Det koloniala tänkandet lever i regeringskansliet

Före valet i september talade många vackert om landsbygden, inte minst de partier som nu ingår i nuvarande högerkoalitionen som regerar på Sverigedemokraternas nåd. Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson lovade högkostnadsskydd för elen från 1 november, Jimmie Åkesson lockade väljare med tio kronor billigare diesel och Ebba Busch talade vackert om ”hjärtlandet” och bildade ett särskilt ”Bondeförbund”. Uppenbarligen trodde en hel del väljare på löftena och röstade därefter.

Bild: En stor del av Sveriges energi produceras i norr. Men mycket lite av de stora värden som produceras av vattenkraft och vindkraft stannar lokalt och regionalt. (Klicka på bilden för att lättare läsa.)

Efter valet, då löftesgivarna fick väljarnas förtroende att bilda regering, har föga eller inget av detta blivit verklighet. I stället för ett högkostnadsskydd för hela landet, ska hela 55 miljarder kronor delas ut retroaktivt till hushåll och företag i södra Sverige (bygger på konsumtionen 1 oktober 2021 – 30 september 2022). När pengarna kommer är dock fortfarande något oklart – och det är inte behovet som styr. Har man gjort av med mycket el, kanske slösat, får man mycket stöd.

Inget till norra delen av landet
Norra Sverige får ingenting även om elpriserna kraftigt höjs. Det verkar som att högerregeringen har hemfallit åt det gamla synsättet, med rötter i 1600-talet, att se norra delen av landet som ett förråd av billiga råvaror, ett närmast kolonialt tänkande. Kanske blev man inspirerade av dagarna på Tidö slott, som Axel Oxenstierna lät uppföra, när man förhandlade fram sitt samarbetsavtal. Det var under Oxenstiernas tid man i Stockholm började tala om att Sverige kanske inte behövde något Västindien när man hade Norrland… Att det inte finns något statsråd, bosatt norr om Borlänge, kan måhända också bidra till den nedlåtande synen.

Samtidigt som man blundar för norra delen av landet är det ett faktum att det är här de stora mängder förnybar energi produceras och som försörjer huvudstaden och landets södra delar med el. Ibland lockas man av tanken att elledningarna borde skäras av vid Dalälven. Då kanske insikten skulle infinna sig om vilka delar av landet som producerar den el man är så beroende av…

Vattenkraft och vindkraft från norr
I de fyra nordligaste länen – Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Härjedalen – produceras långt över hälften av landets vattenkraft – tillsammans med övriga skogslän – Gävleborg, Dalarna och Värmland – ungefär 90 procent. Lägg till detta att även det mesta av dagens vindkraft produceras i dessa regioner. Ändå stannar mycket lite av de värden som genereras lokalt och regionalt.

I alla jämförbara länder stannar åtminstone fastighetsskatt eller motsvarande där produktionen sker och värdena genereras för att medverka till utveckling. Så inte i Sverige. Stora vattenkrafts- och vindkraftskommuner som Jokkmokk, Sollefteå och Ragunda skulle haft helt andra möjligheter att utvecklas om de hade tillhört Norge. Det är bara att ta en tur över gränsen för att med egna ögon se skillnaderna.

Bild: Det sprids för närvarande en del satiriska bilder över regeringens (brist) på agerande. Här jämförs Ulf Kristerssons underbara resa med Nils Holgerssons…

Vi är många som länge bland annat har arbetat inom föreningen FSV, bildad 1999 och med ett 30-tal kommuner och tre regioner som medlemmar, för en mer rättvis fördelning av värdena från vattenkraften och, numera även, vindkraften. Under senare tid har vi hoppats på ett första genombrott för dessa rättvisekrav. I våras tillsatte nämligen den dåvarande regeringen en utredning för att ta fram ”stärkta incitament för utbyggd vindkraft” (Dir 2022:27) med kommunalrådet Ulrika Liljeberg, då kommunalråd i Leksand och nu riksdagsledamot (c), som utredare. Uppdraget var att såväl komma med förslag för hur den närmaste omgivningen, lokalsamhället, som kommunerna skulle få del av värdena. Värdena kunde komma såväl från verksamhetsutövarna, företagen, som från staten.

Bara några veckor efter högerregeringens tillträde fick emellertid utredaren ett tilläggsdirektiv (Dir 2022:135) från klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari om att inga förslag som innebär att statliga skatter, avgifter eller skattebaser för föreslås överföras till kommunerna. Det ses av Kristerssonregeringen som en subvention. Samma regering som utlovar 400 miljarder kronor i kreditgarantier för de ”verksamhetsutövare” som kan tänka sig att bygga ny kärnkraft.

Tragiskt agerande
Pourmokhtaris departementschef Ebba Busch, energi- och näringsminister, verkar nästan besatt av ny kärnkraft som enda lösning. De sju projekt för havsbaserad vindkraft runt södra delen av landet, och som snabbare än nya reaktorer skulle kunna förbättra eltillgången i söder, görs dyrare och få vänta på beslut. Under tiden utgår man ifrån att norra delen av landet ska leverera el söderut – utan att en rättmätig del av värdena, inte ens fastighetsskatten, får stanna lokalt och regionalt.

Agerandet är tragiskt. Det måste bli en ändring. Moderaterna i Skåne reagerar mot att regeringen inte följer sina vallöften om högkostnadsskyddet, vilket de ska heder för. Men är det inte dags för moderater och kristdemokrater i norra Sverige att reagera mot hur regeringen agerar mot norra delen av landet? Eller är det bara oppositionen som reagerar?

Hursomhelst kommer vi som vill se en rättvis fördelning av värdena från de naturresurser som norra delen av landet levererar att arbeta vidare. Droppen urholkar stenen. Det koloniala tänkande som uppenbarligen lever i regeringskansliet måste en gång för alla förpassas till historien så snart som bara är möjligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *