Mer än ett halvsekel i den gröna ungdomsrörelsen

Bild 1: 50 år efteråt. 2016 träffade jag Margareta Bråhn (Thorsson) som 50 år tidigare inspirerade mig att åka på CUF-kurs. Margareta till höger om mig på bilden. Till höger om henne sitter Inger Ekengard som också var med och inspirerade och till vänster Arnold Sigonius som var med och bildade Huskvarna Centerklubb 1967,

Bild 2: 1974 efterträdde jag Anita Brorsson som redaktör för Ung Center.
Bild 3: Under åren 1973-74 var jag redaktör för Politisk tidskrift, centerrörelsens idé- och debattorgan.
Bild 4: 2009 var jag mycket aktiv i valrörelsen inför Europaparlamentsvalet. Här vid valstugorna i Stockholm.

GRATTIS CUF PÅ HUNDRAÅRSDAGEN!
Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF, tidigare Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, SLU) fyller 100 år. Idag firar generationer av CUF:are årsdagen med festligheter i Nässjö, där förbundet en gång bildades. Sorgligt nog har jag inte möjlighet att vara på plats, det hade annars varit en fröjd, men jag vill ändå hylla denna gröna ungdomsrörelse, det goda kamratskapets förbund.

För mig har CUF betytt oerhört mycket för vad som har hänt under livet. Det hela började 1966 i Gränna kommunala realskola. Vi hade en hushållslärarinna, Margareta Bråhn (Thorsson), som inte var rädd att tala om var hon stod politiskt. Margareta tycket att det var illa att det inte fanns någon CUF-avdelning i Gränna och fick mig intresserad av att åka på en CUF-kurs i Lövhult utanför Nässjö. Inspirationen från hushållslärarinnan har påverkat mycket i mitt liv sedan dess. Tack Margareta!

På CUF-kursen fick vi ta del av vad Thorbjörn Fälldin och Pär Granstedt hade att säga och det gav intryck. Här träffade jag dessutom bland andra Inger Axelsson (Ekengard), som jag kände från realskolan, Anders Ljunggren, Kjell Magnusson och många fler. Året därpå, när jag hade börjat gymnasiet i Huskvarna, var jag mogen att engagera mig på allvar. Tillsammans med bland andra Inger bildade jag en skolklubb, Huskvarna Centerklubb, och sedan blev det full fart framåt. Jag har nu varit CUF-medlem i 52 år, alltså under mer än halva förbundets existens. Ganska fantastiskt, eller hur?

Mycket av vad som har hänt under åren i mitt liv har gått i centerrörelsens tecken. När jag efter gymnasium och värnplikt började studera på Journalisthögskolan i huvudstaden dröjde det inte länge förrän jag var vice ordförande i Stockholms Centerungdom, ett mycket aktivt distrikt som vid denna tid präglades av ”1968” som en stor del av ungdomsgenerationen vid denna tid. Som 23-åring blev jag redaktör för Politisk tidskrift, centerrörelsens idé- och debattidskrift, vilket kändes både viktigt och ansvarsfullt. När jag tagit journalistexamen blev jag redaktör för medlemstidningen Ung Center (efter Anita Brorsson) och fick resa runt och lära känna CUF i alla delar av landet.

Snart fick jag resa runt i hela Europa, nu som generalsekreterare i SUL (Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd), också tack vare mitt CUF-engagemang. Det var fantastiskt lärorikt att lära känna ungdomar från olika länder, exempelvis vid de all-europeiska ungdomskonferenserna vid Balatonsjön i Ungern. Under den här tiden var jag också några månader tjänstledig för att arbeta för Linje 3 inför folkomröstningen om kärnkraft 1980. Övertygad kärnkraftsmotståndare har jag varit sedan jag hörde professor Hannes Alfvén vid centerstämman i Luleå 1973.

Privat hände också spännande livsviktiga saker tack vare CUF. Jag träffade min fantastiska fru Maria genom ungdomsförbundet. Hon var med på en CUF-kurs med jämtländska ungdomar i Stockholm på våren 1976 – och där var också jag. Så gick det som det gick, det sa klick och vi har idag en fin familj med barn och barnbarn.

Efter SUL återkom jag till CUF, nu som förbundssekreterare (1981-84). Anders Ljunggren värvade mig till posten innan han efterträddes som förbundsordförande av Yngve Sunesson. Det var en tid av omställning och förnyelse i ”den gröna ungdomsrörelsen” som vi kallade CUF på den här tiden. En viktig sak som jag gärna vill lyfta fram är att vi under de här åren utvecklade de internationella kontakterna, inte minst ”bakom järnridån”. Vi hade inte minst ett omfattande samarbete med polska Landsbygdsungdomsförbundet ZMW med vänortsutbyte mellan över 20 CUF-distrikt och ZMW-distrikt. Tack vare detta utbyte fick hundratals polska ungdomar möjlighet att komma till Sverige och lära känna hur vi arbetade demokratiskt inom CUF. Många av de polska ungdomarna kom att arbeta aktivt mot det kommunistiska enpartisystemet och för att återuppväcka det polska Centerpartiet PSL som självständigt parti. Under 1990-talet och en bit in på 2000-talet ett omfattande utbyte mellan partierna, vilket tyvärr har somnat in sedan dess. Jag hoppas att kontakterna mellan de gröna centerpartierna och ungdomsrörelserna ska leva upp igen.

Efter CUF-tiden gjorde jag ett kort inhopp hos borgarrådet Elisabeth Söderström i Stockholms stadshus. Snart därefter lämnade familjen Stockholm eftersom jag fick arbete som chefredaktör för Hudiksvalls tidning. Efter några år fick jag möjlighet att gå vidare till Jämtland och posten som politisk chefredaktör för Östersunds-Posten. Det är en fantastisk möjlighet att i dagliga ledare få kommentera vad som händer i samhället, både nära och långt borta. Också dessa möjligheter fick jag tack vare engagemanget i centerrörelsen.

Vi bosatte oss på Marias hemgård på Rödön, där vi fortfarande bor. Under några månader 1994 var jag tjänstledig från ÖP för att arbeta för nej-sidan inför folkomröstningen om EG/EU. Vårt alternativ var ett starkt och enat Norden som samarbetar med EU utan ingå i unionen. Folkomröstningen ledde dock till ett annat resultat, vilket inte behöver hindra ett starkare nordiskt samarbete. Jag är fortfarande övertygad om att ett starkt Norden är bra såväl för oss själva, för Europa som för världen.

Under min tid i Stockholm var jag ledamot i Stockholms läns landsting (1973-85). Efter att ha slutat som ledarskribent fick jag 2002 av partiet och väljarna förtroendet att företräda Jämtlands län i Sveriges riksdag, ett både givande och viktigt uppdrag. Under denna tid arbetade jag också aktivt för ett nej till att ersätta kronan med euron inför folkomröstningen 2003 – vilket denna gång blev en framgång.

Som riksdagsledamot fick jag dock bara arbeta en mandatperiod. Vid valet 2006 blev jag förbikryssad (av Pelle Åsling), vilket var en besvikelse särskilt som jag inte var beredd på detta. Men så fungerar det politiska livet så det var bara att acceptera och se framåt. Jag befarade att jag skulle bli arbetslös, men så blev det inte. Nu fick jag utredningsuppdrag av regeringen, vilket också var inspirerande – och detta hade förstås inte heller hänt om jag inte hade engagerat mig i CUF långt tidigare. Eskil Erlandsson gav mig uppdraget att utreda vattenbrukets möjligheter. Dessutom fick jag vara med och förhandla med Finland om laxfisket i Torneälven. Senare fick jag vara nationell vattensamordnare innan HAV (Havs- och vattenmyndigheten) bildades. Uppdraget som jaktutredare (Jaktlagsutredningen) fick jag dock inte fullfölja, eftersom s-mp-regeringen efter 2014 lade ned utredningen.

2009 gjorde jag en seriös satsning på att bli invald i Europaparlamentet. Tyvärr flyttades jag ned till femte plats på listan, men fick ändå näst flest kryss. Dock hamnade jag strax under femprocentsspärren. Annars skulle jag ha fått efterträda Lena Ek när hon blev miljöminister 2011. I stället engagerade jag mig i kommunpolitiken i Krokom och blev invald i fullmäktige 2010. Efter valet 2018 är jag i stället ledamot i region Jämtland Härjedalens fullmäktige. Nu är jag alltså tillbaka på samma nivå som när jag började mitt förtroendemannaengagemang för över 40 år sedan.

Min förhoppning är att kunna medverka till att utifrån centerrörelsens unika gröna idégrund med decentralisering och miljöansvar som hörnstenar kunna bidra till att utveckla vårt samhälle vidare.

Jag vill sammanfattningsvis gratulera CUF på 100-årsdagen och tacka för allt jag genom åren har fått uppleva tack vare denna gröna ungdomsrörelse och mitt engagemang i centerrörelsen. Tack vare att Margareta Bråhn inspirerade mig att åka på CUF-kurs den där gången 1966…

 

 

 

 

2 reaktion på “Mer än ett halvsekel i den gröna ungdomsrörelsen”

  1. En fin berättelse om ett mycket aktivt liv i centerrörelsen som kanske inte alls hade blivit av utan den där hushållslärarinnan. Och du har mycket kvar att uträtta!
    Inger

  2. När det gäller ”hushållslärarinnan” måste jag berätta att Margareta Bråhn tillsammans med några andra tjejer och distriktsombudsmannen B Ingemar Nilsson även tillhörde dem som drog igång studentklubben i Umeå 1962 (kan slå på något år). Universitetet var då alldeles nytt, Margareta m fl gick hushållslärarutbildning och jag var ordförande i Centerns Studentförbund. Därför fick även jag vara med denna historiska dag med tidig höstfrost (åtminstone för en sörlänning) som jag minns väl. Margareta är inte bara den som upptäckte Dig Håkan!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *