När sakargumenten tryter tar man till skrämsel. På något annat sätt har jag svårt att tolka regionordföranden Ann-Marie Ammi Johansson när hon i ett facebookinlägg försöker hävda att frågan om storregion eller inte är en ”klassisk höger-vänsterfråga”. Än mer konfunderad blir jag när hon får stöd av den vanligen kloka Margareta Winberg, som antyder att motståndarna till ett ”Norrlands län” skulle vara ”höger” och ha en dold agenda som går ut på att ”sälja ut stora delar av den offentliga vården”. Jag tar mig för pannan.
Motståndet mot att göra region Jämtland Härjedalen till en inlandsdel av en jätteregion som omfattar mer än halva landet är starkt i alla politiska läger. Men nu vill alltså ledande socialdemokrater skrämma ”sina egna” med att vården skulle privatiseras och säljas ut om vår region får vara kvar. Det är ingenting mindre än rent struntprat.
Om Johansson och Winberg verkligen anser att storregion eller inte skulle vara en ”klassisk höger-vänsterfråga” borde de vara de första att argumentera för att frågan ska behandlas i en valrörelse eller i en folkomröstning. Men det gör de förstås inte…
Jag är stark anhängare av att vi även framöver ska ha en bra generell välfärd i Sverige – och om detta finns vad jag kan se bred enighet. Försäkringslösningar kan bara, som idag, bli komplement.
Motståndet mot att inordna region Jämtland Härjedalen i ”Norrlands län” finns i alla politiska läger. Det bör Johansson och Winberg respektera utan att ta till skrämselpropaganda. Frågan handlar om man tror att det blir bättre med centralisering och (jätte)stora enheter eller om man tror på decentralisering och överblickbarhet.
Det finns ingenting i Indelningskommitténs betänkande som innebär att resurserna till den offentligt finansierade vården skulle öka genom att region Jämtland Härjedalen inordnas i en storregion som omfattar mer än halva Sverige. Däremot är det ovedersägligt att avstånden – geografiskt och demokratiskt – kraftigt skulle växa i ett ”Norrlands län”. Det borde inte vara svårt att inse att vår egen region, som skulle få ungefär 13 procent av inflytandet, i den tilltänkta storregionen kan få svårt att få gehör för sina intressen.
Tänk om vi i stället – över alla partigränser – skulle kunna enas om att på allvar ta strid för en verkligt positiv regionreform, en decentralisering av makt och resurser från staten till regionerna. På så sätt skulle regionerna på ett bättre sätt än idag framöver kunna erbjuda en fullvärdig, offentligt finansierad välfärd.
Det är exempelvis hög tid att skogslänen får behålla en rättmätig del av de naturresurser de levererar i form av vattenkraft, skog och mineraler. Detta borde vi kunna enas om vare sig vi ser oss som vänster, höger – eller som jag center.