Påminns allt oftare om livets förgänglighet. När man kommer upp den ålder jag befinner mig i lämnar allt fler gamla vänner och bekanta jordelivet.
Särskilt sorgsen är jag för närvarande över att Anders Ljunggren har gått bort efter en tuff sjukdomsperiod. Jag har känt Anders ända sedan vi 1966 – för 58 år sedan – träffades på en CUF-kurs på Lövhult utanför Nässjö, då bland andra Thorbjörn Fälldin föreläste. Redan då gjorde Anders intryck på mig med sitt engagemang och kunskap.
Snart samarbetade vi inom CUF. Våra skolklubbar i Huskvarna och Eksjö (Huskvarna Centerklubb och Östanå Centerklubb) inspirerade varandra till en omfattande verksamhet och mycket diskussioner. Många unga valde centergrönt.
Ett par år senare fick Anders och jag på sommarlovet möjlighet att komma till Lennart Svensson på Smålandsbygdens tidning och börja formulera oss i text. Det var fantastiskt att bli publicerad i tidningen. På kvällarna fortsatte vi ofta – tillsammans med andra CUF:are – diskussionerna hemma hos Lennart och hans fru Aina på Styrmansgatan i Jönköping. Det var en tid som säkerligen präglade oss.
Engagemanget inom CUF fortsatte i nya former. Anders blev först distriktsordförande i Jönköpingsdistriktet och därefter förbundsstyrelseledamot i CUF. Jag blev när jag kom till Stockholm redaktör för först Politisk Tidskrift och därefter för Ung Center. Vi var med på många möten och konferenser, inte minst på Föreningsgården Mem. Utbytet med våra systerorganisationer i Finland och Norge var omfattande.
Bilden: Anders Ljunggren i spetsen för ett rikstingståg på 1970-talet tillsammans med Centerkvinnornas Gunilla André. Under parollen ”Lokalsamhälle för hushållning” Anders föregångare som CUF-ordförande Lars Weinehall, centerledaren Thorbjörn Fälldin och CKF-ordföranden Sonja Fredgardh.
Anders blev 1976 förbundsordförande i CUF och anställde mig som förbundssekreterare 1981. Under ett par år, 1979 – 81, var Anders dessutom riksdagsledamot och senare under 1980-talet arbetade han som chefredaktör för Laholms Tidning. Därefter arbetade han bland annat med Centerns Presstjänst, Precent, som levererade många nyheter och intressanta kommentar till centerpressen runt om i landet. Han var även partiets informationschef. Anders hade utan tvekan en nyckelroll i ungdomsförbundet och senare även i partiet.
————
Det är värt att påminna om att det var under Anders Ljunggrens tid i ledande positioner inom CUF som Centerpartiet verkligen var starkt. Han hade självfallet del i dessa framgångar tillsammans med många andra i den levande folkrörelsen. I valet 1973 fick Centerpartiet 25,1 procent av rösterna, i skolvalet hela 43 procent. I sitt starka tal inför centerstämman i Örebro förra året (2023), då Anders tilldelades Bramstorpsplaketten, påminde han om grunden för dessa stora framgångar hos väljarna.
Centerpartiet värnade personligt ägande och enskild företagsamhet, men detta kombinerades med jämlikhet, underströk Anders i talet. Parollen i framgångsvalet 1973 var Jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle! Marknadsekonomin måste verka inom sociala och miljömässiga ramar för att motverka koncentration och växande klyftor. Decentralisering och lokalsamhälle blev grundläggande.
Detta är ett budskap som centerrörelsen har anledning att ta till sig även i vår tid. Anders påminde i sitt tal om att Axel Pehrsson Bramstorp och Muharrem Demirok har en sak gemensamt; båda blev partiordföranden i en tid när auktoritära och högerextrema krafter växte i styrka. Det är i sådana skeden det krävs politiskt mod, uthållighet och förmåga att skapa brett stöd för demokratin. Detta kan kräva breda uppgörelser, kompromisser och koalitioner, men det handlar även om folkbildning och folkrörelsearbete, underströk Anders. Studieförbund, bygdegårdar, kooperativ och lokala föreningar är viktiga även idag, vilket tyvärr tycks vara bortglömt.
Politik handlar inte bara om val och agerande i folkvalda församlingar. Centerrörelsen har anledning att lyssna till Anders Ljunggrens kloka synpunkter.
——————–
Under Bildtregeringen 1991 – 94 var Anders statssekreterare hos Olof Johansson, som var miljöminister. Därefter spelade han en viktig roll när Socialdemokraterna och Centerpartiet sanerade och fick ordning på Sveriges ekonomi mellan 1995 och 1998. Anders arbetade då i finansdepartementet. Under den här tiden arbetade han också med flera statliga utredningar, bland annat demokratiutredningen och public serviceutredningen.
Anders och jag diskuterade när vi träffades och var överens om det mesta. Ett område där åsikterna skilde sig en del var dock synen på EG/EU. Anders hade en mer EU-positiv syn än jag. Om vikten av det nordiska samarbetet var vi alltid överens.
Bilden: Anders Ljunggren och jag under en utfrågning av centerledaren Olof Johansson.
Efter millennieskiftet blev Anders Ljunggren generalsekreterare i Föreningen Norden under några år, varefter han blev diplomat. Först var Anders andreman på Sveriges ambassad i Helsingfors (2006), därefter blev han först blev ambassadör i Reykjavik (2009) och sedan i Tallinn (2013 – 2018). Med sitt stora engagemang för nordiskt samarbete gjorde han viktiga insatser för att knyta samman Norden och Östersjöländerna.
Under den här tiden hade jag förmånen att besöka Anders både i Reykjavik och i Tallinn. Det fanns alltid viktiga och intressanta frågor att resonera om när vi träffades.
Att Anders blev pensionär innebar inte att han lutade sig tillbaka och slutade att engagera sig i samhället. Han engagerade sig åter med full kraft i Föreningen Norden. Han blev ordförande för såväl Föreningen Norden Stockholm som för den nordiska folkhögskolan Biskops-Arnö. När jag också engagerade mig i Föreningen Norden och för ett par år sedan var med på föreningens årsmöte på folkhögskolan visade Anders runt och framförde många kloka synpunkter och argument för närmare nordiskt samarbete.
Under senare tid har jag själv arbetat med ett flera projekt med nordisk anknytning och då resonerat en hel del med Anders. Jag har känt starkt stöd från honom i detta arbete. För bara lite mer än en månad sedan skickade han mig en hejapåhälsning. Jobba vidare med Nordenboken och med idén om en biografi över Gunnar Ericsson i Näs, en annan stor och viktig nordist med centerbakgrund, lät han hälsa.
Det känns ledsamt att inte längre kunna resonera med Anders Ljunggren när det gäller nordiskt samarbete och andra politiska frågor. Hans hade många kloka synpunkter och ett stort engagemang för ett decentraliserat samhälle med levande lokalsamhällen. Synpunkter som är mycket viktiga även idag – och inför framtiden. Det finns all anledning att komma ihåg Anders och hans insatser i samhällsdebatten även framöver.
Anders Ljunggrens hjärta klappade för bildning och kultur, för nordiskt samarbete och för folkbildning. Därför är stöd till Nordens folkhögskola Biskops-Arnö ett bra sätt att hedra Anders minne. Anders fru Barbro Allardt Ljunggren och hans efterträdare som ordförande för folkhögskolan Anna Ekström har därför öppnat möjligheten att skänka en summa till folkhögskolan för att hedra hans minne. Du som vill bidra till detta kan sätta in en summa på folkhögskolan Biskops-Arnös bankgiro 980-0145. Märk insättningen med ”Anders Ljunggren”.
Jag kommer att ge mitt bidrag. Gör gärna det även du!
Håkan Larsson