Länstidningen 18 april
Östersunds-Posten 22 april
Skånska Dagbladet 24 april
Nordsverige 21 april
Västerbottningen 21 april
Lokaltidningen 21 april

Centerpartiets situation är tuff och partiet behöver en nystart. En bra grund för att gå vidare är att hämta näring från de egna rötterna.

I arbetet med biografin om Gustaf Jonnergård har vi särskilt studerat de uppseendeväckande framgångarna för Centerpartiet mellan 1950- och 1970-talen, då väljarstödet ökade från nio procent (1956) till över 25 procent (1973). En tid då partiet både utvecklades idémässigt och breddades. Stödet på landsbygden växte samtidigt som partiet vann insteg i städerna.

Som partisekreterare var Jonnergård en nyckelperson bakom Centerpartiets starka uppgång. Även om många medverkade – partiordföranden Gunnar Hedlund och den starka folkrörelseorganisationen spelade viktiga roller – finns det anledning att hämta inspiration från Jonnergård.

Var stolt över den egna idégrunden!

Jonnergård kände Bondeförbundet väl. Hans första uppdrag centralt var som redaktör för partiets Jubileumsbok 1950. Grunden från starten var rättvisa mellan stad och land, liksom att kombinera frihet och trygghet. En tydlig identitet att utgå ifrån.

Använd egna begrepp!

Under 1940-talet inspirerades Bondeförbundet av sitt finska systerparti att markera partiets mittenposition genom att beteckna sin politik som ”tredje vägen”, mittenpositionen i det politiska landskapet. Att Bondeförbundet var ett ”centerparti” klargjordes redan 1911 av grundaren Carl Berglund.
Jonnergård använde begreppet decentralisering för att markera att partiets eget alternativ till de gamla ismerna; liberalism, konservatism och socialism. Han blev ”decentralismens chefsideolog”. Jonnergård försvarade marknadsekonomin, men underströk att marknaden måste ha ramar och styrmedel för att hindra centralisering.

Miljöansvar
1962 lade Centerpartiet en miljömotion i riksdagen. Några år senare presenterades ett mer heltäckande miljöprogram. Därmed blev Centerpartiet Sveriges första genuina miljöparti. Miljöansvar blev ett grundbegrepp och som logisk följd av detta kom partiets kritik mot kärnkraften några år senare. Under 1980-talet blev ekohumanism en heltäckande beteckning på ideologin.

Ett litet framsteg är bättre än inget
Genom krisuppgörelsen 1933 medverkade Axel Pehrsson Bramstorp till att göra Bondeförbundet regeringsfähigt. Efterträdaren Hedlund hade samma syn och på 1950-talet ingick partiet i en koalition med Socialdemokraterna.
Centerpartiet stärkte sin självständiga mittenposition med Jonnergård som inspiratör. Grunden lades för att Thorbjörn Fälldin kunde bilda regering 1976. Partiet var pragmatiskt och kunde samarbeta åt såväl vänster som höger när de sakpolitiska förutsättningarna förelåg.

Stärk organisationen
Organisationen med lokalavdelningar för såväl parti, kvinnoförbund som ungdomsförbund var stark. Årliga studiekampanjer med tusentals studiecirklar genomfördes. Underifrånperspektivet var grundläggande. Att åter stärka folkrörelsen är en utmaning idag.

Utveckla samarbetet med gröna, decentralistiska partier

Sedan 1920-talet hade Bondeförbundet ett fruktbart utbyte med andra partier på agrardemokratisk grund i Norden men även i Polen (PSL). Jonnergårds idéer om decentralism blev populära, särskilt hos systerpartiet i väster. Även idag finns goda skäl att stärka samarbetet med dessa systerpartier.

Slutsatser är att näring för framtiden finns att hämta från Jonnergård och att centerrörelsen ska vara stolt över sin egen gröna, decentralistiska identitet.

Yngve Sunesson, Markaryd
Håkan Larsson, Krokom
redaktörer för boken ”Gustaf Jonnergård – Sveriges ´längste´partisekreterare”, Ekerlids förlag