(Inlägg till ÖP och LT)
Åren kring 1940 pågick en omfattande vattenkraftsutbyggnad i Jämtlands län. Byggandet skapade jobb, men insikten om skadeverkningarna spred sig också. Den stora striden stod om Tännforsen skulle byggas ut eller inte. Tack vare en bred opinion förhindrades att den fantastiska forsen exploaterades.

Redan den 1 augusti 1941 hade ÖP:s chefredaktör Edwin ”Effe” Magnusson föreslagit ”vattenaccis” för all ström som sändes utanför länsgränsen. Senare  krävde länsstyrelsen skälig kompensation för de skador utbyggnaden innebar. Länets riksdagsledamöter lade en gemensam motion med samma innehåll.

Kraven på ersättning för att Jämtland släppt till sina forsar för elförsörjningen har alltså länge funnits på den politiska agendan. På 1960-talet motionerade Kalle Pettersson i Stugun (m) i riksdagen om vattenkraftsåterbäring. Under Sven Heurgrens tid som landshövding ett par decennier senare agerade länet aktivt och gemensamt för återbäringen, ”ettöringen” (1 öre/Kwh).

För sexton år sedan, 1999, tog kommunalråden Per Söderberg (c) i Östersund och Hans Lundqvist (s) i Ragunda initiativ till Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) som sedan dess arbetar för att en rättmätig del av vattenkraftens värden ska stanna i berörda regioner/kommuner.
När jag var riksdagsledamot 2002 – 2006 lade vi varje år en tvärpolitisk motion om att ta fram ett system för återföring. Ledamöterna från Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för motionen, liksom en folkpartist. Glädjande nog har inte bara företrädare för dessa partier utan även socialdemokratiska och moderata riksdagsledamöter därefter motionerat i frågan. Däremot har man inte agerat över partigränserna.

Inför valet i höstas argumenterade länets ledande riksdagskandidater för samarbete över partigränserna för att nå resultat. Lämpligen kan detta ske genom att fastighetsskatten på vattenkraft (och vindkraft) överförs från staten till berörda kommuner/regioner.

Vi kan tyvärr konstatera att länets riksdagsledamöter fortfarande inte klarar av att agera gemensamt. När riksdagen nyligen tog ställning till en reservation om att utreda hur fastighetsskatten på vattenkraft och vindkraft kan regionaliseras röstade endast Centerpartiets Per Åsling för.

Jag hoppas att alla länets riksdagsföreträdare – Anna-Caren Sätherberg, Kalle Olsson, Saila Qvicklund och Pelle Åsling – snart kan lägga parti- och blockmotsättningar åt sidan och agera gemensamt för att den här rättvisefrågan äntligen får en positiv lösning.

Fastighetsskatten på vattenkraft uppgår i år till 5,4 miljarder kronor, varav över en miljard från vår region. Det är absurt att Sverige är det enda land som tar in denna skatt till staten och inte låter en rättmätig del stanna där kraften produceras. Lägg partiprestigen åt sidan och agera gemensamt! Mer än 70 år efter att denna rättvisekamp inleddes är det dags för resultat!

Håkan Larsson, Rödön

Riksdagsersättare (c) och ledamot av FSV:s styrelse