Bild 1: ”Om Du anser att både trygghet och frihet är väsentliga ting för människorna, Rösta då den 16 september med Bondeförbundet (valbroschyr 1956).
Bild 2: Gustaf Jonnergård påverkade i hög grad centerrörelsens framgångar och idéutveckling mellan 1950- och 1970-talen. Han betecknas inte utan grund som ”chefsideolog”.

Gustaf Jonnergård blev Bondeförbundets partisekreterare 1951 – och den posten satt han på fram till 1976. Även åren därefter, till sin bortgång 1985, var han mycket aktiv i centerrörelsens politiska och ideologiska utveckling.

Det är ingen tvekan om att Jonnergård spelade en nyckelroll i Bondeförbundets/Centerpartiets stora framgångar under de decennier då han fanns i partiledningen. Partiet breddades och utvecklades ideologiskt. Vid valen 1973 och 1976 röstade ungefär en fjärdedel av landets väljare på Centerpartiet.

När det gäller idéutvecklingen – decentralismen – var Gustaf Jonnergård chefsideologen framför andra. Idag är Jonnergård trots detta av många bortglömd, även inom centerrörelsen. Det är en stor brist som bör åtgärdas.

Mycket i Jonnergårds böcker och skrifter är nämligen högst aktuella även idag. Intressant är att hans idéer verkar vara mer levande i det norska Senterpartiet än i det svenska systerpartiet. De stora framgångarna om att ”ta hela landet i bruk” bygger i hög grad på decentraliseringsideologin. Så här skriver John Dale bland annat i boken ”Nær folk gjennom 100 år” (2020):

Desentraliseringsideologien kom frå Sverige, i eit entusiastisk nordisk samarbeid med Centern. Generalsekretæren i Centern, Gustaf Jonnergård, vart ein samtalepartnar framfor alle og med rette omtalt som ”sjefsideolog”. Jonnergårds viktige poeng var å mobilisere til motstand mot liberalistisk og statskapitalistisk politikk.

Jag har börjat studera de böcker och skrifter av Jonnergård som jag har i mina gömmor, väl värda att läsa även år 2020. En verklig källa att ösa ur för att visa att centerrörelsen står för en egen, unik idétradition.

I denna text vill jag citera Bondeförbundets valbroschyr inför riksdagsvalet 1956, då partiet ingick i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Gunnar Hedlund och Tage Erlander samverkade i regeringsställning. Vid den här tiden hade Gustaf Jonnergård varit partisekreterare i fem år och texten visar fanns en fast grund för den utveckling som följde de kommande decennierna. I dagens läge kanske det framstår som något förvånande att stolt slå fast att man var ”medelvägens parti”, men det visar egentligen att Bondeförbundet var ett självständigt mittenparti och inte bundet i blockpolitik. Vi är måhända i en liknande situation idag.

Bondeförbundet har fört en medelvägens politik. Det har sökt att genom samarbete med andra partier vinna positiva resultat. Det har också sökt att utjämna motsättningar och få till stånd samförståndslösningar av de politiska frågorna. Bondeförbundet vill i regeringsställning fortsätta denna politik och har hittills lyckats att framgångsrikt följa dessa linjer. Partiet kan fördenskull med goda skäl sägas utgöra en stabiliserande faktor i svensk politik

Socialismen betonar starkt tryggheten för människorna och liberalismen den individuella friheten. Bondeförbundet vill i sin politik förena dessa båda målsättningar. Det vill skapa trygghet och vidmakthålla den personliga friheten.

Jag anser att det finns mycket inspiration att hämta från de gröna centerrötterna för att på bästa sätt hantera nutiden och möta framtiden. Historielösheten är ett farligt fenomen. Centerpartiet är inte ett liberalt parti bland andra, vilket man ibland kan få intrycket av idag, utan bygger på en egen idétradition som partiet delar med övriga gröna centerpartier på agrardemokratisk grund. Den som studerar ”chefsideologen” Jonnergårds böcker och skrifter inser detta. Därför kommer jag att ägna en del tid åt detta framöver.