Bf-C-program, 1970-talet (1970, 1973, 1976, 1979)

(Bilden: I valen 1973 och 1976 fick Centerpartiet stöd av ungefär en fjärdedel av väljarna. Partiet hade tagit ledningen i arbetet på att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Thorbjörn Fälldin arbetade för kärnkraftens avveckling.)

1970:  Jämlikhet och tryggFÄLLDIN KÄRNKRAFTSOMRÖSTNINGhet i ett decentraliserat samhälle

Partiprogram antaget av riksstämma i Göteborg den 5-6 mars 1970

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för centerpartiets politik.

En primär målsättning för våra ansträngningar nationellt och internationellt måste vara att åstadkomma jämlikhet på alla områden. För centerpartiet är det självklart att ställa människan i centrum, såväl i arbetet inom vårt land som i den internationella verksamheten. Vi vill bygga en värld där människor lever i samförstånd och trygghet, där människovärdet respekteras och där frihet och fred råder.

Avgörande för att dessa strävanden skall kunna få verkligt innehåll är att all teknik och verksamhet i samhälle och näringsliv underordnas kravet på en livsmiljö, anpassad efter människans förutsättningar och behov.

Centerpartiet anser att denna målsättning kan förverkligas endast i ett decentraliserat samhälle.

Vår bildligt talat ständigt krympande värld ställer stora krav på vår förmåga att leva tillsammans med människor som är från andra länder och har annan kulturell, religiös och social bakgrund. Detta innebär att olika livsåskådningar möts och bryts mot varandra. Normerna kan vara olika, men de måste dock ha en gemensam grund, individernas ansvar för varandra. Kristen livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärdet som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle. Centerpartiet slår vakt om denna samhällsetiska grund.

Allt samhällsarbete måste grundas på individens tanke- och trosfrihet, yttrande- och organisationsfrihet samt inriktas på att ge varje människa möjligheter att forma sin tillvaro. Alla skall ha rätt till utbildning, arbete och bostad, trygghet till inkomst och vård, skydd till liv och egendom samt rättssäkerhet. Individens fri- och rättigheter får begränsas endast av hänsynen till andra människors lika fri- och rättigheter.

De enskilda människornas vilja till initiativ, verksamhet och ansvar samt till samverkan och solidaritet är enligt centerpartiets uppfattning de främsta drivkrafterna till framsteg och framåtskridande.

Samhället är medborgarnas gemensamma instrument för välfärd, trygghet och jämlikhet.

Genom samhället skall vi garantera god trygghet, lika för alla, skapa förutsättningar för individernas initiativ och arbete, bereda valfrihet och valmöjligheter i fråga om arbete, fritid och olika aktiviteter samt stimulera till omtanke om trygghet för framtiden.

Hem och familj är av central betydelse för individ och samhälle. Gemenskap ökar förutsättningarna .för den enskilde att utveckla sin personlighet och fungera i samhället.

Fri åsikts- och opinionsbildning samt möjligheter för alla medborgare att påverka de politiska besluten måste garanteras. Vi måste ständigt vara beredda att försvara folkstyrelsen och fördjupa demokratin. I det moderna samhället är det särskilt angeläget att se till att maktkoncentration, byråkrati och teknokrati motverkas, så att medborgaraktivitet och lekmannainflytande kommer till sin rätt. Det är viktigt att individen garanteras säkerhet mot administrativa övergrepp.

En decentralistisk uppfattning innebär att besluten om samhällsangelägenheterna skall fattas så nära individerna som möjligt och att samhällsstyrelsen grundas på medborgarnas aktiva deltagande. Centerpartiet vill fördjupa den kommunala självstyrelsen och demokratin. Beslutanderätten bör i största möjliga utsträckning tillkomma självstyrande organ i primärkommunerna och länen.

Fria politiska partier är en förutsättning för att demokratin skall kunna fungera. Det är därför en viktig uppgift för samhället att garantera att partierna får möjlighet till oberoende ställning och fri opinionsbildning.

Det fria organisationsväsendet är i vårt demokratiska samhälle av stor betydelse för medborgarnas möjligheter att ta tillvara och utöva sina intressen. Organisationernas frihet att verka måste skyddas. övergrepp mot individens rätt och integritet måste samtidigt förhindras.

På grundval av alla människors lika värde eftersträvar centerpartiet jämlikhet mellan människor, såväl i social behandling som i levnadsbetingelser i övrigt. En självklar princip är att män och kvinnor skall ges lika möjligheter. Samhället skall verka för att olikheter i inkomstfördelningen blir så små som möjligt.

Utbildning ökar den enskilda människans möjligheter till ett rikt och meningsfullt liv. Det är samhällets uppgift att svara för att alla ges möjlighet till god och likvärdig utbildning, oavsett yrkesinriktning, bostadsort och social bakgrund.

Den jämlikhetspolitiska målsättningen skall enligt centeruppfattningen vara grundläggande för utformningen av skattepolitiken, social- och miljöpolitiken, näringspolitiken och kulturpolitiken. Ett viktigt mål för centerpolitiken är att människorna i olika landsdelar och bebyggelsetyper beredes likvärdiga standardmöjligheter och levnadsbetingelser. För tätorter och glesbygder skall eftersträvas likvärdig standard. Skillnaderna skall elimineras genom aktiv regionalpolitik, lokaliserings- och näringspolitik, trafikpolitik, skatteutjämning samt en fördelning av samhällets service, som stöder det lokaliseringspolitiska syftet.

Den drivkraft till framsteg och framåtskridande, som de enskilda människornas vilja till initiativ, samverkan och ansvar utgör, tillvaratas bäst genom ett decentraliserat privat och kooperativt näringsliv med möjligheter till inflytande för de anställda.

Samhällets uppgifter är att genom en aktiv konjunkturpolitik och näringspolitik medverka till gynnsamma förutsättningar för produktionen, så att goda utkomstmöjligheter och full sysselsättning tryggas och våra resurser och naturtillgångar rationellt utnyttjas. I samhällets förutsättningsskapande uppgifter ingår att svara för en basorganisation – såsom vägar och kommunikationer, utbildning, rådgivning, forskning och utvecklingsarbete.

Ett näringsliv, som vill tillvarata viljan till initiativ, måste lämna stort utrymme åt små och medelstora företag. Modern teknik förutsätter i vissa fall stora produktionsenheter. Men utvecklingen öppnar samtidigt nya möjligheter för småföretagsamheten. Med sitt direkta ägande utgör de mindre företagen en värdefull företagsform för människornas trivsel och arbetsglädje och därmed för effektiviteten i näringslivet. De är också av väsentlig betydelse för nyföretagsamheten. Samhället bör särskilt främja de mindre företagen. Statliga företag i näringslivet bör förekomma då enskild eller kooperativ företagsamhet inte står till förfogande för upprätthållande av produktion och sysselsättning eller inte kan tillgodose sociala behov. En huvudprincip skall vara att privata, statliga och kooperativa företag skall konkurrera på lika villkor.

All finansiell maktkoncentration, privat såväl som statlig, innebär risk för maktmissbruk, snedvridning av konkurrensen och otillräckligt utrymme för individernas framstegsvilja. Strävandena till ett decentraliserat samhälle måste därför inriktas på kamp mot maktkoncentration och monopolism.

En utvecklad företagsdemokrati, som ger de anställda möjligheter till insyn, initiativ och medbestämmande har avgörande betydelse. Mindre företag med nära samband mellan äganderätt och yrkesutövning har från företagsdemokratiska synpunkter klara fördelar.

Centerpartiet fäster särskild vikt vid ett förtroendefullt samarbete mellan samhälle och näringsliv. En angelägen uppgift är också att verka för samarbete inom näringslivet. Den styrda och ramplanerade marknadsekonomi som centerpartiet förordar förutsätter en avvägning mellan konkurrens och samverkan.

Miljöpolitiken måste inta en central plats i samhällsarbetet. Den gäller vården av miljöerna kring hemmet, skolan, arbetsplatsen och fritiden men också av naturen, vattnet och luften. Miljöpolitiken är frågan om hur tekniken och teknologin skall utnyttjas för att främja inte endast människans materiella utan också hennes psykiska välfärd.

Det mekaniserade arbetslivet leder ofta till alltför hårda påfrestningar för individen. Kategorisering skapar klyftor mellan människorna i löner, arbetsvärdering och social ställning. Arbetsmiljön måste anpassas efter människans psykiska och fysiska förutsättningar. Stress och psykiska störningar i arbetslivet måste motverkas genom en aktiv miljöpolitik, som inriktas på trivsamma arbetsplatser och effektivt skydd mot hälsorisker. Människans trivsel och välbefinnande är hörnstenar för ett i vidaste mening effektivt näringsliv.

En natur med oförstörda skönhetsvärden är ett livsbehov för människan särskilt i det industrialiserade samhället. En förslumning av odlingsbygden som reducerar dess funktion som levande natur och fritidsbygd, måste effektivt motverkas. Kulturlandskapets bevarande är en väsentlig uppgift. Bomiljöerna måste formas så att naturens skönhets- och rekreationsvärden kan tillvaratas i människans dagliga tillvaro.

Exploateringen av naturresurserna har medfört stark förslitning av naturen. Mest påtagliga är vatten- och luftföroreningarna och konsekvenserna av giftanvändningen i näringslivet. Därtill kommer en allmän nedskräpning av naturen. Allt detta kan betecknas som ett välståndsavfall, som leder till allvarlig miljöförstöring.

Förgiftningen av naturen är ett hot mot den mänskliga tillvaron – men också mot djur- och växtlivet. En aktiv miljöpolitik måste tkte på att all verksamhet skall underordnas de biologiska lagar, som tar sig uttryck i naturens kretslopp. Välståndsavfallet måste sålunda så långt som möjligt inlemmas i den naturliga näringskedjan eller på annat sätt återföras till ny användning.

Den tekniska utvecklingen har ställt allt högre krav på individens anpassningsförmåga. Många människor har fallit ur den sociala gemenskapen genom att alltför hårda krav ställts på dem. Psykiska störningar, stress, alkoholism, narkotikaproblem och kriminalitet har blivit allt allvarligare.

Det är av fundamental vikt att skapa miljöer, som är avpassade efter människans behov och förutsättningar. Samhällsarbetet måste inriktas på denna livsfråga. Miljöpolitiken skall hjälpa individen till rotfasthet i tillvaron och psykisk trygghet: Enligt centerpolitisk uppfattning är detta att skapa förutsättningar för en levnadsstandard med högre kvalitativt innehåll.

Strävandena till ett decentraliserat samhälle måste också inriktas på att sprida näringsliv och bebyggelse över hela landet, och på att upprätthålla en god regional balans. Koncentration till några få storstadsregioner är en för hela landet olycklig och oacceptabel utveckling. I storstadsområden uppstår lätt socialt nedbrytande miljöer, där många människor har svårt att finna sig tillrätta. Samtidigt går utglesningen i vissa delar av landet så långt att det ekonomiska och sociala underlaget för mänsklig tillvaro rycks undan.

Decentralisering av näringsliv och bebyggelse måste därför förverkligas så att goda miljöer och livsbetingelser kan skapas i alla delar av landet. Genom en aktiv lokaliserings- och regionalpolitik skall orter, som har brist på sysselsättningsmöjligheter, ges ett förstärkt näringsliv, som möjliggör livskraftiga tätorter och regioner över hela landet.

Samhällsplaneringen måste inriktas på en sådan fördelning av samhällets service ifråga om t ex kommunikationer, och utbildningsmöjligheter att ett decentraliserat näringsliv och samhälle främjas. Centerpolitiken ställer stora krav på solidaritet och samverkan för människornas jämlikhet och välfärd.

Samhället skall garantera frihet och .trygghet samt rätten till arbete, forma en basorganisation för näringslivet och medverka till goda grundförutsättningar för arbetet i näringsliv och förvaltning, svara för trafikförsörjning och trafiksäkerhet, främja forskning, utbildning och utvecklingsarbete, svara för samhällsekonomisk stabilitet, garantera vård för behövande grupper och genom förebyggande åtgärder främja folkhälsa och motverka sjukdom och andra svårigheter för individerna, stödja organisationer för medborgarnas självfostran och förkovran, garantera goda miljöer för människan, främja kulturutvecklingen och en fördelning av kulturförmånerna till gagn för alla grupper i samhället samt stimulera medborgarna till omsorg om tryggheten i framtiden.

För denna omfattande samhällsverksamhet krävs en långsiktig och effektiv samhällsplanering – såväl befolkningsmässig, ekonomisk och näringspolitisk som fysisk. Den skall inriktas på ett decentraliserat samhälle.

Det är en angelägen uppgift för vårt land att verka för frihet, fred och framsteg i världen. Det demokratiska välfärdssamhälle som centerpolitiken syftar till gäller inte endast vårt land utan hela världen. Rasdiskriminering och annat förtryck av folk eller folkgrupper måste med all kraft motverkas. Strävanden till allmän avrustning skall verksamt främjas. Biologiska och kemiska stridsmedel måste förbjudas och kärnkraften användas för enbart fredliga ändamål.

Sverige skall i FN och andra internationella organ verka för ett vittomfattande samarbete över gränserna. Målet är en FNorganisation omfattande alla länder, med befogenhet att lösa mellanfolkliga konflikter på fredlig väg och svara för en rättvis fördelning av världens resurser.

Vårt folk måste värna sin frihet och självständighet. Härför krävs en alliansfri utrikespolitik, syftande till neutralitet i krig. Försvaret skall utformas efter alliansfrihetens krav och med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget. En tillfredsställande livsmedelsförsörjning är avgörande för vårt lands möjligheter att fullfölja sin alliansfria utrikespolitik.

Kulturellt utbyte med andra länder är av betydelse såväl för vårt lands utveckling som för främjande av social rättvisa i världen. Genom ökad kunskap om främmande kulturer skapas förutsättningar för en större internationell gemenskap.

U-ländernas strävan till välfärd och social utveckling skall på allt sätt stödjas. Detta måste främst ske genom handelspolitiska åtgärder. Under avsevärd tid krävs dock direkta insatser från i-länderna med tekniskt och finansiellt bistånd för att påskynda utvecklingsprocessen.

Lika väl som jämlikhetspolitiken måste avse en utjämning inom landet så måste den också avse utjämning av klyftorna mellan länderna. Detta är en huvudfråga för vårt århundrade.

Fri -opinionsbildning och fria allmänna val är grunden för demokrati. Riksdagen, vald direkt av folket vid ett och samma tillfälle, ger förutsättningar för en effektiv tillämpning av parlamentarismens principer. Regeringens parlamentariska ansvarskall vara inskrivet i grundlagen.

Författningen skall utformas med sikte på en vidgad och fördjupad demokrati. Det är angeläget att decentralisera beslutanderätten. Därigenom minskas avståndet mellan den enskilde och styrelseorganen samtidigt som medborgarnas aktivitet stimuleras och de förtroendevaldas inflytande stärks.

Den kommunala självstyrelsen i primärkommuner och län skall garanteras en stark ställning. Byråkrati och expertvälde måste motverkas för att folkviljan skall komma till reellt uttryck.

Politiska partier är nödvändiga för en fungerande demokrati. Samhället skall garantera, att olika åsiktsriktningar får möjligheter till opinionsbildning och informationsverksamhet. Samhällsstöd till partierna är- nödvändigt för att stärka deras oberoende ställning.

Av stor betydelse för demokratin är medborgarnas samverkan i fackliga, ekonomiska och ideella organisationer.

Medborgarnas fri- och rättigheter skall garanteras i grundlagen.

Statschefen skall ej utöva politisk makt utan ha representativa åligganden.

En stark folkrepresentation skall garanteras genom initiativ- och kontrollmöjligheter för riksdagen gentemot regeringsmakten.

Proportionellt valsystem är nödvändigt i ett flerpartisystem för en rättvis representation.

Rösträtten skall vara allmän och lika med 18 års ålder som myndighets-, rösträtts- och valbarhetsgräns.

Valsystemet skall ge möjligheter till personval.

Svenska medborgare i utlandet skall ges möjligheter att utöva sin rösträtt.

Rådgivande folkomröstningar är en möjlighet till förstärkt medborgaraktivitet och fördjupad demokrati.

Centerpartiet eftersträvar en stark självstyrelse och en levande demokrati i såväl primärkommuner som län. Kommunal självstyrelse ger medborgarna möjligheter att aktivt delta i det samhällsarbete, som ligger dem närmast – de lokala och regionala uppgifterna. En aktivt engagerad medborgaropinion är den bästa garantin mot byråkrati. Samtidigt är det viktigt att genom den kommunala självstyrelsen ta tillvara medborgarnas lokal- och personkännedom.

Verklig kommunal självstyrelse förutsätter att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun samt skatteutjämningen utformas så att kommunerna kan upprätthålla en likvärdig service och så att en rättvis fördelning av skattebördan garanteras.

En stark kommunal självstyrelse bör skapas på länsplanet genom att landstingen ges vida befogenheter för regionala samhällsuppgifter. Till länskommunerna skall hänföras främst den översiktliga regionala samhällsplaneringen. En sådan länsdemokrati stärker möjligheterna till samarbete mellan landsting och primärkommuner.

Stora kommunenheter medför att demokratins lokala och medborgerliga förankring försvagas och ökar behovet av debatt och information om kommunala angelägenheter. En delegering av uppgifter till lokala organ är av väsentlig betydelse. Kommunerna samt de politiska partierna och andra folkrörelser har här angelägna informationsuppgifter.

För stora kommuner, där kontakten mellan styrelseorgan och medborgare är svår att vidmakthålla, är en delegering av uppgifter till lokala organ av väsentlig betydelse. Ett större antal medborgare kan härigenom få möjligheter att delta i utformningen av samhället.

Principen om kommunal självstyrelse skall vara inskriven i grundlagen.

Vid fördelningen av uppgifter mellan staten och kommunerna skall största möjliga handlingsfrihet för kommunerna eftersträvas.

Möjligheterna att delegera uppgifter till kommundelsråd och andra kommunala organ bör tillvaratas för att öka den enskilda människans inflytande över samhällets utformning.

Landstingen skall handha huvuddelen av de regionala samhällsuppgifterna så att en stark länsdemokrati skapas.

Samhället skall främja debatt och information om den kommunala verksamheten.

De kommunalt förtroendevalda måste ges goda utbildningsmöjligheter.

De kommunala organen liksom de politiska partierna bör eftersträva samråd med lokala organisationer och företrädare för annan lokal opinion, särskilt i frågor rörande samhällsplanering och samhällsmiljöernas utformning.

Det är samhällets uppgift att garantera medborgarna tanke- och trosfrihet, yttrande- och tryckfrihet, förenings- och församlingsfrihet samt rättssäkerhet.

Principen om allas likhet inför lagen ställer krav på samhället att genom rådgivning och rättshjälp ge alla medborgare reell möjlighet att på juridisk väg ta tillvara sin rätt.

De enskilda medborgarnas rättssäkerhet i förhållande till myndigheterna måste inta en central plats i rättspolitiken. Den offentliga sektorns expansion och förvaltningsorganens vidgade .befogenheter ökar behovet av skydd för medborgarna mot fel och misstag från förvaltningens sida.

Samhället måste skydda den enskilde individen så att inte de tekniska möjligheterna att samla och lagra information blir ett hot mot den personliga integriteten.

Allas likhet inför lagen skall garanteras.

Samhället skall lämna rättshjälp och rådgivning i juridiska frågor så att alla medborgare får möjligheter att ta tillvara sin rätt.

Statliga och kommunala myndigheter skall vara ansvariga för skador, orsakade genom befattningshavares fel eller försummelser.

Enskild person som tillfogats skada och av domstol tilldömts skadestånd skall av samhället garanteras den utdömda ersättningen.

Samhället skall svara för ett domstols- och polisväsende, som kan tillgodose medborgarnas krav på rättssäkerhet och trygghet.

Det administrativa rättsskyddet skall trygga medborgarna mot fel och misstag från förvaltningen.

Den personliga integriteten måste garanteras.

Fria organisationer är en förutsättning för demokratin. De är medel för enskilda och grupper att hävda sina intressen. För många människor är organisationerna därigenom en väg till meningsfull tillvaro. Men också aktivitetsviljan hos människor som ej velat binda sig i fasta organisationsformer måste tillvaratas.

De politiska organisationerna är kanaler för medborgaraktivitet i samhällsarbetet och en omistlig grund för en fungerande demokrati. Näringslivets och arbetsmarknadens organisationer är av betydelse för tillvaratagande av direkt fackliga och ekonomiska intressen.

Samhället skall på olika sätt främja det fria organisationsväsendet och verka för bevarandet av dess folkrörelsekaraktär. Ungdomsorganisationernas verksamhet har avgörande betydelse för demokratins möjligheter att utvecklas. Deras internationella verksamhet bidrar aktivt till att skapa förståelse över gränserna. Staten och kommunerna skall genom ekonomiskt stöd och andra åtgärder ge ungdomens organisationer och aktivitetsgrupper goda grundförutsättningar för verksamheten.

Det skall vara ett naturligt led i. samhällsarbetet att olika myndigheter håller kontakt med organisationerna för förtroendefullt samarbete. Det är viktigt att representanter för organisationer får aktivt delta i offentliga utredningar och att organisationerna utnyttjas som remissinstanser, såväl på riksplanet som regionalt och lokalt.

Ett fritt organisationsväsende med folkrörelsekaraktär är nödvändigt för en fungerande demokrati.

Den enskildes rätt och frihet att organisera sig skall garanteras i grundlagen.

Staten och kommunerna skall medverka till att skapa goda förutsättningar för ungdomsorganisationerna.

Ett förtroendefullt samarbete mellan samhälle och organisationer skall eftersträvas.

Samhället bör främja organisationernas internationella verksamhet:

Det är samhällets uppgift att trygga fri opinionsbildning och möjliggöra oberoende politiska organisationer.

Press, radio och television har en avgörande betydelse för demokratins möjligheter att fungera. Detta gäller såväl ur informationssynpunkt som ifråga om opinionsbildning och opinionsyttring.

Olika meningsriktningar måste ha möjlighet att göra sig gällande i samhällsdebatten, exempelvis genom tillgång till pressorgan. För detta krävs ett statligt presstöd som gör opinionsbildningen så långt möjligt ekonomiskt oberoende.

En fungerande demokrati förutsätter att allmänheten informeras om frågor som statliga och kommunala organ har att besluta om, så att en saklig samhällsdebatt kan föras. Stat och kommun måste därför i betydande utsträckning engagera sig i den direkta informationsverksamheten till allmänheten.

Radio- och televisionsverksamheten skall handhas av Sveriges Radio i former som garanterar en saklig nyhets- och faktaförmedling samt likvärdig behandling av olika åsiktsriktningar. Genom rådgivande programnämnder med förankring i folkrörelserna skapas förutsättningar för detta.

Samhällsplaneringens uppgift är att forma samhället så att medborgarna får bästa möjliga förutsättningar till en meningsfull tillvaro. Planeringen skall omfatta arbete och näringsliv, olika servicefunktioner, markanvändning och bebyggelse samt övrigt som rör utformningen av samhällets miljöer.

Planeringen får inte baseras på kortsiktiga lönsamhetsberäkningar eller ensidiga materiella grunder. Hänsyn måste alltid tas till såväl miljöfaktorer som människans behov. av trygghet och naturresursernas begränsade förekomst. Framtidsforskning fyller en viktig funktion som vägledare för planeringen.

Ett starkt folkligt inflytande krävs över all planering. Förtroendevalda och allmänhet måste få möjligheter till insyn i och inflytande över samhällsplaneringen på ett tidigt stadium av planeringsprocessen. För att en meningsfull debatt skall möjliggöras måste planeringen ske så att alternativa förslag kan utarbetas. De förtroendevaldas beslutsfattande får inte bli en formalitet

Samhällsplaneringen skall inriktas på ett decentraliserat samhälle. Den statliga planeringen skall vara översiktlig och utgöra en resurs och ramplanering. Riksdagen skall fatta beslut om de allmänna riktlinjerna och inom ramen för dessa skall kommuner, näringsliv, organisationer och enskilda människor ha handlingsfrihet.

En befolkningsmässig riksplanering skall genomföras, som utgår från att varje region i landet skall ha ett med hänsyn till sociala krav, miljö och naturresurser lämpligt befolkningsunderlag och erforderliga arbetstillfällen.

Den statliga långsiktsplaneringen skall bl a innefatta en rullande flerårig rambudget, där en angelägenhetsgradering görs av större reformförslag. I denna skall också ingå en planläggning av statens investeringar -och en bedömning av den önskvärda investeringsutvecklingen för kommuner, näringsliv och bostadsbyggande. Vidare erfordras en långsiktig prognos beträffande tillgång och efterfrågan på olika slag av arbetskraft, så att full sysselsättning och ett effektivt användande av de samhällsekonomiska resurserna kan uppnås. Planeringen skall. ske i samråd. med kommunerna och näringslivet.

Planeringen av markanvändningen skall avse alla samhällsmiljöer. Riksplaneringen skall ge en samlad bild av utvecklingen i olika delar av landet och ange ramarna för den regionala och primärkommunala planeringen. Den regionala planeringen skall i huvudsak vara länskommunal och följa de riktlinjer, som fastställts av landstingen.

Den primärkommunala planeringen skall vara översiktlig inom kommunens olika verksamhetsområden samt utgöra detaljplanering av bebyggelse och markanvändning. Möjligheterna till samråd skall tillvaratas på alla planeringsnivåer och mellan dessa. Alternativa utvecklingslinjer för bebyggelse- och miljöplanering måste redovisas, så att förutsättningar skapas för en allmän debatt.

Samhällsplaneringen skall syfta till en sådan utveckling att individen får bästa förutsättningar för en meningsfull tillvaro.

Samhällsplaneringen skall inriktas på ett decentraliserat samhälle.

All samhällsplanering skall utgå ifrån att varje region i landet

skall ha ett med hänsyn till sociala krav, miljö och naturresurser lämpligt befolkningsunderlag och erforderliga arbetstillfällen.

Förtroendevalda och allmänhet skall ha insyn i och möjlighet till

att påverka planeringen på ett tidigt stadium.

Alternativa planer bör upprättas och underställas de förtroendevalda för beslut.

Den statliga långsiktsplaneringen skall innehålla en angelägen

hetsgradering av reformönskemål samt investerings- och sysselsättningsplaner.

Den fysiska riksplaneringen skall ange markanvändningen i stora drag.

Den regionala utvecklingsplaneringen skall i huvudsak vara en länskommunal uppgift.

Primärkommunerna skall svara för översikts- och detaljplanering inom sina verksamhetsområden.

Den ekonomiska politiken skall främst .syfta till full sysselsättning, jämlikhet i standard och inkomst; stabilt penningvärde och ekonomisk tillväxt i en planerad marknadsekonomi. Strävandena härför skall baseras inte endast på ekonomiska standard- och välfärdsbedömningar utan även på trygghets- och miljöaspekter. Biståndspolitik och handelspolitik till förmån för u-länderna måste ingå som naturliga element i vår ekonomiska politik.

Finans- och penningpolitikens olika medel måste samordnas för att dessa mål skall kunna uppnås. Huvudvikten bör läggas vid finanspolitiken. Räntevapnet som konjunkturpolitiskt medel har begränsat värde. Ett högt ränteläge har negativa konsekvenser för företagen och de enskilda människorna.

Full sysselsättning måste eftersträvas. Statsmakterna bör i detta syfte hålla fortlöpande kontakt med kommunerna, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt de politiska partierna.

En hög ekonomisk tillväxt ställer stora krav på sparandet. Inte minst bör samhället främja enskilt sparande. Inflation har alltid negativa verkningar. Småspararna drabbas särskilt hårt.

Den ekonomiska politiken skall också vara ett medel för att främja regional jämlikhet ifråga om standard och utvecklingsmöjligheter. Statens och kommunernas utgifter tar en väsentlig del av de samlade

resurserna i anspråk. De offentliga utgifterna måste i huvudsak skattefinansieras: Alla möjligheter till rationalisering och effektivisering i den offentliga förvaltningen skall tas tillvara.

Den grundläggande principen för skattesystemets utformning måste vara, att skatt tas ut efter bärkraft. Det är angeläget att åstadkomma skattefrihet för lägre inkomster såväl vid den statliga som kommunala beskattningen. På längre sikt bör ett system med minimiinkomst övervägas.

Individuell beskattning måste kombineras med ett starkt stöd till barnfamiljerna och åtgärder för att möjliggöra en tillfredsställande standard för personer, som på grund av ålder, bristande utbildning eller ensidig näringsstruktur i hemorten saknar möjligheter till yrkesarbete utanför hemmet. Rättvisa måste också skapas för makar som arbetar gemensamt i eget företag. Inkomsttagare med kraftigt varierande årsinkomster bör, för att inte progressionen skall drabba hårdare än avsett, ha möjligheter till skattemässig utjämning mellan olika år.

Skattesystemet bör vara så utformat, att det kan användas som ett medel i den aktiva konjunkturpolitiken.

• Den ekonomiska politiken skall syfta till full sysselsättning, jämlikhet i standard och inkomst, stabilt penningvärde och ekonomisk tillväxt.

Statens och kommunernas utgifter skall i huvudsak finansieras genom skatter.

Skatt skall tas ut efter bärkraft.

Det personliga sparandet bör uppmuntras.

Den ekonomiska politiken skall främja regional balans.

Skattesystemet bör användas som ett medel i en aktiv konjunkturpolitik.

Ett näringsliv, som huvudsakligen är grundat på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt ägande, skapar de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg och ytterligare höjning av levnadsstandarden.

Samhället skall aktivt medverka till gynnsamma förutsättningar för produktionen så att goda utkomstmöjligheter och full sysselsättning kan tryggas. Resurser och naturtillgångar skall rationellt och effektivt utnyttjas inom den långsiktiga hushållningens ram. Genom en aktiv regionalpolitik skall likvärdiga förhållanden skapas över hela landet.

En förutsättningsskapande näringspolitik måste innefatta ett förtroendefullt samarbete mellan offentliga organ och näringslivet. Näringslivets verksamhet skall underordnas miljö-, lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter så att den blir till gagn för hela samhället. En öppen redovisning från företagen bör eftersträvas.

Maktkoncentration, såväl privat som statlig, innebär risk för maktmissbruk och skall motverkas. Kartell- och monopolföreteelser i näringslivet skall motverkas genom konkurrensstimulerande åtgärder. Det är angeläget att bevara och utveckla familjeföretagens ställning som företags- och livsform. Det nära sambandet mellan arbete och kapital i dessa företag innebär en form av företagsdemokrati och direktinflytande, som främjar trivsel och effektivitet.

De mindre företagen har särskilt gynnsamma förutsättningar att ta tillvara nya idéer och därigenom underlätta framstegsskapande nyföretagsamhet. De har dessutom ofta väsentliga företräden ur miljö och trivselsynpunkt och är nödvändiga för en god befolkningsbalans och en differentierad arbetsmarknad.

Etablering av samhällsägda företag bör ske, när annan företagsamhet inte tillgodoser sociala behov och samhällsekonomiska krav ifråga om t ex sysselsättning, konkurrens och teknisk utveckling. I många fall kan samma mål uppnås genom samarbete mellan offentliga organ och enskilda företag eller genom offentligt delägande. En huvudprincip skall vara, att statliga, kooperativa och privata företag skall konkurrera på lika villkor.

Näringslivet skall ha sådana konsoliderings- och utvecklingsmöjligheter, att internationell konkurrenskraft och hög tillväxttakt kan upprätthållas. Nya ideer och projekt måste tillvaratas. Härför krävs bl a möjligheter för företagen att finansiera också riskfyllda investeringar. Det är en väsentlig uppgift för det allmänna att möjliggöra viktiga projekt av långsiktig och riskbärande karaktär. För näringslivets behov av krediter får pensionsfonderna ökande betydelse.

Stor betydelse har statens medverkan när det gäller de mindre företagens kreditförsörjning, då dessa företag i hög grad är beroende av lånefinansiering. Sparandet i pensionsfonderna måste komma alla slags företag tillgodo. Det allmänna bör utveckla rådgivnings och serviceverksamhet för de mindre företagen ifråga om marknadsföring, exportorganisation och andra tekniska, ekonomiska och administrativa problem. Det är viktigt att mindre företag stimuleras till samverkan för ökad konkurrenskraft.

Högräntepolitik stimulerar inte framstegsvilja och ekonomisk tillväxt. Den snedvrider produktionsförutsättningarna till nackdel särskilt för de mindre företagen.

Företag och kreditinstitutioner på kooperativ grund bör främjas. Därigenom skapas ökade möjligheter till spridning av inflytandet i näringslivet och till rättvisare fördelning av produktionsresultatet.

Genom beskattning av och möjligheter till insyn i större allmännyttiga stiftelser skall maktkoncentration i näringslivet motverkas. De multinationella företagen utgör en form av maktkoncentration, som är svår att kontrollera. Dessa företag skall genom skatte-, närings-, arbets-, social- och miljölagstiftningen underordnas den nationella ekonomin. En effektiv kontroll över de multinationella företagen förutsätter dessutom internationella överenskommelser. För att möjliggöra en decentralisering av inflytandet i såväl multinationella som andra företag är företagsdemokrati av stor betydelse.

Den enskildes vilja till initiativ och insatser i arbetslivet skall tillvaratas så att verksamheten blir engagerande och meningsfull. Samhället skall aktivt medverka till gynnsamma förutsättningar för produktionen så att goda utkomstmöjligheter och full sysselsättning tryggas.

Näringspolitiken måste bygga på förtroendefullt samarbete mellan samhälle och näringsliv.

Maktkoncentration, såväl statlig som privat, skall motverkas. Karteller och monopol skall effektivt hindras.

Genom pris- och konkurrensövervakande organ skall en fungerande konkurrens upprätthållas.

De mindre företagens utvecklingsmöjligheter är av stor betydelse och skall tillvaratas.

Genom rådgivnings- och serviceverksamhet skall de mindre företagen stimuleras till effektivitet och samverkan.

Samhällsägda företag bör etableras, när andra företag inte tillgodoser sociala behov och samhällsekonomiska krav. Pensionsfonderna bör användas till att skapa ett decentraliserat samhälle.

En väl utbyggd företagsdemokrati är betydelsefull för att åstadkomma en spridning av inflytandet i företagen.

Internationella överenskommelser i syfte att minska de multinationella företagens makt skall eftersträvas.

Det måste vara en primär uppgift för samhället att trygga en livsmedelsförsörjning, som är tillfredsställande från såväl beredskapspolitiska som samhällsekonomiska synpunkter. Väsentligt måste härvid vara, att konsumenterna skall få livsmedel till lägsta möjliga priser och att jordbrukets yrkesutövare skall beredas lika goda inkomstmöjligheter som ges inom näringslivet i övrigt.

Motsvarande gäller ifråga om skogsbruk, trädgårdsnäring och fiske. Samhället skall medverka till bildandet av bärkraftiga och rationella företag inom dessa näringar liksom inom jordbruket.

Jordbrukspolitiken skall vara inriktad på att bereda rationella familjejordbruk, som ger full sysselsättning åt arbetskraften, företagsekonomisk lönsamhet på samma sätt som i jämförbara verksamheter. Denna inkomstmålsättning är nödvändig för att jordbrukets rekrytering av arbetskraft och försörjning med riskvilligt kapital skall kunna tryggas. Jordbrukets realprisnivå måste vara sådan, att den stimulerar till effektiva företag.

En tillfredsställande livsmedelsförsörjning är avgörande för vårt lands möjligheter att fullfölja sin alliansfria utrikespolitik.

Det är viktigt att strävandena inriktas på produktutvecklande, avsättningsfrämjande och kostnadsbegränsande åtgärder, som stärker jordbrukets och livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Det bör ske genom rådgivning, forskning och utveckling av råvaror och nya produkter.

Jordbruket och skogsbruket har byggt upp en väl utvecklad producentkooperation inom förädlingsledet till gagn för såväl näringsutövare som konsumenter. Det är angeläget att samhället uppmuntrar samverkan mellan de enskilda företagen.

Jord- och skogsbrukspolitiken skall vara inriktad på rationella familjeföretag med jordbruk och skogsbruk. Komplettering av jordbruk till bärkraftiga enheter måste kraftigt stödjas. I skogsbygderna skall familjeskogsbruk kunna bildas med statligt kreditstöd. Bondeskogsbrukets strävan att genom enskilda insatser och frivillig samverkan uppnå effektivisering av driften och förbättrad skogsvård bör främjas.

De regionala effekterna av den allmänna jordbrukspolitiken måste beaktas. Jordbruket i norra Sverige har stor betydelse för utnyttjandet av denna landsdels resurser och för vårt lands livsmedelsförsörjning. Detsamma gäller övriga skogslän. En regionalt differentierad .jordbrukspolitik är därför nödvändig. Rennäringens problem måste ägnas speciell uppmärksamhet.

jordbrukspolitik och naturvårdspolitik måste samordnas för att man skall kunna tillvarata kulturlandskapets rekreations- och trivselvärden.

Deltidsjordbruket är särskilt i skogsbygderna värdefullt från sysselsättnings-, närings- och miljöpolitiska synpunkter.

Inriktningen av produktionen i det svenska jordbruket och u-landsjordbruket skiljer sig så att de i regel ej konkurrerar med varandra. I Sverige producerade livsmedel skall kunna användas till livsmedelshjälp i samband med svenska eller internationella organisationers utvecklingsprojekt och i akuta nödsituationer.

Trädgårdsnäringen och fisket kräver som livsviktiga delar av vår livsmedelsproduktion näringspolitiska åtgärder, likvärdiga med insatserna i jordbrukspolitiken, t ex ifråga om kreditstöd, rationaliseringsrådgivning och skydd mot inkomstbortfall.

Lantbrukets, trädgårdsnäringens och fiskets utövare skall ha lika goda inkomstmöjligheter som ges det övriga näringslivet.

En tillfredsställande livsmedelsförsörjning är avgörande för möjligheterna att fullfölja en alliansfri utrikespolitik.

Genom rådgivning, forskning samt utveckling av nya råvaror och produkter skall lantbrukets, trädgårdsnäringens och fiskets konkurrenskraft stärkas.

Samhället skall uppmuntra samverkan mellan de enskilda företagen.

I skogsbygderna skall familjeskogsbruk kunna bildas med statligt kreditstöd.

Samordning mellan jordbrukspolitik och naturvårdspolitik är nödvändig för möjligheterna att tillvarata kulturlandskapets rekreations- och trivselvärden.

I vissa bygder och regioner skall samhället främja deltidsjordbruk.

I jordbrukspolitiken måste särskild hänsyn tas till jordbrukets situation i Norrland och övriga skogslän.

Konsumentpolitiken skall medverka till goda valmöjligheter för konsumenten och ett fritt konsumtionsval.

Ett fritt och rationellt konsumtionsval, grundat på självständig bedömning, förutsätter att konsumenterna är prismedvetna och har tillräckliga kunskaper om varor och tjänster. Det är väsentligt att det finns en god närservice och att varudistributionen är tillfredsställande ordnad för alla delar av landet.

Reklamen skall utformas i enlighet med samhällets sociala krav så att ett fritt konsumtionsval möjliggöres. Regler skall fastställas så att reklam, som är socialt skadlig, vilseledande eller stridande mot god affärssed, förhindras. Producenter och säljare skall vara skyldiga att styrka -de uppgifter, som lämnas i annonser, på förpackningar eller i andra reklamformer. Varorna skall vara försedda med upplysningar om priser och egenskaper. .

Den samhälleliga konsumentupplysningen skall vara saklig och korrekt. Till grund för upplysningsverksamheten skall ligga forskning om konsumenternas behov och önskemål, .varuprovningar och prisutredningar. Rådgivningen skall innefatta även frågor om avbetalningsköp och garantiförbindelser.

Television, radio och press är effektiva media för konsumentupplysning. Studieförbund och andra organisationer, som påtar sig konsumentupplysande uppgifter, bör stödjas av samhället.

Konsumentupplysningen bör på det centrala planet handhas av ett organ, där konsumenterna, näringslivet och forskningen är representerade. Lokalt och regionalt bör samhället främja en samrådsorganisation för föreningar med intresse för konsumentfrågor. Denna organisation bör också ha kommunal anknytning. En till landstingen knuten hemkonsulentorganisation bör tillmätas stor vikt för könsumentpolitikens genomförande.

De tjänster av olika slag, som stat och kommun tillhandahåller, är endast i begränsad utsträckning bestämda av ett fritt konsumtionsval. Det gäller t ex undervisning, daghemsplatser, lekplatser, miljövård och sjukvård. Konsumtionsbehovet på sådana områden måste i stället avgöras genom politiska beslut. Det är en viktig uppgift att genom konsumentupplysning informera medborgarna om de tjänster, som den offentliga sektorn erbjuder.

Samhället skall skapa förutsättningar för goda valmöjligheter.

Det är särskilt viktigt att konsumentpolitiken inriktas på skydd för svaga konsumentgrupper.

Reklam som är socialt skadlig, vilseledande eller stridande mot god affärssed skall förbjudas.

Alkohol- och tobaksreklam skall vara i lag förbjuden.

Producent och säljare skall vara skyldiga att styrka de uppgifter som lämnas i reklamen.

Konsumentupplysningen skall bygga på omfattande varuprovningar och prisutredningar samt ta hänsyn till konsumenternas behov och önskemål.

Undervisning i konsumentkunskap skall finnas i alla skolformer. Television, radio och press bör utnyttjas som media för konsumentupplysning.

Studieförbunds och andra frivilliga organisationers konsumentupplysning bör stödjas.

Arbete är grunden för försörjning och trygghet. Samhället skall garantera, att principen om trygghet för individen till arbete och inkomst kan förverkligas. Rätten till arbete skall vara inskriven i grundlagen. Arbetsmarknadspolitiken skall vara inriktad på att ge människorna möjlighet till fritt vald och meningsfull sysselsättning. Det är angeläget att tillvarata möjligheterna till växling mellan utbildning och yrkesliv.

Den snabba strukturförändringen i näringslivet ställer stora krav på samhällets arbetsmarknadspolitiska handlingsberedskap. Företagsnedläggelser och omstruktureringar medför otrygghet i arbetslivet. Teknikens landvinningar skall tillvaratas, men strukturomvandlingen får inte medföra att enskilda eller grupper får försämrade arbetsvillkor.

Utvecklingen ställer ökade krav på arbetsmarknadsprognoser, arbetsförmedling och yrkesvägledning. Yrkesutbildnings- och omskolningsverksamhet samt vuxenutbildning måste ske under tryggade ekonomiska förhållanden.

Viktigt är att arbetskraften kan beredas lönsam och differentierad sysselsättning i den egna regionen.

Särskilda insatser är nödvändiga för såväl äldre arbetskraft som handikappade med svårigheter att få sysselsättning. Så långt möjligt bör de beredas – arbete inom det ordinarie arbetslivet. Omskolning och vidareutbildning, arbetsvård och rehabilitering samt olika former av skyddad sysselsättning är av särskild vikt för dessa grupper.

Män och kvinnor skall ha lika möjligheter på arbetsmarknaden och könsrollsuppdelning i arbetslivet skall motverkas. För ökade valmöjligheter på arbetsmarknaden krävs inte endast vidareutbildning och omskolning utan också tillgång till deltidsarbete för både kvinnor och män; daghemsplatser och annan service. Invandrad arbetskraft skall få hjälp att anpassa sig i det svenska samhället och ges samma rättigheter som inhemsk arbetskraft.

En allmän arbetslöshetsförsäkring skall ingå i socialförsäkringssystemet och omfatta alla i arbetsför ålder.

Arbetsplatserna skall anpassas efter människans fysiska och psykiska förutsättningar. Genom lagbestämmelser och övervakning bör samhället trygga ett säkert arbetarskydd. I företagshälsovården som är av central betydelse måste största uppmärksamhet ägnas riskerna för yrkesskador.

Trygghet i anställning och sociala förmåner bör vara likvärdiga för alla grupper på arbetsmarknaden.

Anställningstryggheten skall säkras för alla grupper, om så krävs genom lagstiftning.

Lönesystemet skall utformas med sikte på att motverka stress i arbetslivet.

Arbetsplatserna måste anpassas efter människans fysiska och psykiska förutsättningar.

Behovet av arbetarskydd och företagshälsovård skall tillgodoses.

Arbetslöshetsförsäkringen skall omfatta alla i arbetsför ålder.

Män och kvinnor skall behandlas lika i arbetslivet.

Decentraliseringens fördelar bör utnyttjas även i arbetslivet. Företagskoncentrationen kräver en utbyggd medbestämmanderätt. De anställda bör ha möjlighet till självständigt initiativ i arbetet och till inflytande över sin egen arbetssituation. En fördjupad företagsdemokrati medför större engagemang i arbetet, höjd trivsel på arbetsplatsen och ökad effektivitet och jämlikhet i arbetslivet.

Kravet på företagsdemokrati gäller alla företagsformer, militära förband samt institutioner som vård- och utbildningsanstalter. Stat och kommun bör i sin egen verksamhet gå i spetsen för en fördjupad företagsdemokrati.

Vid mindre företag är möjligheterna till direkt kontakt och samråd mellan företagsledare och anställda goda. Vid större företag måste dessa värden tillvaratas genom särskilda åtgärder. Företagsnämnderna har här stor betydelse som instrument för information och redovisning ifråga om företagens situation. De bör ha beslutanderätt i frågor som rör arbetsmiljön.

Möjligheterna till samarbete och samhörighet bör tas tillvara på alla nivåer och mellan dessa. I stora företag bör företagsnämndernas arbete fördelas på underavdelningar. Ett system med självstyrande arbetsgrupper, som ger självständighet i arbetsprocessens planering och utformning, bör eftersträvas.

Arbetet bör ledas och fördelas i samråd mellan företagsledning och anställda samt utformas så att det ger utrymme för självständighet och personligt ansvarstagande.

I företag av sådan storlek att företagsnämnder finns bör de anställda vara representerade i styrelserna och ha möjlighet att delta i revisionen.

Det är för företagsdemokratins vidareutveckling betydelsefullt med en omfattande försöksverksamhet i syfte att stärka de anställdas möjligheter till insyn och medinflytande.

Inom skolan och försvaret skall i princip gälla samma regler för företagsdemokratin som i samhället i övrigt.

Samhället skall aktivt medverka till fördjupad företagsdemokrati. I företag med företagsnämnder bör de anställda ha medbestämmanderätt i styrelserna och möjlighet att delta i företagsrevisionen.

Arbetet bör ledas och fördelas i samråd mellan företagsledning och anställda.

Företagsnämnderna bör ha beslutanderätt i frågor som rör arbetsmiljön.

Ett system med självstyrande arbetsgrupper bör eftersträvas. Omfattande försöksverksamhet bör bedrivas för utveckling av företagsdemokratin.

 

Kulturpolitiken är ett av samhällets instrument för att främja gemenskap och tolerans samt en mångskiftande verksamhet, som ökar den enskildes möjligheter till personlig utveckling.

Kulturdebatten skall vara fri och obunden, så att skilda religiösa, politiska och ideella åsikter kan framföras. Kristendomens uppfattning om människovärdet är en grund för kulturpolitiken. Det är en viktig uppgift att garantera förutsättningar för religionsutövning och religiös verksamhet i kyrka och samfund.

Decentralisering av kulturlivet skall eftersträvas. Alla bör, oavsett ekonomi och bostadsort, ha möjligheter att delta i olika aktiviteter och kunna få del av vad som erbjuds genom exempelvis bibliotek, teater, film, konserter, utställningar och religiös verksamhet: De negativa effekterna av ett kommersiellt kulturliv måste motverkas.

Fördelningen av kulturutbudet skall ske genom ett växelspel mellan centrala, regionala och lokala organ. Ett väl utbyggt nät av regionala och lokala kulturcentra skapar goda förutsättningar för aktivitet och gemenskap. Experiment och försöksverksamhet bör stimuleras.

Bildningsorganisationerna spelar en betydande roll för människornas möjligheter till utbildning och personlighetsutveckling, vilket motiverar ett aktivt samhälleligt stöd. Detta bör även komma fristående grupper till del. Samhället bör även i betydande utsträckning ge olika sammanslutningar resurser att ge ut sina egna tidskrifter. Etermedias möjligheter för ett lokalt och regionalt kulturutbud bör tillvaratas.

Kulturpolitiska synpunkter måste få påverka samhälls- och miljöplanering. Samhället bör stimulera till ökade kontakter med andra länder. Ett väl utbyggt kulturpolitiskt samarbete med övriga nordiska länder är av stor vikt. En bred kultursociologisk forskning bör ske på nordisk bas.

Kulturpolitiken skall främja gemenskap, tolerans och personlighetsutveckling.

En mångskiftande och nyskapande kulturell verksamhet skall

eftersträvas.

Kulturpolitiken skall stimuleras

Bildningsorganisationerna skall regionala och lokala aktiviteter. verksamt stödjas.

Kulturarbetarna måste beredas trygga arbetsvillkor.

Speciellt stöd skall ges åt invandrares och andra minoritetsgruppers kulturella aktiviteter.

Utbildningen har ett grundläggande värde för den enskilde. Den ger förutsättningar för såväl goda insatser i samhälle och arbetsliv som ett meningsfullt utnyttjande av fritiden. Insatser på utbildningens område har avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Skolans målsättning skall vara att ge goda kunskaper, stimulera till självständigt och kritiskt tänkande samt utveckla förmågan till samarbete. Utbildningspolitiken är av avgörande betydelse för förverkligandet av jämlikheten.

Det är samhällets uppgift att svara för utbildningsorganisationen och undanröja hinder av ekonomisk, social och geografisk art, som begränsar den enskildes möjligheter att begagna sig av rätten till utbildning. Vid organisationen av skolarbetet måste hänsyn tas till den arbetsbelastning för eleverna som långa resvägar utgör. Studiesociala åtgärder och geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna är nödvändiga för jämlikhet på utbildningens område.

Grunden i utbildningssystemet skall utgöras av obligatorisk förskola,

som aktivt stimulerar barnen i deras utveckling. Förskolorna skall vara så lokaliserade, att långa resvägar kan undvikas. Grundskolan och gymnasieskolan skall ge goda möjligheter för insatser i samhällsliv och yrkesliv och därtill en bred grund för fortsatt utbildning. Fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan skall vara likvärdiga.

Praktiska och teoretiska kunskaper skall värderas lika. De allmänbildande ämnena skall ges likvärdigt utrymme i läroplanerna. Återkommande utbildning skall vara en grundprincip i utbildningssystemet. Det är angeläget att tillvarata den förnyelse som ett växelspel mellan utbildning och yrkesliv innebär. Expansionen på utbildningens område får inte leda till klyftor mellan generationerna. I vuxenutbildningen skall särskild uppmärksamhet ägnas dem som saknar tillräcklig grundutbildning och studievana. Vuxenutbildningen skall organiseras så att även glesbygdens intressen tillgodoses.

Samhället måste ta ekonomiskt ansvar för den enskildes rätt att efter praktiska erfarenheter i arbetslivet vidareutbilda sig. Skillnaden mellan ungdomsutbildning och vuxenutbildning utjämnas i ett sådant system, som leder till samordning av utbildningen för yngre och äldre.

Den högre utbildningen skall oberoende av formella krav vara öppen för alla som har tillräckliga förkunskaper. Flera utbildningsvägar måste leda till högre studier. Den grundläggande utbildningen får inte utformas så att vissa grupper utestängs. Ett fritt val av ämneskombinationer och studieinriktning skall eftersträvas. Geografisk spridning av den högre utbildningen är angelägen ur rättvisesynpunkt, inte minst med tanke på de vuxnas studiemöjligheter.

 

Folkhögskolan måste få behålla sin särprägel som förmedlare av allmän medborgerlig bildning och samtidigt ges möjligheter att vara grund för fortsatta studier. Det fria bildningsarbetet skall uppmuntras och stöd ges åt studieförbunden och de korrespondensstuderande. Internationella förhållanden och problem måste ägnas betydande utrymme i undervisningen. Inte minst viktigt är att kunskaper förmedlas om förhållandena i utvecklingsländerna.

Omvårdnaden om eleverna är en angelägen uppgift för skolan och kräver god kontakt mellan skola och hem. Skolan måste ägna särskild uppmärksamhet åt elever som av olika anledningar har svårt att finna sig till rätta.

Skolan har ett stort ansvar i sin uppgift att fostra till medinflytande och medansvar och det är särskilt angeläget att en demokratisk arbetsordning tillämpas i skolan.

Lärare, elever och andra grupper som har skolan som arbetsplats bör beredas möjlighet att gemensamt delta i utformningen av en god skolmiljö. Medverkan i planeringen och uppläggningen av skolarbetet höjer trivseln och ger bättre studieresultat.

De studerande vid universitet och högskolor skall i likhet med övriga grupper ha inflytande på utbildningens målsättning och utformning. Det är därvid av vikt att samhället avlastar studerandeorganisationerna deras sociala och kurativa verksamhet.

Skolan skall ge goda kunskaper, stimulera till självständigt och kritiskt tänkande samt utveckla förmågan till samarbete.

Alla skall garanteras likvärdiga utbildningsmöjligheter.

Obligatorisk förskola skall vara grunden i utbildningssystemet.

Teoretisk och praktisk utbildning skall värderas lika och så långt möjligt samordnas.

Genom ett system med återkommande. utbildning skall den enskilde ges möjligheter att efter praktisk yrkeserfarenhet vidareutbilda sig.

Studiesociala åtgärder och geografisk spridning av utbildningsmöjligheterna är nödvändiga för jämlikhet på utbildningens område.

Den högre utbildningen skall vara oberoende av formella krav och vara öppen för alla som har tillräckliga förkunskaper. Folkhögskolorna måste få behålla sin särprägel och samtidigt vara kömpetensgrundande för fortsatta studier.

De studerande vid universitet och högskolor skall ha medinflytande på utbildningens utformning.

Omvårdnaden om eleverna kräver god kontakt mellan skola och hem.

Skoldemokratin skall på allt sätt uppmuntras.

Ekonomisk, social och kulturell utveckling är i växande grad beroende av framstegen på forskningens område. Det gäller för samhället att med forskningens hjälp inte bara skapa en hög materiell standard utan också förbättra möjligheterna till trygga och rättvisa förhållanden för människorna och en i alla avseenden god miljö.

En för hela samhället utvecklingsfrämjande forskning är angelägen. För detta ändamål skall samhället svara för grundforskningen och ekonomiskt stödja forskning i för samhället önskvärd riktning.

En obunden grundforskning är en förutsättning för nydanande forskningsarbete. Forskningspolitiken måste präglas av grundforskningens och målforskningens nära samband. Stor vikt skall läggas vid rekrytering och utbildning av forskare. Forskningen skall spridas geografiskt och i viss utsträckning förläggas till universitetsfilialer.

Det är angeläget att stödja en framtidsforskning som kan ge kunskaper om olika alternativ för samhällets utveckling och resursplanering. Detta är nödvändigt för att samhället skall kunna leda utvecklingen och inordna, teknik och vetenskap i den mänskliga välfärdens tjänst.

Målforskningen skall inriktas på frågor som direkt berör den enskilda människans situation och är av betydelse för samhällets utveckling. Problem som rör samhällsplanering och miljöförhållanden, glesbygds- och storstadsfrågor, sociala, vårdpolitiska och medicinska förhållanden, utbildningspolitiska och kulturpolitiska problem måste ägnas betydande uppmärksamhet. Tvärvetenskaplig forskning är väsentlig, då flera aspekter av problemen bör undersökas samtidigt.

En viktig uppgift är att se till att forskningsresultaten blir kända för allmänhet och näringsliv och så snabbt som möjligt nyttiggörs för såväl en förbättring av människans trivsel och välbefinnande som för en effektiviserad produktion.

Forskningen skall syfta till att förbättra samhällets möjligheter att skapa trygghet och rättvisa förhållanden för människorna och en i alla avseenden god miljö:

Samhället skall ha huvudansvaret för grundforskningen och ekonomiskt stödja forskning i för samhället önskvärd riktning.

Forskning om miljöfrågorna är en av samhällets angelägnaste uppgifter.

Framtidsforskningen skall vara ett instrument för att inordna teknik och vetenskap i samhällsplaneringen.

Sverige skall verka för en samordning och utveckling av den internationella forskningen.

Fredsforskningen måste särskilt främjas.

Ett samhälle med jämlikhet och god miljö förutsätter decentralisering och en aktiv regionalpolitik. Genom denna skall näringsliv och bebyggelse möjliggöras i ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet och regional balans skapas. Välfärden kan därigenom fördelas så att jämlikhet uppnås mellan olika delar av landet ifråga om såväl materiell levnadsstandard som social och kulturell service. Särskilt betydelsefullt är att ekonomisk expansion och strukturomvandling sker i sådana former, att den enskilda människans krav på trivsel och trygghet tillgodoses.

Arbetsplatser, bebyggelse och fritidsområden skall lokaliseras så att människor inte tvingas tillbringa en stor del av sin tid med resor till och från arbetet eller med att nå fritidsområden. Överkoncentration till storstadsområdena måste från mänskliga och miljöpolitiska synpunkter effektivt motverkas – främst genom positiva lokaliseringsåtgärder i områden med bristande sysselsättning.

Glesbygdsbefolkningen måste tillförsäkras service, kommunikationer

och i övrigt en standard, som är likvärdig med den som finns i de mera koncentrerade bebyggelserna.

För att uppfylla riksplaneringens målsättning krävs regionala handlings- och utvecklingsprogram samt att möjligheter ges ät kommunerna att förverkliga de upprättade handlingsprogrammen, så att en effektiv lokaliseringspolitik kan föras. Varje region skall tillförsäkras sysselsättningsmöjligheter, bostäder, skolor, vårdresurser och annan service i den omfattning, som den befolkningsmässiga målsättningen kräver. Vid detaljplaneringen inom regionerna måste beaktas att decentralisering av bebyggelse och näringsliv är bättre för den enskilda människan än en hård koncentration till centralorter med skilda slag av trängselproblem.

I sysselsättningssvaga områden skall i första hand en aktiv lokaliseringspolitik utnyttjas. Etableringskontroll och särskilda investeringsavgifter kan vara nödvändiga för att dämpa storstadsområdenas tillväxt.

Frakt- och teletaxor bör med samhällets medverkan utjämnas så att allmänhet och näringsliv får samma villkor i olika landsdelar. Utbildningsmöjligheterna skall vara likvärdiga över hela landet.

Inom vissa glesbygdsområden, främst i det norrländska inlandet, kan en rimlig servicestandard inte upprätthållas utan särskilda åtgärder i form av förstärkt lokaliseringspolitik och ett direkt servicestöd till vissa orter.

Genom en aktiv regionalpolitik minskas trycket på landets stora befolkningskoncentrationer, inte minst vad beträffar bostadsmarknaden. Lokalisering av statlig och annan förvaltning till andra områden än de tre storstadsregionerna är härvid ett effektivt medel.

Det ekonomiska lokaliseringsstödet skall kunna varieras efter behov i skilda områden. Av betydelse är också stöd för utbildning av anställda. Aven skattepolitiska åtgärder måste ingå i en aktiv regionalpolitik.

Ett samhälle med jämlikhet och god miljö förutsätter decentralisering och en aktiv regionalpolitik.

Regionalpolitiken skall möjliggöra näringsliv och bebyggelse i ett nät av livskraftiga tätorter över hela landet och skapa regional balans.

Regionalpolitiken skall anpassas till befolkningsmässiga målsättningar för olika regioner.

I sysselsättningssvaga områden skall i första hand en aktiv lokaliseringspolitik utnyttjas för att skapa nya arbetstillfällen.

Etableringskontroll och särskilda investeringsavgifter kan vara nödvändiga för att dämpa tillväxten i storstadsområdena. Utbyggnaden av samhällets service och lokaliseringen av förvaltningen är en viktig del av regionalpolitiken. Transportkostnaderna måste utjämnas för att produktionsförutsättningarna skall vara likvärdiga i landets olika delar. Lokaliseringspolitiskt motiverat stöd bör ges för utbildning.

Skattepolitiska åtgärder krävs för en aktiv regionalpolitik.

Direkta statliga företagsetableringar är nödvändiga i regioner, där privat och kooperativt näringsliv ej kan trygga sysselsättningen.

En grundläggande målsättning i samhällets servicepolitik och förutsättningsskapande uppgifter är att alla delar av landet garanteras en tillfredsställande trafikförsörjning. Sociala och samhällsekonomiska skäl skall vara avgörande för utformningen av landets trafiksystem.

Den tekniska utvecklingen i trafik och näringsliv ställer höga krav på vägnätets standard. En målmedveten satsning på upprustning av vägarna är angelägen.

Samhället skall trygga en tillfredsställande kollektiv trafik. Denna skall utformas så, att den på ett likvärdigt sätt tjänar befolkning och näringsliv i olika delar av landet.

I glesbygder krävs särskilda insatser för att alla skall få tillfredsställande kommunikationer och transportmöjligheter. Utbyggnaden av den kollektiva trafiken skall prioriteras, så att en tillfredsställande trafikförsörjning möjliggöres.

Samhället bör verka för utbyggd flygtrafik där stora avstånd eller i övrigt förhållandena medför tidsödande resor och transporter som för exempelvis ö- och skärgårdsbefolkning. Behovet av sjö- och lufthamnar skall tillgodoses. Placeringen av dessa skall ske med hänsyn till trafikens och näringslivets behov och med beaktande av miljösynpunkter

Trafikpolitiken skall vara nära samordnad med regionalpolitiken och syfta till ett decentraliserat samhälle. Överkoncentrerade storstadsområden kräver omåttliga investeringar i trafikanläggningar. I varje län skall finnas utarbetade trafikförsörjningsplaner, kompletterade med lokala planer för trafikförsörjningen inom kommunerna. Satsning på kommunalt samordnad kollektiv trafik såväl i tätort som i glesbygd är nödvändig för en tillfredsställande service åt alla befolkningsgrupper. Trafikplaneringen skall samordna olika trafikgrenar. En väsentlig uppgift för samhället är att utjämna transportkostnaderna mellan olika delar av landet.

Trafiksäkerhetsfrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet vid utformning en av trafikmiljöer och trafikundervisning. Genom bestämmelser om betryggande fordonskonstruktioner och säkerhetsutrustning kan säkerheten på vägarna ökas. Det är väsentligt att utforma den kollektiva trafikmiljön, så att den upplevs positivt även av barn, handikappade och äldre

Trafikförsörjningsplaner på riks-, regional- och lokalnivå skall samordna olika trafikgrenar.

Utbyggnaden av den kollektiva trafiken skall prioriteras. Trafiksäkerhetsaspekterna måste vara avgörande för utformningen av trafikmiljöer och för fordonskonstruktioner.

Trafikmiljön skall anpassas efter människans förutsättningar.

Miljöns utformning är av avgörande betydelse för människans trivsel, trygghet och självförverkligande. Samhället skall anpassas efter människans behov och såväl psykiska som fysiska förutsättningar. Detta gäller alla miljöer i samhället – arbetslivet, skolan, hemmet och fritiden.

Centerpartiet vill ge välfärdsbegreppet en ny dimension och med en aktiv miljöpolitik skapa förutsättningar för en levnadsstandard med högre kvalitativt innehåll.

Många människor drabbas av stress och psykiska störningar. Det mekaniserade arbetslivet medför hårda påfrestningar för många människor. Teknisk och vetenskaplig utveckling skall styras av samhället för att tjäna människorna och bidra till deras välbefinnande och välfärd.

Samhället skall aktivt verka för arbetarskydd, företagshälsovård och andra åtgärder i syfte att förbättra arbetsmiljö och förebygga skaderisker. Arbetsplatsen måste anpassas efter människans psykiska och fysiska förutsättningar.

Bomiljöns utformning har stor betydelse för människornas trivsel och levnadsbetingelser. Decentraliserad bebyggelse och låghusbebyggelse har företräden som måste beaktas vid planeringen. I anslutning till bostaden måste finnas service och utrymmen för lek, rekreation och samvaro.

Miljöförstöringen hotar människans existensvillkor. Misshushållningen med naturresurserna måste upphöra och kraftåtgärder vidtas mot vatten- och luftföroreningarna liksom mot giftanvändningen inom industri och växtodling. Miljöförstöringen måste hindras och balansen i naturens kretslopp återställas.

Produktion som hotar vår livsmiljö kan inte accepteras. Samhället måste ingripa genom lagstiftning och övervakning. En effektiv bullerbekämpning är angelägen liksom åtgärder för att skapa renare luft, vatten och i övrigt människovänlig miljö.

Vården av naturen och landskapet nödvändiggör stora insatser. Med hänsyn till fritidsverksamhet och turism krävs en aktiv naturvård. Detta förutsätter en samordning av jordbrukspolitik och naturvård.

Miljövården kräver internationell samverkan på olika områden. Sverige bör i internationella sammanhang verka för överenskommelser om förbättrade åtgärder för miljövård och tillvaratagande av jordens naturtillgångar.

En aktiv miljöpolitik skall skapa förutsättningar för en levnadsstandard med högre kvalitativt innehåll.

Från miljöpolitiska synpunkter skall ett decentraliserat samhälle eftersträvas.

Arbetsplatserna skall vara anpassade efter människornas fysiska och psykiska förutsättningar.

Förstöring av vatten, luft och landskap skall effektivt motverkas. En effektiv bullerbekämpning är angelägen.

En omsorgsfull miljöplanering är en av samhällets huvuduppgifter.

En betydande miljöforskning krävs på samhällslivets alla områden. ‘

Internationellt samarbete kring miljöfrågorna och jordens naturtillgångar är nödvändigt.

Fritiden är av stor betydelse för individens fysiska och psykiska balans. Arbetstidsförkortningar ökar fritiden och standardhöjningen förbättrar möjligheterna att utnyttja den. Samhället skall genom service- och stimulansåtgärder underlätta för den enskilde att tillvarata fritiden på ett meningsfullt sätt.

Fritidsbebyggelse, park- och strövområden samt anläggningar för idrott, bad och camping har väsentlig betydelse för att människornas rekreationsbehov skall kunna tillgodoses. Stat och kommun skall svara för att erforderliga lokaler för kulturaktiviteter, hobbyverksamhet och andra fritidssysselsättningar finns.

Göd fysisk kondition bidrar till psykiskt välbefinnande och ökar motståndskraften mot sjukdomar och stress. Idrott och motionsverksamhet är viktiga delar av fritidslivet.

Samhället måste planera fritidsanläggningar så att de kan utnyttjas av handikappade.

Samhällsplaneringen, naturvårds- och miljöpolitiken samt bostadspolitiken har stor betydelse för de enskilda människornas möjligheter till meningsfull fritid.

Fritidsbebyggelsen skall planeras med hänsyn till de olika krav som uppställs på fritidsboendet. I planeringen måste därför ingå såväl gruppbebyggelse som mera gles fritidsbebyggelse.

Stat och kommun skall ansvara för att erforderliga fritidslokaler, friluftsanläggningar och fritidsområden finns samt främja uppförandet av fritidsbebyggelse.

Samhället skall stödja idrotts- och motionsverksamhet. Handikappidrotten bör särskilt stödjas.

Fritidsanläggningar skall utformas så att de kan utnyttjas av handikappade.

Bostadspolitikens syfte skall vara att garantera alla medborgare bostäder i goda miljöer och att åstadkomma en effektiv byggnadsproduktion, som möjliggör låga bostadskostnader. Intensiv byggnadsforskning, säker kredittillförsel, låg ränta och god kommunal markberedskap är medel härför. Staten bör tillse att kommunerna har ekonomiska möjligheter till erforderliga markförvärv.

Från sociala och jämlikhetspolitiska synpunkter krävs särskilda åtgärder för att barnfamiljer, pensionärer, handikappade och andra ekonomiskt svaga grupper skall ges förutsättningar till goda bostäder. Kategorihus och social skiktning av bostadsområden måste undvikas. Lägenhetssammansättningen i bostadsområden bör ge utrymme åt olika åldrar och hushållstyper. Flexibla lägenheter, anpassningsbara för olika stadier i en familjs liv, skall vara en huvudinriktning i bostadsproduktionen. Bostäderna bör utformas så att de kan användas även av människor med nedsatt rörelseförmåga.

Bostadsplaneringen skall vara en målmedveten miljöplanering.

Bebyggelsen bör ges en sådan utformning och variation, att goda mänskliga relationer och kontakter mellan individer främjas. Bostadskonsumenterna skall beredas tillfälle att aktivt delta i utformningen av bostadsområden.

I tätbebyggelse måste tillses, att trafikskyddade lekplatser för barn i alla åldrar finns i nära anslutning till bostaden samt parker och strövområden inom nära räckhåll. Lekplatserna skall vara så utformade att barnens aktivitetsbehov och skaparlust tillgodoses på ett naturligt sätt.

Väsentligt är att bostadsområdena utrustas med gemensamhetsånläggningar av olika slag. Behovet av boendeservice måste beaktas redan i bebyggelseplaneringen, exempelvis ifråga om närhetsbutiker,. daghem, förskolor och samlingslokaler samt särskild service för åldringar och handikappade.

En effektiv lokaliseringspolitik bidrar till att skapa balans på bostadsmarknaden.

Bostadspolitiken skall garantera goda bostäder åt alla.

Samhället skall främja en kostnadsbesparande rationalisering av bostadsproduktionen.

Staten bör tillse att kommunerna ges ekonomiska möjligheter till erforderliga markförvärv.

Särskilda åtgärder är nödvändiga för att barnfamiljer, handikappade, pensionärer och ekonomiskt svaga grupper skall ges förutsättningar till goda bostäder.

Samhället bör främja kollektiv boendeservice. Bostadskonsumenterna skall beredas tillfälle att aktivt delta i utformningen av bostadsområden.

Socialpolitiken är ett viktigt medel i samhällets strävan att ge alla människor en god materiell och kulturell standard. Den måste formas till ett instrument för jämlikhetspolitik. Tyngdpunkten skall läggas på förebyggande åtgärder och ett väl utbyggt socialförsäkringssystem. I de situationer då individen själv inte kan klara en från jämlikhetspolitiska synpunkter tillfredsställande försörjningsnivå skall socialpolitiken ge erforderligt stöd.

Ekonomiskt skydd skall finnas, som ger individen trygghet under uppväxttiden, vid sjukdom, :invaliditet och ålderdom, vid arbetslöshet och när den egna inkomsten i övrigt är otillräcklig. Det samhälleliga grundskyddet skall vara sådant att alla behandlas lika.

Samordning måste eftersträvas av det sociala skyddet i ett system med garanterade minimiinkomster, som ger trygghet till försörjning åt alla, som inte kan uppnå tillräckliga arbetsinkomster. Ett sådant system möjliggör också enklare och effektivare administration.

I det sociala trygghetssystemet skall pensionering, stöd till barnfamiljerna, sjukförsäkring, tandvårdsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och olika grenar av vård samt grundläggande bestämmelser om årsarbetstid, semester och säkerhet till anställning ha centrala funktioner för människans trygghet och jämlikhet. Därutöver skall samhället stimulera individen till omtanke om framtiden.

Samhället skall svara för en grundtrygghet, som skall vara lika för alla medborgare och ge möjligheter till en skälig levnadsstandard. Ett minimiinkomstsystem bör finnas ekonomiskt grundskydd.

Allmän arbetslöshetsförsäkring och skall ingå i socialförsäkringssystemet. Lika regler skall gälla för kvinnor systemet.

för att garantera ett ekono

allmän tandvårdsförsäkring

och män i socialförsäkrings

Familjepolitikens mål skall vara att utjämna standardskillnader, skapa en god uppväxtmiljö samt främja gemenskap för alla.

De första åren i en människas liv har en avgörande betydelse för hela personlighetsutvecklingen. Familjepolitikens innehåll måste präglas av denna kunskap, liksom av det förhållandet att samhälle och industri övertagit många av hemmens mera arbetskrävande uppgifter, vilket medfört att båda föräldrarna i ökande omfattning skaffar sig förvärvsarbete utanför hemmet.

Obligatorisk undervisning i barn- och familjekunskap skall finnas i såväl grundskolan som gymnasieskolan samt uppföljas genom vuxenutbildning i föräldrakunskap. Radio och television, bildningsorganisationer samt föreningar för hem och skola bör ges resurser att medverka i detta arbete. Samhället skall ansvara för en väl utbyggd familjerådgivning.

Behovet av barntillsyn skall tillgodoses genom en utbyggd barnstuge- och familjedaghemsverksamhet. Statsbidrag bör ges i sådan utsträckning att en kvalitativt högvärdig verksamhet i barnstugor och familjedaghem garanteras.

Försäkringssystemet skall vara så utformat att det ger trygghet även för dem som arbetar i hemmet. Barnfamiljerna skall garanteras en standard som är tillfredsställande i socialt och jämlikhetspolitiskt avseende. Vårdnadsbidrag skall utgå till familjer med barn i de lägre åldrarna. Samhället måste bidra till att ensamföräldrar och deras barn ges en med andra familjer likvärdig ekonomisk och social ställning.

Föräldrarnas möjlighet att välja mellan arbete i och utanför hemmet skall främjas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utvecklingsarbete på hemarbetets område och obligatorisk undervisning i hemtekniska ämnen i skolan.

En välplanerad bostadsmiljö med tillgång till boendeservice, gemensamhetsanläggningar, utrymme för rekreation, lek och fritidssysselsättning är angelägen ur allmän trivselsynpunkt och bidrar till ökade valmöjligheter för föräldrarna.

I bostadspolitiken måste särskild hänsyn tas till barnfamiljernas situation.

Familjepolitiken skall utjämna standardskillnader, skapa en god uppväxtmiljö samt främja gemenskap för alla.

Undervisning i barn- och familjekunskap skall vara obligatorisk i grundskola och gymnasieskola.

Barnfamiljerna måste garanteras en från sociala och jämlikhetspolitiska synpunkter tillfredsställande standard.

Samhället skall underlätta möjligheterna till ett fritt val mellan arbete i och utanför hemmet.

För ökade valmöjligheter åt dem som länge haft vårduppgifter i hemmet krävs betydande satsning på vuxenutbildning och studiesociala åtgärder.

De äldre har genom sina arbetsinsatser lagt grunden till vårt välfärdssamhälle. Det är en viktig uppgift för samhället att garantera dem en god trygghet och rättvis del av standardhöjningen.

Huvudvikten i pensionssystemet måste under lång tid framöver läggas vid folkpensionerna, som har störst betydelse för dem som har små inkomster. Det är särskilt viktigt, ätt systemet för beräkning av tilläggspensionerna formas så, att låginkomstgrupper och korttidsanställda får rättvisa. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna skall erhålla särskilda pensionstillskott. Pensionerna skall vara automatiskt anpassade till standardutvecklingen.

Den allmänna pensionsåldern skall vara 65 år. Lägre pensionsålder bör finnas för dem som är verksamma i tunga och krävande arbeten. Förtidspension skall kunna beviljas av medicinska och sociala skäl.

För många äldre är det ett livsvillkor att få stanna kvar i arbetslivet även efter pensionsåldern. Det är viktigt att samhället medverkar till att skapa arbetsmöjligheter för pensionärer som önskar helt eller delvis kvarstå i arbetslivet.

I största möjliga utsträckning bör de äldre beredas möjlighet att bo kvar i sin hemmiljö. Detta förutsätter upprustning av bostäder och byggande av bostäder, som är lämpliga för pensionärer, samt en väl utbyggd hemhjälpsverksamhet, dagvård, hemsjukvård, kost-, boende-, färd- och transportservice.

I samhällets uppsökande verksamhet, på ålderdomshem, institutioner och i det egna hemmet skall de äldres integritet garanteras. Deras behov att självständigt forma sin tillvaro skall tillgodoses.

Samhället skall ge pensionärerna god trygghet och rättvis del av standardhöjningen.

ATP-systemet skall vara så utformat, att låginkomstgrupper och korttidsanställda får rättvisa vid pensionsberäkningen i förhållande till andra grupper.

Allmän pensionsålder skall vara 65 år:

Lägre pensionsålder skall finnas för dem som är verksamma i tunga och krävande arbeten.

Förtidspension bör medges av såväl medicinska som sociala skäl. Samhället skall bereda pensionärerna goda möjligheter till kulturliv, studier och rekreation.

Människan lever i ett tekniskt och socialt komplicerat samhälle. Många kan inte motsvara de krav som ställs på dem. Detta kan ta sig uttryck i fysisk och psykisk ohälsa, missbruk av stimulantia och i brottslighet. Arbetsliv och samhälle måste därför anpassas efter människans fysiska och psykiska förutsättningar.

Det är samhällets skyldighet att i samhällsplaneringen, genom en aktiv miljö- och fritidspolitik samt genom andra förebyggande åtgärder tillse att orsaker till sjukdom och sociala problem i största möjliga utsträckning elimineras. Detta förutsätter en helhetssyn på individ och samhälle som sätter människans behov och förutsättningar i centrum. Många sjukdomar och andra problem kan om de upptäcks i tid botas i öppen vård, vilket är till fördel för både individ och samhälle.

Forskning i förebyggande syfte är nödvändig på många områden. Av största vikt är social-medicinsk forskning om orsakerna till sjukdomar och sociala problem.

Genom regelbundna hälsoundersökningar och andra förebyggande åtgärder bör hälsotillståndet kunna förbättras och sjukvårdsbehovet reduceras. Med lagbestämmelser och övervakning bör samhället garantera ett säkert arbetarskydd och tillfredsställande arbetsmiljö. Företagshälsovården bör vara samordnad med landstingets sjukvård, för att socialmedicinsk erfarenhetskall kunna utnyttjas väl.

Samordning av olika vårdresurser är nödvändig. Öppen och sluten vård bör föras samman med social rådgivning i ett system, där patienten så långt möjligt skall behandlas i sin naturliga sociala och fysiska miljö. Vården skall ha en socialmedicinsk inriktning.

En rationell arbetsfördelning mellan olika personalkategorier och en demokratisk arbetsordning skall eftersträvas inom hela vårdsektorn. Hänsyn skall tas till mottagarnas personliga upplevelser av vården och omgivande miljö. Behovet av kontakt och individuell omsorg måste tillgodoses.

Landstingen bör handha samhällets sjuk- och tandvård. Staten skall lämna ekonomiskt stöd till verksamheten. Ett av staten initierat och främjat forsknings- och utvecklingsarbete är av avgörande betydelse. Ett väl organiserat tekniskt och medicinskt samarbete mellan sjukvårdens huvudmän är nödvändigt. Kroppsliga och mentala sjukdomar är ofta betingade av varandra. Somatisk och psykiatrisk vård bör samordnas.

Genom rehabilitering och arbetsvård skall såväl fysiskt som psykiskt handikappade beredas möjlighet att leva tillsammans med andra människor under likvärdiga förhållanden. Den fysiska miljön skall utformas så att det ej föreligger hinder för en handikappad att utnyttja olika serviceinrättningar.

Alkoholmissbruk samt läkemedels- och narkotikamissbruk måste effektivt motverkas. Genom forskning, upplysning och lagstiftning om alkohol och andra vanebildande gifter kan missbruk förebyggas. Nykterhetsorganisationernas betydelse motiverar ett verksamt samhällsstöd. Vårdpolitiken skall vara inriktad på återanpassning av de skadade till normal livsmiljö och meningsfullt arbetsliv. Alkoholism bör liksom narkotikamissbruk betraktas som sjukdom.

Kriminalvård och socialvård skall vara inriktade på återförande i samhällsgemenskapen. I detta syfte bör i första hand frivård utnyttjas. Vård i institutionsform bör användas endast då det krävs till skydd för individer och samhälle. Socialvård och kriminalvård skall vara samordnade.

Straff kan ofta leda till fortsatt kriminalitet. Vid social avvikelse bland barn och ungdom bör i första hand familjevård, placering i kvalificerade fosterhem eller läkarvård komma i fråga.

Väsentligt är att den frigivne blir accepterad av sin omgivning och att samhället ser till att tillfredsställande möjligheter till arbete och bostad finns. Stat och kommun får inte diskriminera tidigare straffade vid anställning.

Nära kontakter mellan ungdomsvård och det egna hemmet är en viktig förutsättning för den omhändertagnes rehabilitering. Väsentligt är att de omhändertagna ungdomarna ges en god yrkesutbildning. Därigenom skapas möjligheter för en återanpassning i samhälls och arbetsliv.

Inom socialvården bör tillämpas en familjevårdsprincip som innebär en helhetssyn beträffande individ och familj. Denna bör även resultera i en samordning av de sociala nämnderna.

 Samhället måste genom en förutseende planering anpassas efter människornas fysiska och psykiska förutsättningar.

 Arbetarskydd och företagshälsovård skall vara en väsentlig del av den förebyggande hälsovården.

 Forskning om orsaker till social avvikelse och olika former av missbruk har avgörande betydelse för utformningen av de förebyggande åtgärderna.

Organisationer som i förebyggande syfte bedriver upplysningsverksamhet skall stödjas av samhället.

Det är angeläget att den vårdmottagandes behov av kontakt och individuell omsorg tillgodoses.

En utbyggd företagsdemokrati, där även den vårdmottagande ges möjlighet att påverka sin situation, skall eftersträvas inom olika vårdformer.

Inom sjukvården skall största utrymmet ges åt öppenvården, samordnad med den slutna vården inom sjukhus och andra institutioner.

All vård måste utformas så att den ger goda möjligheter till återinträde i det normala samhälls- och arbetslivet.

Målet för vår utrikespolitik är en utveckling i frihet, fred och framsteg för världens folk. Principen om alla människors lika värde och alla folks rätt till politisk och kulturell frihet, sådan den uttrycks i Förenta Nationernas konventioner om de mänskliga rättigheterna, skall vara grundläggande för denna utveckling. Principen om ickevåld måste vara vägledande i det internationella umgänget.

Solidaritet mellan folken är en förutsättning för att välfärd och rättvisa skall förverkligas för alla människor. Ras, hudfärg och religion får inte föranleda olikheter i värdering och behandling av människor. Folk och folkgrupper som i politiskt, socialt och kulturellt avseende är undertryckta, bör stödjas politiskt och moraliskt.

Genom kommunikationernas utveckling och genom det ökade samarbetet mellan människor och nationer i internationella organ och andra sammanslutningar har förutsättningar skapats för en ökad internationell solidaritet. Politiska kriser och händelser i en begränsad del av världen har ofta en direkt global betydelse. Samarbetet för att lösa internationella problem måste därför utsträckas till att gälla hela världen. Möjligheter till fritt informationsutbyte måste finnas mellan alla länder och folk.

Lika nödvändigt som behovet av social och ekonomisk utjämning inom varje enskilt land framstår behovet av en utjämning mellan världens länder. Konsekvenserna av en sådan jämlikhetspolitik måste bäras solidariskt av alla stater.

Genom ett nära samarbete mellan de europeiska staterna ökar möjligheterna till en fredlig utveckling och därmed större trygghet för de mindre staterna. Ett utvidgat Europaråd utgör den naturliga basen för ett politiskt, ekonomiskt och kulturellt samarbete.

Samarbete mellan de nordiska länderna bör eftersträvas liksom ett gemensamt uppträdande i internationella organ. En stark ställning för Nordiska Rådet är av stor betydelse.

Sveriges möjligheter att påverka utvecklingen mot en rättvisare och tryggare värld bygger till stor del på omvärldens tilltro till vår neutralitetspolitik. Vi skall därför föra en aktiv utrikespolitik inom alliansfrihetens ram.

Som neutral stat bör Sverige erkänna alla faktiskt existerande stater. Undantag skall göras för stater som är föremål för FN-sanktioner.

Upplysning och debatt i skolor och massmedia om internationella frågor är av stor betydelse för förståelse av andra länder. Studier i utlandet bör uppmuntras. Samhället skall stödja internationellt kulturutbyte, idrottsutbyte och annan verksamhet, som syftar till att skapa gemenskap mellan folken.

Invandringen skall vara beroende av möjligheterna att skapa social trygghet och i huvudsak vara anpassad till arbetsmarknadspolitiken. Sverige bör tillämpa en generös asylrätt för politiska flyktingar samt ge utrymme för invandring av humanitära skäl.

Vår utrikespolitik skall i anslutning till FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna vara inriktad på frihet, fred och sociala framsteg för världens folk.

Våra insatser för att främja en positiv utveckling i världen bör i första hand ske genom FN och andra mellanfolkliga organ.

Sverige bör medverka till att FN utvecklas till en organisation med befogenheter och reella möjligheter att lösa mellanfolkliga konflikter.

En utjämning av sociala och ekonomiska klyftor är nödvändig såväl inom som mellan världens länder.

Ett vidgat europeiskt samarbete omfattande alla europeiska stater bör eftersträvas.

Nära samverkan mellan de nordiska länderna bör eftersträvas såväl inbördes som för gemensamma insatser i Förenta Nationerna och andra mellanfolkliga organ.

Samhället skall främja information och debatt om internationella frågor.

Grundvalen för Sveriges fredspolitik skall liksom för den allmänna utrikespolitiken vara FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna.

Som ett led i strävan att nå fred och avspänning i världen skall Sverige arbeta för och stödja alla åtgärder som främjar en allmän och kontrollerad nedrustning. Biologiska och kemiska stridsmedel skall förbjudas. Genom internationella överenskommelser omfattande alla länder skall säkras att kärnkraften utnyttjas för enbart fredliga ändamål. Denna användning måste dock ske på sådant sätt att skada ej uppstår på människor och miljö.

För att nå kunskap om internationella konflikter och möjligheterna att avvärja krigshot med fredliga medel skall samhället stödja såväl nationell som internationell fredsforskning.

Säkerhetspolitikens grundförutsättning är att Sveriget står utanför alla militära allianser och inte heller deltar i sådant politiskt samarbete med andra länder eller ländergrupper att landets möjligheter att stå neutralt i krig äventyras.

Så länge motsättningar mellan länder kan föranleda krig måste vi ha ett totalförsvar som tryggar vår frihet och vårt oberoende.

För att klara försörjningen vid krig eller avspärrning måste tillfredsställande beredskap av livsviktiga förnödenheter upprätthållas. Utbildningen inom försvaret skall bygga på allmän värnplikt. Ur demokratiska, sociala och miljömässiga synpunkter skall de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden så långt möjligt formas efter den civila miljön. Möjligheter till vapenfri tjänst måste finnas för dem som av etiska skäl vägrar bära vapen.

Fredspolitiken skall bygga på FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna.

Sverige skall arbeta för en allmän och kontrollerad nedrustning. Kärnkraft skall endast användas för fredliga ändamål.

Biologiska och kemiska stridsmedel skall förbjudas.

Fredsforskning skall vara en betydelsefull del av fredspolitiken.

Sverige skall vara alliansfritt i fred, neutralt i krig.

Försvaret skall bygga på allmän värnplikt. Värnpliktstjänstgöringen skall så långt möjligt formas efter den civila miljön.

Handelspolitiken skall medverka till att uppfylla våra utrikespolitiska målsättningar och underlätta vårt eget handelsutbyte. Handelspolitik och utrikespolitik är intimt förknippade med varandra. Därför måste även svenska företags handlande underordnas de mål som uppställts för vår utrikespolitik.

Genom en väl organiserad handel skapas möjligheter för ett rationellt varuutbyte länder emellan. En fortlöpande avveckling av handelshinder ger förutsättningar för en rationell arbetsfördelning. En ökad avsättning för u-ländernas produktion på i-ländernas marknader är nödvändig för deras industrialisering.

För handeln mellan i-länder och u-länder kommer under avsevärd tid att krävas att u-ländernas industrialisering skyddas och att avsättningen av deras produkter på i-ländernas marknader underlättas. Genom internationella överenskommelser och en anpassning av produktionen av olika råvaror till avsättningsmöjligheterna bör större prisstabilitet uppnås.

Avveckling av tullar och övriga handelshinder kommer att medföra en omställning av i-ländernas näringsliv. Vi måste vara beredda att solidariskt bära de kostnader för arbetsmarknads-, lokaliserings- och näringspolitiska åtgärder som en dylik omställning kan komma att medföra.

Regional ekonomisk integration mellan u-länder är väsentliga grundvalar för möjligheterna till utveckling. Ekonomisk och handelspolitisk samverkan mellan i-länder får inte utformas så att den blir diskriminerande gentemot u-länderna.

Studier av och information om u-ländernas handelsproblem bör anordnas i internationell regi.

En omfattande internationell handelsgemenskap fordrar god konkurrenskraft hos vårt näringsliv. För att undvika ett alltför stort beroende av vissa begränsade marknader bör den svenska utrikeshandeln inriktas på ett stort antal länder. Därigenom skapas ett större handels- och utrikespolitiskt oberoende.

För att trygga en omfattande världshandel krävs ett väl fungerande internationellt betalningssystem med en reservvaluta, fristående från de nationella valutorna.

Under avsevärd tid måste u-ländernas industrialisering skyddas och avsättningen av deras produkter underlättas.

Sveriges handelspolitik skall uppfylla våra utrikespolitiska målsättningar och underlätta vårt eget handelsutbyte.

Svenska företags verksamhet skall vara underordnade våra utrikespolitiska målsättningar.

För att garantera vårt handels- och utrikespolitiska oberoende bör Sveriges handel inriktas på ett stort antal länder.

Målet för den internationella biståndspolitiken skall vara att ge alla länder likvärdig standard. Solidaritet med fattiga och förtryckta är inte avhängig några gränser. Det är därför naturligt att solidaritets- och jämlikhetspolitiken förs jämsides på det nationella och det internationella planet. Kostnaderna för biståndet skall bäras av alla efter förmåga.

För att skapa förutsättningar för en verklig internationell solidaritet är det. nödvändigt att opinionsbildning och undervisning inriktas på att skapa ökad förståelse för andra kulturer. En sådan kunskapsbakgrund underlättar även möjligheterna att överföra tekniskt kunnande till de underutvecklade länderna.

U-ländernas möjligheter att utvecklas är i dominerande grad beroende av handelspolitiska åtgärder. Under en avsevärd tid krävs dock betydande kapitalöverföringar från i-ländernas sida i form av tekniskt och finansiellt bistånd för att påskynda utvecklingsprocessen.

Avsikten med bistånd är att stimulera u-ländernas ansträngningar för utveckling och att detta skall leda till en social och ekonomisk utjämning.

De insamlingar som organisationer bedriver för skilda slag av biståndsarbete är av värde inte minst för att sprida information och bilda opinion om u-ländernas problem.

Multilateralt bistånd som kanaliseras via FN och dess -organ har från mottagarländernas synpunkt många fördelar. Denna biståndsväg bör prioriteras. Samtidigt skall _Sverige i de olika FN-organen aktivt påverka politiken i riktning mot ökad samordning av biståndsverksamheten och arbeta för ett bistånd obundet av politiska och kommersiella intressen.

Det bistånd som går direkt från vårt land till olika mottagarländer skall ses som ett komplement till det multilaterala biståndet. I vissa fall kan detta vara den enda möjliga biståndsvägen. Ett bilateralt engagemang ger också erfarenheter som kan ligga till grund för ett multilateralt agerande.

Väsentligt .för möjligheterna till framåtskridande i u-länderna är uppbyggandet av infrastruktur och näringsliv. Genom experthjälp och finansiellt bistånd till basinvesteringar kan denna utveckling påskyndas. En av biståndets huvuduppgifter är att stödja ökad undervisning i u-länderna.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas befolkningstillväxten och den därmed sammanhängande livsmedelskrisen. I vissa länder är familjeplanering ett nödvändigt komplement till andra biståndspolitiska insatser.

På jordbrukets område måste betydande insatser göras för att åstadkomma jordreformer och åtgärder som främjar en rationell drift. Livsmedelssituationen i u-länderna nödvändiggör en begränsning av importen av protein till industristaterna.

De rika länderna måste, särskilt i katastrofsituationer, bistå med livsmedelshjälp till u-ländernas försörjning. All livsmedelshjälp måste samordnas med övriga biståndsinsatser. Industriländerna bör i förhållande till sina möjligheter bidra till att förbättra världens livsmedelsförsörjning.

Den internationella biståndspolitiken skall syfta till att ge alla länder likvärdig standard.

För att skapa förutsättning för verklig internationell solidaritet bör opinionsbildning och undervisning inriktas på att skapa ökad förståelse för andra kulturer.

Avsikten med tekniskt och finansiellt bistånd är att stimulera u-länderna till egna ansträngningar för utveckling och att detta skall leda till social och ekonomisk utjämning.

Kostnaderna för biståndspolitiken skall bäras av alla efter förmåga. Den verksamhet som bedrivs av mission och andra ideella organisationer skall stödjas.

Bistånd via internationella organ bör prioriteras.

 ——————————————————————————–

 1970:   Målet är jämlikhet och decentralisering 

Programuttalande

av Centerns partistyrelse

den 7 augusti 1970

Centerpartiet arbetar för jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhälle. En primär målsättning måste vara största möjliga jämlikhet, nationellt och internationellt.

Kristen livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärdet, som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle. Centerpartiet slår vakt om denna samhällsetiska grund.

Ett näringsliv, som huvudsakligen är grundat på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt ägande, skapar de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg och ytterligare höjning av levnadsstandarden.

I allt samhällsarbete skall människan sättas i centrum och garanteras trygghet. All teknik och verksamhet i samhälle och näringsliv måste underordnas kravet på en livsmiljö, anpassad efter människans förutsättningar och behov.

Det måste tillses att näringslivets strukturomvandling och effektivisering inte sker på sådant sätt, att vissa individer och grupper missgynnas. Inkomst- och standardklyftorna måste minskas. Det är från jämlikhets- och rättvisesynpunkt angeläget att alla får del av välståndsökningen. Särskilda åtgärder krävs härvid för trygghet åt äldre arbetskraft och handikappade.

För att alla skall garanteras trygghet i sysselsättning och fortsatt välståndsutveckling krävs ett samlat näringspolitiskt handlingsprogram med syfte att skapa bättre förutsättningar för arbete och näringsliv samt hävda konkurrenskraften gentemot utlandet. Det är särskilt viktigt att ta tillvara den vilja till initiativ och framsteg, som finns i de mindre företagen.

Centerpartiets arbete för ett decentraliserat samhälle är inriktat på åtgärder över hela det politiska fältet. Maktkoncentration i såväl privata som samhälleliga företag och institutioner måste effektivt motverkas. Det är härvid väsentligt att främja de mindre företagen och stimulera fördjupad företagsdemokrati. En aktiv lokaliserings- och regionalpolitik är nödvändig för en riktig spridning av verksamhet och bebyggelse över hela landet. Lika väsentligt är det att en förstärkt och fördjupad kommunal demokrati uppnås i kommuner och län. Den enskilde medborgaren måste tillförsäkras större möjligheter till inflytande över planeringsfrågorna så att samhället utformas efter människans behov och önskemål.

Centerpartiet vill inför valet den 20 september särskilt betona vikten av att

1   En fast och konsekvent neutralitetspolitik upprätthålles som grund för våra strävanden att främja fredlig samlevnad i världen och en demokrati som garanterar de mänskliga rättigheterna för alla folk

2   en svensk anknytning till det europeiska handelssamarbetet sker under former som är förenliga med vår neutralitetspolitik med bevarande av den politiska stabiliteten i Norden och samarbetet mellan Nordens länder samt med möjligheter att föra en målmedveten regionalpolitik

3   den internationella biståndspolitiken inriktas på att så snabbt som möjligt ge alla länder likvärdig standard

4   den ekonomiska politiken inriktas på att effektivt motverka penningvärdeförsämringen och möjliggöra kreditlättnader och räntesänkningar, så att full sysselsättning kan upprätthållas

5   kredit- och finanspolitiken samt näringspolitiken utformas med sikte på att främja det personliga sparandet och skapa förutsättningar för ökade investeringar i näringslivets rationalisering, så att vårt lands konkurrenskraft kan hävdas

6   samhället fastställer ett näringspolitiskt handlingsprogram i syfte att uppnå högsta möjliga effektivitet i vårt blandekonomiska näringsliv

7   samarbetet mellan samhället och näringslivet fördjupas genom ökad ömsesidig insyn och effektiviserad ekonomisk samhällsplanering

8   jordbruket, med tonvikt på familjejordbruket, bereds förbättrade möjligheter till rationalisering och inkomstlikställighet så att förutsättningar skapas för en tryggad folkförsörjning

9   livsmedelsberedskapen förstärks genom ökad lagring av jordbruksprodukter och produktionsförnödenheter

10 konsumentpolitiken upprustas i syfte att ge konsumenterna ökade valmöjligheter och förbättrade förutsättningar för fritt konsumtionsval, så att de därigenom får möjlighet att påverka produktionen

11 överkoncentrationen till storstadsregionerna hejdas genom att utflyttning av företag och institutioner främjas och genom att nyetablering och utvidgning underkastas erforderlig etableringskontroll

12 bostadspolitiken och vägpolitiken inriktas på en sådan fördelning av bostäder och kommunikationer på de olika regionerna, att ett decentraliserat samhälle främjas

13 den kommunala självstyrelsen och demokratin stärks genom t ex kommundelsråd, förbättrade informationsmöjligheter och minskning av den statliga detaljkontrollen

14 länsdemokratireformen genomföres snarast, så att väljarna får verkligt inflytande över länsfrågorna

15 den kommunala skatteutjämningen effektiviseras och staten därvid påtar sig ökat kostnadsansvar till förmån för låginkomsttagare och kommuner med svag ekonomisk bärkraft

16 skattesystemet utformas så, att låginkomsttagarna bereds lättnader

17 stödet till barnfamiljerna byggs ut bl a genom vårdnadsbidrag och görs värdebeständigt samt ökade resurser ges för utbyggnaden av barntillsynen

18 strävandena intensifieras för en fördjupad företagsdemokrati, som stärker de anställdas möjligheter till insyn och medinflytande på olika nivåer i företag och institutioner

19 åtgärder vidtas för att ge olika grupper bättre trygghet i anställningen och likvärdighet i sociala förmåner

20 vuxenutbildningen byggs ut, särskilt i syfte att tillgodose grupper, som varit handikappade i utbildningshänseende

21 samlade åtgärder skyndsamt planeras för upprustning av miljö- och naturvården

22 arbetsmiljöerna förbättras bl a genom effektivisering av arbetarskydd och företagshälsovård

23 ett miljöpolitiskt handlingsprogram upprättas och miljöpolitiken inriktas på människans trivsel och psykiska trygghet, bl a genom att sociologer, psykologer och läkare utnyttjas i ökad utsträckning i miljöplaneringen

24 en regionalpolitisk målsättning, baserad på regionala befolkningsramar, läggs till grund för en aktiv lokaliseringspolitik, som skall syfta till ett decentraliserat samhälle

25 de äldres situation förbättras genom att den allmänna pensionsåldern sänks från 67 till 65 år samt genom att den övre åldersgränsen för ATP-avgift sänks till 55 år

26 allmän arbetslöshetsförsäkring införes snarast

27 den omfattande dolda arbetslösheten bland kvinnorna kartläggs och stark satsning görs på omskolning och vidareutbildning av de kvinnor som önskar gå ut på arbetsmarknaden

28 vårdpolitiken effektiviseras genom ökad samordning mellan olika sektorer, t ex sjukvård och arbetsvård, så att individen får ökade möjligheter till återinträde i arbets- och samhällsgemenskap

29 effektiva åtgärder vidtas för att motverka och förebygga brottsligheten

30 kriminalvård och socialvård inriktas på återförande i samhällsgemenskap, i första hand genom utnyttjande av frivård

——————————————————————————-

1973:   Framtidspolitik i 40 punkter

Centerns valprogram antaget vid förtroenderåd i Falun den 9 augusti 1973

Programuttalande

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för centerpartiets politik. Denna jämlikhets- och trygghetsmålsättnings förverkligande kräver ett decentraliserat samhälle. I all samhällsverksamhet skall människan sättas i centrum och garanteras trygghet.

Kristen livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärdet som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle. Centerpartiet slår vakt om denna samhällsetiska grund.

Det har varit självklart för centerpartiet att vara pådrivande för den sociala trygghets- och jämlikhetspolitiken. I dag är sänkt pensionsålder, förbättrad trygghet i arbetslivet, ökad trygghet för handikappade, allmän arbetslöshetsförsäkring och vårdnadsbidrag för små barn viktiga reformkrav. Inkomst- och standardklyftorna måste minskas. En angelägen målsättning är att kunna forma ett systen med garanterade minimiinkomster så att alla kan få verklig trygghetsgaranti. För att en praktisk jämlikhetspolitik skall kunna föras målmedvetet och framgångsrikt krävs att samhället arbetar efter ett jämlikhetspolitiskt handlingsprogram.

Det är en viktig uppgift att forma miljöerna efter människornas och allt livs förutsättningar och behov. Centerpartiets arbete för en aktiv miljöpolitik har börjat ge resultat. I första hand bör strävandena nu inriktas på förbättring av bo- och arbetsmiljöerna och på att bemästra stressproblemen. Genom en långsiktig hushållningsplan måste en ansvarsfull användning av våra natur- och miljöresurser garanteras. Därvid måste kärnkraftfrågan i det aktuella läget särskilt uppmärksammas. Teknik och teknologi skall anpassas till miljöpolitikens krav. Intensifierade åtgärder krävs för att främja återförande av använt material till ny produktion – så nära som möjligt naturens eget kretslopp.

Särskilt två allvarliga brister och fel har medfört alltmer påträngande problem – den svåra strukturarbetslösheten och centraliseringsutvecklingen.

Det krävs ett samlat näringspolitiskt handlingsprogram för att skapa en aktiv närings- och sysselsättningspolitik som kan ge bättre förutsättningar för arbete och näringsliv, hävda konkurrenskraften mot utlandet och skapa resurser för förbättrad arbetsmiljö, ökad anställningstrygghet och angelägna sociala reformer. Det är särskilt viktigt att ta tillvara den vilja till initiativ och framsteg som finns i de mindre företagen.

Den svåra strukturarbetslöshet som finns kvar i högkonjunkturen kan inte accepteras. Den medför stora ekonomiska och personliga svårigheter för människor som drabbas och miljardförluster för samhället. Centerpartiet har därför föreslagit ett särskilt åtgärdsprogram för 100.000 nya jobb i industri och servicenäringar, främst i mindre och medelstora företag. Detta är nödvändigt för att strukturarbetslösheten skall kunna bemästras, bytesbalansen mot utlandet klaras och resurser skapas för angelägna reformer.

Den långtgående centraliseringen i samhälle och näringsliv har ökat angelägenheten av arbetet för ett decentraliserat samhälle.

Den kraftiga centraliseringen av bebyggelsen medför stora nackdelar från ekonomiska, jämlikhetspolitiska och miljöpolitiska utgångspunkter. Den strider mot vad det stora flertalet människor önskar. Centerpartiet har i sin riksplan krävt en sådan förstärkning och inriktning av regionalpolitiken att en riktig spridning kan ske av verksamheter och bebyggelse över hela landet. Under 1970-talet måste centraliseringsutvecklingen brytas och förutsättningar skapas för ett mer decentraliserat samhälle.

Maktkoncentrationen i såväl privata som samhällsägda företag och institutioner måste effektivt motverkas. Särskilt bör de multinationella företagen uppmärksammas. Det är väsentligt att främja de mindre företagen. Företagsdemokratin måste byggas ut, varvid de anställda tillförsäkras styrelserepresentation och inflytande på olika nivåer. Den kommunala demokratin har fått försämrade möjligheter. Genom storkommunreformen ökas avståndet mellan människa och styre och förutsättningarna minskas för medborgaraktiviteten som är grunden för vår folkstyrelse. Strävandena måste nu intensifieras för en förstärkt och fördjupad kommunal demokrati och för införande av en verklig länsdemokrati. Den enskilde medborgaren måste tillförsäkras större möjligheter till inflytande över viktiga frågor i kommun och län så att samhället utformas efter människornas behov och önskemål.

Inför valet den 16 september understryker centerpartiet särskilt vikten av att:

1   fast och konsekvent neutralitets- och försvarspolitik upprätthålles som grund för våra strävanden att vidmakthålla vår utrikespolitiska handlingsfrihet och främja en fredlig samlevnad i världen

2   solidariteten över gränserna förverkligas genom en internationell biståndspolitik som stimulerar de fattiga folkens egna strävanden till social och ekonomisk utveckling och utjämning

3   ett vidgat ekonomiskt, kulturellt och socialt samarbete med andra länder och särskilt med våra nordiska grannländer eftersträvas

4   individens fri- och rättigheter ges ett starkare grundlagsskydd och den enskildes integritet och rättssäkerhet garanteras

5   den kommunala självstyrelsen och demokratin stärks genom t ex kommundelsråd och decentralisering av den kommunala förvaltningen, förbättrade informationsmöjligheter och minskning av den statliga detaljkontrollen över kommunerna

6   länsdemokratin genomförs snarast så att väljarna i länet får verkligt inflytande över den regionala utvecklingsplaneringen och övriga länsfrågor

7   samhällets åtgärder och verksamheter inriktas på decentralisering för att förstärka människans inflytande i samhälle och näringsliv och för att bryta centraliseringsutvecklingen i näringsliv och bebyggelse

8   den ekonomiska politiken inriktas på att trygga full sysselsättning, stabilitet i priser och hyror, god ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördelning och regional balans

9   skattesystemet reformeras med sikte på skattesänkning för låginkomstgrupperna samt på att motverka den successiva skärpningen av skattetrycket i mellaninkomstlägena och ta bort den s k faktiska sambeskattningen som drabbar makar som arbetar gemensamt i eget företag

10 en bättre samordning genomförs mellan skatter och bidrag så att bl a problemet med marginaleffekterna kan bemästras

11 långsiktig hushållningsplan utarbetas till grund för en ansvarsfull och miljömässigt riktig användning av naturresurserna

12 nya kärnkraftverk tas inte i drift förrän möjligheter garanteras att bemästra kärnkraftens avfallsproblem och skadeverkan på miljön och forskningen inriktas på att nyttiggöra andra energikällor

13 näringspolitiken utformas med sikte på fortsatt utbyggnad och modernisering av näringslivet så att arbetslivets villkor förbättras och konkurrenskraften upprätthålles på både export- och hemmamarknaden

14 samhället antar ett näringspolitiskt handlingsprogram som gör det möjligt att på bättre sätt samordna statens, kommunernas och näringslivets insatser och bättre ta tillvara utvecklingsmöjligheterna särskilt i de mindre företagen

15 de multinationella företagen underordnas samhällets sociala målsättningar, dess närings- och regionalpolitik

16 ett samordnat åtgärdsprogram genomförs för att komma tillrätta med strukturarbetslösheten och öka antalet varaktiga arbetstillfällen så att sysselsättning kan tryggas åt alla och ökade resurser skapas för angelägna reformer

17 jordbrukspolitiken inriktas på att vidmakthålla en hög produktionsnivå och på att främja familjejordbruk och en rationell jordbruksproduktion så att konsumenterna garanteras högklassiga livsmedel till skäliga priser och de som producerar livsmedlen tillförsäkras en social och ekonomisk standard likvärdig med den som uppnås i andra näringar

18 jordbrukspolitiken samordnas med en regionalpolitisk målsättning så att deltidsjordbruk, jordbruk och skogsbruk i kombination med andra sysselsättningar, främjas

19 samhället främjar en uthållig och ansvarsmedveten skogsskötsel och medverkar till för skogsbruket tillväxtfrämjande åtgärder som kan öka produktion och sysselsättning

20 de anställdas möjligheter till insyn, inflytande och medbestämmande i arbetslivet ökas genom en utbyggd företagsdemokrati på alla nivåer och en utvidgad förhandlingsrätt

21 de anställdas inflytande över arbetsmiljöns utformning ökas genom vidgade befogenheter för skyddskommittéer, skyddsombud och företagsnämnder

22 anställningstryggheten garanteras genom lag och alla som trots arbetsmarknadspolitiska insatser inte kan få förvärvsarbete ges trygghet genom en allmän arbetslöshetsförsäkring

23 arbetsmarknadspolitiken inriktas i ökad utsträckning på att undanröja de speciella sysselsättningsproblem som möter de partiellt arbetsföra, de äldre, ungdomar och kvinnor

24 arbetstiderna anpassas till barnfamiljernas situation bl a genom flexibel arbetstid och ökade möjligheter till deltidssysselsättning för småbarnsföräldrar

25 arbetsmiljöerna förbättras genom upprustning av maskiner och arbetslokaler samt effektivisering av företagshälsovård, arbetarskydd, forskning, utbildning och tillsyn samt genom fortsatt reformarbete för att minska såväl de fysiska som psykiska påfrestningarna i arbetslivet

26 bomiljöerna förbättras bl a genom en till människornas behov bättre anpassad planering av nya bostadsområden och genom kraftfulla upprustnings- och saneringsåtgärder, fler småhus och markbostäder och ett ökat byggande i mindre tätorter och på landsbygd

27 sambandet mellan jordbruksnäringen och landskapsvården stärks så att de värden som odlings- och kulturlandskapet representerar kan bevaras

28 regionalpolitiken förstärks och fördelningen av samhällets basresurser inriktas på decentralisering särskilt beträffande kommunikationer och serviceanordningar så att centraliseringsutvecklingen kan brytas under 1970-talet och en mer decentraliserad bebyggelse uppnås med livskraftigt näringsliv i olika delar av landet

29 kollektivtrafiken byggs ut, järnvägarna ges ökade möjligheter att ta hand om långväga godstransporter och vägarna upprustas så att behovet av resor och transporter tillgodoses

30 den kommunala skatteutjämningen förstärks till förmån för kommuner med svag ekonomisk bärkraft och staten påtar sig ett ökat kostnadsansvar för bl a den statligt reglerade kommunverksamheten

31 det sociala trygghetssystemet byggs ut bl a genom sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år, genom fortsatta standardökningar för pensionärer och genom förbättrad vård och service för äldre och handikappade

32 familjepolitiken förstärks genom införande av vårdnadsbidrag för små barn så att föräldrarna får ökade valmöjligheter och även hemarbetet blir värdesatt av samhället, samt genom värdesäkring av barnbidraget, genom tillgodoräknande av ATP-år för vård av barn i hemmet och genom ökade insatser för vård och tillsyn

33 effektiva åtgärder vidtas för att förebygga och motverka brottslighet och för att säkerställa den enskilde till liv och egendom

34 effektiva åtgärder vidtages för att komma till rätta med bruket av alkohol, narkotika och tobak särskilt bland ungdomen genom att införa reklamförbud för alkoholdrycker och tobak, genom att mellanölsförsäljningen förs bort från butikerna, genom att öka upplysningsverksamheten om gifternas skadeverkningar, förstärka stödet till nykterhets-, idrotts- och ungdomsorganisationerna och intensifiera satsningarna på friskvård

35 alla konsumenter tillförsäkras en godtagbar kommersiell service och social standard bl a genom åtgärder som främjar upprätthållande av närhetsbutiker

36 mervärdeskattens fördyrande effekter på viktiga livsmedel reduceras och tas bort på sikt

37 utbildningssystemet decentraliseras målmedvetet och byggs ut och anpassas för växande behov av återkommande utbildning, inslagen av praktisk verksamhet i skolan ökas och samarbetet och kontakten mellan skola och arbetsliv fördjupas

38 antalet elever i klasser och grupper sänks genom en friare resursanvändning och en minskning av skolenheternas storlek eftersträvas

39 kommuner, landsting och stat påtar sig ett ökat ansvar för att främja ett mångsidigt, fritt och personlighetsutvecklande kulturliv i decentraliserade former

40 möjligheter garanteras till religionsutövning i alla delar av landet genom att kyrkans beskattningsrätt bibehålls, kyrkan ges möjligheter till angelägna inre reformer och de fria samfunden erhåller tillfredsställande resurser för sin verksamhet genom förstärkning av det statliga stödet.

Decentralisering för;

1    Jämlikhet

2    Trygghet

3    Bra miljö

4    Demokrati

————————————————————————-

1976:  Centerns valprogram 1976

Antaget av Centerns förtroenderåd i Borgholm den 13 augusti 1976.

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för centerpartiets politik. Denna jämlikhets- och trygghetsmålsättning kan förverkligas endast i ett decentraliserat samhälle.

En utgångspunkt för det politiska arbetet måste vara att till grund för välfärd och livskvalitet främja goda livsmiljöer, anpassade efter människornas förutsättningar och behov.

Alla politiska ställningstaganden måste utgå från jämställdhet mellan kvinnor och män.

Kristen livsåskådning och humanism representerar en uppfattning om människovärdet som utgör en omistlig tillgång för vårt samhälle. Centerpartiet slår vakt om denna samhällsetiska grund.

 

Trygghet och jämlikhet

Viktigast i socialpolitiken är en god grundtrygghet, lika för alla. Därför har centern varit pådrivande i fråga om folkpensionerna, stödet till barnfamiljerna, vårdpolitiken, en allmän arbetslöshetsförsäkring och förbättringar för låginkomstgrupperna. Den sänkta pensionsåldern är ett centerinitiativ. Riksdagsbeslutet om sänkt pensionsålder har tillkommit efter ett mångårigt arbete från centern. I centerns socialpolitiska program föreslås lag om ekonomisk trygghet, som skall garantera alla ekonomisk grundtrygghet (grundersättning).

Det stora grundtrygghets- och jämlikhetskravet nu är en familjepolitisk reform. Det är särskilt viktigt att främja kontakten mellan föräldrar och barn under barnets första levnadsår, som har grundläggande betydelse för personlighetsutvecklingen. Centern föreslår ett särskilt vårdnadsbidrag på 10 000 kronor till föräldrar med barn under 3 års ålder, förenat med lagstadgad rätt till förkortad arbetstid eller tjänstledighet. Ersättningen skall vara skattepliktig och ATP-grundande.

Det är angeläget att familjepolitiken främjar föräldrarnas valfrihet. Vårdnadsersättningen har detta syfte. För ökade valmöjligheter krävs också att den kommunala barnomsorgen byggs ut.

För en god hälsovård krävs ökade satsningar på friskvård och förebyggande åtgärder. Det är för den näraliggande framtiden angeläget att möta människors rättmätiga behov av vård genom utbyggnad av sjukvården, långtidsvården och äldrevården. Utbyggnaden skall i första hand inriktas på små vårdenheter och öppenvård nära hemmiljön. En utbyggd hemsjukvård är ett viktigt komplement till den slutna vården. Utbyggnaden av vårdområdena kräver ökad satsning på vårdutbildning och forskning. Handikappade skall beredas möjlighet att leva tillsammans med andra människor under likvärdiga förhållanden.

Det är en viktig uppgift för samhället att säkerställa de enskilda människornas rättstrygghet och personliga integritet. Den ökade brottsligheten, inte minst ungdomsbrottsligheten, inger allvarliga farhågor. Brottsligheten måste motverkas genom förebyggande åtgärder, bl.a. inom undervisning och socialpolitik, men också genom en effektivare kriminalvård.

 

Samhälle i ekologisk balans

Omgivningsmiljöer såväl som arbets- och bomiljöer måste formas efter människornas och allt livs förutsättningar och behov.

Skall mänskligheten överleva måste sträng hushållning ske med jordens produktionskraft och naturtillgångar. Använt material och avfall måste återföras till ny användning. En ansvarsfull användning av våra natur- och miljöresurser måste garanteras genom en långsiktig hushållningsplan. Teknik och teknologi skall anpassas till miljöpolitikens krav, så att ett samhälle i ekologisk balans kan upprätthållas.

Användning och spridning av farliga gifter och kemikalier måste effektivt motverkas.

Energifrågan är den största och svåraste frågan nu. Oljan medför stora miljö- och hälsoproblem som måste bemästras. Den är en ändlig resurs som vi på sikt måste minska beroendet av. Kärnkraften är inget alternativ. Huvudskälet är säkerhetsriskerna. Så länge de inte är bemästrade, är det oförsvarligt att satsa på kärnkraft. Dessutom talar ekonomiska skäl mot kärnkraftsutbyggnad. Centerns energipolitik är inriktad på en effektivare energianvändning, besparingsåtgärder och en intensiv satsning på ändligt förnyelsebara energikällor som solenergi, vindkraft och jordvärme. Härmed uppnås också ökad sysselsättning, konkurrenskraftigare näringsliv och bättre miljöer.

Decentralisering av arbetstillfällen, bebyggelse och inflytande ger bättre förutsättningar för en samhällsstruktur i ekologisk balans.

 

Arbete åt alla

Arbete är inte bara en grund för försörjning utan har också stort egenvärde för människan. Rätten till arbete är därför av grundläggande betydelse. Om allas rätt till arbete skall kunna tillgodoses måste antalet arbetstillfällen ökas med minst 400 000. Centern arbetar för att detta mål skall nås i början av 1980-talet.

Under de senaste årtiondena har sysselsättningen ökat i statliga och särskilt kraftigt i kommunala verksamheter. Det behövs nu en betydande ytterligare sysselsättningsökning hos kommuner och landsting främst för barnomsorg och vård. Den förda politiken har misslyckats med att skapa det nödvändiga ekonomiska underlaget. Därför måste målsättningen nu vara att skapa nya arbetstillfällen främst i näringslivet och i första hand i mindre företag. Detta är nödvändigt för att få resurser till ökad sysselsättning hos staten och kommunerna.

Människorna i olika landsdelar måste tillförsäkras samma möjligheter till arbete och inkomster. I en aktiv närings- och sysselsättningspolitik måste därför ingå en förstärkt regionalpolitik, som konsekvent inriktas på en decentraliserad lokalisering av näringsliv och bebyggelse.

 

Arbetsliv

Det är angeläget att arbetet med att förbättra arbetsmiljön och stärka de anställdas inflytande fortsätter. Reformeringen av arbetsrätten måste fortsätta för att främja social och miljömässig förnyelse av arbetslivet. Fackföreningsrörelsen och arbetslivets organisationer i övrigt har i detta sammanhang viktiga uppgifter.

Resurserna måste ökas för anpassning av arbetsplatserna till människans psykiska och fysiska förutsättningar. De anställda måste ges kunskap om arbetsmiljöns hälsoeffekter såväl när det gäller ämnen som används i produktionen som fysiska och psykosociala påfrestningar. Hälsofarliga ämnen och arbetsmiljöer måste motverkas och forskningen på detta område utbyggas.

Närhet mellan bostad, arbete och service spelar en avgörande roll för social förnyelse av arbetslivet, där alla människor oberoende av ålder, kön och handikapp kan delta. Genom satsning på decentralisering och mindre enheter kan arbetsmarknaden och livsmiljön bli mera allsidig.

 

Social marknadsekonomi

Den främsta drivkraften till framsteg och framåtskridande är de enskilda människornas vilja till initiativ, samverkan och ansvar. Därför måste näringslivet vara decentraliserat och verka inom samhällets sociala och miljömässiga målsättningar – en social marknadsekonomi. En fortsatt strukturutveckling inom näringslivet mot allt större och färre företag och därmed ökad kapitalkoncentration skall motverkas. Maktkoncentrationen i såväl privat- och samhällsägda företag som institutioner måste effektivt bekämpas. En utbyggd företagsdemokrati med tillvaratagande av den enskildes kunskaper och erfarenheter är angelägen för såväl trivsel på arbetsplatsen som effektivitet och jämlikhet i arbetslivet.

Med den politik som förts har näringslivets produktionsförmåga inte kunnat utvecklas på önskvärt sätt. Framför allt har de mindre företagens utvecklingsmöjligheter försummats.

Nu måste det ske en kraftig satsning på att ge de mindre företagen utvecklingsmöjligheter. Sysselsättningen, den regionala balansen, bytesbalansen mot utlandet och de nödvändiga resurserna för angelägna trygghets- och jämlikhetsreformer kan inte klaras utan en väsentligt ökad satsning på mindre och medelstora företag.

För den överskådliga framtiden måste vårt land i stort sett kunna klara sin egen livsmedelsförsörjning. Jordbrukspolitiken måste inriktas på att all jordbruksjord, som kan brukas och vidmakthållas, skall utnyttjas för livsmedelsproduktion. Det är nödvändigt att fisket och trädgårdsnäringen ges förbättrade förutsättningar att utvecklas.

 

Decentraliserat samhälle

Den kraftiga koncentrationen av bebyggelsen medför stora nackdelar från ekonomiska, jämlikhetspolitiska och miljöpolitiska utgångspunkter. Den strider mot vad det stora flertalet människor önskar. Samhällsplaneringen måste istället inriktas på att skapa ökad närhet mellan arbete, boende, service och fritidsmiljöer. De stora svårigheter, som drabbat vissa storstadskommuner i form av höga samhällsbyggnads- och socialkostnader är en följd främst av centraliseringspolitiken. Den koncentration som nu sker inom länen leder till såväl glesbygds- som storstadsproblem och drabbar människorna hårt.

Centerpartiet kräver i sin nya riksplan en sådan förstärkning och inriktning av regionalpolitiken, att spridning kan ske av verksamheter och bebyggelse över hela landet.

Den kommunala demokratin har fått försämrade möjligheter genom den påtvingade storkommunreformen och en långtgående slutlig detaljkontroll. Förutsättningarna för den medborgaraktivitet, som är grunden för vår folkstyrelse, har därmed minskats.

Strävandena måste nu intensifieras för en förstärkt och fördjupad kommunal demokrati och för införande av en verklig länsdemokrati. Det kan bli nödvändigt att dela upp kommuner som blivit geografiskt eller befolkningsmässigt för stora för en väl fungerande kommunal demokrati. Den representativa demokratin måste byggas ut så att den enskilde medborgaren tillförsäkras större möjligheter till inflytande i kommun och län. Detta är viktigt för att samhället skall utformas efter människornas behov och önskemål.

Centraliseringspolitiken måste brytas nu, så att ett decentraliserat samhälle kan skapas.

 

Centeralternativet

De gamla ideologierna från 1800-talet ger nu inte någon hel samhällsuppfattning. Socialismen, konservatismen och den gamla liberalismen leder till centralisering. Men problemen kring centraliseringen har inte tagits upp till diskussion i de gamla ideologierna. Hela miljö- och naturresursproblematiken har också lämnats utanför. Dessa frågor är vår tids viktigaste. Det är centern som fört in decentraliserings- och miljöidéerna i den politiska diskussionen.

Centerpolitiken avser hela samhällsutformningen. Det gäller en jämlikhets- och miljömålsättning, en politik för ett decentraliserat samhälle. Det decentraliserade samhället ger de bästa förutsättningarna för ekologisk balans, jämlikhet, goda miljöer och gemenskap.

 

INFÖR VALET DEN 19 SEPTEMBER UNDERSTRYKER CENTERPARTIET SÄRSKILT:

1   En fast och konsekvent neutralitets- och försvarspolitik måste upprätthållas för att främja vårt lands fred och säkerhet, för att vidmakthålla vår utrikespolitiska handlingsfrihet och för att främja fredlig samlevnad i världen.

2   Solidariteten över gränserna med fattiga och förtryckta folk skall förverkligas genom en ny ekonomisk världsordning med en jämnare fördelning av världens resurser. Den internationella handels- och biståndspolitiken skall stimulera de fattiga folkens egna strävanden till frihet och till social och ekonomisk utveckling och utjämning.

3   Arbetet för nedrustning bör intensifieras genom nya svenska initiativ i kampen mot främst spridningen av kärnvapen.

4   Ett vidgat ekonomiskt, kulturellt och socialt samarbete med andra länder och särskilt med våra nordiska grannländer skall eftersträvas.

5   Individens fri- och rättigheter skall ges ett starkare grundlagsskydd. Den enskildes rättssäkerhet skall stärkas och den personliga integriteten garanteras.

6   Möjligheter till religionsutövning i alla delar av landet måste garanteras genom att samband mellan kyrka och stat bevaras, kyrkans beskattningsrätt bibehålls, kyrkan ges möjligheter till angelägna inre reformer och de fria samfunden ges tillräckliga resurser för sin verksamhet genom en successiv förstärkning av det statliga stödet.

7   Den kommunala självstyrelsen och demokratin måste förstärkas genom t.ex. kommundelsorgan, förbättrade informationsmöjligheter, minskad statlig detaljkontroll över kommunerna samt decentralisering av den kommunala förvaltningen.

8   Länsdemokrati skall genomföras så att medborgarna ges ökat medinflytande och medansvar över den regionala utvecklingsplaneringen och övriga länsfrågor.

9   Dataverksamhetens utbyggnad måste noga kontrolleras. För att skydda den personliga integriteten måste dataverksamheten organiseras i decentralistiska former.

10 Maktkoncentration – såväl inom den offentliga verksamheten som i näringslivet – skall bekämpas genom decentraliseringspolitik. Sammanslagningar av företag skall motverkas, de mindre företagens utveckling främjas och en utbyggnad av företagsdemokratin stimuleras.

11 Näringspolitiken skall utformas med sikte på fortsatt utbyggnad och modernisering av näringslivet så att arbetslivets villkor kan förbättras och konkurrenskraften upprätthållas på såväl export- som hemmamarknaden.

12 Näringspolitiken måste särskilt inriktas på att ta tillvara den initiativkraft och de utvecklingsmöjligheter som finns i de mindre och medelstora företagen.

13 Det s.k. blankettraseriet och det byråkratiska krånglet måste hejdas genom att uppgiftsskyldigheten till det allmänna samordnas, förenklas och begränsas.

14 Sysselsättningspolitiken måste för att förverkliga målsättningen om arbete åt alla inriktas på att få till stånd 400 000 nya arbetstillfällen till i början av 1980-talet.

15 Regionalpolitiken skall förstärkas och inriktas på decentralisering så att människor i alla delar av landet får tillgång till allsidig sysselsättning, social, kommersiell och kulturell service samt en god miljö.

16 En god försörjning med kollektivtrafik skall säkras bl.a. genom ökade statsbidrag till landsting och kommuner så att periodkort för ökad reserättvisa kan införas i hela landet, SJ ges sådana resurser att bl.a. de långväga godstransporterna i större omfattning kan gå på järnväg, vägarna rustas upp så att behovet av resor och transporter tillgodoses i alla delar av landet. Åtgärderna för bättre trafiksäkerhet skall intensifieras.

17 De multinationella företagen skall vara underordnade samhällets sociala målsättningar, dess närings- och regionalpolitik och utländskt övertagande av svenska företag skall kontrolleras.

18 Kapitalbeskattningen skall läggas om i syfte att stimulera etableringen av nya företag och underlätta generationsskiftena i familjeföretag.

19 Skattesystemet skall reformeras med sikte på att sätta stopp för automatiska skatteskärpningar genom inflation och att lätta skattebördan i låg- och mellaninkomstlägena samt på användningen av arbetskraft.

20 Beskattningen av energi och ändliga råvaror måste utformas med hänsyn till vad en god resurshushållning kräver.

21 Skatt efter bärkraft måste vara en huvudprincip även inom företagsbeskattningen.

22 Förbättrade möjligheter måste skapas för de anställda till delaktighet i förmögenhetstillväxt och ägande inom näringslivet.

23 Medvetna ansträngningar grundade på en fast ekonomisk politik och reformer på beskattningens område måste sättas in för att bekämpa inflationen.

24 Kostnadsövervältringen från staten till kommunerna måste upphöra. Kommunerna och landstingen skall tillförsäkras en rättvis andel av samhällets ekonomiska utveckling så att de ges ekonomiska resurser som gör det möjligt att förbättra och bygga ut verksamheten bl.a. inom skola, barnomsorg, åldringsvård och sjukvård. Kommuner och landsting måste ges kompensation för negativa effekter av omläggningar av det statliga skattesystemet. Skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner måste minska genom förbättrad skatteutjämning.

25 Jordbrukspolitiken skall inriktas på att all jordbruksmark som kan odlas används för livsmedelsproduktion, på att vidmakthålla hög produktionsnivå och självförsörjning och på att främja familjejordbruk och rationell jordbruksproduktion så att konsumenterna garanteras högklassiga livsmedel till skäliga priser och de som arbetar inom jordbruk, skogsbruk och fiske tillförsäkras en social och ekonomisk standard, likvärdig med den som uppnås i andra näringar.

26 Jordförvärvslagstiftningen skall läggas om för att främja sambandet mellan ägande och brukande och underlätta för aktiva jordbrukare att starta eget företag.

27 Jordbrukspolitiken skall samordnas med regionalpolitiken, så att deltidsjordbruk samt jordbruk och skogsbruk i kombination med varandra och med andra sysselsättningar främjas.

28 En hushållningsplan för naturresurser skall utarbetas till grund för en ansvarsfull och på ekologiska principer grundad användning av resurserna och åtgärder vidtas för att återföra ändliga råvaror till ny användning.

29 Energipolitiken måste inriktas på energihushållning främst inom industri- och bostadsuppvärmning, målmedvetna energibesparingsåtgärder och utveckling av alternativa, förnyelsebara energikällor.

30 Kärnkraftsutbyggnaden skall med hänsyn till säkerhetsfrågorna stoppas och en beredskapsplan för successiv avveckling av de fem kärnkraftverk som är i drift upprättas för att sättas i kraft om kärnkraftens säkerhetsfrågor inte har lösts.

31 Planerna på uranbrytning i Sverige skall stoppas.

32 Åtgärder måste skyndsamt vidtas för att minska oljans negativa miljöeffekter.

33 Inslagen av praktisk verksamhet i grundskola och gymnasieskola skall ökas och samarbete mellan skola och arbetsliv fördjupas bl.a. genom ett system med praktikperioder i gymnasieskolan, s.k. varvad utbildning.

34 Den högre utbildningen måste formas för större öppenhet mot samhälle och arbetsliv och stor valfrihet för de studerande.

35 Arbetslivserfarenhet måste tillmätas större betydelse i all utbildning.

36 Övergången från skola till arbetsliv måste underlättas, bl.a. genom att alla ungdomar som avslutar grundskola eller gymnasieskola erbjudes arbete, praktik och utbildning.

37 Reformeringen av arbetsrätten måste fortsätta för att främja social och miljömässig förnyelse av arbetslivet.

38 Resurserna måste ökas för anpassning av arbetsplatserna till människornas psykiska och fysiska förutsättningar.

39 Allmän arbetslöshetsförsäkring skall införas.

40 De kulturpolitiska insatserna måste intensifieras. Av särskild betydelse är att kulturlivet på lokal och regional nivå stimuleras och får ökat samhällsstöd.

41 Invandrarna måste ges goda förutsättningar att leva och verka i vårt samhälle med goda möjligheter att bevara kontakterna med hemlandets språk och kulturtraditioner.

42 Bomiljön i de ensidiga höghus- och koncentrationsområden som skapats särskilt under senaste tioårsperioden främst i storstadsområdena, måste bli föremål för speciella upprustningsåtgärder såsom komplettering med arbetsplatser, lokalservice, grön- och parkytor, gemensamhetsanläggningar, lekplatser m.m.

43 Bomiljöerna skall förbättras bl.a. genom en till människornas behov bättre anpassad planering av nya bostadsområden och genom kraftfulla upprustnings- och saneringsåtgärder, fler småhus och markbostäder och ett ökat byggande i mindre tätorter och på landsbygd.

44 De boende skall ges ett ökat direkt inflytande över sina bostadsförhållanden och sin boendemiljö.

45 Arbetet på att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män måste intensifieras bl.a. genom arbetsmarknadsåtgärder och utbildningsinsatser, genom undanröjande av orättvisor i lagstiftningen och genom opinionsbildning. Delat ansvar i hemmet utgör en förutsättning för jämställdhet.

46 En svensk aktionsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män måste snabbt utarbetas.

47 Skolan skall aktivt medverka till att förändra attityder som hindrar jämställdhet mellan kvinnor och män och till att påverka elevernas yrkesval i syfte att få en för kvinnor och män gemensam arbetsmarknad.

48 Familjepolitik för valfrihet byggs ut genom värdesäkring av barnbidragen, rätt till förkortad arbetstid och tjänstledighet för småbarnsföräldrar och vårdnadsbidrag om 10 000 kronor per år – lika för alla – till alla familjer med barn under tre års ålder.

49 Samhällets barnomsorg skall byggas ut så att behovet täcks.

50 Åtgärder måste vidtas för att garantera pensionärerna pensionshöjningar som ger höjd standard och skydd mot prishöjningar. Orättvisorna inom pensionssystemet måste avskaffas.

51 Utbyggnaden av den öppna sjukvården skall fortsätta med inriktning på decentralisering till lokalt förankrade mindre enheter. Inom dessa skall mindre vårdteam arbeta genom vilka behovet av öppen vård, nära kontakt och kontinuitet tillgodoses.

52 Vårdresurserna för äldre och långtidssjuka måste byggas ut och förbättras såväl ifråga om vårdinstitutioner som ifråga om åtgärder som underlättar vård och omvårdnad i hemmen, bl.a. genom ökat statligt stöd till hemsamarit- och hemsjukvårdsverksamhet och genom en utbyggd hälsovård för de äldre.

53 Handikappade skall beredas möjlighet att leva tillsammans med andra människor under likvärdiga förhållanden.

54 Effektiva åtgärder skall vidtas för att nedbringa den totala alkoholkonsumtionen och för att komma till rätta med bruket av alkohol, narkotika och tobak bl.a. genom reklamförbud för alkoholdrycker och tobak, ökad upplysningsverksamhet om gifternas skadeverkningar, förstärkt stöd till nykterhets-, idrotts- och ungdomsorganisationerna och intensifierade satsningar på friskvård.

55 Brottsligheten måste förebyggas och motverkas genom effektiva åtgärder och den enskilde måste säkerställas till liv och egendom.

 ————————————————————————-

 1979:   70 punkter inför valet

PROGRAM

INFÖR VALET DEN 16 SEPTEMBER 1979

antaget av centerpartiets förtroenderåd den 14 augusti 1979 i Malmö

 

Tryggare samhälle

I valet den 16 september avgörs om samhället skall utvecklas i decentralistisk eller centralistisk riktning. En röst på centerpartiet är en röst för ett decentraliserat samhälle byggt på en ekologisk grundsyn. I ett sådant samhälle förverkligas bäst målsättningarna om jämlikhet trygghet, solidaritet och gemenskap.

Grunden för centerns politik är uppfattningen om alla människors lika värde och rättigheter. Centerns människosyn har sin grund i den kristna livsåskådningen och i humanismens krav på respekt för de enskilda människornas frihet och rätt till självförverkligande.

Kraven på trygghet i en god livsmiljö för alla och ansvaret för kommande generationer skall bestämma inriktningen av det politiska handlandet. Vi skall till kommande generationer lämna inte bara ett materiellt rikt utan också ett tryggare samhälle – ett samhälle med högre livskvalitet.

Inför valet den 16 september understryker centerpartiet särskilt:

Internationell solidaritet

1          Sverige skall upprätthålla en fast och konsekvent neutralitets- och försvarspolitik för att vidmakthålla vår utrikespolitiska handlingsfrihet och för att främja fredlig samlevnad i världen. Sverige skall fortsätta sina strävanden för en global nedrustning och för demokratiska fri- och rättigheter åt alla människor. Ett vidgat ekonomiskt, kulturellt och socialt samarbete med andra länder och särskilt med våra nordiska grannländer bör eftersträvas.

2        En ny ekonomisk världsordning med en jämnare fördelning av världens resurser måste förverkligas. Biståndspolitiken skall inriktas på att förbättra villkoren för de fattigaste människorna. I första hand måste insatser göras för att utveckla landsbygden och öka livsmedelsproduktionen i de fattiga länderna. Biståndet skall utformas utifrån u-landets önskemål och förutsättningar. Sverige måste aktivt delta i arbetet på att lösa de internationella miljöproblemen.

Öppen folkkyrka

3          Sambandet skall bevaras mellan kyrka och stat. Därigenom skall möjligheter till verksamhet i en öppen folkkyrka garanteras i hela landet. Svenska kyrkan ges rätt till angelägna inre reformer och på alla plan utveckla en väl fungerande demokrati.

4          Kvinnor och män skall ha lika villkor inom svenska kyrkan och inga hinder får uppställas mot kvinnans rätt att utöva prästämbete.

5          De fria trossamfunden skall ges ett förstärkt stöd från staten.

Jämställdhet mellan kvinnor och män

6          Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt mål för det politiska arbetet. Kvinnor och män skall ha samma skyldigheter och rättigheter t ex när det gäller arbetsliv, samhällsarbete och ansvar för hem och barn.

Demokrati och trygghet

7          Medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter måste garanteras. Samhället måste slå vakt om de enskilda människornas integritet och rättssäkerhet.

8          Vid utformningen av datapolitiken måste skyddet för den enskildes integritet spela en avgörande roll.

9          Folkvalda länsorgan i en genomförd länsdemokrati skall ha avgörande inflytande på planeringen inom länen.

10        En kommundelningsreform som möjliggör fler och mindre kommuner bör förberedas för att tillmötesgå krav inom kommunerna på indelningsändring bl a för att förbättra kontakten mellan väljare och valda.

11        Kommundelsorgan kan ha särskilt stor betydelse i ytmässigt och befolkningsmässigt stora kommuner. De bör bedriva sitt arbete under största möjliga öppenhet inför invånarna. Invandrarnas rätt att utöva sin kommunala rösträtt och delta i kommunalt arbete måste underlättas genom särskilda åtgärder exempelvis tolkhjälp och stöd till invandrarorganisationer. Särskilda styrelser för olika kommunala anläggningar kan liksom distriktsnämnder för olika kommunala verksamheter engagera fler människor i kommunalt arbete.

12        Effektiva åtgärder måste vidtas för att förebygga och motverka brottslighet och upprätthålla ett effektivt skydd för den enskilde medborgarens liv och egendom. Förstärkta resurser måste sättas in för att bekämpa den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Utbildning, forskning och kultur

13        Skolan måste ge alla goda baskunskaper. Den grundläggande undervisningen i läsning, skrivning och räkning måste få ökad betydelse liksom undervisningen om arbetslivets villkor. De praktiska inslagen i grundskolan bör ökas. Praktiska färdigheter skall ges samma status som andra kunskaper. Ökad samverkan bör ske mellan skola och arbetsliv. Försöksverksamhet med varvad utbildning i gymnasieskolan skall genomföras. Eleverna skall stimuleras till icke-könskundna studie- och yrkesval. Det personliga ansvarets betydelse och respekten för krav och normer skall framhävas i utbildningen liksom förmågan till samarbete och hänsyn. Små skolenheter och mindre undervisningsgrupper skall eftersträvas. För att invandrarpolitikens mål om jämlikhet, valfrihet och samverkan skall kunna uppfyllas måste skolan ge invandrarbarnen möjlighet att bli aktivt tvåspråkiga.

14        Lärlingsutbildning enskilt eller i grupp inom hantverk och småföretag skall stimuleras och ges ökat stöd.

15        Betygssystemet skall reformeras bl a genom övergång till kursrelaterade betyg.

16        Folkbildningsarbetet bör byggas ut. Studieförbunden och andra folkrörelser har här en väsentlig uppgift. Särskilt stöd till kvinnoorganisationer som saknar statligt stöd bör utredas.

17        Högskoleutbildningen bör kontinuerligt anpassas så att den väl svarar mot efterfrågan och del långsiktiga behovet av högskoleutbildade. Andelen utbildningsplatser för studerande som kommer direkt från gymnasieskolan bör höjas. Möjligheterna till återkommande utbildning måste tryggas bl a genom utbyggnad av de decentraliserade enheterna inom högskoleväsendet.

18        En fortsatt ökning av satsningen på forskningen är nödvändigt för att säkerställa god kvalité och hög utvecklingsnivå. Detta är en förutsättning för att angelägna samhällsbehov skall kunna tillgodoses. Sambandet mellan forskning och grundutbildning bör tryggas också vid de mindre högskolorna.

19        Teknologiutveckling och uppfinnarverksamhel måste stimuleras. Utvecklingen skall ske inom ramen för ett samhälle i ekologisk balans och med sikte på höjd livskvalitet. Den tekniska utvecklingen av t ex datorer och robotar måste ske i former som ger trygghet och mångsidighet i arbetet. Ett forsknings- och utvecklingsprogram för produktionsteknik och andra förutsättningar som kan utnyttjas av de mindre enheterna bör igångsättas.

20        En ökad decentralisering inom kulturpolitiken bör eftersträvas. Det är viktigt att motverka likriktning och kommersialism och att främja kvalitet och mångfald. En hotande teknisk-kommersiell dominans kan motverkas genom förbättrade förutsättningar för lokala aktiviteter.

Arbete och näringsliv

21        Alla skall ha rätt till arbete.

22        För att rätten till arbete för alla skall kunna förverkligas måste stabiliseringspolitiken fullföljas och prisstegringarna bekämpas. I kampen mot arbetslösheten är det viktigt att föra en resursskapande näringspolitik och ekonomisk politik som främjar näringslivets utveckling och ger utrymme för ökning av sysselsättningen. Näringslivets konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter måste stärkas. Investeringsviljan måste stimuleras.

23        Samhälle, näringsliv och fackorganisationer måste samverka vid utvecklingen av det svenska näringslivet. Samhället måste spela en aktiv och offensiv roll genom att ange erforderliga riktlinjer och skapa goda förutsättningar för näringslivets utveckling. Det är särskilt viktigt att satsa på de mindre företagen och hantverket och på utvecklingen av nya företag. Länens utvecklingsfonder måste ges ökade resurser för att även kunna medverka i regionalpolitiskt motiverade projekt.

24      Nya system för att förbättra näringslivets försörjning med riskvilligt kapital måste ges en decentralistisk utformning inom ramen för en social marknadsekonomi. Centern avvisar fondsocialism. Delägande via företagsanknutna löntagarkooperationer skall prövas i syfte att ge de anställda inflytande och delaktighet i produktionskapitalet.

25        Kampen mot ungdomsarbetslösheten måste drivas med all kraft. Inga ungdomar skall behöva gå arbetslösa. De skall erbjudas arbete, utbildning eller praktik. Syftet måste hela tiden vara att skapa bestående jobb. De enskilda beredskapsarbetena för ungdomar i företag och organisationer bör stimuleras. Jord- och skogsbrukets möjligheter att anordna beredskapsarbeten för ungdomar måste tas tillvara bättre än för närvarande.

26        Ett mål skall vara att de handikappade skall beredas sysselsättning inom det ordinarie arbetslivet. Intentionerna bakom främjandelagen måste genomföras.

27        Invandrarna skall på lika villkor som andre kunna deltaga i arbetsliv och samhällsliv.

28        Kroppsarbetets nödvändighet och betydelse för välståndsutvecklingen måste klargöras och dess villkor förbättras.

29        Arbetsplatserna skall anpassas efter människans fysiska och psykiska förutsättningar. Arbetsmiljön måste genom aktiv medverkan från de anställda utformas så att hälsorisker och yrkesskador förebyggs och så att stress, monotoni och vantrivsel motverkas. Arbetarskyddsverket måste förstärkas och verksamheten effektiviseras. Forskning och utbildning i arbetsmiljöfrågorna måste också ges ökade resurser.

Regional balans

30        Regionalpolitikens mål är att ge människorna rätt och möjlighet till arbete i sin hembygd. Rätten till arbete inom rimligt avstånd från bostaden skall gälla alla oavsett bostadsort, kön och ålder.

31        För att klara sociala problem och miljöproblem i storstäderna och trygga serviceunderlag och sysselsättning i glesbygder måste regionalpolitiken förstärkas. Obalansen inom länen måste motverkas bl a genom ett mer differentierat regionalpolitiskt stöd och ökat glesbygdsstöd.

32        Inom den offentliga sektorn måste funktioner decentraliseras från statliga centrala myndigheter till regionala och kommunala enheter.

33      Adelar av landet skall tillförsäkras en väl utbyggd kollektivtrafik med buss, tåg etc. Järnvägsnätet skall rustas upp. Godstrafiken bör i ökad utsträckning ske på järnväg och båt

34      Vid upprustningen av vägväsendet måste huvudinriktningen vara att de mindre och medelstora vägarna skall ges förtur.

Rättvisa skatter

35        För att möta framtidssamhällets krav fordras en fast, konsekvent och ansvarskännande ekonomisk politik. En skatteomläggning måste ske som sänker marginalskatterna bl a för att underlätta kommande avtal på arbetsmarknaden. De ogynnsamma marginaleffekter som blir följden av t ex bortfallande bostadsbidrag och ökad skatt måste reduceras. Den statliga inkomstskatten skall särskilt lättas i de vanliga inkomstlägena.

36        Den kommunala skatten är mest betungande för låginkomsttagarna. Vid den fortsatta reformeringen av skattesystemet krävs en fortsatt kommunalskatteutjämning och en rättvisare kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

Social trygghet

37        Socialförsäkringssystemet skall utformas så att grundtrygghet ges i alla situationer då inte försörjningen kan tryggas genom eget arbete.

38      Pensionernas värdesäkring skall garanteras.

39      Alla skall garanteras god vård oavsett ort och ekonomisk situation. De äldre skall ges rätt att, så långt det är möjligt, bo kvar i eget hem och i sin invanda miljö. Ökade insatser måste göras inom hemsjukvården och en ökad utbyggnad av små lokala sjukhem måste komma till stånd. Den som vårdar sjuk anförvant eller annan vårdbehövande skall uppbära ATP-grundande lön och sociala förmåner.

40        Ökade resurser måste satsas på hälsoskydd, friskvård och övriga förebyggande åtgärder.

41        Familjepolitiken skall utjämna standardskillnader. Barnbidragen måste därvid spela en viktig roll. Familjepolitiken skall också skapa en god uppväxtmiljö och främja gemenskap. Särskilda åtgärder krävs för att förbättra situationen för ensamstående föräldrar och flerbarnsföräldrar. För att öka möjligheterna för föräldrarna att vårda och skapa gemenskap med sina barn skall en vårdnadsersättning införas i första hand för familjer med barn under 18 månaders ålder.

42        Barnomsorgen i daghem, familjedaghem och fritidshem skall byggas ut och anpassas till de lokala förhållandena.

43        I samhällsplaneringen krävs ökat hänsynstagande till barnens behov. Det krävs insatser på en rad områden t ex arbetslivet, bostadsplaneringen och skolan.

44        De handikappade skall ges möjlighet till arbete och egna bostäder och ges förutsättningar att deltaga i olika samhällsaktiviteter.

45        Alkoholkonsumtionen måste starkt minskas. Alla måste känna sitt personliga ansvar för att komma till rätta med alkoholmissbruket. Förbättrade medmänskliga kontakter och bättre kontakter mellan berörda myndigheter är härvid angelägna. Det förebyggande arbetet, skolans och hemmens ansvar är av avgörande betydelse. Såväl upplysningsinsatser som restriktioner är nödvändiga. Skärpta åtgärder krävs mot langning och mot narkotikamissbruket. Det är en viktig uppgift för folkrörelserna att informera om riskerna med alkohol och narkotika och att ge alternativ i form av meningsfull sysselsättning och mänsklig gemenskap. Vården av missbrukare måste byggas ut.

Miljö, resurser och energ

46        Samhällsutvecklingen skall bygga på en ekologisk grundsyn. ”Bruka i stället för att förbruka” måste vara grunden för teknik och ekonomisk utveckling.

47        Centerns föregångsarbete på miljövårdsområdet följs nu upp genom den på centerinitiativ tillkomna naturresurs- och miljökommittén. Den skall dra upp riktlinjer för en framtida naturresurs- och miljövårdspolitik baserad på en ekologisk grundsyn. Miljövårdspolitiken måste inordnas i en långsiktig planering för att få till stånd en bättre hushållning med naturresurserna och en teknik, som är baserad på en ekologisk grundsyn som tryggar en hög livskvalitet för kommande generationer.

 48        Det är viktigt att skaffa kunskaper om kemiska produkters verkan. Resurser måste skapas för en skärpt och opartisk kontroll av kemiska produkter, icke minst nya medel. Arbetet med att upprätta ett centralt produktregister måste bedrivas skyndsamt. Användning av miljöhotande och hälsovådliga produkter måste förhindras.

49        Eftersom kärnkraftens säkerhetsproblem inte kunnat lösas får ingen satsning ske på ytterligare kärnkraftsutbyggnad. Kärnkraften skall avvecklas under en tidsperiod av högst 10 år.

50        Alla planer på brytning av uran i Sverige skall stoppas liksom planerna för hetvattenledningar från kärnkraftverk. Likaså skall byggandet av 800 kvledningar från kärnkraftverken stoppas.

51        Satsningen på hushållning med energi måste fullföljas och intensifieras. Oljeberoendet skall systematiskt minskas genom energibesparande användning av inhemska förnybara bränslen som ved, flis, biomassa och torv, introduktion av naturgas, användning av vindkraft och övergång till användning av solenergi. Också kol kan användas då dess miljöproblem kunnat lösas. Oljans negativa miljöpåverkan måste uppmärksammas och åtgärder vidtas såväl inom Sverige som på det internationella planet.

52        Kampen mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras.

Jord- och skogsbruk, fiske och trädgårdsnäring

53        En hög självförsörjningsgrad och livsmedelsberedskap skall upprätthållas och konsumenternas krav på en säker tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser skall tillgodoses.

54        Den jordbrukspolitik som lades fast av trepartiregeringen skall fullföljas. Den skall inriktas på att skapa livskraftiga familjeföretag inom jord- och skogsbruk. Sambandet mellan brukande, boende och markägande skall stärkas. Var för sig bärkraftiga enheter skall ej sammanläggas. Tillkomsten av företag där olika verksamheter kombineras med jordbruk skall främjas där detta är angeläget av regionalpolitiska skäl. Även deltidsjordbruket är på många håll en lämplig driftsform. Centerns arbete för att förbättra arrendatorernas situation skall fortsätta.

55        De som är sysselsatta inom jordbruket skall erhålla ekonomisk standard, social trygghet och arbetsförhållanden som är likvärdiga med jämförbara grupper. Därför är det bl a viktigt att avbytarverksamheten byggs ut.

56        Jord- och skogsbruket måste tillförsäkras större utrymme på kapitalmarknaden. Därvid måste jordbrukets stora betydelse ur regionalpolitisk synpunkt beaktas.

57        Skogs- och jordbrukets möjligheter då det gäller energiproduktion måste tas tillvara. Skogsbruket skall bedrivas så att produktionen av skogsråvara långsiktigt kan hållas på en hög och jämn nivå samtidigt som skogslandskapets miljö- och rekreationsvärden bevaras.

58        Ett aktivt jordbruk är en garanti för att kulturlandskapet med dess omistliga miljö- och skönhetsvärden bevaras.

59        För att åstadkomma bättre arbetsmiljö och kvalitativt bättre produkter bör användning av kemiska bekämpningsmedel som framtvingades av 1960-talets jordbrukspolitik begränsas. Flygbesprutning av skog skall stoppas och giftanvändningen inom skogsbruket ersättas med biologiska och mekaniska metoder.

60        Fiskeri- och trädgårdsnäringarna skall ges sådana villkor att de som arbetar i näringarna får en med jämförbara grupper likvärdig standard.

Boende och planering

61      Bostadspolitiken skall utformas så att alla garanteras goda bostäder till rimliga kostnader.

62      Bomiljöfrågorna måste tillmätas ökad vikt så att högt ställda kvalitativa krav på bostadsområdena som helhet tillgodoses.

63      Planeringen skall inriktas på ökade möjligheter till småskaliga bebyggelseformer och resurshushållning. Samordning bör eftersträvas vid lokalisering av          arbetsplatser, bostäder, social service och rekreationsanordningar. Därigenom kan den sociala gemenskapen öka och långa arbetsresor undvikas. Detta underlättar bl a för kvinnor och män att förena förvärvsarbete med ansvar för barn.

64      Förnyelse av befintliga bostadsmiljöer genom t ex upprustning och kompletteringar bör stimuleras.

65      Variation ifråga om bostädernas utformning och upplåtelseformer bör eftersträvas. Det bör finnas goda valmöjligheter mellan hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt. Höjningarna av taxeringsvärdena får inte medföra en sådan skärpning av småhusbeskattningen att den får ekonomiskt och socialt allvarliga konsekvenser.

66      Boendedemokratin skall stärkas och möjligheterna för de boende att aktivt deltaga i utformning och skötsel av bostadsområdena förbättras.

67     De äldres och de handikappades särskilda bostadsbehov måste tillgodoses.

68        Brukningsvärd åkermark skall utnyttjas rationellt och skyddas från exploatering för andra ändamål.

69        Samhället bör stimulera tillkomsten av nybebyggelse i mindre orter, i byar och i anslutning till befintlig bebyggelse i övrigt på landsbygden.

70        Behovet av olika upplåtelseformer för fritidsboende måste tillgodoses.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *