20 intresserade elever, varav många har ambitionen att starta egna vattenbruksföretag. Och i Ströms Vattudal växer nu landets hittills största vattenbruk fram.

Idag besökte Pelle Åsling och jag Ströms Vattudal och Vattendalens Fisk. Här träffade vi först centerkollegan Göran Espmark, på vars strand nu det nya företaget växer fram. Sten-Åke Carlsson är en av ägarna och den som leder arbetet. På två platser i sjön finns nu stora kassar där regnbåge och röding växer sig stora. När verksamheten är utbyggd kommer företaget att producera 3 200 ton fisk per år.

Att odla fisk i ett reglerat och onaturligt näringsfattigt vatten är i praktiken en restaureringsåtgärd för miljön. Samtidigt som mat av hög kvalitet produceras. I framtiden behöver vattenbruket kraftigt växa om mänskligheten ska fortsätta att äta fisk i nuvarande omfattning – och i dessa bygder finns förutsättningarna för att odla denna fisk. Besöket i Ströms Vattudal var givande och inspirerande.

Bilden: Göran Espmark, Pelle Åsling och Sten-Åke Carlsson framför den växande fiskodlingen.

Risk för högerstyre i Norge

Just nu visar opinionsundersökningarna att Höyre och Fremskrittspartiet har egen majoritet bland de norska väljarna. Håller detta i sig är risken stor att Norge får en blå-blå regering efter nästa stortingsval.

En högerregering, där missnöjespartiet Fremskrittspartiet har stort inflytande, riskerar att hota områden där Norge verkligen är ett föredöme, exempelvis distriktspolitiken. Samtidigt kan man konstatera att det uppenbarligen finns ett utbrett missnöje med den sittande röd-gröna regeringen.

Blockpolitik är ingen hit för ett centerparti, vare sig det stavas Centerpartiet och sitter i en blå-grön regering som i Sverige eller Senterpartiet och sitter i en röd-grön regering som i Norge. Jag är övertygad om att Centerpartiet/Senterpartiet måste stärka sin egen gröna och ekohumanistiska  identitet som ett konstruktivt mittenparti som är berett att samarbeta för att genomföra så mycket som möjligt av sin politik. Därför är det intressant att företrädare för Senterpartiet deltar i diskussioner om att återupprätta sentrumsalternativet i norsk politik. Måhända kan detta visa sig viktigt för att förhindra en kraftig högervridning av norsk politik.

Självplågeri i gränslandet?

Roger Rein är en klok man i Nord-Tröndelag. Han är på väg att lämna tjänsten som informationschef i fylkeskommunen för att bli chefredaktör för Levanger-Avisa. Jag samarbetar med honom i arbetet för att förbättra nyhetsförmedlingen över gränsen.

Roger är starkt engagerad i utvecklingen i gränstrakterna mellan Jämtland och Tröndelag. Han sitter i ledningsgruppen för Mitt-Skandinaviskt regionprojekt, där Lierne och Röyrvik samarbetar med Krokom och Strömsund. Det handlar om ett stort interregprojekt för att utveckla gränsområdet och undanröja gränshinder. Projektet går bra. Idag är arbetslösheten låg och det finns en växande efterfrågan på arbetskraft. Ett problem är dock bristen på bostäder-

Nu menar Roger Rein i en krönika i Namdalsavisa att det är ”självplågeri” att sätta som överordnat mål att invånarantalet ska öka. Lyckas man inte med det riskerar satsningarna att uppfattas som misslyckade. Bättre då att satsa på att skapa livskraftiga och bärkraftiga samhällen. Då kan en stabilisering och kanske så småningom en ökande befolkning komma som en extrabonus.

Nog tål Rogers funderingar att diskuteras. Det viktiga är fungerande och livskraftiga samhällen. Lyckas man med det kommer fler att vilja flytta dit och befolkningsökningen kan komma som ett resultat av detta. Det finns en god livsmiljö och gott om plats för fler i dessa bygder.

Dagens citat: Nödvändig självrannsakan (c)

Centerpartiet har sin bas, om än försvagad, på landsbygden och klarar sig inte utan den basen. Bara med en stark bas kan partiet växa utanför och ovanför basen. Den insikten, tillsammans med en förnyelse av politiken, gav stora framgångar på 1960- och början av 1970-talen.

En förnyelse som hämtar kraften ur basen behövs även på 2010-talet. Men ska Annie Johansson lyckas peka ut strategin räcker det inte att, som i DN, kritisera M. Då måste hon våga peka på även interna misstag.

Yngve Sunesson i Hallands Nyheter