Sverige har under senare decennier ofta haft minoritetsregeringar. Inför valen ägnar partierna en hel del kraft åt att misskreditera sina motståndare i stället för att föra fram sin egen politik. Tidvis har vi haft en mer eller mindre cementad blockpolitik, som på ett onaturligt sätt delar upp befolkningen. Redan innan väljarna har sagt sitt ska man tala om vem man vill ha som statsminister och regeringsbildare.

Jag är ganska trött på detta politiska spel. Även inför årets val i september är flera partier i den begynnande valrörelsen inne på att mer tala illa om andra än presentera egna förslag. Omvärldsläget med Putins anfallskrig mot Ukraina gör dock att man på goda grunder har lugnat ned sig en del.

Bilden: Finlands regeringar sedan millennieskiftet 2000. (Klicka så blir den större.)

Centerpartiet avviker genom att gå ut till väljarna med sin decentralistiska mittenpolitik utan att på förhand deklarera vilken statsminister man vill se. Jag tycker att detta är bra. Det är utifrån sin självständiga mittenposition Bondeförbundet/Centerpartiet främst har kunnat påverka samhällsutvecklingen under de senaste 100 åren. Men man får räkna med attacker och misstänkliggöranden, främst från partierna till höger.

Tänk om de svenska partierna kunde inspireras av grannarna i Finland, inte bara i den aktuella Natodebatten utan även av hur partierna agerar i den gamla rikshalvan i öster. Där går varje parti inför valen ut till väljarna med sina program och kandidater utan att i förväg slå fast hur en kommande regering ska se ut. Det hindrar naturligtvis inte tuffa diskussioner i sak.

Utifrån valresultaten sätter sig de finländska partierna ned och förhandlar fram ett program och en regering, en majoritetsregering. Det blir självfallet en hel del kompromisser men en regering med majoritet i riksdagen ger också stabilitet.

Sedan millennieskiftet 2000 har Finland haft breda majoritetsregeringar ledda av antingen en socialdemokratisk, en centerpartistisk eller en samlingspartistisk statsminister. I den nuvarande regeringen, ledd av Sanna Marin, ingår Socialdemokraterna, Centerpartiet, de Gröna, Svenska Folkpartiet och Vänsterförbundet. Tidigare har även Samlingspartiet, Kristdemokraterna och Sannfinnländarna varit regeringspartier.

Jag inser att Socialdemokraternas under lång tid dominerande ställning i svensk politik kan ha försvårat en ”finsk modell”, men jag tror att även de svenska partierna borde sträva efter att skapa en bred regering. Gärna en regering ”i den breda mitten” med en riksdagsmajoritet bakom sig. Inte minst i dagens säkerhetspolitiska läge skulle även Sverige må väl av en majoritetsregering.