Efter två decennier i EU: Norden åter på agendan

För exakt 20 år sedan röstade Skärmavbild 2014-11-13 kl. 08.16.57svenska folket ja till EU-medlemskap. 52,3 procent av väljarna valde ja-sedeln, medan 46,8 procent röstade nej den 13 november 1994. Det var i hög grad ett centrum – periferival. Medan över 80 procent av väljarna i Strömsund röstade nej var siffran den omvända i Danderyd.

Jag var aktiv på nej-sidan. Under åren före folkomröstningen skrev jag många ledarkommentarer i ÖP mot EU-inträde och i samband med omröstningen var jag tjänstledig för att vara kanslichef på nej-sidan. När jag nu läser texterna i ÖP vid folkomröstningen kommer minnena tillbaka. Det var en intensiv tid med debatt på alla nivåer.

Mitt – och många andras – alternativ till EU var ett nära samarbete mellan de nordiska länderna. Ett starkt Norden som samarbetar med EU utan att bli en del av Unionen. Jag är övertygad om att det skulle kunnat bli en bra lösning. Tillsammans kan länderna få en starkare ställning än var och en för sig. Det gäller även idag. Fortsätt läsa

Dra slutsatser av Talvivaara!

I östra Finland pågår en utveckling som riskerar att leda till en omfattande miljökatastrof. Gruvan i Talvivaara, Sotkamo kommun, läcker sedan en tid tillbaka stora mängder giftigt avloppsvatten. Sulfat, nickel, uran och kadmium förorenar vattnen i omgivningarna. Sjöarna i närområdet är nu, enligt miljöexperter, så salta att syreförhållandena är totalt förändrade.

Vid Talvivaaragruvan finkrossas den skiffer som bryts för att man ska kunna laka ur mineralerna. Huvudprodukten är nickel, men snart tänker gruvföretaget även börja utvinna uran. Verksamheten resulterar i gigantiska mängder avfall och stora dammar med giftigt avfallsvatten. Dammar som kan brista och, som nu, förorena omgivningen. Under den gångna veckan har tusentals kubikmeter avfallsvatten i timmen forsat ut i omgivningarna.

Fortsätt läsa

Ett samarbetande Norden i Europa och världen

Idag är osäkerheten stor om hur det europeiska samarbetet kommer att utvecklas. Från Bryssel kommer propåer om att den enda vägen är mer centralisering, att bygga en federation, ett Europas Förenta Stater. Denna inriktning har för närvarande en svag förankring bland medborgarna.

Det är hög tid att diskutera både hur vi vill ha det framtida samarbetet i Europa och pröva om det är läge för ett närmare samarbete i Norden (kartan).

Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 arbetade jag aktivt på nej-sidan. Jag var inte – som vi utmålades av förespråkarna för medlemskap – motståndare till europeiskt samarbete, men såg redan då hur starka krafter arbetade för att skapa en alltmer centraliserad statsbildning. En utveckling som ja-sidan för övrigt gjorde vad man kunde för att förneka. Det var naturligtvis taktik, det gällde att inte oroa väljarna. Nästan hela etablissemanget argumenterade för unionsinträde och hade stora resurser till sitt förfogande. Ändå vann ja-sidan med en ganska knapp majoritet.

Min vision 1994 var ett starkt och nära samarbetande Norden, som i sin tur samverkade med EU utan att vara en del av unionen. De nordiska länderna kompletterar varandra på ett bra sätt och skulle tillsammans ha en stark röst både i Europa och globalt. Länderna står nära varandra kulturellt och historiskt – och det finns en folkligt förankrad nordism. Därför var jag övertygad om att ett samarbetande Norden skulle bli en positiv kraft både internt och i det internationella samarbetet. Fortsätt läsa