Planera för Sverige efter krisen

Östersunds-Posten 11 maj 2020

Det kommer en tid efter coronakrisen. Att stora delar av politiken ligger på is under pandemin hindrar inte en diskussion om vilket samhälle vi vill se. Vill vi bygga ett decentraliserat och hållbart land finns det skäl att nu utveckla en politik för framtiden.

Rapporten ”Naturresurser i hela landet”, som Hela Sverige ska leva nyligen presenterade, är en bra utgångspunkt. Vill vi ge alla delar av landet rättvisa och likvärdiga förutsättningar måste en del av de värden kommuner och regioner levererar få medverka till lokal och regional utveckling. Så är det inte idag.

Uttaget av naturresurser har ökat under senare decennier, däremot inte den lokala sysselsättningen. Det gäller särskilt skog och gruvor. Skogsbruk, gruvor och energiproduktion bidrar enligt rapporten årligen med stora summor, 207 miljarder kronor, till svensk ekonomi (BNP), men det mesta hamnar på andra håll än där värdena genereras.

När det gäller skogsbruket finns inget som garanterar att värden stannar i de bygder där träden fälls. Skogsbolagens vinster beskattas av staten och en växande andel av de enskilda skogsägarna är bosatta i andra kommuner än där skogen finns. De betalar skatt för sina inkomster där de är skrivna. Detta innebär att miljardbelopp årligen överförs från skogslänen till södra Sverige. Inkomsterna borde beskattas där skogen finns.

För gruvbolagen är Sverige ett skatteparadis med lägre skatt än exempelvis Kanada, Australien, Ryssland och Brasilien. Finland, också ett lågskatteland för gruvbolag, överväger införande av en särskild gruvskatt. Det är inte orimligt med en mineralskatt på 5 procent, enligt rapporten en skatteintäkt på ungefär 1500 miljoner kronor. Minst hälften borde gå till de regioner där gruvorna finns.

Vattenkraften finns till 90 procent i skogslänen. Sedan decennier kämpar de kommuner där produktionen sker för att få del av de stora värden som de levererar. All beskattning går till staten, endast en mindre summa stannar lokalt (bygdemedel). I andra länder är det självklart med lokal och/eller regional beskattning. Med samma system som Norge skulle vattenkraftskommuner som Jokkmokk, Sollefteå och Ragunda höra till landets rikaste kommuner i stället för till de fattigaste. En regionalisering av fastighetsskatten kan genomföras snabbt som ett steg mot ett rättvisare system.

Vindkraften byggs ut i hela landet, men mest i norr. Det borde vara självklart att åtminstone fastighetsskatten går till den kommun där kraften produceras. Branschen själv är för en sådan förändring.

Idag betalar en skattebetalare i skogslänen i snitt 3,29 kronor mer per hundralapp mer än en skattebetalare i Stockholms län. Detta trots utjämningssystemet, där det för övrigt inte finns någon parameter som tar hänsyn till konsekvenserna av utvinningen av de naturresurser skogslänen levererar.

En slutsats av coronakrisen är att vi måste ge hela landet likvärdiga förutsättningar. Det handlar om att bygga ett mindre sårbart och mer hållbart samhälle. Att låta de naturresursrika regionerna, skogslänen, behålla en rättmätig del av de värden de levererar är en självklar slutsats. Att ta vara på potentialen i jordbruket, och därmed höja självförsörjningsgraden, en annan.

Rapporten från Hela Sverige ska leva är en bra grund för fortsatt diskussion. Den utlovade skattereformen måste ge alla delar av landet likvärdiga förutsättningar.

Håkan Larsson, centerpartist på Rödön

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *