Bf-C-program, 1950-talet (1951, 1952, 1956, 1958, 1959)

(Bilden: Gunnar Hedlund ledde framgångsrikt partiet när det reformerades och blev Centerpartiet.)Skärmavbild 2015-07-29 kl. 21.05.06Hedlund på traktor717

1951:   HANDLINGSPROGRAM

FÖR

LANDSBYGDSPARTIET BONDEFÖRBUNDET

1 9 5 1

S T 0 C K H 0 L M

Stockholm 1951 – Ragnar Sandbergs Tryckeri 

Inledning.

Landsbygdspartiet bondeförbundet vill på kristen och fosterländsk grundval arbeta för vårt svenska samhälles välfärd och förkovran. Frihetens och rättvisans principer äro vägledande för partiets strävanden. Varje medborgare skall tillförsäkras likvärdiga möjligheter att utveckla sina anlag, frihet att välja yrke, trygghet i tillvaron och det välstånd, som den ekonomiska och sociala utvecklingen gör möjligt. Respekt för människovärdet måste vara vägledande för statens förhållande till medborgarna. Frihet under ansvar skall vara rättesnöret för medborgarnas livsföring. Tanke- och yttrandefriheten utgör grundförutsättningen för ett demokratiskt samhällsskick. Alla medborgare skola tillerkännas likvärdiga rättigheter och åläggas likvärdiga skyldigheter i samhället.

Samhällets ekonomiska struktur skall bygga på grundvalen av enskild äganderätt och fritt initiativ. Samarbete mellan näringslivet och det allmänna är nödvändigt för att möjliggöra att samhällets produktiva krafter utnyttjas på bästa sätt. Statlig, kooperativ och privat företagsamhet bör äga rätt att tävla på likvärdiga villkor. De olika näringsgrenarna böra äga rätt till likvärdigt utbyte av fullvärdiga arbetsinsatser.

Landsbygdsbefolkningens ekonomiska, sociala och kulturella behov måste tillgodoses på ett rättvist sätt, som skapar jämbördighet mellan landsbygd och tätortsbebyggelse. Jordbruksbefolkningen måste erhålla en sådan ekonomisk och social ställning att jordbruket alltjämt kan upprätthålla sin ställning som landets modernäring. Bevarandet och stärkandet av den jordbrukande befolkningen utgör en grundval för landets yttre och inre frihet. Fortsätt läsa

Bf-C-program, 1940-talet (1940, 1944, 1944, 1946, 1948)

Skärmavbild 2012-08-30 kl. 08.14.55

(Bilden: Bondeförbundet/Centerpartiet har genom åren arbetat för att kombinera frihet med trygghet. Här en valaffisch från 1940-talet.)

1940:  BONDEFÖRBUNDET

VALPROGRAM 1940.

TILL SVERIGES FOLK, MÄN OCH KVINNOR, UNGA OCH GAMLA.

I orosfyllda allvarstider går Sveriges folk till val för att giva till känna sin önskan och vilja i vårt lands livsfrågor. Med sällspord endräkt ha inför världshändelserna representanter för folkets överväldigande flertal räckt varandra handen i gemensam omsorg om bevarande av vårt lands oberoende och frihet. Försvarets stärkande och fullföljande av en klar neutralitetspolitik åt alla sidor framstår för folkflertalet som nationella uppgifter av icke partiskiljande betydelse och det är till gagn för landet i dessa tider att så kan förbliva.

Den nationella samlingen kring dessa riksvårdande uppgifter har genom de senaste årens samförståndspolitik kraftigt befordrats. Krisuppgörelsen 1933 har banat väg för ökad förståelse mellan folkgrupper och åsiktsriktningar och genomförandet av 1936 års försvarsreform har utgjort grundvalen för riksförsvarets återuppbyggande och stärkande. I överensstämmelse med den aktiva del som Bondeförbundet härvid tagit står vår kraftiga medverkan för tillkomsten av den nationella samlingsregeringen. Det är vår fasta förvissning att Sveriges folk skall giva sin fulla anslutning till strävandena att i medborgerlig endräkt samla alla goda krafter till skydd och värn för frihet och självbestämmanderätt, som förutsättning för en för hela vårt folk gagnelig inre utveckling.

Vår fäderneärvda religion och vårt svenska kulturarv, som alltid haft starka fästen i allmogehemmen, utgöra oersättliga värden. Kristen tro och livsåskådning måste kraftigt värnas såsom grundläggande för folkuppfostran och undervisningsväsende. Alla goda krafter, såväl inom statskyrkan som frikyrkorna, böra medverka till detta mål.

Arbete och sparsamhet, lagbunden ordning och frihet under ansvar äro grunder för en sund samhällsutveckling. Mot alla försök att uppriva rättens grundval reser jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkgrupp, ett bestämt motstånd.

Bondeförbundet kämpar för rättvisa och likställighet mellan olika näringar. Missgynnade befolkningsgrupper böra stödjas. De, som ha sin utkomst av jordbruk och skogsbruk samt närstående yrkesgrenar böra beredas rättvisa ekonomiska villkor.  Troget sin självständiga grunduppfattning vill Bondeförbundet samverka med alla goda krafter för tillvaratagande av småfolkets och de sämst ställda medborgargruppernas rätt. Fortsätt läsa

Bf-C-program, 1930-talet (1932, 1933, 1936)

(Krisuppgörelsen, ”kohandeln”, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna 1933 hade stor politisk betydelse för demokratin och  Sveriges fortsatta utveckling. Bramstorp och Per Albin tog ansvar.)

1932: BONDEFÖRBUNDETBramstorp Per Albin

Då Sveriges folk i år går till val för att bestämma de politiska riktlinjerna för den närmaste framtiden, sker detta under en utomordentligt kritisk tid.

Utgången av valet kommer att i hög grad avgöra, huruvida det skall bli möjligt för vårt folk att genomkämpa krisen utan att lida allt för stora skador.

Bondeförbundet, som beklagar, att statsmakterna i flera fall avvisat eller efter allt för långt dröjsmål antagit förslag att stärka det svenska folkhushållet, vilka Bondeförbundet framfört vid riksdagarna, framhåller den fosterländska plikten för alla att i landets nuvarande allvarliga läge samverka till vårt folks bästa under rättvist avvägande av alla samhällsgagnande intressen.

Bondeförbundet söker åstadkomma likställdhet mellan jordbruket och andra näringar. För vinnande av detta mål, som är ett fosterländskt intresse, strävar förbundet att samla allt landsbygdens folk och alla med dem liktänkande till enigt samarbete.

Arbete och sparsamhet, lagbunden ordning och frihet under ansvar äro grunderna för en sund samhällsutveckling. Mot alla försök att uppriva rättens grundval skall jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkklass, resa ett bestämt motstånd.

Kristen folktro och livsåskådning skola kraftigt värnas såsom grundval för vår folkuppfostran och vårt undervisningsväsen. Dessa för nutid och framtid oersättliga värden få icke givas tillspillo.  Alla goda krafter såväl inom statskyrkan som frikyrkorna böra medverka till detta mål. Fortsätt läsa

Bf-C-program 1920-talet (1920, 1921, 1924, 1928)

(Bilden: Valaffisch från 1920-talet)

1920: BONDEFÖRBUNDETS VALPROGRAM

Till Sveriges joRösta med Bondeförbundet!rdbruksbefolkning.

 

Då Sveriges folk i år går till val af representanter till riksdagens andra  kammare, är det af en stor betydelse att ställning tages till de för dagen mest aktuella frågorna. Det är i synnerhet för den jordbrukande befolkningen nödvändigt, att den nu mer än förr beaktar de spörsmål, som direkt beröra dess egen näring.

Modernäringens rätt tillvaratages endast därigenom att den i riksdagen representeras i sådan omfattning att dess utöfvare där kunna göra sig gällande. Personer, valda inom egna led, kunna bäst framföra jordbrukets synpunkter och kraf.

Bondeförbundet fordrar, att jordbrukets intressen tillvaratagas och att lagstiftningen går i sådan riktning att näringen för dess utöfvare blir ekonomiskt bärande, ty om jordbruket, som är vår modernäring, kommer på obestånd, blir följden densamma för hela vårt land och alla dess öfriga näringar.

Sveriges bondeklass har sedan urminnes tider värnat om landets såväl materieriella som kulturella utveckling, och att Bondeförbundet följer sina förfäder i spåren framgår af följande program. Fortsätt läsa

Bf-C-program, 1910-talet (1912, 1917, 1919)

(Bilden: Initiativtagaren till Bondeförbundet Carl Berglund. År 1910 startade han tidningen Landsbygden som blev starten för partibildarprojektet.)

1912: Bondeförbundets program

Bondeförbundets organisationskomCarl Berglundmitté, har upprättat följande förslag till program:

Det proportionella valsystemets införande har gjort en organisation för jordbruksbefolkningen oumbärlig, enär de redan existerande partiernas intressen, särskildt i ekonomiskt avseende, äro främmande för och ofta rent av fientliga mot jordbruksbefolkningens. Såväl ”de moderata” som ”de frisinnade” och socialdemokraterna hava i sina politiska strävanden huvudsakligen tagit sikte på och inrättat sig efter städernas förhållanden, vilka även utöfva ett avgörande inflytande på dessa partiers ledning och politik, varigenom städernas intressen bliva otillbörligt gynnade på landsbygdens bekostnad.

Bondeförbundet har därför för sig uppsatt följande program att verka för:

  1. Rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpande i allmänna angelägenheter.
  2. Höjande av landets andliga och materiella kultur samt allmänvälmågans utbredning.

Fortsätt läsa

Medborgarkunskap: Folket skulle ta tillbaka historien

(Bilder: Omslaget på ”Medborgarkunskap” som spreds i stor upplaga. Nedan: Värner Rydén)

I en låda hittade jag häromdagenMedborgarkunskap en intressant skrift; ”Medborgarkunskap” från 1925. Författaren är Värner Rydén, ledande socialdemokrat som stod nära Hjalmar Branting under förra seklets första decennier. Han var bland annat under ett par år landets ecklesiastikminister (utbildningsminister) och genomförde då avskaffandet av Luthers lilla katekes som obligatorisk läsning i folkskolan.

Att avskaffa katekesen gillades naturligtvis inte av alla. En ramsa spreds i riket: ”Rydén, den röda räven, han tog vår katekes. Bibeln tar han även, om tillfälle blott ges.” Men Värner Rydén ville uppenbarligen rehabilitera sig med en egen uppfostringsskrift och författade boken ”Medborgarkunskap” för fortsättningsskolan, vars första upplaga utkom 1923. Det blev en bestseller som spreds i stora upplagor. (Medborgarkunskap ingick från början i historieämnet, men gick på 1950-talet upp i ämnet Samhällskunskap.)

Det är alltså ett exemplar av denna bok jag har hittat i mina gömmor. Jag började förstås bläddra i skriften och blev intresserad. Uppenbarligen var det Värner Rydéns syfte att sprida kunskap om historien och hur det svenska samhället fungerar – och det var utifrån en för tiden typisk nationalistisk utgångspunkt. Han såg svenskarna som ett mycket homogent folk och ville att ”folket skulle ta tillbaka historien” från överklassen. Man kan säga att Rydén genom ”Medborgarkunskap” idémässigt beredde vägen för folkhemmet de kommande decennierna. Fortsätt läsa

”Jämtland till Norge?”

(Bilden: i september 1991 intervjuades jag i Adresse-Avisen, Trondheim, och väckte redan då tanken på att Jämtland skulle återgå till Norge om Sverige valde att bli medlem i EU.)

De senaste dagarna har jagHL intervju Adressa 1991 gått igenom lådor med gamla tidningar och pressklipp. Då hittar man både mycket och mer som påminner om vad man har sysslat med genom åren.

I högen av gamla tidningsurklipp hittade jag bland annat den här artikeln från Adresse-avisen. Förutom att jag ser oförskämt ung och oförstörd ut blir jag lite förvånad över att jag redan 1991, tre år före folkomröstningen om EU-medlemskap lyfte frågan om Jämtlands nationstillhörighet beroende av vilka relationer Sverige respektive Norge tänkte välja till Bryssel. Jag vet att vi hade en sådan diskussion i själva folkomröstningskampanjen, men jag var uppenbarligen tidigare ute med de här tankarna.

Hade Jämtland Härjedalen fått rösta om huruvida länet skulle tillhöra Sverige eller Norge efter folkomröstningarna 1994, då de båda länderna valde olika EU-relationer, är jag ganska övertygad om att valet hade fallit på det västra landet. Nu var det aldrig någon fråga utan Jämtland har fått göra det bästa av att ingå i EU. Fortsätt läsa

Klokt av Johannes Antonsson om en europeisk centerunion

(Bilden: Johannes Antonsson var redan som SLU-ordförande starkt engagerad i nordiskt och internationellt centersamarbete. Vid centerstämman 1990, då han lämnat det aktiva partiarbetet, höll han ett engagerat tal för att skapa en europeisk centerunion när järnridån hade fallit.)

De nordiska bondepartierna/centerpartiernaJohannes Antonsson1306Johannes Antonsson grundades i början av 1900-talet och de inledde tidigt ett samarbete. Under mellankrigstiden fanns även kontakter med motsvarande partier i övriga Europa, inte minst med det polska PSL-partiet. Via Gröna internationalen övertog Bondeförbundet och övriga nordiska partier den gröna fanan och fyrklövern som symbol.

Johannes Antonsson var såväl som SLU-ordförande och som vice partiordförande under decennier en stark förespråkare för internationellt centergrönt samarbete. Samarbetet mellan de nordiska centerpartierna var intensivt, men Johannes och Gunnar Hedlund hade redan på 1970-talet även kontakter med bondepartierna i Polen och Bulgarien. Trots att dessa partier nationellt var underordnade de styrande kommunistpartierna levde de gröna idéerna kvar i organisationerna.

Kloka tankar i Hässleholm

Vid centerstämman i Hässleholm 1990, då järnridån just hade fallit, höll Johannes Antonsson ett anförande under rubriken ”Skapa en europeisk centerunion”. Här framförs många kloka tankar, väl värda att ta till sig även för dagens centerpartister.

”Vilken politisk idélinje kommer nu Östeuropas folk att välja för framtidens samhällsbygge?”, frågade sig Johannes och varnade för att man i ”stark välförståelig aversion mot det kommunistiska förflutna” kommer att öppna för motsatsen, ”ohämmad kapitalism och otyglad marknadsekonomi”. Här hade centerrörelsen i Sverige och Norden en stor uppgift, menade han, och fortsatte: Fortsätt läsa

Tre stridbara Östersundsredaktörer

(Bilden: Victor Hugo Wickström, en av de tre stridbara publicisterna i Östersund kring sekelskiftet 1900)

Kring sekelskiftet 1900 gick Victor Hugo Wickströmdet hett till i Östersund, i varje fall mellan tidningsredaktionerna. Här fanns tre mycket stridbara publicister som ledde var sin tidning. Häftiga debatter pågick nästan för jämnan med personangrepp och misstänkliggöranden. Ibland stämde redaktörerna varandra. Samtidigt var de på flera sätt pionjärer inom journalistiken.

Vilka var då dessa tre herrar? Agaton Burman startade redan 1877 Östersunds-Posten, den tidning som fortfarande existerar. Han var född i Dvärsätt, son till en kapten och den ende av de tre som hade vuxit upp i Jämtland. De flesta som har studerat skriverierna anser honom som en ganska sansad skribent som främst intresserade för Östersunds och Jämtlands utveckling.

Victor Hugo Wickström har på senare år väckt mer uppmärksamhet – och än mer blir det säkert när Kjell Albin Abrahamson kommer ut med sin bok om honom i höst, ”Att sticka ut – Victor Hugo Wickström, tidningsman, författare, gayaktivist”. Wickström var skomakarson från Hedemora som studerat i Uppsala, Lund, Berlin och Paris. Han betraktades av samtiden som en ”estetsnobb” och retade många genom sitt sätt att vara. Att han var öppet homosexuell gjorde honom ännu mer omstridd i denna viktorianska era. Fortsätt läsa

Ett avgörande centerseminarium 1996

(Bilden: Ledare i Östersunds-Posten 30 mars 1996)

”Jag är övertygad om att EMUNej till EMU 1996 är bra för Europa och Sverige. Åtstramningar och besparingar blir inte mindre för de länder som står utanför valutaunionen, snarare tvärtom. Först med EMU kan vi föra en fungerande välfärdspolitik.”

Citatet kommer från ett inlägg av Sveriges första EU-kommissionär Anita Gradin (DN 23 januari 1997). Då pågick sedan något år en ganska omfattande diskussion om huruvida Sverige skulle ge upp kronan för den kommande euron eller inte. Vi som argumenterade mot EMU utmålades inte sällan som mindre vetande.

Idag vill nog många av de gamla euroförespråkarna glömma sina, som det har visat sig, helt verklighetsfrämmande argument för att skrota kronan. Att euron och EMU skulle vara en förutsättning för en fungerande välfärdspolitik, som Anita Gradin, hävdade är det knappast någon som tror på idag. I perspektiv av den djupa grekiska fattigdomskrisen framstår det som tvärtom. Fortsätt läsa