Centerhistoria 14: Agrarpolitiker byggde demokrati i Tjeckoslovakien


Att Tjeckoslovakien under mellankrigstiden var den enda stabila demokratin i Centraleuropa berodde i hög grad på de starka agrardemokratiska partierna med Antonin Svehla (bilden) och Milan Hodza i spetsen.

Den här texten är också hämtad från Kjell Dahles och min bok Annerledes-Europa (norska).

Centraleuropa under mellankrigstiden var Tjeckoslovakien. Från självständigheten 1918 fram till västmakternas svek i Munchen 1938, då man gav Hitler klartecken att ockupera delar av landet (Sudetenland) i utbyte mot ”fred i vår tid” fungerade den tjeckoslovakiska demokratin väl. Ett viktigt skäl till detta var de starka agrarpartierna och ledande företrädare som Antonin Svehla och Milan Hodza.

Både Svehla och Hodza arbetade tidigt för att stärka bondebefolkningens och landsbygdens situation, den förstnämnde i den tjeckiska delen och Hodza i den slovakiska delen av det blivande Tjeckoslovakien. Bland annat arbetade de med att bygga upp lantbrukskooperation, försäkringssystem och en egen bondepress. Milan Hodza var själv journalist och professor i historia.

Tjeckoslovakiens största parti

I samband med att Tjeckoslovakien bildades 1918 bildades bondepartier såväl i den tjeckiska som i den slovakiska delen av landet med Antonin Svehla och Milan Hodza som ledare. Snart slogs de båda partierna samman till det tjeckoslovakiska republikanska agrarpartiet, som snabbt växte till att bli landets största parti. Intressant nog van agrarpartiet stort stöd även i den industrialiserade tjeckiska delen av landet.

Grunden för den demokratiska stabiliteten i Tjeckoslovakien lades redan 1920 då landets fem största partier började samarbete i den så kallade ”petkan”. Initiativtagare var Antonin Svehla och agrarpartiet. ”Vi har blivit eniga om att vara eniga”, förklarade Svehla efter att partierna kommit överens om att samverka, ett uttalande som blivit ett bevingat uttryck. Vid valet samma år samlade fempartikoalitionen hela 67,5 procent av väljarkåren, varför landet kom att styras av en bred koalitionsregering under ledning av agrarerna.

Syftet med fempartikoalitionen (petkan) var att skapa stabilitet och nationell sammanhållning i en orolig tid. Etniska minoritetspartier ställdes, liksom kommunisterna, utanför samarbetet. Det är knappast en överdrift att säga att det var tack vara petkan som Tjeckoslovakien under mellankrigstiden var ett mer demokratiskt stabilt land än samtliga grannländer – och tack vare detta vann landet respekt och förtroende i omvärlden.

Under större delen av 1920-talet leddes de tjeckoslovakiska regeringarna av Antonin Svehla. Demokratin stärktes och omfattande jordreformer genomfördes. Under 1930-talet var den något yngre Milan Hodza premiärminister fram till den för landet ödesdigra Munchenöverenskommelsen. Andra agrarpartister som också premiärministrar under mellankrigstiden var František Udržal, Jan Malypetr och Rudolf Beran.

Demokrater med internationellt engagemang

Agrarpartisterna i mellankrigstidens Tjeckoslovakien var aktiva och övertygade demokrater. Antonin Svehla, Milan Hodza och deras partivänner kämpade mot alla former av diktatur, vare sig den var brun eller röd. De ansåg att folkstyret måste bygga på en fri och oberoende befolkning, inte minst bönderna på landsbygden. Samtidigt var de inte, som många andra vid denna tid, ensidigt nationalistiska. Internt arbetade män som Svehla och Hodza för att överbrygga de gamla motsättningarna mellan tjecker och slovaker – och dessutom ville de förbättra samarbetet med de centraleuropeiska grannländerna.

Såväl Antonin Svehla som Milan Hodza spelade en viktig roll i det internationella samarbetet mellan de europeiska bondepartierna. Initiativet till dem Internationella agrarbyrån, mest känd som den gröna internationalen, togs av den bulgariske bondeledaren och statsministern Aleksander Stambolijskij men snart blev Svehla och Hodza drivande i samarbetet mellan bondepartierna. Högkvarteret inrättades i Prag och båda var under olika perioder ordföranden i internationalen.

Milan Hodza är känd för att ha förespråkat en centraleuropeisk federation. Han menade att de små länderna mellan Ryssland och Tyskland måste samarbeta på jämbördig basis för att kunna bevara sin frihet och sitt oberoende. Idag ser många, inte minst i hans hemland Slovakien, Hodza som en av EU:s fäder eftersom han var motståndare till inskränkt nationalism och hade visioner om ett för närmare europeiskt samarbete. Den ungerske historikern Lazslo Szarka sa en gång att ”om Hodza hade levt idag hade han säkerligen varit ordförande för EU-kommissionen…”.

Minnet lever

Antonin Svehla avled 1933, medan Milan Hodza tvingades i landsflykt när de tyska nazisterna invaderade Tjeckoslovakien. Många av partivännerna fängslades av nazisterna – och det blev inte mycket bättre för agrarpartisterna när andra världskriget äntligen var slut. Under några år, före Pragkuppen 1948, försökte de arbeta vidare. Under ledning av Jan Ursini vann Slovakiens demokratiska parti, som var efterföljare till agrarpartiet, 1947 hela 63 procent av rösterna i valet 1947, medan kommunisterna erhöll 21 procent trots att Röda armén nu var ockupanter. På hösten samma år anklagade emellertid Ursini för att ha stämplat mot staten av kommunisterna och följande år dömdes han till ett långvarigt fängelsestraff. Demokratin slogs åter ned med hårda metoder.

I exil fortsatte Milan Hodza sitt visionära arbete om hur samarbetet i Centraleuropa borde utvecklas efter kriget. Hodza avled i Florida 1944, där han begravdes. Nästan 60 år senare fördes 2002 hans kvarlevor tillbaka till Martin i norra Slovakien, där han för andra gången begravdes, nu vid sidan av sin hustru. Vid ceremonin deltog alla slovakiska premiärminstrar sedan kommunismens fall tillsammans med landets president. Detta visar vilken stor roll agrarpolitikern Milan Hodza ännu idag spelar i Slovakiens – och Tjeckoslovakiens – historia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *