Att känna historien är grunden för att förstå nuet och möta framtiden

Bondeförbundets och Centerpartiets partiprogram

Historien har lagt grunden till nuet – och är basen även för framtiden. Därför är den så viktig – och det gäller även politiska partier. Det handlar om att lära såväl av det som har varit bra och av det som har varit mindre bra.

Jag är därför glad över att Centerpartiet har gett ut ännu en jubileumsbok, På väg framåt under 110 år, En resa genom Centerpartiets historia (Utgiven på eget förlag). Det är en snygg och välgjord bok, som den unge redaktören Andreas Håkansson ska all heder av. Som den historienörd jag är kan jag ändå inte låta bli att ha en del synpunkter på innehållet.

Särskilt vill jag lyfta fram Yngve Sunessons avsnitt om En inkluderande politik för välfärd och rättvisa och Susanne Öbergs Ett parti för hela Sverige. Yngve visar i sitt avsnitt på ett heltäckande sätt hur Bondeförbundet/Centerpartiet under hela sin historia har verkat för att ge alla en grundtrygghet och för att minska de sociala och regionala klyftorna i landet. Susanne lyfter särskilt arbetet för att ge landsbygden rättvisa förutsättningar – och att de gröna näringarna, jorden och skogen, är navet för utvecklingen.

Även stora delar av den nyutkomna jubileumsboken i övrigt är också innehållsrika och värdefulla att ta del av för dagens centergeneration. Jag har emellertid några kritiska anmärkningar.

Tydlig idégrund redan från start

Idéutvecklingen speglas på ett ytligt sätt. Det hävdas exempelvis att det var först 1958 som partiet lade fast ”en tydlig ideologisk väg”, vilket är struntprat. Bondeförbundet placerade sig redan från början som ett ”centerparti” mellan socialism och marknadsliberalismen. Partigrundaren Carl Berglund – liksom senare partiordföranden Axel Pehrsson Bramstorp – lämnade liberalerna bland annat eftersom de insåg att det krävs ramar och styrmedel för marknaden för att motverka centralisering och koncentration.

Denna ideologiska grund delade Bondeförbundet med andra agrardemokratiska partier som växte fram i Norden, men även i övriga Europa, i början av 1900-talet. Gemensamma grundvärden var demokrati, frihet, trygghet, kooperation och social rättvisa. Att påstå att detta inte är en ideologi stämmer helt enkelt inte – även om en del statsvetare och politiska motståndare hävdade att Bondeförbundet skulle ha saknat ideologi. Men man kan ha en stabil idégrund även om man inte ensidigt hyllar någon av –ismerna från 1800-talet. Även ett parti som särskilt kämpar för rättvisa åt landsbygden.

Tredje vägen

Man kan hävda att Bondeförbundet var ett ”socialliberalt” parti redan från start om man med detta menar att partiet förespråkade marknadsekonomi men med samhälleliga styrmedel och ramar. Partiet använde dock sällan liberal retorik och liberala beteckningar. Under 1940-talet utvecklades idédebatten med inspiration från Finland och Santeri Alkio, Agrarförbundets grundare. Nu användes begreppet ”tredje vägen” för att markera centerpositionen mellan socialism och ohämmad marknadsliberalism. Under 1950-talet övergick partiet i samband med namnbytet till att i stället använda begreppet ”centerism”.
Gustaf Jonnergård är utan tvekan den person som ha konkretiserat och utvecklat Centerpartiets idégrund mest. Han underströk att Centerpartiets ”decentralism” bygger på ”ett decentraliserat näringsliv”, men att detta inte får innebära att man ”släpper de s k marknadskrafterna fria på det sätt som den gamla ekonomiska liberalismen tänkte sig.”

Jonnergård var mycket tydlig när han i skriften Decentralisera framtiden (1980) slog fast följande:

De gamla ismerna från 1800-talet – socialismen, konservatismen och den gamla liberalismen – öppnade aldrig för någon diskussion om problemen centralisering/decentralisering. Men de leder själva till centralisering – därför att de i så stor utsträckning förutsätter långtgående centrala beslut. Man skall konstatera att socialistiska partier och högerpartier i stora stycken har en gemensam centraliseringsinställning.


Idag kan det vara intressant att konstatera att Jonnergård fortfarande ses som en viktig ideolog inom det för närvarande mycket framgångsrika norska Senterpartiet.

Ekohumanism – decentralism kombinerad med miljöansvar

I början av 1980-talet utvecklades centerideologin ytterligare, främst genom att man inordnade en tydligare ekologisk grundsyn. Begreppet ekohumanism som namn på centerideologin lanserades av Hans Albin Larsson (i skriften Grön idé – ekohumanism 1983) och Erik Arthur Egervärn. Ekohumanismen fick starkt stöd i partiet och inordnades som begrepp i de kommande partiprogrammen. Karin Söder, då partiets vice ordförande, ställde sig exempelvis bakom begreppet och konstaterade:

Den gröna idén, ekohumanismen, centerns ideologi, är det idésystem, som lever och utvecklas i takt med tiden. Den präglas av solidaritet och ansvar, inte bara för nuet utan också för framtiden, i den värld våra barn och barnbarn ska ta över.

Att Centerpartiet stod på en egen idégrund med egna begrepp uppskattades uppenbarligen inte av alla, särskilt inte av de krafter som ville se svensk politik uppdelad i två block. Under den tid i slutet av 1990-talet då Centerpartiet samarbetade med Socialdemokraterna för att få ordning på svensk ekonomi engagerade sig den marknadsliberala tankesmedjan Timbro för att sätta käppar i hjulet för detta samarbete. Inledningsvis anställde man centerpartisten Dick Erixon (idag chefredaktör för Sverigedemokraternas webbtidning Samtiden…) för att skapa oreda och attackera dåvarande centerledaren Olof Johansson. Jag minns detta mycket tydligt.

Nyliberala influenser

Senare lyckades Timbro påverka de politiska ungdomsförbunden, inte minst CUF, i nyliberal riktning. Ungefär samtidigt valde Centerpartiet att bli medlem såväl i liberala gruppen i Europarlamentet som till Liberala internationalen. Plötsligt blev det viktigt för en del företrädare att i olika sammanhang beteckna partiet som ”liberalt”. Denna tendens blev extrem i samband med att det nyliberalt präglade förslaget till nytt partiprogram lades fram 2012. Då agerade lyckligtvis en stor del av centerrörelsen med kraft och det program som antogs blev mer centergrönt i linje med partiets tidigare program. I det nya programmet byttes emellertid beteckningen ekohumanism för partiets ideologi mot liberalism, även om den betecknas som social, decentralistisk och grön. Därefter har ordet liberal använts i de mest skiftande sammanhang om centerpolitiken.

Jag beklagar att partiet inte har hållit fast vid sina egna begrepp utan i många sammanhang använder liberal retorik. Om liberal ska användas är det viktigt att understryka att det inte handlar om nyliberalism utan samhälleligt ansvar utan om en socialliberalism som kräver ramar och styrmedel för marknaden. Annars blir det alldeles för luddigt. Själv ser jag gärna en renässans för centerrörelsens egna ideologiska begrepp; decentralism och ekohumanism.

Inte vilket ”liberalt” parti som helst

I den nya jubileumsboken framställs de egna begreppen som omoderna och att den liberala retoriken skulle innebära mer tydlighet. För att understryka detta använder Maria Haldesten i sitt avsnitt sig av nyliberalen Johan Norberg, som varit knuten till Timbro, som sanningsvittne. Som man frågar får man svar…

Vidare hävdas att man i partiet skulle kommit till insikt om att man var del av en större idétradition genom att ansluta sig till liberala internationalen. Centerpartiet framställs som vilket liberalt parti som helst, vilket inte är med verkligheten överensstämmande.

Den som studerar historien kan konstatera att Bondeförbundet är ett av de agrardemokratiska partier som växte fram i Norden och delar av övriga Europa kring sekelskiftet 1900 och årtiondena därefter. Redan 1920 arrangerades ett möte för de nordiska bondepartierna i Göteborg. Kontakter knöts tidigt med Gröna internationalen och det var naturligt att hämta symboler som den gröna fanan och fyrklövern därifrån.

Efter andra världskriget utvecklades och fördjupades samarbetet mellan de nordiska centerpartierna. Även kontakter med exilpolitiker från de agrardemokratiska partierna i östeuropa upprätthölls. Därför var det naturligt att Centerpartiet tog en ledande roll och byggde upp samarbetet med när de gröna agrarpartierna återuppstod som självständiga partier efter järnridåns fall inom ramen för INC (International Network of Centre parties). Om detta står ingenting i den nyutkomna jubileumsboken, vilket är att beklaga.

Jag har som jag konstaterat inget emot att centerpartister kallar sig liberaler om man tydligt markerar att de är socialliberaler och inte nyliberaler (anhängare av ”den gamla liberalismen” som Jonnergård formulerade det). Men det finns ingen anledning att fördenskull glömma egna ideologiska begrepp som decentralism och ekohumanism. Vi ska vara stolta över vår egen identitet. Jag ser mig som stolt decentralist och ekohumanist. Det tror jag inte att jag är ensam om.

Inte heller finns det skäl att glömma att vår rörelse bygger på samma idégrund som exempelvis det polska PSL, världens äldsta gröna centerparti, bara för att detta parti har valt att ansluta sig till en annan partigrupp i Europaparlamentet. Tvärtom finns det skäl att återuppta samarbetet, både bilateralt och inom INC. Det är viktigt både i sak och av identitetsskäl. Min förhoppning är att samarbetet med övriga gröna centerpartier, både i Norden och övriga Europa ges ny kraft. Dessa partier kan få en nyckelroll i flera länder framöver.  För  den  som vill  få  mer  kunskap  om  de  gröna,  agrardemokratiska  centerpartierna  är  boken  Annerledes-Europa,  som  den  norske  statsvetaren  och  senterpartisten  Kjell  Dahle  och jag  gav  ut  2009.

Intressanta jubileumsböcker från olika decennier

110-årsboken är naturligtvis inte Centerpartiets första jubileumsbok – eller bok om partiets historia. Jag har läst så gott som alla och det finns en hel del att hämta i samtliga – från 25-årsjubileumsboken (utgiven 1936) och framåt. Själv var jag med i redaktionen för 100-årsboken, 100 år av handlingskraft. Den ger en mer allsidig bild av partiets historia än den nu utkomna. Men jag är förstås part i målet.

Hursomhelst vill jag uppmana alla som är intresserade av centerrörelsens historia att ta del av den nyutkomna 110-årsboken. Den som vill ha en bred bild av Bondeförbundets/Centerpartiets historia och utveckling kan också finna mycket av intresse i tidigare jubileumsböcker och andra skrifter om rörelsens historia och utveckling. Tillsammans kan dessa böcker ge en bred bild av utvecklingen och inspirera idag och framåt.

Att känna sin historia är viktigt även för en politisk folkrörelse för att på bästa sätt möta nuet och framtiden. På väg framåt under 110 år, som är titeln på den senaste jubileumsboken. Det är nu vi lägger grunden för många år framåt. Som självständigt parti i politikens centrum kan Centerpartiet spela en nyckelroll för Sveriges utveckling även under kommande decennier.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *