Kan EU reformeras?

De politiska eliterna runt om i Skärmavbild 2016-06-28 kl. 13.07.34Europa är i chock över att de brittiska väljarna med klar majoritet har uttalat sig för att Storbritannien ska lämna EU. I kommentarerna anstränger man sig för att snacka bort folkets ställningstagande. Det påstås att många inte förstod vad de röstade om, var ”korkade”, att de föll offer för populism och att de nu ångrar sig. En undersökning gjord efter folkomröstningen visar dock att klart fler är ”happy” med resultatet än motsatsen.

I grunden handlar det om att medborgarna inte längre stillatigande accepterar att makten i EU utövas över deras huvuden. När de brittiska väljarna efter 43 års medlemskap tar ställning för att lämna unionen måste det tas på allvar. Storbritannien bör inte straffas för att man har lyssnat till folkviljan utan det gäller nu att få till stånd bra avtal och överenskommelser mellan alla inblandade parter. I stället gäller det att dra slutsatser av brexit.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker förklarade en gång hur han ser på EU:

Vi bestämmer någonting, låter det ligga ett tag och väntar och ser vad som händer. Om ingen protesterar, av det enkla skälet att de flesta inte vet vad som har blivit beslutat, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon återvändo.

En slutsats av det brittiska folkomröstningsresultatet är att ett sådant system accepterar inte medborgarna längre. Om EU inser detta är det mycket välkommet och läge för en genomgripande reformering. En reformering av EU måste innebära att organisationen görs smalare och att man koncentrerar samarbetet på genuint gränsöverskridande frågor som handel och miljö.

Nederländerna har tagit fram en lista med 54 frågor som man vill återföra från EU till nationell nivå. Sverige och andra medlemsländer som vill behålla sin egen valuta måste få formellt undantag från den gemensamma valutan. Samarbetet behöver bli mera flexibelt, en flexibel integration, för att långsiktigt fungera. Formuleringen om en ”ever closer union”, ett federalt statsbygge, måste en gång för alla bort ur fördragstexten.

Tyvärr finns det redan uppgifter om att företrädare för Tyskland och Frankrike planerar en framstöt för att centralisera makten ytterligare och gå vidare i statsbyggandet mot ett Europas Förenta Stater. Ligger det någon sanning i detta kommer motsättningarna att öka och Brexit framstå som en västanfläkt av vad som komma skall.

En Sifoundersökning, gjord efter den brittiska folkomröstningen, visar att en majoritet av svenskarna vill stanna kvar i EU. Detta kan dock snabbt ändras. Den mest uppseendeväckande siffran är nämligen att hela 52 procent av de tillfrågade anser att EU utvecklas åt fel håll; endast 14 procent menar att utvecklingen går åt rätt håll. Den svenska regeringen bör därför inse att det krävs en omfattande reformering av EU. Denna insikt verkar dock ännu inte ha infunnit sig hos Stefan Löfvén och Magdalena Andersson.

Kommer ingen genomgripande reformering av EU till stånd bör Sverige begära omförhandling av sitt förhållande till unionen på samma sätt som David Cameron och Storbritannien gjorde. När man inte resultat i form av undantag från euron och återförande av beslutsmakt måste det framtida förhållandet till EU diskuteras seriöst.

Samtidigt som vi förhoppningsvis kan få till stånd en reformering av EU i flexibel riktning bör Sverige aktivt agera för att utveckla det nordiska samarbetet. Ett starkt Norden skulle bli en viktig kraft såväl i Europa som globalt. I ett närmare samarbete över gränserna i Norden finns en stor framtidspotential som det gäller att ta till vara.

Håkan Larsson, Rödön

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *