Det äldsta gröna centerpartiet på agrardemokratisk grund är polska PSL, som grundades femton år innan Carl Berglunds upprop för att bilda Bondeförbundet.
Jag har intresserat mig för polsk politik sedan 1980-talet och följt PSL:s återupprättande som självständigt parti kring 1990 fram till idag. Eftersom jag anser att PSL är de nordiska centerpartiernas genuina systerparti är min förhoppning att kontakterna och samarbetet ska återupptas. Under 1990-talet fanns ett organiserat samarbete inom INC (International Network of Centre Parties), vilket tyvärr har somnat in. Dags för att återknyta förbindelserna!
Jag ger här i punktform min bild av PSL:s historia från 1895 fram till idag, 2021. (Bildtexter kursiva.)

1863

Även innan de agrardemokratiska partierna bildades fanns kontakter mellan bönderna i Sverige och Polen. När polska folket 1863 gjorde uppror mot den ryska ockupationen arrangerade bondepolitiker i Sverige solidaritetsmöten. Bondeståndets siste talman, Nils Larsson i Tullus, startade en insamling för Polen genom att ge 500 riksdaler av sitt talmansarvode och bonderiksdagsmannen Sven Rosenberg höll ett kraftfullt till stöd för den polska frihetskampen. Kontakterna bönder emellan fanns innan PSL bildades i Polen och Bondeförbundet i Sverige.

Bondeförbundets  siste  talman,  Nils  Larsson  i Tullus,  arrangerade  solidaritetsmöten  och  startade  insamling  för  den  polska  frihetskampen 1863.

1895

– PSL är ”urcenterpartiet”, bildat 1895 i Rzeszow i den österrikiska delen av det då delade Polen, 15 år innan Carl Berglund tog initiativ till Bondeförbundet i Sverige. Partiet blev snart en stark politisk kraft som främst organiserade bönderna. Redan från början handlade det alltså om att kämpa för rättvisa för landsbygden och för landsbygdsbefolkningen. Samma krav som bondepartierna i Norden drev, men utifrån förhållandena i Polen.

Det är för övrigt möjligt att PSL var en av inspirationskällorna när Berglund tog initiativ till Bondeförbundet genom uppropet i tidningen Landsbygden 1910. Han hade rest runt på kontinenten (och i USA) åren innan och hämtat idéer och inspiration.

Wincenty  Witos  i centrum  för  PSL  i samband  med  Polens  självständighet  1918.

1918

– PSL spelade en viktig roll när Polen återupprättades som självständig stat 1918. Partiordföranden Wincenty Witos var premiärminister tre gånger under 1920-talet, bland annat 1920 när Röda Arméns tåg västerut stoppades. (”Undret vid Wisla”)

1921

– 1921 tog Witos (tillsammans med den tjeckiske bondeledaren Svehla och den bulgariske Stambolijskij) initiativ till Internationella Agrarbyrån, kallad Gröna Internationalen som samlade de agrardemokratiska partierna. Grundvärdena var fem; frihet, social rättvisa, trygghet, kooperation och decentralisering.

Fyrklövern var tidigt symbol för PSL. Här en fana från 1905. 

1924
– Bondeförbundet blev inte fullvärdig medlem i Gröna Internationalen, men hade en särskild kontaktman (Herbert Rettig) med partierna i Internationalen. Han rapporterade om samarbetet inom Gröna Internationalen vid partistämmorna, bland annat 1924.

1929
– När SLU-stämman 1929 beslutade att anta den gröna fanan som symbol var detta med direkt hänvisning till Gröna Internationalen, vilket framgår av protokollen. (Bondeförbundets stämma 1942 beslutade att formellt anta fyrklövern som partisymbol.) Såväl den gröna fanan som fyrklövern som symbol kommer från början från PSL. De nordiska centerpartiernas symboler är alltså hämtade från det polska systerpartiet.

1933
– Bramstorp citerade Witos i ett tal på 30-talet (”arbetarnöd är bondenöd”), vilket visar att kontakterna fanns.

1945-47
– PSL var det parti som ledde motståndet mot kommunisterna efter krigsslutet 1945. Partiordföranden Stanislaw Mikolajczyk tvingades i exil två år senare, men arbetade vidare för demokrati och de gröna, decentralistiska frågorna. (Under andra världskriget hade Mikolajczyk för övrigt lett den polska exilregeringen från London.) Mikolajczyk besökte Sverige flera gånger under efterkrigstiden och hade då överläggningar med företrädare för Bondeförbundet.

Stanislaw Mikolajczyk ledde den polska exilregeringen i London och var vice premiärminister i Polens regering 1945-47. Han tvingades emellertid i exil av kommunisterna. ”Förlora inte tron på en bättre framtid för Polen” är budskapet.

Kommunisterna (”Förenade Arbetarepartiet”) försökte organisera bönderna genom att omvandla delar av PSL och ett ”eget” bondeparti till ett lojalt stödparti, ”Förenade Bondepartiet” ZSL. På riksplanet fungerade också detta parti som ett verkligt stödparti, men på lokalplanet levde de gröna idéerna från mellankrigstiden kvar här och var.
Särskilt vårdades partihistorien. Det dröjde dock till 1985 innan man fick tillstånd att resa en staty över Wincenty Witos i Warszawa. I hans födelseby Wierzchoslawice fanns dock hela tiden ett museum över hans verk.

PSL-ledaren  Stanislaw  Mikolajczyk  skrev  efter  att  han  tvingats  i exil  boken  ”Det  skändade  Polen”  om  den  sovjetiska  terrorn  i hemlandet.  Boken  översattes  till  svenska  och  spreds av  SLU.  Enligt ett  rykte  köpte  Sovjets  ambassad  upp  så  många  böcker  som  möjligt  för  att  den  inte  skulle  få  större  spridning.

1952
– SLU:s förbundssekreterare Thore Petersson hade omfattande kontakter med PSL i exil och skrev en mycket läsvärd artikelserie i Politisk tidskrift 1952 om de agrardemokratiska partierna. Flera PSL:are i exil engagerade sig i SLU, bland andra Michal Plucinski, som föreläste i de här frågorna på Föreningsgården Mem kring 1950.

Jag (och Kjell Dahle) intervjuade Thore 2008 (då bilden togs). Förhonom – och för Bondeförbundet/SLU på 1940- och 50-talen – var det en självklarhet att se PSL som det polska systerpartiet.

1981
– När jag själv (och en CUF-kamrat, Bengt Hellman) under ”Solidaritetssommaren” 1981 reste runt på den polska landsbygden tillsammans med Bondesolidaritets ordförande Jan Kulaj tog denne oss till två äldre herrar, veteraner från mellankrigstidens PSL. Då fick jag klart för mig att de gröna, decentralistiska idéerna var högst levande i Polen.

Min CUF-vän Bengt Hellman och jag reste sommaren 1981 runt på den polska landsbygden tillsammans med Bondesolidaritets ordförande Jan Kulaj (mitten). Då insåg vi att de gröna centeridéerna var levande i grannlandet söder om Östersjön.

1983
– Under ”krigstillståndet” tog vi i CUF 1983 kontakt med Landsbygdsungdomsförbundet ZMW, med vilka vi byggde upp ett omfattande samarbete. Hundratals polska ungdomar fick tack vare samarbetet möjlighet att besöka Sverige och lära känna hur den svenska demokratin fungerade. Nästan alla CUF-distrikt hade under några år ZMW-vändistrikt i Polen. Det är ingen tvekan om att detta utbyte spelade en viktig roll när järnridån äntligen föll och PSL återupprättades som självständigt parti. (Idag har ZMW kontakter med LRF-ungdomen.)

CUF på besök hos ZMW i Warszawa 1983. Blev inledningen till ett omfattande samarbete med stor betydelse.

För  PSL  är historien  viktig.  Här  är  en  grupp  samlad  vid  Witosstatyn  i Warszawa,  som  restes  1985.

1985
– En av ZMW:arna som vi träffade i Warszawa, Andrzej Mroz, som var journalist och kunde svenska, fick problem med myndigheterna under 80-talet. Han flyttade till Sverige med sin fru och vi i CUF hjälpte honom att få politisk asyl. Andrzej har därefter hjälpt till med kontakter och översättningar. Han är centermedlem.

Några år senare tilldelades jag ”Polens orden” av president Lech Walesa för arbetet med att utveckla kontakterna mellan svensk och polsk ungdom under 1980-talet. Jag fick även en utmärkelse från PSL för mitt arbete (bilderna nedan).

1990

– I samband med centerstämman i Hässleholm 1990 togs initiativ till att inleda ett samarbete med de återuppståndna gröna bondepartierna/centerpartierna i central-Europa. PSL var redan då det viktigaste. Den tidigare vice partiordföranden Johannes Antonsson höll ett brandtal där han argumenterade för att skapa en ”europeisk centerunion”. Inom centerrörelsen samlade vi in pengar för att hjälpa PSL att återuppstå som självständigt parti.

1990
PSL återupprättas som självständigt parti. Redan året innan hade ZSL ”bytt sida” och gjort upp med Solidaritet under rundabordsförhandlingarna. ZSL:s ordförande Roman Malinowski kom överens med Lech Walesa (som för övrigt varit aktiv i Landsbygdsungdomsförbundet ZMW.)

Kring  1990  samlade  centerrörelsen  in  medel  för  att  stödja  PSL:s  återupprättande  som självständigt  parti.

1991
– Under 1990-talet utvecklades ett nära samarbete mellan centerpartierna i Norden och flera av de återuppståndna bondepartierna/centerpartierna i centraleuropa. International Network of Centre Parties (INC) bildades i Stockholm i mars 1991 med Centerpartiet som värd och med Pär Granstedt som drivande kraft. PSL hörde till de mest aktiva partierna i samarbetet redan från start. I det dokument som låg till grund för INC slogs fast att ”decentralisering av makt och ekonomiska resurser” var viktigt (inte minst för de demokratiserade tidigare kommuniststyrda länderna). Vidare att ”naturens lagar får sätta gränserna för ekonomiska aktiviteter som en förutsättning för en bärkraftig utveckling”. Även vikten av den väl fungerande välfärdsstat och internationellt samarbete underströks. Det handlade alltså om grön centerpolitik, om trygghet och frihet!

1990-2000
– Delegationsutbyten och gemensamma konferenser stod på programmet för såväl INC och bilateralt mellan partierna. Jag var själv med på många av dessa aktiviteter, bland annat tillsammans dåvarande partiordföranden Olof Johansson och hans finske kollega Esko Aho i Warszawa. Att PSL varje år skulle inbjudas som gäster till centerstämmorna var under 1990-talet en självklarhet. (Redan under 1980-talet hade företrädare för ZMW inbjudits till CUF-stämmorna.)

1992 -2015
– PSL har ingått i olika koalitionsregeringar under större delen av tiden sedan Polen åter blev en parlamentarisk demokrati kring 1990. Den dåvarande partiordföranden Waldemar Pawlak var premiärminister vid två tillfällen 1993 och 1995.
Under 2000-talet fram till 2015 samregerade partiet med Medborgarplattformen (PO). Den nuvarande partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz ingick i regeringen som arbetsmarknadsminister mellan 2011 och 2015 då först Donald Tusk och därefter Ewa Kapacz var preminärminister. PSL är ett högst regeringsdugligt parti.

1995
– Målsättningen för INC var att bilda en centerinternational och en centergrupp i Europaparlamentet. Efter Sveriges (och Finlands) EG/EU-inträde 1995 beslutade man att ledamöterna tills vidare skulle ansluta sig till den liberala ELDR-gruppen. Centerstämman i Östersund samma år underströk dock att målsättningen var att bilda en centergrupp.

1999
– 1999 ansåg PSL att det var läge att bilda den planerade centerunionen efter förebild från mellankrigstidens Gröna International. Jag deltog själv som representant för Centerpartiet vid den INC-konferens PSL stod värd för i Warszawa. Konferensen följdes upp med ett partisekreterarmöte i Stockholm i december samma år. Då erbjöd PSL plats på sitt kontor i den polska huvudstaden för ett sekretariat för den föreslagna internationalen. PSL leddes då av Jaroslaw Kalinowski, senare europaparlamentariker. (Han var för övrigt en av huvudtalarna vid centerstämman i Skövde år 2000.)

Jaroslaw  Kalinowski,  PSL:s  ordförande  kring  millennieskiftet.  Han  besökte  Sverige  och  Centerpartiet  flera  gånger.  Vid  centerstämman  i Skövde  2000  var  han  en  av  huvudtalarna.  Idag  är  han  EU-parlamentariker.

2000-2001
– De svenska och finska centerpartierna ansåg emellertid att man ville fortsätta att vara en del av ELDR (senare Alde och Renew Europé) och tackade nej till erbjudandet, medan norska Senterpartiet var positivt. Hursomhelst rann förslaget ut i sanden, men från ledande centerhåll underströks att samarbetet inom INC och bilateralt skulle fortsätta. Detta glömde man dock snart bort när nya företrädare utsågs.

2001
– Inom PSL var besvikelsen stor för att INC inte gick vidare för planerna på en ”europeisk centerunion”, ett förslag som från början kommit från svenska Centerpartiet och som man inriktat sig på att förverkliga. Eftersom man såg den tidens polska liberala parti, Frihetsunionen, som en motståndare i polsk politik kände man inte för att följa med in i den liberala gruppen. Frihetsunionen dominerades av intellektuella i Warszawa som man med viss rätt upplevde såg ned på bönder och landsbygd. När då tyska kristdemokrater från CDU/CSU uppvaktade PSL om en anslutning till den kristdemokratiska gruppen EPP tackade man ja även om man kände tveksamhet.

– Anslutningen till EPP innebar inte att PSL övergav sin gröna, decentralistiska landsbygdsinriktade politik. Partiet är även idag ett genuint grönt centerparti på agrardemokratisk grund. Det har jag kunnat konstatera eftersom jag har följt partiet och dess utveckling ända fram till idag. Visst är PSL mer värdekonservativt än Centerpartiet, ungefär som vårt parti var för några decennier sedan. Den nuvarande partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, som jag träffat flera gånger, är en duktig, färgstark person som hela tiden arbetar för att bredda och förnya sitt parti.

På  besök  i sejmen  2016.  PSL:s  ordförande  Wladyslaw  och  en  annan  ledande  företrädare  Marek  Sawicki  tillsammans  med  mig,  Håkan,  Andrzej  Mroz  och  hans  dotter  Karolina.

– PSL är Polens mest stabila parti, det enda parti som suttit i sejmen hela tiden sedan demokratin återinfördes kring 1990. Partiet har också en stark organisation, främst på landsbygden. På senare år har PSL vunnit insteg även i de större städerna. Numera har partiet företrädare för Warszawa bland sina ledamöter i sejmen.

– Centerpartiet har under senare år betecknat partiet Moderna (Nowoscesna) som sitt polska systerparti eftersom detta parti betecknar sig som ”liberalt” och 2016 anslöt sig till ALDE. Nowoscesna fick starkt stöd när det var nybildat 2015, men har därefter splittrats och förlorat mycket av stödet. Idag är partiet i ”koalition” med det största oppositionspartiet Medborgarplattformen – som också är anslutet till EPP.

– De flesta polska partier ingår i olika koalitioner. PSL är i koalition med ett annat parti som betecknar sig som liberalt, nämligen socialliberala Unia Europejskich Demokratow (Europeiska demokrater) med Elzbieta Binczycka som ordförande.

Vid valvaken på hotell Gromada i Warszawa i samband med valet till sejmen 2019. På bilden partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz (till höger) tillsammans med ordföranden i Europeiska demokrater Elzbieta Binczycka.

– I den nuvarande situationen har PSL en nyckelroll i oppositionen mot den högernationella PiS-regeringen.
I många frågor samarbetar man med Medborgarplattformen, inte minst mot regeringens försök att ta kontroll över rättsväsendet och medierna. PSL är också motståndare till den skärpta abortlagstiftningen och kräver en folkomröstning i frågan.
Andra viktiga frågor för PSL är decentralisering, rättvisa villkor mellan stad och land, stöd till småföretag och arbete för förnybar energi. Just nu kämpar PSL hårt för att småföretagare och bönder ska få stöd för att klara pandemin. Målsättningen är hela tiden att vinna väljarnas stöd för att återkomma i regeringsställning, sannolikt i samverkan med det större oppositionspartiet Medborgarplattformen.

– Det högernationella regeringspartiet PiS (”Lag och rättvisa”) har bekämpat PSL på många sätt. Man har till och med använt predikstolarna, där man låtit katolska präster anklaga PSL för att vara ”opolska”. PSL har dock stått emot pressen. Polska public service-media är numera rena propagandakanaler för regeringen, där PSL och övrig opposition ofta förtalas. Nyligen har regeringen dessutom låtit ett statligt oljebolag köpa upp många lokaltidningar, vilket säkerligen kommer att innebära att den fria nyhets- och opinionsbildningen beskärs ytterligare. Lägg till detta att regeringen vill beskatta de kvarvarande fria medierna hårt.

Jag  har  flera  gånger träffat  PSL-ordföranden  Wladyslaw. Här i samband  med  valet  till  sejmen  2019.

– Jag följer PSL:s arbete kontinuerligt och har även under senare år träffat företrädare för partiet vid besök i Polen. Under 2019 var jag vid två tillfällen i Warszawa och träffade då bland andra partiordföranden Kosiniak-Kamysz. Dels under kampanjen inför valet till Europaparlamentet på våren, dels vid valet till sejmen på hösten då jag var med på valvakan på hotell Gromada. Det var både intressant och inspirerande.

Wladyslaw Kosiniak-Kamysz är en 39 årig läkare från Krakow som de senaste åren har lett en modernisering och breddning av partiet. Jag ser honom som en tydlig centerpolitiker som leder ett genuint grönt och decentralistiskt centerparti.

2021
Politiken i Polen är inte lika stabil som i Sverige. Partier kommer och går. Ofta en kraftig framgång när partiet bildas och något val framöver. Därefter en nedgång, ofta nedläggning och nya partier kommer i stället.
Så har det varit sedan demokratins återupprättande kring 1990. Det enda parti som är stabilt och har varit representerat i sejmen sedan dess är PSL. Partiet har en stark organisation men har ofta varit hårt pressat, senast genom det högernationella regeringspartiets (PiS) försök att krossa PSL. Det har dock inte lyckats.

För ett par år sedan träffade jag den nuvarande ordföranden för Landsbygdsungdomsförbundet ZMW, Adam Nowak, i Warszawa (också aktiv i PSL). Det var trevligt att träffa honom och konstatera ZMW, som vi i CUF samverkade med på 1980-talet, fortfarande är en livaktig och framåt organisation. 

I en av de senaste opinionsundersökningarna i februari 2021 får PSL och den ”koalition” partiet ingår i 12,4 procent, ett klart högre stöd än tidigare.

I val och opinionsundersökningar nationellt har PSL pendlat mellan fem och åtta procent. På senare tid har det dock kommit opinionsundersökningar med klart bättre siffror, vilket är hoppingivande. På region- och kommunnivå har PSL fått avsevärt större stöd, kring 20 procent, de senaste valen. Att Polens gröna, decentralistiska parti har framtiden för sig råder ingen tvekan om.

Den som vill veta mer om PSL och övriga centerpartier på agrardemokratisk grund kan hämta information i de här böckerna:

Annerledes-Europa (på norska), som jag skrivit tillsammans med den norske statsvetaren Kjell Dahle (tidigare bland annat partisekreterare i Senterpartiet) eller

Grön Politik för Det Goda Livet, som jag skrev 2015. (Böcker finns! Den som är intresserad är välkommen att höra av sig.)