En omfattande diskussion om vattenbruket
har kommit igång efter att planer på en fiskodling i Storsjön har presenterats. Självfallet ska varje projekt granskas så att det är hållbart ur miljösynpunkt, men vad som upprör mig är att det i debatten finns ett generellt motstånd mot allt vad fiskodling och vattenbruk innebär. För min del är jag övertygad om att vattenbruket är en framtidsnäring som både kan producera bra mat på ett hållbart sätt och dessutom skapa välbehövlig sysselsättning på landsbygden. Det är min slutsats efter att på regeringens uppdrag ha utrett frågan, Det växande vattenbrukslandet SOU 2009:26).
Artikeln nedan, publicerad i ÖP och LT, skrev jag för att nyansera debatten.
En grön näring på blå åkrar
Planerna på fiskodling i Storsjön skapar diskussion. Det är naturligt att projekt i den här storleksklassen prövas och granskas noga. En förutsättning för förverkligande är att det handlar om ett hållbart projekt som uppfyller de krav lagstiftning och regelverk ställer.
Vad som bekymrar mig är emellertid en allmänt negativ inställning till vattenbruk som näring, vilket framskymtar i en del inlägg. Sanningen är att ökad odling av fisk är nödvändig för att klara livsmedelsförsörjningen till växande befolkning. FN:s organ för matförsörjning, FAO, uppmanar därför världens länder att skynda på utvecklingen av vattenbruket. Globalt är vattenbruket också den gröna näring som idag expanderar snabbast.
Själv fick jag för några år sedan regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för svenskt vattenbruk. Tillsammans med två duktiga sekreterare och en kompetent expertgrupp analyserade jag möjligheterna för näringen i betänkandet ”Det växande vattenbrukslandet” (SOU 2009:26).
Utredningens slutsats var att vattenbruket i Sverige, med sina långa kuster och många sjöar, har goda möjligheter att växa. Särskilt goda förutsättningar finns för fiskodling i de reglerade näringsfattiga sjöarna och kraftverksdammarna i norr – och för odling av musslor och ostron på västkusten. I båda fallen bedömde vi att ett ekologiskt och ekonomiskt bärkraftigt vattenbruk kan växa och utvecklas.
Ett centralt förslag i ”Det växande vattenbrukslandet” var att en nationell strategi för vattenbruksnäringen skulle tas fram. Det uppdraget gick till Jordbruksverket, som förra året publicerade ”Svenskt vattenbruk – en grön näring på blå åkrar, Strategi 2012-2020”. I denna konstateras att vattenbruket på ett hållbart sätt kan producera såväl god och hälsosam mat som sättfisk för fisketurismen – och samtidigt bli en viktig drivkraft för regional utveckling.
Om odlingarna lokaliseras på lämpliga platser och bedrivs med modern teknik kan Sverige bli ledande när det gäller miljömässigt hållbar fiskodling. Inom projektet Aquabest, där Regionförbundet Jämtland är en aktiv part, har 20 lämpliga lokaliseringar för fiskodling pekats ut. I länet finns sedan tidigare flera fiskodlingar, som producerar bra mat och skapar sysselsättning i bygden, men det finns plats för fler.
Vid Vattenbrukscentrum i Kälarne, där fiskodling bedrivits i mer än 100 år, pågår ett framgångsrikt avelsarbete på röding, inom kort även regnbåge, liksom högintressant foderforskning. Snart kan en stor del av fiskmjölet i fiskfodret förhoppningsvis ersättas med musselmjöl från Östersjön, vilket ger viktiga miljövinster.
Sammantaget har Sverige och Jämtlands län förutsättningar att bli världsledande när det gäller att odla fisk på ett miljömässigt hållbart sätt samtidigt som en växande vattenbruksnäring kan skapa värdefull sysselsättning. Det är möjligheter vi har all anledning att ta till vara. Fiskodling är en framtidsnäring i våra bygder.
Håkan Larsson, Rödön
Särskild utredare, Det växande vattenbrukslandet (SOU2009:26)