Inlägget finns publicerad på Länstidningens webb.

”Den svenska energidebatten bör starta om och utgå från det nya läge som råder – nämligen att kärnkraften av allt att döma håller på att prisa sig själv ur marknaden.”

Citatet kommer från en av de hittills politiskt viktigaste artiklarna detta supervalår, en krönika i tidskriften Fokus. Skribent är ekonomiprofessorn Klas Eklund, med förflutet som rådgivare till de socialdemokratiska statsministrarna Olof Palme och Ingvar Carlsson, och därefter bland annat chefsekonom på banken SEB. Eklund har varit övertygad kärnkraftsförespråkare, men inser nu att denna energikälla aldrig kan bli lönsam och därmed inte har någon framtid.

Vi som sedan 1970-talet har varit övertygade om att kärnkraft är en alltför riskabel energikälla, med stora miljöproblem från uranbrytning till slutförvaring av det farliga radioaktiva avfallet, känns det som ett genombrott för förnuftet när kärnkraftspositiva ekonomer inser att nya reaktorer inte är aktuella. Kärnkraftskatastrofen i Fukushima har naturligtvis medverkat till denna insikt.

Klas Eklund konstaterar att den reaktor som byggs i finländska Olkiluoto är många år försenad och blir långt dyrare än beräknat. Enligt planen skulle reaktorn ha kostat 3,2 miljarder euro (27,3 miljarder kronor) och tagits i bruk 2009.  I verkligheten kommer den att kunna tas i bruk tidigast 2018 och då ha kostat närmare 11 miljarder euro (100 miljarder kronor).  Och kostnaderna ökar hela tiden. Utan stora statliga subventioner kommer inga reaktorer att byggas.

Jag har känt mig obekväm med  alliansregeringens energiuppgörelse från 2009, eftersom den formellt öppnar för att nya reaktorer ska kunna ersätta dagens på de platser där det finns kärnkraftverk idag. I praktiken blir det emellertid inte några nya reaktorer eftersom det slås fast att inga statliga subventioner får utgå. Därför bör det vara dags att en gång för alla slå fast att det nu handlar om att ställa om energisystemet till förnybara energikällor och samtidigt successivt fasa ut såväl kärnkraft som fossilkraft.

Man kan fråga sig hur satsningen på kärnkraft har kunnat ske. I grunden handlar det även i Sverige om en avknoppning från planerna på atombombsproduktion på 1950-talet. Då fanns ingen medvetenhet om konsekvenserna, exempelvis funderade man inte över hur avfallet skulle hanteras. Idag beräknas det högaktiva radioaktiva avfallet behöva hållas isolerat i 100 000 år för att inte förödande skador ska uppstå på människa, djur och natur.

Att i detta läge satsa på nya, dyra reaktorer som producerar ännu mer högradioaktivt avfall vore oansvarigt mot framtiden. Därför bör vi en gång för alla undanröja osäkerheten om kärnkraften och satsa helhjärtat på ett hållbart energisystem, byggt på förnybara energikällor, främst sol, vind och bioenergi, och energieffektivisering. Det är dags att, som Klas Eklund skriver, starta om den svenska energidebatten. Utan planer på nya reaktorer.

Håkan Larsson, Rödön, riksdagskandidat (c)