(Inlägg publicerat i ÖP, LT och JT. En kortare version i Aftonbladet)
Bild 1: EWK:s bild om hur resurserna ramlar ner från norr till söder…
Bild 2: Över 90 procent av vattenkraften i Sverige finns i skogslänen. Men all beskattning av denna energikälla går till staten och skattetrycket är klart högre i norr.
Regionstyrelsens ordförande i Region Stockholm Irene Svenonius gillar inte att det finns förslag om att göra utjämningssystemet mera rättvist. Hon talar om att regeringen ser Stockholmsregionen som sin ”egen bankomat” (Aftonbladet 17 februari). Är det verkligen så?
Vi kan konstatera att huvudstadsregionen sedan länge har sett övriga landet – och då i synnerhet norra delen – som sin egen bankomat. I skogslänen har centralmakten, med Stockholm som utgångspunkt, i hundratals år hämtat billiga råvaror i form av mineraler, skog och vattenkraft – numera även vindkraft. Mycket litet av de värden som genereras får stanna i de regioner, där värdena skapas. Det mesta hamnar i statens eller bolagens fickor.
Ungefär 90 procent av landets vattenkraft produceras i skogslänen. All beskattning går till staten och vinsterna till de bolag som bedriver verksamheten. Lokalt stannar endast de så kallade bygdemedlen, ca 110 miljoner kronor per år. Vattenkraften är dessutom i hög grad fjärrstyrd och skapar få jobb lokalt. Vårt västra grannland Norge har en annan syn. Där är det en självklarhet att en del av vattenkraftens värden ska stanna där produktionen sker.
När det gäller intäkter från skogen hamnar en stor del av beskattningen i storstadsområdena, eftersom ägarna ofta är skrivna där. Så frågan är om inte Stockholm i praktiken använder skogslänen som sin alldeles egna bankomat.
Utjämningssystemet syftar till att alla delar av landet ska kunna erbjuda medborgare och företag likvärdig välfärd och service. Idag har klyftorna ändå blivit så stora att en översyn är nödvändig. Ett förverkligande av förslaget från Kostnadsutjämningsutredningen är en bit på väg.
I vattenkraftskommunen Ragunda ligger skattenivån på 34,42 kr. Kommunen kämpar för att klara ekonomin samtidigt som man levererar hundratals miljoner kronor i skatt till staten från de nio kraftverken. I Stockholm har skatten sänkts i år och ligger nu på 29,82 kr. Den genomsnittliga skattenivån i skogslänen ligger 1,90 kr per hundralapp högre än landet i övrigt. De 1,7 miljoner invånarna i skogslänen betalar cirka sju miljarder kronor mer än vad man skulle gjort om man haft det genomsnittliga skattetrycket.
Utjämningsystemet behöver reformeras och medverka till att den växande skatteklyftan överbryggas. Samtidigt hoppas vi att den ”omfattande skattereform” som utlovas i Januariavtalet också ska leda till att ”dagens växande ekonomiska klyftor” utjämnas. Beskattningen av vattenkraften, gärna även andra naturresurser, bör regionaliseras. Vi vill också gärna se en geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna och en avskrivning av studielån. Att detta fungerar kan var och se som gör ett besök i vårt västra grannland Norge.
Sverige – även Stockholmsregionen – tjänar på att hela landet växer. Det bör även Irene Svenonius inse om hon vidgar vyerna utanför sin region och funderar över var dagens ”bankomat” egentligen finns.
Jörgen Larsson, Östersund
Håkan Larsson, Rödön
Regionpolitiker (c) Jämtland Härjedalen