För ett par veckor sedan trodde inte många att Centerpartiet skulle klara att behålla sina två mandat i Europaparlamentet. Klarade vi att behålla ett mandat vore det bra.
Slutspurten gav emellertid glädjande resultat. Listettan Emma Wiesner klarade debatterna bra, vilket säkert bidrog till uppgången, men den allra viktigaste insatsen gjorde den gröna folkrörelsen runt om i landet. Dörrar knackades, material delades i postlådor, på torg och utanför affärer. Insatserna visade hur viktigt det är med en aktiv organisation både i stad och land.
Bilden: en bra valaffisch som medverkade till att väljarna känner igen Centerpartiet.
De politiska frågor som vann väljarnas förtroende var främst klimat och miljö, liksom kravet på ökad självförsörjning och att skogsfrågorna inte ska styras från Bryssel. På de här områdena kände många väljare igen Centerpartiet.
Sammantaget medverkade slutspurten till att centerstödet i opinionsundersökningarna steg från strax över fyra procent till 7,3 procent i valet – och till att båda mandaten kunde behållas.
Samtidigt finns det skäl för viss självkritik när det gäller upplägget av EU-valrörelsen. Jag har exempelvis fått frågor om hur det kan komma sig att ett decentralistiskt parti som Centerpartiet, ett parti som arbetar för att hela landet ska leva, placerar tre toppkandidater, skrivna i Stockholm, högst upp på listan. Likaså varför ingen kandidat på listan är över 62 år när partiet har ett aktivt ceniornätverk med många framåt seniorer.
Allvarligt är självfallet också att valundersökningar visar att Centerpartiets stöd bland kärngrupperna på landsbygden, bönder och andra småföretagare, har minskat. Även bland de yngre är stödet förhållandevis lågt.
Jag är hursomhelst övertygad om Centerpartiet har en viktig roll i politikens centrum att fylla även framöver. Nu gäller det att ladda om för framgång i de allmänna valen 2026. I Jämtland Härjedalen måste krafterna exempelvis inriktas på att åter få representation i Sveriges riksdag.
Centerpartiet har en egen unik idégrund som behöver tydliggöras. Partiet är inte ett liberalt parti bland andra liberala partier som det inte sällan verkar numera. Grunden är, med det statsvetenskapliga uttrycket, agrardemokratisk. Liksom övriga gröna centerpartier i Norden, Polen och en del andra europeiska länder, drev partiet från början för mer än ett sekel sedan kampen för rättvisa mellan stad och land, mellan olika grupper. Ett arbete som är viktigt även idag.
Under 1950- till 1970-talen breddades och utvecklades Centerpartiet utifrån denna grund. Teamet partiledaren Gunnar Hedlund och partisekreteraren Gustaf Jonnergård, i kombination med den starka folkrörelsen, ledde partiet stora steg framåt.
Decentralisering och miljöansvar blev grundläggande begrepp – och centerpolitiken attraherade snart väljare både på landsbygden och i städerna. Såväl partiets traditionella landsbygdsväljare som allt fler arbetare, tjänstemän och företagare såg Centerpartiet som sitt parti. 1973 röstade över 25 procent av landets väljare centergrönt och tre år senare kunde partiordföranden Thorbjörn Fälldin bilda regering.
Även om dagens samhälle på många sätt ser annorlunda ut än för ett halvsekel sedan kan mycket inspiration hämtas från denna tid om Centerpartiet åter ska bli ett av landets större partier. Jag tror också att det är viktigt att åter stärka samarbetet med övriga nordiska gröna centerpartier, men även med polska PSL, alla med samma agrardemokratiska grund.
Viktigt är också att skapa en arena för bred idédebatt och erfarenhetsutbyte. I ett decentralistiskt folkrörelseparti med underifrånperspektiv måste det finnas möjligheter att pröva olika argument för att gå framåt. Idag saknar centerrörelsen en sådan arena.
Nu ska vi se framåt. Jag är övertygad om att Centerpartiet kan komma att spela en viktig roll för att stärka och utveckla vårt samhälle utifrån sin decentralistiska mittenposition. För att på bästa sätt kunna möta framtiden är det viktigt att känna sin historia och vara stolt över den egna politiken. Centerpartiet är ett socialliberalt parti, men kan också betecknas som decentralistiskt och ekohumanistiskt.
Detta är några av mina funderingar efter den gångna helgens val till Europaparlamentet. Centerpartiet visade att partiet fortfarande lever och kan nå resultat. Tillsammans kan vi, folkrörelsen, visa vägen framåt. Centerrörelsen kan bättre!
Jag tänker att vi till valet behöver en berättelse där vi binder ihop sakpolitiska frågor. Kan också ske med den EU politik som expv. Emma driver.
Ex. Nu har Emma varit med och format lantbrukspolitiken i EU för att de svenska bönderna bättre kan konkurrera och C tar vid här hemma och ser till att vi kan öka självförsörjningen av mat tack vare att intäckterna ökat. Detta kan även bindas ihop med klimat, miljöfrågor, infrastruktur osv.
Jag kommer ihåg att Reinfeldt var bra just på att berätta en historia om framtiden där just sakfrågorna ingick. Tror det gör det lättare för väljarna att förstå hur olika ställningstaganden i sakpolitiken kan förbättra samhällsutvecklingen.
Som vanligt, intressant och tankeväckande Håkan! Tror att din analys i hög grad förklarar utvecklingen och centrala risker och möjligheter för (c) framöver. Ett bondeförbund utan bönder eller annan landsbygdsbefolkning är inte långsiktigt hållbart.
Tack för tänkvärda kommentarer, Ingrid och Martin! Det är mycket viktigt att centerrörelsen stärker sin egen gröna, decentralistiska identitet. Inspiration finns att hämta för de som önskar. Att känna sin egen historia är en bra utgångspunkt för att på bästa sätt möta framtiden!