Skottland valde med knapp majoritet i veckans folkomröstning att stanna kvar i Storbritannien, åtminstone tills vidare. För att få en majoritet av skottarna att rösta nej till självständighet tvingades dock centralmakten i London lova ökat självstyre, bland annat i skattefrågor.

Det finns klara likheter mellan Skottland och Jämtland (och övriga delar av norra Sverige). Båda är naturresursrika regioner, men rikedomarna hamnar i hög grad på andra håll. Nu har skottarna fått löften om ökat inflytande över skatterna – och samma krav bör vi ställa på centralmakten i Stockholm.

Under valrörelsen träffade jag företrädare för de flesta partier. Jag frågade då ofta om det inte är dags att samarbeta över partigränserna för att en större och mer rättmätig del av de värden i form naturresurser regionen levererar – skog, malm och vattenkraft – ska få stanna lokalt och regionalt. Alla var glädjande nog positiva.

Ett konkret exempel på vad ett samarbete skulle kunna handla om är kravet att överföra fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar från staten till regionerna. Det borde vara en självklarhet att denna skatt, liksom i våra grannländer Norge och Finland, stannar i regionen. För skogslänen skulle fastighetsskatten på vattenkraft innebära ett tillskott på 5,4 miljarder kronor, varav över en miljard enbart för Jämtland Härjedalen. Dessa medel skulle ge våra bygder ett verkligt lyft. Såväl företag som medborgare skulle få bättre förutsättningar att leva och verka runt om i länet.

Kravet på att berörda kommuner/regioner ska få del av vattenkraftens värden har länge drivits av den tvärpolitiska Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV), som startades av Per Söderberg (c) och Hans Lundqvist (s). I FSV:s arbete har företrädare med olika partifärg från olika kommuner i Jämtlands län hela tiden deltagit – och deltar. Även om det hittills bara är Centerpartiet som på nationell nivå helhjärtat har ställt upp för detta rättvisekrav stöds det av alla större partier i Jämtlands län. Då borde kravet också kunna drivas gemensamt av länets företrädare i riksdagen.

Nyligen presenterade banken Nordea beräkningar som visar att Norrland skulle klara sig väl om regionen fick behålla en rättmätig del av de naturresurser man levererar. Vi skulle också få slut på den snedvridna syn på verkligheten som präglar diskussionen i huvudstadsregionen, att norra Sverige skulle vara ”tärande”. Det är ju i verkligheten precis tvärtom. Är det någon region som är ”närande” och levererar nyttor till det gemensamma samhället så är det norra Sverige.

Liksom Skottland kräver rättvisa gentemot London bör vi kräva rättvisa gentemot Stockholm. Därför hoppas jag att länets nyvalda fyra ordnarie riksdagsledamöter (grattis förresten!) – Kalle Olsson, Anna-Caren Sätherberg, Saila Quicklund och Pelle Åsling – kommer att agera gemensamt för regionens intressen på det här området. Det räcker inte längre att sitta i partiernas olika grupper utan att få gehör, nu krävs samarbete för konkreta resultat.

Varför inte börja mandatperioden med en gemensam riksdagsmotion med kravet att fastighetsskatten på vattenkraft regionaliseras?