Perspektiv på centerhistorien

I år fyller Centerpartiet 100 år. Den 1 december är det exakt ett sekel sedan Carl Berglund i Gimmene utanför Falköping publicerade uppropet Bröder, låtom oss enas! i tidningen Landsbygden. Då kommer en bokfilm och Bondeförbundet/Centerpartiets utveckling genom decennierna att publiceras. Jubileumsfilmen En härlig tid, där partiledarna genom seklet kommer till tals, finns redan.

Det norska Senterpartiet är tio år yngre – och firar alltså sitt 90-årsjubileum i år. Partiet gav ut ett omfattande historiskt verk i samband med sitt 80-årsjubiluem, men Kjell Dahle uppmärksammar jubiléet i en krönika i tidningen Sentrum. Hvor annerledes?, frågar han sig.

Ja, vad skiljer centerpartierna från andra partier? Kjell, som är statsvetare och har varit partisekreterare i Senterpartiet, sätter in de nordiska centerpartierna i ett större sammanhang. Jag arbetar tillsammans med Kjell med att ta fram en bok om hur bondepartierna/agrarpartierna växte fram i Europa kring sekelskiftet 1900 och decennierna därefter. Vi konstaterar att det finns en särskild grön centerideologi med rötterna i bondesamhället. Så här skriver Kjell bland annat i sin krönika i Sentrum:

De fleste politisk interesserte er kjent med at Sp har søsterpartier i Norden. Langt færre vet at tilsvarende partier i mellomkrigstiden sto vel så sterkt i Sentral- og Øst-Europa som i Norden. De fikk sitt gjennombrudd samtidig som Bondepartiet i Norge, gjennom hva som ble kalt ”the Green Rising”. Man kjempet motstrøms ved å kreve en alternativ modernisering til den som makteliten i hovedstedene sto for. Slike politiske bondebevegelser samarbeidet over landegrensene, og utviklet en ideologi kalt agrarianisme. I praktisk politikk sto de blant annet for sosial utjevning samt desentralisering av makt, eiendom, skolevesen og helsetilbud. Som i Norden ble det samarbeidet dels til venstre, dels til høyre. De fleste landene fikk sine første rød-grønne allianser før slike kom i stand mellom bønder og arbeidere i Norden.

Historielösheten är tyvärr utbredd i dagens samhälle, även inom centerrörelsen. Jag tror inte att så många centerpartister idag skulle höja liberalismens lika högt som de gör om de vore medvetna om att det finns en särskild grön och frihetlig centerideologi, som vi ibland i Sverige har kallat för ekohumanism. Decentralisering och miljöhänsyn är grundläggande begrepp i detta tänkande.

Hursomhelst lever centerpartierna runt om i Europa. Som Kjell Dahle konstaterar i sin krönika:

Senterpartiet i Norge sitter i dag blant annet med landbruksministeren. Det gjør også Centerpartiet i Sverige, Centerpartiet i Finland, Bondeforbundet Senterpartiet i Latvia og Polsk Bondeparti. For ikke lenge siden var det samme tilfelle for agrarpartier i Litauen og Estland. Alle har de en bredere profil enn mellomkrigstidens bondepartier, men i likhet med morgendagens norske jubilant søker de å møte et nytt århundres utfordringer ved hjelp av et verdigrunnlag som så langt har vist seg mulig å tilpasse nye forhold.

De gröna centerpartierna har en starkare ställning i Europa än vad vi centerpartister ofta är medvetna om. Partierna är idag tyvärr delade mellan olika partigrupper och internationaler. För min del skulle jag gärna se ett återupprättande av den gröna international, som samlade bondepartierna/agrarpartierna i Europa under mellankrigstiden. Hursomhelst bör vi lära oss att se sambanden mellan de olika gröna centerpartierna. Låt oss diskutera hur ett närmare samarbete kan byggas upp för framtiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *