(Bilden: Gunnar Hedlund ledde framgångsrikt partiet när det reformerades och blev Centerpartiet.)

1951:   HANDLINGSPROGRAM

FÖR

LANDSBYGDSPARTIET BONDEFÖRBUNDET

1 9 5 1

S T 0 C K H 0 L M

Stockholm 1951 – Ragnar Sandbergs Tryckeri 

Inledning.

Landsbygdspartiet bondeförbundet vill på kristen och fosterländsk grundval arbeta för vårt svenska samhälles välfärd och förkovran. Frihetens och rättvisans principer äro vägledande för partiets strävanden. Varje medborgare skall tillförsäkras likvärdiga möjligheter att utveckla sina anlag, frihet att välja yrke, trygghet i tillvaron och det välstånd, som den ekonomiska och sociala utvecklingen gör möjligt. Respekt för människovärdet måste vara vägledande för statens förhållande till medborgarna. Frihet under ansvar skall vara rättesnöret för medborgarnas livsföring. Tanke- och yttrandefriheten utgör grundförutsättningen för ett demokratiskt samhällsskick. Alla medborgare skola tillerkännas likvärdiga rättigheter och åläggas likvärdiga skyldigheter i samhället.

Samhällets ekonomiska struktur skall bygga på grundvalen av enskild äganderätt och fritt initiativ. Samarbete mellan näringslivet och det allmänna är nödvändigt för att möjliggöra att samhällets produktiva krafter utnyttjas på bästa sätt. Statlig, kooperativ och privat företagsamhet bör äga rätt att tävla på likvärdiga villkor. De olika näringsgrenarna böra äga rätt till likvärdigt utbyte av fullvärdiga arbetsinsatser.

Landsbygdsbefolkningens ekonomiska, sociala och kulturella behov måste tillgodoses på ett rättvist sätt, som skapar jämbördighet mellan landsbygd och tätortsbebyggelse. Jordbruksbefolkningen måste erhålla en sådan ekonomisk och social ställning att jordbruket alltjämt kan upprätthålla sin ställning som landets modernäring. Bevarandet och stärkandet av den jordbrukande befolkningen utgör en grundval för landets yttre och inre frihet.

Genom industrialiseringen har en stark anhopning av befolkningen skett till städer och tätorter. Landsbygdspartiet Bondeförbundet har strävat efter att åstadkomma balans mellan bebyggelsetyperna och därmed bidraga till att skapa ett samhälle med större stabilitet, i vilket utkomstmöjligheterna jämnare fördelas över hela landet. Partiet vill för framtiden fortsätta dessa strävanden genom att verka för en differentiering av landsbygdens näringsliv, särskilt genom att uppmuntra förläggningen av mindre och medelstora företag till landsbygden. Äganderätt och ekonomiskt medinflytande bör spridas på flera händer. Maktkoncentrationen inom statsledningen och den offentliga förvaltningen vill Landsbygdspartiet bondeförbundet motverka genom att stärka den kommunala självstyrelsen och tillerkänna lokala organ vidgade befogenheter.

Målet för Landsbygdspartiet bondeförbundets strävanden är ett samhälle, som ger medborgarna största möjliga mått av frihet, trivsel och trygghet.

  

I. Samhällsordning och styrelseskick.

Den folkliga självstyrelsen och den medborgerliga friheten utgöra omistliga värden, som oförminskade måste bevaras åt framtiden. Detta frihetsarv måste kraftigt värnas, tro och heder hävdas som grundpelare för svensk rättsvård liksom rättvisans och rättfärdighetens principer i allmänna angelägenheter. Grundsatsen om allas likhet inför lagen skall obetingat gälla. I lagstiftning, rättsskipning och förvaltning bör lekmannainflytandet bevaras och stärkas.

Riksdagens kontroll över administrationen och statsmedlens användning måste kraftigt hävdas. Den tilltagande byråkratiseringen inom det offentliga livet bör motarbetas. Den statliga förvaltningen förenklas och effektiviseras, så att utgifterna för densamma kunna begränsas. ökad uppmärksamhet ägnas åt förvaltningens smidiga och snabba anpassning till ändrade uppgifter.

Den kommunala självstyrelsen, som utgör kärnan i vårt demokratiska samhällsskick, måste bevaras och utbyggas. Tendenser mot ökat statligt inflytande på den kommunala förvaltningens olika områden motarbetas. En överflyttning av beslutanderätten till landsting och kommuner bör ingå som ett betydelsefullt led i dessa strävanden. En genomgripande decentralisering framstår som nödvändig för att hindra en för den folkliga självstyrelsen ödesdiger maktkoncentration.

Valsystemet ändras så, att hänsyn tages, icke endast till folkmängden utan även till befolkningstätheten, så att landsortskretsarna kunna behålla en tillfredsställande representation. Möjlighet till personval inom det proportionella valsystemets ram bör beredas.

I det moderna samhället fylla organisationerna en nödvändig funktion såväl genom att tillvarataga olika gruppers intressen som genom att frivilligt åtaga sig uppgifter, som annars skulle ha ålegat den offentliga förvaltningen. Organisationerna skola äga frihet att inom ramen för vår demokratiska samhällsordning utan obehörig statlig inblandning fullfölja sina uppgifter.

 

II. Utrikes- och försvarspolitik.

Utrikespolitiken måste syfta till att trygga vårt lands självständighet och oberoende och att främja en fredlig sammanlevnad mellan folken och staterna på rättens och den nationella frihetens grundval. Vår utrikespolitik bör alltfort följa en i förhållande till stormaktsallianser neutral linje.

Vårt land bör taga del i försöken att närma folken till varandra genom ekonomisk, social och kulturell samverkan. Det nordiska samarbetet bygges ut i syfte att stärka samhörigheten mellan de nordiska länderna.

Försvaret anpassas inom ramen för våra ekonomiska resurser efter landets utrikes- och försvarspolitiska läge. Detta kräver att försvaret organiseras och utrustas med särskild hänsyn till att vårt land är folkfattigt och vidsträckt.

Försvaret skall ständigt effektiviseras och anpassas efter de nya uppgifter för detsamma som påkallas av utvecklingen. Folkets hela värnkraft skall kunna uttagas. Ett framgångsrikt och uthålligt försvar förutsätter ett väl utvecklat näringsliv, som kan förse landet med livsmedel och andra viktiga varor även vid avspärrning eller under krig.

Effektivitet och sparsamhet inom försvarsmaktens organisation och en förtroendefull anda i förhållandet mellan befäl och manskap, dock utan avkall på hög stridsdisciplin, utgöra väsentliga förutsättningar för folkets förtroende för försvaret och redobogenhet att offra medel till dess vidmakthållande.

III. Ekonomiska grundsatser.

Den ekonomiska politikens uppgift är att skapa förutsättningar för ökat välstånd och höjd levnadsstandard. Lösandet av denna uppgift kräver att landets naturtillgångar effektivt utnyttjas och att arbete och utkomst beredes åt alla. Näringslivet bör i princip bygga på privat företagsamhet. Ett samarbete mellan näringslivet och det allmänna är dock nödvändigt, eftersom den ekonomiska politiken är en helhet, vars olika grenar följdriktigt måste samordnas i syfte att öka produktionen som grundval för höjande av levnadsstandarden och beredande av social trygghet. Likvärdighet måste skapas mellan de olika näringsgrenarna, så att dess utövare kunna erhålla likvärdigt utbyte av en fullvärdig insats. En väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken är att åstadkomma en jämnare fördelning av näringsliv och befolkning mellan de större städerna och landsbygden, en avvägning mellan företagstyperna till förmån för medelstora och mindre enheter, i den mån ekonomiska och tekniska förutsättningar härför föreligga, samt mellan olika arbetsuppgifters sociala värdering i syfte att stärka kroppsarbetets ställning och därmed trygga produktionen av livsmedel och råvaror.

Landsbygdspartiet bondeförbundet vill som riktlinje för den ekonomiska politiken förorda följande grundsatser.

1. Privat äganderätt och enskilt initiativ utgöra grundvalarna för det ekonomiska framåtskridandet.

2. Ekonomiskt inflytande och ägande på flera händer främjas och maktkoncentration inom näringslivet motarbetas.

3. Företagsamheten skall äga möjlighet att utan statliga ingripanden fritt utveckla sig inom de gränser, som i hela samhällets intresse måste sättas.

4. 1 den mån den fria konkurrensen icke undanröjer väsentliga missförhållanden inom näringslivet eller därest privata och kooperativa företag icke kunna lösa betydelsefulla ekonomiska uppgifter på ett socialt tillfredsställande sätt kan partiet godtaga statlig eller kommunal företagsamhet.

5. En med privat företagsamhet konkurrerande samhällelig företagsamhet får icke gynnas genom statliga åtgöranden utan måste tävla på lika villkor med det fria näringslivet.

6. Staten och näringslivet bör samarbeta för att uppnå bästa möjliga försörjning, förebygga kriser och arbetslöshet samt hejda landsbygdsbefolkningens uttunning och storstädernas onormala tillväxt.

7. Ett allsidigt och produktionskraftigt jordbruk måste O upprätthållas som grundval för en stabil samhällsekonomi och social trygghet.

8. Skadligt storfinansiellt inflytande över produktionen bör brytas och jobberi med svenska värden förhindras. Effektiv kontroll över monopol, truster, karteller och banker upprätthålles, så att deras ekonomiska makt icke missbrukas utan användes till hela folkets bästa.

IV. Näringspolitiken.

Näringspolitikens uppgift är att bevara och ytterligare utveckla det ekonomiska välstånd, som uppnåtts genom samfällda ansträngningar inom näringslivets olika grenar. Näringslivets egna strävanden i detta syfte måste verksamt stödjas av det allmänna. Positivt intresse ägnas åt de faktorer, som påverka utvecklingen i riktning mot decentralisering och lokal differentiering av näringslivet.

Ett livligt varuutbyte med andra länder bidrager verksamt till att öka det inhemska näringslivets produktionsförmåga och till att förbättra levnadsstandarden. Handeln mellan de europeiska länderna och i första hand mellan de nordiska länderna bör utvecklas. Den svenska hemmamarknadsproduktionens berättigade intressen måste dock tillgodoses.

Skattepolitiken bör utformas så, att den främjar arbetsvilja, produktion och sparande. Avvägningen av skatterna måste ske med hänsyn till medborgarnas ekonomiska bärkraft. Indirekt beskattning bör icke tillämpas ifråga om oumbärliga konsumtionsvaror. Effektiv skatteutjämning mellan kommunerna måste genomföras. Statliga bidrag till kommunerna böra i detta syfte fastställas att utgå med hänsyn till skatteunderlaget i dessa.

En aktiv konjunkturpolitik måste föras i syfte att förebygga ekonomiska kriser och begränsa arbetslöshetens verkningar. I tider av överkonjunktur bör en alltför stark eller ensidig expansion inom näringslivet dämpas. Ett produktionskraftigt jordbruk motverkar ekonomiska och sociala kriser och bidrar till att utjämna konjunkturväxlingarna. Det utgör vidare en garanti för försörjningen under krigstider.

En aktiv lokaliseringspolitik främjas, varvid nyetablering av såväl industriföretag som andra företag bör ske med hänsyn även till nödvändigheten av att hejda avfolkningen på landsbygden och storstädernas tillväxt.

Finanspolitiken bör inriktas på att söka utjämna konjunkturväxlingarna. De penningpolitiska åtgärderna måste syfta till att bibehålla ett fast penningvärde och en stabil prisnivå som grundval för en bestående höjning av välståndet. 

V. Jordbruk och skogsbruk.

Trädgårdsodling.

 Jordbruket är landets modernäring och utgör grundvalen

för stabil samhällsekonomi och social trygghet: Målet för jordbrukspolitiken måste vara att trygga vårt folks livsmedelsförsörjning och bereda vårt jordbruk full lönsamhet.

 Både tryggandet av vår livsmedelsförsörjning och upprätthållandet av balans i utrikeshandeln kräver ett produktionskraftigt jordbruk.

Småbruket är nödvändigt för landets försörjning med livsmedel och måste bevaras och stärkas. Då arbets- och övriga produktionskostnader äro större vid mindre jordbruk, bör småbruket stödjas genom pristillägg som kompensation för dessa högre kostnader. Småbruket bör i syfte att uppnå erforderlig god lönsamhet inriktas på mera arbetskrävande produktionsgrenar, såsom frukt- och grönsaksodling och äggproduktion.

Den lapska befolkningens strävanden att ernå fullgod O utkomst bör stödjas. Särskilt betydelsefullt är, att lapparnas urgamla rätt till renbetesmarker hävdas och att bättre och mera ordnad avsättning för deras slaktrenar och andra produkter åstadkommes.

De ekonomiska förhållandena vid bondejordbruket inom o olika delar av landet skola vara normgivande för jordbrukspolitiken. Jordbruksbefolkningen – företagare såväl som anställda – måste uppnå likställighet med andra folkgrupper.

Jordpolitiken bör ta sikte på att fortlöpande förbättra fastighetsbeståndet, bevara jorden i den jordbrukande befolkningens ägo och underlätta möjligheterna för ungdom, anställda och arrendatorer att bli självägande företagare. Spekulation med jord och skog ,bekämpas. Komplettering av ofullständiga jordbruk med jord och skog underlättas. I detta syfte måste förenklat förfarande vid försäljning av skog och jord i allmän ägo utformas och förvärv av jord och skog från bolag, godskomplex och skogsspekulanter effektivt främjas.

Det är ett samhällsintresse att bevara och stärka det självständiga jordbruket.

Skogens samhörighet med jordbruket har av ålder varit kännetecknande för svensk lanthushållning. Skogsbruket och jordbruket komplettera varandra i större delen av vårt land. Den växelvisa sysselsättningen i jord- och skogsbruket av C folk och dragare förbättrar lönsamheten. För att motverka avfolkningen av glesbygderna och säkerställa tillgången av arbetskraft för skogsbruket är det viktigt att tillföra skogfattiga jordbruk i skogsbygderna stödskog.

Det är en betydelsefull angelägenhet att väl vårda skogen och sätta skogsmarken i högsta kultur. Genom en målmedveten och intensiv skogsvård kan våra skogsmarkers produktionsförmåga i hög -grad förbättras till fördel för vår samhällsekonomi och för strävandena att bereda en jämn sysselsättning åt befolkningen i skogsbygderna. Detta förutsätter att det allmänna lämnar tillräckliga anslag till skogsvården liksom till skogsforskningen.

Trädgårdsodlingens betydelse för folkhushållet ökar genom den alltmer stegrade konsumtionen av frukt och grönsaker. Trädgårdsodlarna ’böra för sitt arbete beredas en utkomst, likvärdig med andra folkgruppers. Trädgårdsodlingen bör skyddas mot pristryckande import under tider med riklig tillgång på inhemska produkter.

VI. Fiske.

Fiskerinäringens utvecklande och stärkande är ett betydelsefullt led i strävandena att trygga landets försörjning med livsmedel och främja ett mångsidigt yrkesliv på landsbygden. Medel för denna politik är statliga investeringar i fiskehamnar, forsknings- och försöksverksamhet såväl med avseende på fångstmetoder och fiskodling som ifråga om distributions- och marknadsproblem, varvid måste beaktas fiskerinäringens svårigheter att skapa eget kapital och dess av geografiska skäl betingade svårigheter att uppnå önskvärd fasthet i de egna organisationerna. Av stor vikt är att den lägre yrkesutbildningen på fiskets område utbygges till i nivå med motsvarande förhållanden inom andra näringsgrenar. Prisreglerande åtgärder på fiskets område måste ha, till syfte att trygga fullvärdig inkomststandard för dess utövare.

Vid vattenregleringarna måste beaktas de betydande naturtillgångar som fiskrika älvar och insjöar representera.

VII. Industri och hantverk.

Det bör vara en viktig uppgift för statsmakterna att uppmuntra och stödja utvecklingen av en efter vårt lands resurser naturligt anpassad industriell företagsamhet. Mindre industriföretag ha väl hävdat sig i konkurrensen med storindustrien. Medelstora och mindre industrier bör förläggas till landsbygden och mindre samhällen i den utsträckning förutsättningar härför finnas i skilda trakter. Det är av väsentlig betydelse, att hantverket på landsbygden vidmakthållet och utvecklas. Genom stöd åt företagsamhet av här avsedd art bör utvecklingen av ett mera differentierat näringsliv på landsbygden främjas. Detta är enligt partiets mening nödvändigt för att få till stånd en jämnare fördelning av näringsliv och befolkning mellan de stora städerna och landsbygden. Även ur försvarssynpunkt är en spridning av företagen önskvärd.

De mindre företagen äro även ur psykologisk synpunkt värdefulla, då de erbjuda bättre betingelser för arbetsglädje och trivsel än storföretagen.

Råvaruförsörjningen för industrien och hantverket måste ordnas så, att storföretagen icke gynnas på de mindre företagens bekostnad. Likaså böra de mindre företagens speciella avsättningsproblem beaktas.

VIII. Handel och samfärdsel.

Goda kommunikationer utgöra en nödvändig förutsättning för ett väl utvecklat näringsliv och för att handeln skall kunna fullgöra sin viktiga funktion inom samhällslivet.() Samhället måste dra försorg om att vägnät, järnvägar, hamnar och flygplatser motsvara de berättigade krav näringslivet kan ställa på desamma. Viktigt är att vägväsendet upprustas och att därvid bygdevägnätet förbättras och utökas. Det får icke förekomma, att bygder läggas öde på grund av brist på vägförbindelser. Staten bör verksamt stödja anläggning och underhåll av vägar, som leda fram till i socialt avseende önskvärd bebyggelse. Utjämning av avståndskostnaderna bör ingå som ett betydelsefullt led i den ekonomiska politiken.

Motorismen och den elektriska energien ha möjliggjort en lönsam utspridning av industri och hantverk till landsbygden. Det framstår som angeläget att fortsätta utbyggandet av våra vattenfall och förbilliga distributionen av elektrisk energi till landsbygden och mindre samhällen. Motorismens utveckling får icke hejdas genom en beskattning, som försvårar dess konkurrenskraft.

Post och telefon måste bli tillgängliga även för de glesare befolkade bygderna genom solidarisk utjämning av kostnaderna mellan alla bebyggelseområden. Teknikens landvinningar får icke förbehållas de tätbefolkade områdena.

IX. Socialvård och arbetsmarknad.

Socialpolitikens uppgift är att skapa sådana levnadsförhållanden, att människorna kunna göra en fullvärdig insats i arbets- och samhällslivet. Förbättrande av folkhälsan och beredande av social trygghet framstår som det väsentliga för socialpolitiken. En effektiv socialpolitik förutsätter, att arbete och utkomst beredas åt alla. De socialpolitiska åtgärderna måste stå i god överensstämmelse med näringslivets ekonomiska bärkraft, så att de icke bidraga till penningvärdets försämring. Alla socialpolitiska åtgärder böra utformas så, att den enskildes personliga ansvar och vilja att genom egna ansträngningar trygga sin existens stärkes.

En hög och jämn sysselsättning är motiverad ur näringspolitiska synpunkter men är också nödvändig ur individens egen synpunkt. Arbetslöshet ger upphov till ekonomiska svårigheter och psykiska påfrestningar. De anställda måste beredas trygghet vid inkomstbortfall genom sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Jordbrukare och andra småföretagare böra tillförsäkras samma förmåner, däri inbegripet en tillfredsställande pension. Möjlighet till semesterledighet bör beredas alla förvärvsarbetande på likvärdiga grunder. Arbetskraftens anpassning och omskolning utgöra nödvändiga förutsättningar för att näringslivet skall kunna anpassa sig efter ständigt skiftande förhållanden. Statliga och kommunala organ böra liksom industriella företag skapa en betryggande sysselsättningsreserv för produktiva arbeten.

De socialpolitiska åtgärderna böra inriktas på att ge hjälp till självhjälp åt alla, som oförskyllt råkat i nöd. En brett lagd socialförsäkring bör vara en av hörnstenarna i det sociala omdaningsarbetet. Den skall skänka trygghet åt var och en som varaktigt eller för längre eller kortare tid blivit urståndsatt att försörja sig själv eller slem, mot vilka han har försörjningplikt. Bostadsstödet bör i främsta rummet inriktas spå egnahemsbyggelse för barnfamiljerna. Viktigt är att bostadsbeståndet förbättras samt att landsbygdens bostäder upprustas med stöd av bostadspolitiska åtgärder. Byråkratisering av bostadspolitiken liksom av socialpolitiken överhuvudtaget måste undvikas.

Enkelhet och effektivitet bör eftersträvas i den sociala verksamheten. Det är av vikt att socialpolitiska åtgärder på skilda områden effektivt samordnas i den mån detta är möjligt.

Det är ett rättvisekrav att sociala åtgärder utformas och tillämpas så, att de komma alla till del i likvärdig omfattning, oavsett yrke och bostadsort.

Ett energiskt arbete måste bedrivas för att höja folkhälsan, i främsta rummet genom förebyggande hälsovård. Förhärjande folksjukdomar böra effektivt bekämpas. Alkoholens fördärvliga verkningar bör motverkas genom effektiv upplysning och nykterhetsfrämjande lagstiftning. Målet är allmän folknykterhet.

X. Hem och familj.

Hemmet och familjen utgöra samhällets grundvalar. Samhället måste vinnlägga sig om att skapa förutsättningar för goda hem- och familjeförhållanden. Familjebildning och bosättning underlättas och ökade möjligheter beredas de ungaatt vid någorlunda tidig ålder bilda eget hem. Egnahemsbebyggelsen bör främjas genom statliga och kommunala initiativ.

De sedligt och moraliskt nedbrytande krafter, som verka `~ upplösande på familjebanden, måste bekämpas. Ansvaret för barnens vård och fostran måste alltid vila på familjen själv. Sociala åtgärder och beskattning böra utformas med hänsyn till barnfamiljernas bästa.

Husmoderns centrala ställning i familjen och hennes stora ansvar för skapandet av god hemmiljö kräver, att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt utbildningen för husmodersyrket samt åt åtgärder, som underlätta hemarbetet. Husmödrar böra beredas möjlighet att erhålla semesterledighet av minst samma längd som den lagstadgade semestern för löntagare.

XI. Undervisning och utbildning.

Den kristna livsåskådningen skall vara grundläggande för folkundervisningen. All undervisning måste syfta till att meddela de unga kunskaper och dana deras karaktärer. Skolans personlighetsdanande uppgift bör träda i förgrunden. Skolan måste värna de moraliska värden, som äro grundläggande för all mänsklig samlevnad, mot nedrivande krafter. Målet för skolans fostrande arbete skall vara att söka dana människor, som kunna tänka och handla fritt och självständigt under känsla av moraliskt ansvar. För framgång i detta arbete kräves samverkan i fria former mellan hem, skola och kyrka.

Den beslutade skolreformen måste genomföras så, att undervisningen i landsbygdens skolor bringas till likvärdighet med den som meddelas i tätorternas skolor. Undervisning i slöjd och utbildning i husligt arbete införes i alla folkskolor.

Lika möjligheter till praktisk och teoretisk utbildning måste beredas all ungdom. I syfte att höja yrkesskickligheten bör yrkesutbildningen uppmuntras genom statligt stöd. Yrkesskolor upprättas och anpassas efter näringslivets behov och utveckling. Då ett rätt val av yrke är av lika stor betydelse för individen som för samhället bör yrkesvägledning lämnas ungdomen i samråd mellan hem och skola.

Studiebegåvad ungdom bör beredas samma möjligheter till högre teoretisk utbildning. Fallenhet och begåvning bör vara bestämmande för högre studier, icke bostadsort eller föräldrarnas ekonomi. Undervisningen vid offentliga läroanstalter göres kostnadsfri och läroböckerna förbilligas.

Folkhögskolan bör i enlighet med sin ursprungliga ide skänka ungdomen medborgarutbildning och personlighetsdaning. Dess betydelsefulla arbete i folkbildningens tjänst bör kraftigt stödjas.

Det fria folkbildningsarbetet .bör stödjas i sina strävanden att höja vårt folks kulturella nivå. Folkbildningsorganisationernas behov av samlingslokaler bör tillgodoses under medverkan av stat och kommun. Biblioteksverksamheten bör utvidgas för att bättre fylla sin uppgift i folkbildningens tjänst.

Radion bör i sin verksamhet utan likriktning icke blott spegla utan även aktivt främja arbetslivet, kulturlivet och det religiösa livet sådant det framträder i skilda delar av vårt land.

De materiella och kulturella framsteg som vårt land kan uppvisa ha möjliggjorts genom ett intensivt forskningsarbete. Vetenskap och forskning böra fördenskull lämnas verksamt stöd. Vetenskapliga och kulturella institutioner böra erhålla tillräckliga anslag, så att de väl kunna fylla sina uppgifter.

Den lokala självstyrelsen på skolans och den fria folkbildningens område upprätthålles.

 ——————————————————————————

1952:   VALPROGRAM

FÖR LANDSBYGDSPARTIET BONDEFÖRBUNDET. 

Sveriges folk går åter till val för att bestämma sammansättningen av riksdagens andra kammare och ange riktlinjerna för rikspolitiken. För Landsbygdspartiet Bondeförbundet blir årets val mycket betydelsefullt. Ett framgångsrikt val stärker partiets möjligheter att fortsätta sitt för land och folk gagnande arbete.

Utrikespolitiken och försvaret.

Det världspolitiska läget är alltjämt allvarligt. En allmän medborgerlig samling kring utrikespolitikens huvudlinjer framstår därför som nödvändig. Utrikespolitiken bör således alltfort följa en i förhållande till stormaktsallianser neutral linje och vårt försvar göres så starkt som våra resurser tillåter. Vårt folk bör i överensstämmelse med sin demokratiska grundsyn aktivt deltaga i strävandena att främja en fredlig sammanlevnad mellan folken på rättvisans och den nationella frihetens grund. Skärpt vaksamhet är påkallad mot sådana element som i främmande intressens tjänst vill underminera vår svenska samhällsordning.

Den ekonomiska politiken.

En god och jämn arbetstillgång, en rättvis inkomstfördelning och trygghet mot nöd bör utgöra den allmänna målsättningen för den ekonomiska politiken. Balans inom samhällsekonomien synes nu ligga inom räckhåll, men den strama ekonomiska politik som hittills förts måste fortsätta till dess att penningvärdet stabiliserats. En balans som vinnes genom detaljregleringar och ingrepp i näringslivet är emellertid osäker. En varaktig ekonomisk jämvikt kan endast uppnås genom ökad produktion och ökat sparande. Partiet understryker därför nödvändigheten av en ekonomisk politik, som främjar produktionen och sparandet, så att återstående detaljregleringar inom näringslivet göres överflödiga. För att produktionens effektivitet och avkastning skall kunna fortgående stegras erfordras ett samspel mellan det allmännas och de enskildas ansträngningar. Detta samarbete bör genomföras i form av överläggningar mellan staten och representanter för näringslivet i dess olika former. Med hänsyn till ovissheten om den kommande ekonomiska utvecklingen bör åtgärder i god tid vidtagas för att möta de påfrestningar, som skulle inträda därest den nu märkbara konjunkturavmattningen skulle övergå i en utpräglad lågkonjunktur.

Partiet konstaterar med tillfredsställelse att en skattelindring blivit möjlig att genomföra vid årets riksdag. Det är emellertid önskvärt att man går vidare på skattesänkningarnas väg, därför att det höga skattetrycket ofördelaktigt påverkar arbetsviljan, produktionen och sparandet. I syfte att skapa förutsättningar för en ytterligare minskning av skattebördan måste största möjliga sparsamhet med allmänna medel iakttagas så att det allmännas utgifter kan begränsas.

Så snart konjunkturläget det tillåter, bör de tillfälliga skatter, som pålagts näringslivet i inflationsbekämpande syfte, avskaffas.

Effektiv skatteutjämning mellan kommunerna måste genomföras. Statliga bidrag till kommunerna bör i detta syfte fastställas att utgå med hänsyn till skatteunderlaget i dessa.

Socialpolitiken.

En ytterligare utvidgning av socialförsäkringssystemet är önskvärd i syfte att säkerställa den sociala tryggheten för alla samhällsgrupper. Nya kostnadskrävande reformer kan dock endast genomföras i den mån ökningen av produktionen och produktiviteten samt tillgången på personal medger detta. De för den närmaste framtiden mest angelägna uppgifterna ifråga om socialförsäkringen är att återställa de sociala förmånernas realvärde samt att åstadkomma en effektiv samordning mellan socialförsäkringssystemets olika delar. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt hälso- och sjukvården, samt åldringsvården. Fortsatta överväganden bör göras beträffande omfattningen och finansieringen av en allmän pensionsförsäkring.

Kulturpolitiken.

Vid genomförandet av den nioåriga enhetsskolan bör största möjliga hänsyn tas till de resultat som den nu pågående försöksverksamheten kommer att ge.

Målsättningen för enhetsskolan måste vara att likvärdighet skapas mellan land och stad och mellan teoretisk och praktisk undervisning samt att en hög standard i undervisningen upprätthålles. Utbildningsmöjligheterna måste göras tillgängliga för all ungdom utan hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden eller bostadsort. Den vetenskapliga forskningen på olika områden, som är oundgänglig för framåtskridandet, bör verksamt främjas. Stöd åt folkbildningsarbetet framstår som en angelägen uppgift.

Jordbrukspolitiken.

Prispolitiken på jordbrukets område har under en följd av år i det väsentliga utgjort ett stöd åt konsumenterna. I enlighet med 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken skall denna alltfort inriktas på en sådan prissättning att likvärdighet i ekonomisk standard mellan jordbruket och andra näringar kan uppnås och bibehållas. Statsmakterna bör stödja en jordbruksproduktion, som tryggar landets behov av livsmedel. Härför erfordras alltjämt en prisreglering. Denna bör på längre sikt inriktas på att lämna utrymme för marknadsmässiga prisförskjutningar för att ge möjlighet till en självreglering av produktionsinriktningen, varigenom ingripanden i detalj från det allmännas sida blir överflödiga. Om överskott av jordbruksprodukter uppstår, bör det allmänna lämna ett lämpligt avpassat stöd för överskottets avsättning.

Då småbruket ur såväl ekonomiska som sociala och befolkningspolitiska synpunkter utgör en för vårt land nödvändig produktionsform måste dess lönsamhet garanteras. Företrädesrätt till för småbruket lämpad produktion utgör ett verksamt medel härvidlag. Partiet förväntar att den pågående utredningen om de mindre jordbrukens komplettering med skog skall leda till positivt resultat.

Jordbrukets rationalisering måste ske i samförstånd med jordbrukarna själva, så att dess karaktär av jordbrukets egen verksamhet klart framträder. Rationaliseringsorganen måste arbeta under sådana former att jordbrukets praktiska utövare får möjlighet att göra sina synpunkter gällande. Programmet för upprustning av jordbrukets forsknings- och undervisningsanstalter fullföljas.

Landsbygdens utveckling.

Landsbygdens behov och intressen måste verksamt tillgodoses. Landsbygdens och tätorternas problem bör lösas med utgångspunkt från hela samhällets intresse. Den omfattande koncentrationen av näringsliv och bebyggelse till större städer inger allvarliga betänkligheter. En jämnare fördelning av näringsliv och bebyggelse samt tryggad sysselsättning bör åstadkommas genom utveckling av småindustrien och hantverket samt genom förläggning av annan industriell verksamhet till härför lämpliga platser på landsbygden. Egna hems- och bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden bör främjas. Utbyggnad av vägnätet, fullföljande av elektrifieringen samt förbättring av post- och telefonförbindelserna utgör nödvändiga förutsättningar för utvecklingen av landets näringsliv. Partiet konstaterar med tillfredsställelse att möjligheter beretts att fullfölja den trängande nödvändiga upprustningen av vägväsendet i snabbare takt samt att beslut fattats i syfte att främja utvecklingen av det enskilda vägväsendet.

Dyrortssystemet som hindrat landsbygdens ekonomiska utveckling bör snarast avskaffas.

Landsbygdens kulturliv bör bringas till en rikare utveckling under med verkan av landsbygdens egen befolkning och dess organisationer samt med stöd av det allmänna.

I kristen och fosterländsk anda vill Landsbygdspartiet Bondeförbundet fortsätta sitt arbete för vårt svenska samhälles välfärd och förkovran.

 ————————————————————————————————

 1956:  Valprogram för

Landsbygdspartiet Bondeförbundet

vid 1956 års val

Sveriges folk går i höst till val för att bestämma sammansättningen av riksdagens andra kammare och ange riktlinjerna för rikspolitiken. Landsbygdspartiet Bondeförbundet, som är centerpartiet i vårt land, vill med kraft fortsätta en politik, som leder till större rättvisa och ökat allmänt välstånd. Ett framgångsrikt val stärker partiets möjligheter att fullfölja dessa strävanden till gagn för land och folk.

Utrikespolitiken och försvaret

Vårt lands politiska läge kräver allmän medborgerlig samling kring en klart alliansfri utrikespolitik. Vårt försvar bör med ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser göras så starkt och effektivt som tidsläget fordrar. Det måste ständigt anpassas efter de nya uppgifter, som påkallas av utvecklingen.

I överensstämmelse med sin demokratiska grundsyn bör vårt land sträva efter att främja en fredlig sammanlevnad mellan folken. Angeläget är att verka för en allmän överenskommelse om atomkraftens utnyttjande för enbart fredliga ändamål.

Det nordiska samarbetet bör stärkas.

Den ekonomiska politiken

Den privata företagsamheten och det enskilda initiativet utgör grundvalen för det ekonomiska framåtskridandet. Samarbete mellan näringslivet och det allmänna är nödvändigt för att produktionen skall kunna utvecklas på ett sådant sätt, att levnadsstandarden kan höjas och den sociala tryggheten ökas.

Beredskap måste hållas mot såväl inflation som deflation.. De ansatser till överkonjunktur, som alltjämt framträder, måste stävjas genom att konsumtion och investeringar hålles inom ramen för samhällets ekonomiska resurser. Angeläget är att sparandet ökas så att större utrymme för investeringar kan skapas. Partiet understryker, att en kombination av penning- och finanspolitiska åtgärder måste användas i kampen mot de inflationistiska tendenserna. Räntan måste dock hållas så låg som möjligt och kreditpolitiken utformas på sådant sätt, att särskilt de mindre företagsenheterna inom jordbruket, trädgårdsodlingen, fisket, hantverket, industrien och handeln kan få de krediter, som är nödvändiga för driftens utveckling. De regleringar och extra pålagor, som kampen mot inflationen nödvändiggjort, måste avskaffas så snart konjunkturläget tillåter, varvid lättnader först måste genomföras inom kredit- och räntepolitiken.

Det allmänna bör i samarbete med näringslivets organisationer bl a genom förlängda avtalsperioder söka skapa förutsättningar för en sådan inkomst- och löneutveckling; att stabilitet i samhällsekonomien kan upprätthållas.

Skattefrågorna

Partiet konstaterar med tillfredsställelse, att en sänkning av den statliga inkomstskatten blivit möjlig att genomföra vid årets riksdag. Det är nödvändigt att gå vidare på skattesänkningens väg. Sparsamhet med allmänna medel måste iakttagas och den statliga verksamheten effektiviseras och rationaliseras. Partiet understryker angelägenheten av att kommunalskatten, som för flertalet inkomsttagare är en tyngre börda än statsskatten, kan sänkas effektivt genom beslut vid nästa års riksdag om höjning av de kommunala ortsavdragen. Förutsättningen härför är att kommunerna får kompensation frän staten för inkomstbortfallet.

Partiet förväntar, att efter verkställd utredning kvarlåtenskapsskatten avskaffas. Det skattefria beloppet vid förmögenhetsbeskattningen måste höjas med hänsyn till det förändrade penningvärdet.

Frågan om rätt till resultatutjämning vid beskattningen för näringslivet bör snarast lösas. Resultatutjämning är av särskilt stor betydelse för jordbruket, trädgårdsodlingen och fisket, som har stora inkomstvariationer olika år emellan, liksom framför allt för nystartade företag.

De skattefria ortsavdragen bör vara av samma storlek i hela landet, dock med särskilt hänsynstagande till förhållandena i övre Norrland.

Fastighetsskatten bör avskaffas, men frågan om en likvärdig och bestående kompensation till kommunerna måste först bringas till sin lösning. I anslutning till den nya fastighetstaxeringen bör sådana åtgärder vidtas, att de ökade taxeringsvärdena ej föranleder höjd beskattning. En verkligt effektiv kommunal skatteutjämning måste genomföras. Förvärvsavdrag för gift kvinna, som deltager i mannens förvärvsarbete, bör införas även vid den kommunala beskattningen.

Kulturpolitik och sociala reformer

Landsbygdspartiet Bondeförbundet har alltid slagit vakt om kristna och fosterländska värden såsom det värdefullaste i vår kultur. Dessa måste vara grundvalen för arbetet på vårt samhälles välfärd och förkovran.

De materiella och kulturella framsteg, som vårt land kan uppvisa, har möjliggjorts genom ett intensivt forskningsarbete. Vetenskap och forskning bör fördenskull lämnas verksamt stöd.

Vid enhetsskolans genomförande måste beaktas, att likvärdighet skapas mellan land och stad och mellan teoretisk och praktisk undervisning samt att en hög standard i undervisningen upprätthålles. Utbildningsmöjligheterna måste göras tillgängliga för all ungdom, oberoende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden och bostadsort. Härvid måste beaktas att genom statens medverkan kommunernas kostnader för enhetsskolans genomförande utjämnas och nedbringas. Det folkliga bildningsarbetet bör verksamt stödjas.

Landsbygdsnäringarnas undervisningsfrågor bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Hembildningen bör underlättas genom en familjevänlig politik. Viktigt är att barnfamiljerna, i synnerhet flerbarnsfamiljer och ensamstående barnförsörjare, får ett ökat stöd. Bostadspolitiken bör i främsta rummet inriktas på främjande av egnahemsbebyggelsen. Viktigt är att landsbygdens bostäder upprustas med stöd av bostadspolitiska åtgärder i större utsträckning än hittills.

Nykterhetspolitiken kräver kraftiga åtgärder från samhällets sida. En effektiv nykterhetsvård framstår härvid som det mest angelägna.

Effektiva åtgärder måste vidtagas mot den tilltagande ungdomsbrottsligheten.

Pensionsfrågan måste lösas på ett rättvist sätt, så att alla folkgrupper erhåller en likvärdig pension, som skänker trygghet åt ålderdomen. Härvid måste beaktas, att småföretagare och andra inkomsttagare med små ekonomiska villkor inte drabbas av för höga avgifter. En kraftigt höjd folkpension bör därför vara grundläggande för pensionsreformen.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hälso- och sjukvården samt åldringsvården.

Jorden och skogen

Målet för jordbrukspolitiken måste vara att trygga vårt folks livsmedelsförsörjning och bereda vårt jordbruk full lönsamhet. Vid tillämpningen av det nya prissättningssystemet måste tillses, att den genom 1947 års riksdagsbeslut fastslagna principen om jordbrukets inkomstlikställighet fullföljes. Nödvändigt är att jordbruket erhåller ett effektivt skydd mot dumpingimport. Arbetsinkomsterna inom jordbruket måste vara sådana, att lika ersättning per arbetstimme erhålles som inom andra jämförbara sysselsättningar.

Jorden måste bevaras i den jordbrukande befolkningens ägo. Arrendatorernas rätt måste tryggas och bärkraftiga arrendegårdar bibehållas.

Småbruket är nödvändigt för landets försörjning med livsmedel liksom för att en levande landsbygd skall kunna bevaras. Småbruken måste därför bibehållas som självständiga enheter. Partiet förväntar att den pågående småbruksutredningen skall leda till att småbruket bereds möjligheter till en tillfredsställande inkomstutveckling, varvid även klimatförhållanden bör beaktas. Som särskilt angeläget framstår, att frågan om komplettering av ofullständiga jordbruk med skogsmark bringas till sin lösning. Härvid bör beaktas att skog som av en eller annan anledning går ur bondehand i första hand bör användas till komplettering av mindre jordbruk.

Jordbruk och skogsbruk har av ålder hört samman i vårt land. Varje försök att bryta detta samband måste avvisas. En uppmjukning av bolagsförbudslagen i syfte att ge bolagen frihet att köpa bondeskog är oförenlig med Landsbygdspartiet Bondeförbundets grundsyn. Bondeskogsbruket måste värnas och dess strävan att genom frivillig samverkan i egna organisationer uppnå en förbättrad skogsvård måste verksamt stödjas.

Forskningen på såväl jordbrukets som skogsbrukets område bör kraftigt främjas.

Trädgårdspolitiken måste grundas på ett långsiktigt bedömande av trädgårdsproduktionens betydelse för folkhushållet och för strävandena att differentiera landsbygdens näringsliv. Den bör nära ansluta till vad som gäller på jordbrukets område, och bl a syfta till ett gränsskydd, som tryggar en ekonomisk produktion för såväl färsk- som konservvarumarknadens behov. Det ökande behovet av tekniker inom näringens olika förgreningar, inte minst inom den fältmässiga köksväxtodlingen, måste beaktas vid högskoleundervisningens ordnande, som är en för näringen brådskande angelägenhet. Det statliga rationaliseringsstödet bör utbyggas med sikte på att konsolidera en trädgårdsnäring av i huvudsak familjeföretagsstruktur och bör innesluta medverkan från det allmänna i näringsutövarnas egna ansträngningar att bygga upp en stark föreningsrörelse. Den återbäring av bensinskatten till trädgårdsnäringens utövare, som bondeförbundet länge kämpat för och som bifölls av årets riksdag, bör väsentligen komma dessa organisationssträvanden tillgodo.

Fisket

God produktionskraft inom fisket är av vital betydelse för att landets livsmedelsförsörjning skall kunna tryggas. Fiskets folk måste beredas ökad trygghet i sin näringsutövning och ges lika goda möjligheter till inkomstbildning som andra folkgrupper.

Fiskenäringens strävanden att rationellt ordna sin produktion och avsättning måste verksamt stödjas av det allmänna. De statliga investeringarna i fiskehamnar liksom i forsknings- och försöksverksamhet på fiskets område måste utökas. Som särskilt angeläget framstår, att fiskets kapitalanskaffning underlättas genom vidgade lånemöjligheter.

Strävandena att skapa bättre organisationer inom fiskenäringen bör stimuleras.

Landsbygdens utveckling

Ur hela samhällets synpunkt är det nödvändigt, att en levande landsbygd kan skapas och bevaras. Det är väsentligt, att näringslivets och bebyggelsens struktur utformas på sådant sätt, att en riktigare fördelning uppnås mellan land och stad liksom mellan olika delar av landet.

Den fortgående folkavflyttningen från landsbygden och den därmed följande koncentrationen av näringsliv och bebyggelse till storstäderna måste hejdas. Ett mångsidigare näringsliv på landsbygden måste skapas genom att hantverk och småindustri, serviceanläggningar och annan lämplig verksamhet i större utsträckning lokaliseras till landsbygden och dess tätorter. Det är en angelägen uppgift för samhället att genom en aktiv lokaliseringspolitik medverka härtill och underlätta för den enskilde att driva sådan verksamhet.

Vägväsendets upprustning måste fortsättas och fullföljas. Särskild uppmärksamhet måste härvid ägnas stödet åt den enskilda väghållningen. Partiet anser i princip, att kostnaderna för det enskilda vägnätet i stort sett bör täckas med statsmedel.

Dyrortsgrupperingen utgör ett hinder för landsbygdens ekonomiska utveckling. Frågan om dess fullständiga avskaffande måste därför snarast upptagas till prövning, varvid de speciella förhållandena i övre Norrland måste beaktas.

Landsbygdens kulturliv bör bringas till en rikare utveckling.

Svenska män och kvinnor!

rösta med landsbygdspartiet

Bondeförbundet

den 16 september 1956

 ————————————————————————————————

1958:  Centerpartiet Bondeförbundet

Valprogram

vid nyvalet till riksdagens andra kammare 1958

Den 1 juni 1958 går svenska folket till nyval av riksdagens andra kammare, sedan den upplösts genom regeringsdekret. Valets utgång blir avgörande för hur samhällsfrågor av största vikt kommer att lösas. En ökad uppslutning kring Centerpartiet blir en garanti för att rättvisa, hänsyn och omsorg om den enskilda människan kommer att prägla de politiska besluten.

HUVUDFRÅGAN I VALET

är pensionsfrågan. Vid sitt ställningstagande i denna fråga har Centerpartiet strävat efter att förena grundtrygghet med personlig frihet. Linje 2 i 1957 års folkomröstning företrädde denna syn på pensionsfrågan. Den fick anslutning inom alla folkgrupper i vårt land och har sedan fullföljts och ytterligare utvecklats i partiets motion till årets riksdag. Centerpartiet är fast beslutet att med all kraft arbeta för en lösning av pensionsfrågan efter dessa riktlinjer.

Grundtryggheten skapas genom folkpensioneringens utbyggnad i enlighet med riksdagens beslut. Centerpartiet förutsätter därtill att folkpensionerna i fortsättningen skall förstärkas i takt med standardstegringen. Samhället skall icke tvinga någon att ha tilläggsförsäkring. Den enskilde måste ha frihet att själv välja sparmål.

Familjeskyddet förstärkes och utformas inom folkpensioneringens ram. Det måste göras så effektivt att familjeförsörjares efterlevande får sin trygghet tillgodosedd. Barntilläggen bör utgå, tills barnen fyllt 16 år.

Invalidpensioneringen måste förbättras, inkomstprövningen slopas, pensionsbeloppen höjas och pension utgå redan vid halv invaliditet. Av riksdagen begärd utredning om invalidpensioneringen bör igångsättas och drivas med största möjliga skyndsamhet.

Finansieringen av grundtryggheten får icke ske så att kostnaderna i framtiden alltmer överflyttas på den enskildes pensionsavgifter. Frågan om en rättvisare fördelning av kostnaderna mellan staten och kommunerna måste snarast utredas och förslag föreläggas riksdagen.

En frivillig tilläggspension bör enligt Centerpartiets bestämda uppfattning möjliggöras genom att frivilligt sparande för ålderdomen uppmuntras och stödjes. Genom frivillig pensionsförsäkring, pensionsfond i fastighet eller rörelse öppnas möjligheter härtill. Å särskilt pensionskonto i bankinrättning bör medel med skattebefrielse kunna avsättas. Möjligheterna att värdegarantera sålunda sparade medel bör snarast utredas.

Alla medborgare måste ges grundtrygghet och förbättrade möjligheter att komplettera grundskyddet efter eget fritt val.

Löneavtalen bör så utformas att den enskilde får möjlighet att välja mellan kontant bruttolön eller nettolön och tilläggspension. Samma frihet bör gälla de anställda då staten är arbetsgivare.

Centerpartiet avvisar bestämt varje form av lagstadgad tilläggspension och en därav följande centraldirigerad fondering av kapital, som i grund skulle förändra förutsättningarna för hela vår samhällsekonomi.

DE SOCIALPOLITISKA FRÅGORNA

i övrigt har av Centerpartiet tagits upp till debatt i en vid årets riksdag väckt motion, vari kräves en översyn av socialpolitikens olika former. Riktmärket för samhällets åtgärder måste vara att skapa ett ekonomiskt grundskydd för den enskilde som ger trygghet under uppväxtåren, vid ålderdom, sjukdom, invaliditet, familjeförsörjares död liksom vid inkomstbortfall i anledning av arbetslöshet och liknande.

Folknykterhet är en av förutsättningarna för vårt framåtskridande på olika områden. Nykterhetsarbetet måste därför ges ett verksamt stöd.

UNGDOMSFRÅGORNA

måste enligt Centerpartiets uppfattning ägnas ökad uppmärksamhet. Familjebanden måste stärkas och tryggare hemförhållanden skapas genom samverkan mellan hem och samhälle. Ungdomsvårdande åtgärder genom det allmännas försorg liksom åtgärder att motverka ungdomsbrottsligheten är nödvändiga. Det tilltagande ungdomsfylleriet måste med all kraft motarbetas

UNDERVISNING OCH FORSKNING

måste kraftigt främjas. Vetenskap, litteratur, konst och andra kulturyttringar omhuldas. Enhetsskolan utbygges så att den tillsammans med övrig undervisning kan erbjuda alla – oavsett bostadsorten – fullvärdig teoretisk och praktisk utbildning. Den tekniska utbildningen måste i vår tid särskilt stödjas.

I folkundervisningen måste kristendomsämnet ingå och undervisningen så utformas att den ger en positiv inställning till den kristna livsåskådningen.

DET SAMHÄLLSEKONOMISKA LÄGET

inger bekymmer. Oroande avsättningssvårigheter har uppstått inom viktiga produktionsområden och medför arbetslöshet. En effektiv samordning av olika åtgärder inom penning- och finanspolitik är därför nödvändig för att få ett fast grepp om det uppkomna läget.

I det vikande konjunkturläget är det nödvändigt att kapitalförsörjningen säkras på rimliga villkor, så att investeringsverksamheten bättre kan upprätthållas och sysselsättningen tryggas. Bättre kreditmöjligheter spelar därvid en avgörande roll. Högräntepolitiken måste avvisas.

JORDBRUKETS BETYDELSE

för samhällsekonomien och sysselsättningen inom andra näringsgrenar bör väl beaktas. Dess ekonomiska ställning tenderar att bli kristartad och vållar nu stora bekymmer. Snabba och effektiva åtgärder måste vidtagas för att trygga avsättningen av jordbrukets produkter, sedan särskilt exportmöjligheterna försämrats. Gällande treårsavtal måste respekteras och den däri utlovade inkomstlikställigheten åstadkommas.

Jordbrukets utgångsläge inför nästa avtalsperiod måste snarast noggrant kartläggas och sådana riktlinjer dras upp att verklig garanti skapas för att 1947 års riksdagsbeslut om inkomstlikställighet uppfylles i sin helhet. I all synnerhet i en tid med begynnande sysselsättningssvårigheter måste det vara ett samhällsintresse att bevara småbruket som sysselsättningsobjekt. Man kan ej heller betrakta småbrukets problem utan att ta hänsyn till dess avgörande roll för befolkningsunderlaget i glesbygden.

Trädgårdsnäringen och fisket måste tillförsäkras skälig inkomst. Avsättningen av trädgårdsprodukterna måste organiseras och gränsskyddet förstärkas. Fiskerinäringens kreditfrågor måste snarast bringas till en lösning. Dessa näringars betydelse för folkhushållet måste rätt värdesättas.

NÄRINGSPOLITIKEN

måste syfta till att skapa sådana förutsättningar att den enskilda företagsamheten främjas och uppmuntras. Särskilt småföretagsamheten måste stödjas, då den spelar en avgörande samhällsekonomisk roll, utgör en betydelsefull bebyggelsefördelande faktor och är groningsgrunden för all företagsamhet. Dess kapital- och lokalfrågor liksom frågan om vinst- och förlustutjämning måste i första hand lösas.

Småföretagsamheten får inte berövas sin betydelsefulla plats i vårt näringsliv.

SKATTESÄNKNINGAR

måste genomföras sa snart möjligheter ges. Effektivare kommunal skatteutjämning måste genomföras. Pågående utredning av frågan om resultat- samt vinst- och förlustutjämning måste snarast slutföras och förslag föreläggas riksdagen. Kommunerna får icke till någon del berövas den provisoriska skatteersättning som tillkommer dem enligt riksdagens beslut.

Den tillsatta statliga besparingsutredningens arbete, som är av största vikt för åstadkommande av bestående skattesänkning, måste bedrivas med kraft och skyndsamhet.

BEBYGGELSEPROBLEMEN

måste bringas till en lösning om icke befolkningsfördelningen i vårt land skall snedvridas. En ändamålsenligt fördelad bebyggelse och en decentralisering av näringslivet måste kraftigt främjas. Kommunikationernas särskilt järnvägarnas roll måste klarläggas innan vidare nedläggning av förbindelser beslutas. Egnahemsbebyggelsen skall främjas. Decentralisering av beslutanderätten i olika frågor ut på länsplanet och till kommunerna måste i tillämplig omfattning genomföras

Din röst på centerpartiet!

Vårt stöd åt dina intressen!

Välj den 1 juni

CENTERPARTIET

 ————————————————————————————————–

1959:   CENTERPARTIETS

PROGRAM

Fastställt av centerpartiets riksstämma den 30 juni 1959.

A.-B. Skånska Dagbladets Tryckeri, Malmö 1962

Politik i vidaste bemärkelse är frågan, hur sammanlevnaden människor emellan skall organiseras. Enligt centerpartiets uppfattning träder i det nuvarande samhället tre huvudproblem i förgrunden:

Hur skall den allt snabbare tekniska utvecklingen kunna bli ett medel för de enskilda människornas andliga och materiella välfärd och inte ett farligt självändamål?

Hur skall avvägningen ske mellan de två grundbehoven frihet och trygghet?

Hur skall fred och framåtskridande på det internationella området kunna förverkligas samt krig och förintelse kunna undgås?

Under det senaste århundradet har samhället undergått en genomgripande omvandling, som kan sammanfattas i uttrycket industrialisering. Inom jordbruket har tillämpningen av vetenskapliga och tekniska rön undan för undan höjt produktionen och växande skaror utanför jordbruket har kunnat förses med livsmedel. Genom förbättrade kommunikationer har människornas geografiska bundenhet minskat och möjligheten att distribuera varor över stora områden ökat. Varudistributionens ändrade förutsättningar har i sin tur skapat gynnsamma betingelser för industriell massproduktion, som dessutom direkt kunnat utnyttja de tekniska framstegen i form av fortgående mekanisering av de olika tillverkningsprocesserna. En annan sida av den industriella utvecklingen med återverkningar på såväl den materiella som den andliga kulturen är tätorternas ständiga tillväxt. Det industriella samhället har blivit ett urbaniserat samhälle.

Industrialismen har fört med sig både gynnsamma och ogynnsamma konsekvenser. Den mest gynnsamma är nationalinkomstens ökning. Åtminstone för Västerlandets ekonomiskt framåtskridna stater kan med fog påstås, att massfattigdomen nu försvunnit. En omfattande höjning av den allmänna kunskaps- och bildningsnivån har kunnat ske.

Den avigsida i den industriella utvecklingen, som först framträdde, var arbetarnas beroende av privatkapitalet. Känslan av beroende blev den främsta grunden till arbetarnas starka opposition emot det dåvarande samhället. Det kollektiva ägandet genom staten betraktades som ett eftersträvansvärt mål. I praktiken har dock socialiseringen visat sig leda till ännu större beroende. All finansiell koncentration, privat eller statlig, innebär en risk genom att den lätt kan leda till maktmissbruk. Ur centerpolitisk synpunkt är det den demokratiska politikens uppgift att hindra varje form av maktmissbruk. Genom arbetsmarknadsorganisationerna har numera i vårt land styrkeförhållandena i hög grad utjämnats mellan kapital och arbete. Ur effektivitetssynpunkt är stordrift mången gång nödvändig. Men ekonomisk koncentration får ej utnyttjas i samhällsskadliga monopolistiska syften och till att undertrycka exempelvis småföretagsamheten. Med sitt direkta ägande utgör småföretagsamheten en ytterst värdefull företagsform, särskilt för människornas trivsel och arbetsglädje. Det ökade behovet av serviceanläggningar liksom önskan vid stigande levnadsstandard att tillfredsställa personlig smak i konsumtionsvalet ger småföretagen gynnsamma förutsättningar, vilka på allt sätt måste tillvaratagas. Det är en oriktig föreställning, att stordrift alltid är den lämpligaste företagsformen. Såväl storföretag som en väl utvecklad småföretagsamhet än nödvändiga i näringslivet.

Stat och organisationer har i våra dagar helt andra möjligheter till maktutövning och kontroll än förr. Automationen tränger alltmer in både i det privata och i det offentliga förvaltningsarbetet. Å ena sidan möjliggöres därigenom rationell planering i stor skala till fromma för det materiella framåtskridandet. Men å andra sidan finns risken, att individen blir ett redskap för experter och samhällsplanerare. Häremot finns endast två medel. För det första måste samhället främja en hög allmänbildning som minskar avståndet mellan experter och lekmän och mellan ledare och allmänhet. För det andra måste den lokala självstyrelsen stärkas. Att främja en utveckling mot decentraliserad självstyrelse är att förverkliga demokratiens innersta väsen, som är små enheters fria samverkan inom en större enhet.

Den snabba tätortstillväxten är en annan koncentrationstendens. Den åtföljes av sociala; psykiska och materiella anpassningsproblem. Den medför otrivsel både i storstaden och i de uttunnade glesbygderna. Kulturell likriktning och centralisering och därmed kulturell utarmning blir även en följd av denna utveckling. Den gör i händelse av krig landet särskilt känsligt för angrepp med moderna stridsmedel. Motverkas den inte, leder den dessutom till en allt större skillnad i de olika landsdelarnas näringspolitiska förutsättningar. Dessa koncentrationstendenser måste mötas med en politik, som främjar lokal självstyrelse, decentraliserat näringsliv, spridd bebyggelse och ett rikt provinsiellt och lokalt kulturliv.

I det moderna samhället finns således ett flertal olika icke önskvärda koncentrationstendenser. Enligt den centerpolitiska uppfattningen kan man inte stå i overksam inför dessa företeelser. Jämvikt och balans i samhället skapas inte automatiskt.

Tvärtom visar det sig, att en gång uppkomna störningar har en benägenhet att växa av sig själva. En viktig politisk uppgift är att skapa sådana förutsättningar, som främjar en harmonisk samhällsutveckling i fråga om företagsstrukturen, sysselsättningsmöjligheterna, , bebyggelsens lokalisering, kulturyttringarna o. s. v.

Ej heller för hemmen och familjelivet har industrialiseringsprocessen i alla hänseenden varit lycklig. Specialiseringen i arbetslivet t. ex. skiljer ofta familjemedlemmarnas arbetsplatser och arbetstider från varandra. I många fall har hemmet fått karaktären av främst en sovplats. I många fall får barnen inte i tillräcklig utsträckning den känsla av trygghet, den rotfasthet i tillvaron och den personliga omvårdnad, som är nödvändiga för en god personlighetsutveckling. Enligt centerpartiets mening måste sådana förutsättningar skapas som stärker familjelivet, främjar uppkomsten av goda hemmiljöer samt ger de unga trygghet och goda normer att följa.

Strävandena att komma tillrätta med konjunktursvängningarna och trygga utkomstmöjligheterna har länge varit en central uppgift för samhället. Även genom olika socialpolitiska reformer har man sökt stärka den ekonomiska tryggheten. Angelägenheten att finna en lämplig avvägning mellan trygghets- och frihetsbehoven ökar dock alltmer.

Sedan de grundläggande behoven tillgodosetts, träder vid en högre standard personligt präglade behov och önskemål alltmer i förgrunden. Möjligheten att tillgodose dem beskäres dock, om en ökad ekonomisk trygghet skapas enbart genom kollektiva beslut, som binder stora grupper vid samma utformning. Endast vid individuell utformning kan en trygghetsgaranti förenas med den enskildes behov av frihet. För centerpolitiken framstår därför säkerställd grundtrygghet och därutöver personlig frivillighet som den bästa föreningen av tryggheten och friheten.

Samtidigt som den ekonomiska tryggheten stärkts, genom teknikens framsteg och de socialpolitiska åtgärderna, har dock ett annat trygghetsbehov, som icke är av ekonomisk natur, blivit allt mer påtagligt. Det gäller individens behov av rotfasthet i tillvaron, av trivsel och anpassning i miljön, frågan hur teknik och politik skall utformas för att bli medel till den enskilda människans andliga och materiella välfärd och inte ett självändamål.

Parallellt med detta vidgade trygghetsbehov anmäler sig också behovet av en ny syn på levnadsstandarden. Denna får inte bedömas uteslutande kvantitativt, hur produktionen, uttryckt i inkomstsiffror, skall kunna ökas.

Givetvis är den kvantitativa ökningen av standarden angelägen även i fortsättningen, men med nationalinkomstens stegring framstår den kvalitativa sidan, innehållet i levnadsstandarden, som allt viktigare. Om nationalinkomsten ökar på bekostnad av trivsel. och god anpassning i miljön, om den ökar exempelvis därför att mödrarna söker sig arbete utanför hemmet även i de fall detta är till skada för omvårdnaden av barnen, om den ökar därför att naturvärdena hänsynslöst skövlas, då är detta exempel på att man offrat kvalitet för kvantitet.

På det internationella området gäller i än högre grad än på det nationella frågan, hur teknik och politik skall utformas för att bli medel till de enskilda människornas andliga och materiella välfärd. A ena sidan skapar tekniken förutsättningar för ett materiellt framåtskridande, som i allt större utsträckning synes kunna befria mänskligheten från nöd. Men å andra sidan ger den en hittills oanad effektivitet åt de militära förstörelsemedlen. Hoppet om materiellt framåtskridande blandas därför med fruktan för vad ett krig mellan stormakter kan åstadkomma. Oroväckande är vidare den växande skillnaden mellan fattiga och rika länder, en koncentration av både fattigdom och rikedom, vars mest slående uttryck är brist på livsmedel för stora delar av mänskligheten och överskott för andra. I en värld, där de geografiska avstånden alltmer förkortas, leder denna skillnad till politiska spänningar. Strävanden att förbättra förhållandena för folken i de s. k. underutvecklade länderna måste, under bevarande av deras kulturella särart, vara grunden för allt internationellt fredsarbete.

Mot bakgrunden av denna allmänna syn på samhällsförhållandena och av att samhället bygger på kristen grund anger centerpartiet följande riktlinjer för sitt arbete:

Utrikes- och försvarspolitiken

Målet för utrikes- och försvarspolitiken måste vara att värna vårt lands ställning som oberoende och självständig stat, där Västerlandets demokratiska samhällsideal är rådande. Gentemot alla maktblock skall Sverige stå obundet. Alliansfriheten är ett bidrag till fredssträvandena, ett uttryck för vår vilja att medverka till en avspänning i de internationella motsättningarna. Försvarets omfattning och utrustning liksom den ekonomiska försvarsberedskapen bedömes efter alliansfrihetens krav i varje rådande militärpolitiska läge.

Ett på olika områden utökat internationellt samarbete är en följdriktig och naturlig utveckling, som måste främjas. Det skall bygga på principen om folkens rätt till politisk och kulturell frihet samt alla människors lika värde. De s. k. underutvecklade ländernas problem och behov måste mera uppmärksammas i det internationella arbetet. Ett mera omfattande stöd till dessa länder är motiverat inte bara av humanitära skäl utan det utgör också ett bidrag till fredens bevarande. Inom det internationella samarbetets ram bör den nordiska samhörigheten stärkas.

Kulturpolitiken

Den kristna livsåskådningen representerar med sin uppfattning om människovärdet en omistlig etisk tillgång. Insikter i kristendomen har ett allmänt bildningsvärde, utan vilka en stor del av vårt kulturarv blir oförståeligt. I folkundervisningen måste därför kristendomsämnet ingå och ges berättigat utrymme. Undervisningen i kristendom skall utformas så, att den ger en positiv inställning till den kristna livsåskådningen.

Både den obligatoriska och den övriga undervisningen skall erbjuda alla – oavsett ekonomi och bostadsort – fullvärdig teoretisk och praktisk utbildning. Undervisningen skall jämte kunskapsmeddelandet ge personlighetsfostran samt stimulera till självständigt tänkande och fortsatt kunskapssökande.

Vetenskap, litteratur, konst och andra kulturyttringar skall främjas. Det är angeläget, att den tekniska utbildningen omhuldas, så att vårt lands konkurrenskraft och materiella framåtskridande tryggas. Dock får tekniken aldrig uppfattas som självändamål utan som medel. Det humanistiska bildningsidealet och sanningssökandets eget värde får ej förloras ur sikte, när kulturpolitiken utformas.

Det fria och frivilliga bildningsarbetet måste stödjas. Den starka föränderligheten i vår tids samhälle kräver stor anpassningsförmåga hos den enskilda individen och möjligheter till ständigt nya utblickar. Bildningsarbetet erbjuder sådana möjligheter. Det minskar avståndet mellan experter och allmänhet och stärker därmed demokratiens förutsättningar. Genom bildningsarbetet ges en vidare spridning ut till människorna av de kulturvärden, som skapas inom vetenskap, litteratur, konst etc.

I fråga om de olika andliga och materiella kulturyttringarna måste såväl rikspolitiken som politiken inom länen och kommunerna främja skapande insatser på provinsiell och lokal basis. Ett rikt nationellt kulturliv förutsätter en spridd mångfald av insatser.

Ju mera naturtillgångarna exploateras, desto angelägnare är det, att samhället finner en lämplig. avvägning mellan exploateringsbehoven och naturvårdintressena.

Sådana följder av exploateringen, som skapar otrivsel i eller förfular landskapet måste betraktas som negativa poster i välståndet och motverkas.

Rättsskydd och förvaltning

Den svenska demokratin har sina rötter i bondesamhället. Centerpartiet bygger på nedärvda frihetstraditioner med uppgift att föra dem vidare och anpassa dem efter nya förhållanden.

Alla medborgare skall vara lika inför lagen och följaktligen tillförsäkrade ett fullgott rättsskydd. Sådana kontrollorgan måste finnas, som ser till att förvaltningsorganen håller sig inom den ram, som lagstiftningen drager upp för dem, och som gör det möjligt för varje enskild medborgare att påtala och få beivrade mot honom begångna felaktigheter. En väl kvalificerad ämbets- och tjänstemannakår är en av förutsättningarna för en smidigt och rättvist fungerande förvaltning.

Riksdagens allmänna översyn av statsmedlens användning måste kraftigt hävdas. Då bokföringsmässiga lönsamhetskalkyler inte är möjliga inom förvaltningsorganen, är det viktigt att dessas arbetsformer ständigt uppmärksammas. Varje utvidgning av förvaltningsapparaten måste ingående kunna motiveras. Tendensen till ineffektivitet och byråkratism måste motarbetas. Varje möjlighet att förenkla, rationalisera eller begränsa förvaltningsapparaten måste tillvaratagas.

Beslutanderätten bör i största möjliga utsträckning decentraliseras till kommuner och landsting samt till förvaltningsorgan på länsplanet. Den kommunala självstyrelsen måste vidgas och förstärkas med länen och kommunerna som naturliga självstyrelseområden.

Organisationsväsendet utgör en viktig del av demokratien, varigenom olika intressen i samhället balanseras och tack vare detta har många olikheter i styrkeförhållandena utjämnats. Organisations-Sverige har emellertid nu nått en sådan omfattning, att uppmärksamheten ständigt måste inriktas därpå, att organisationerna – liksom staten – blir instrument för individerna och ej förvandlas till självändamål. Deras demokratiska folkrörelsekaraktär skall på allt sätt värnas. 

Familjepolitiken

Tryggheten och vården i hemmet är grundläggande för barnens karaktärsutveckling. Gentemot de nedbrytande tendenser, som nu tidigt möter barnen, ger en god hemmiljö den bästa motståndskraften. Bristande anpassning i samhället hos ungdomen är ofta en följd av otrygga hemförhållanden. Ungdomsvårdande åtgärder genom det allmännas försorg liksom åtgärder att motverka ungdomsbrottsligheten är i och för sig nödvändiga, men det på lång sikt effektivaste är dock, att samhället så långt det är möjligt medverka till att familjebanden stärkes och att goda hemmiljöer skapas. Inom skattepolitiken, socialpolitiken etc. bör barnfamiljernas förhållanden särskilt uppmärksammas.

Arbetet i hemmet skall värdesättas lika högt och betraktas som lika produktivt för samhället som arbete utanför hemmet. Mödrarnas möjlighet att själva taga vården om barnen måste på allt sätt främjas, liksom övergång till förvärvsarbete bör underlättas för dem som så önskar, när barnen blivit vuxna.

Socialpolitiken

Ett ekonomiskt grundskydd skall finnas, som ger trygghet under uppväxtåren, vid ålderdom, sjukdom och invaliditet, familjeförsörjares död samt inkomstbortfall i samband med arbetslöshet och liknande. Det skall inom ramen för våra resurser vara så stort, att tillfredsställande ekonomisk trygghet erhålles. Det skall vidare vara obligatoriskt utformat genom lagstiftning och i princip lika för alla. Utöver detta grundskydd skall samhället genom obligatorisk sociallagstiftning inte ingripa i den enskilda medborgarens rätt att disponera sina inkomster, men genom olika åtgärder skall det stimulera till omtanke för framtiden.

Förebyggande åtgärder, som främjar folkhälsan, motverkar alkoholism och asociala tendenser, är nödvändiga ur både humanitär och samhällsekonomisk synpunkt. Strävan bör vara att ständigt förbättra dessa åtgärder efter forskningens och den praktiskt arbetande socialvårdens rön.

Även med ett ekonomiskt grundskydd kommer många människor i den situationen, att de inte kan reda sig utan vård. En rad behov inom t. ex. kronikervården, mentalsjukvården och åldringsvården måste tillgodoses genom samhällets försorg. Under avsevärd tid framåt kommer dessa behov att öka och kräva betydligt mer av samhälleliga resurser än hittills. 

Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska politiken skall ha till syfte att främja en jämn produktionsutveckling med fast penningvärde och full sysselsättning. Olika medel inom finanspolitiken och penningpolitiken måste samordnas för att dessa mål skall nås. Den ekonomiska politiken skall utformas på sådant sätt, att investeringarna i näringslivet främjas. Det är också av vikt, att staten ej själv genom sina åtgärder rubbar den samhällsekonomiska balansen med för näringsliv och sysselsättning skadliga räntesatser.

Skattesystemet skall vara så utformat, att det personliga och frivilliga sparandet får goda förutsättningar. Det personliga sparandet, grundat på individuella och frivilliga beslut, är den mest önskvärda sparformen. Det får icke hämma önskvärda investeringar i enskilda företag eller göra en med egna eller lånade medel finansierad utbildning oräntabel. För en sund skattepolitik krävs största möjliga sparsamhet med allmänna medel av såväl staten som kommunerna.

Skatteolikheter mellan skilda områden av landet måste så långt det är möjligt utjämnas. Det är nödvändigt, att skattefördelningen mellan stat och kommuner avväges med hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft.

Näringspolitiken

Den enskilda medborgarens initiativkraft, företagsamhet och ansvarskänsla är grunden för det materiella framåtskridandet. När olika företagsformer bedöms, måste hänsyn också tagas till deras trivselskapande möjligheter. Centerpartiet anser, att det direkta ägandet i enskilda företag härvidlag är den bästa företagsformen, varigenom den enskilda initiativkraften bäst kommer till sin rätt. Varhelst småföretagsamheten kan anses ha utvecklingsmöjligheter, måste den därför med lämpliga åtgärder, t. ex. goda kreditmöjligheter, väl avvägd skattepolitik o. s. v., främjas av det allmänna. Genom samverkan kan småföretag ofta utnyttja mycket av stordriftens, fördelar. Ekonomiska och fackliga organisationer har här en betydelsefull uppgift. Givetvis är i många fall stordrift i bolagsform en ändamålsenlig företagsform. Det är dock av vikt, att kapitalkoncentrationen i storbolagen inte utnyttjas till att skapa ojämna konkurrens- och styrkeförhållanden gentemot småföretagsamhet. Storföretag och småföretagsamhet kompletterar varandra i ett väl utvecklat näringsliv. Det statliga förtagandet inskränkes till sådana fall, där särskilda organisatoriska eller sociala skäl gör det erforderligt. Det ekonomiska sambandet mellan industri och jordbruk måste beaktas. Ett vikande inkomstläge inom det ena området åstadkommer rubbningar på det andra.

Statens medverkan i näringslivet skall i princip avse att skapa gynnsamma förutsättningar för produktionen, motverka samhällsskadlig monopolism, trygga utkomstmöjligheterna och en full sysselsättning, genom forskning, undervisning och rådgivning främja effektivitet i produktionen, yrkesskicklighet och ett på lång sikt rationellt utnyttjande av naturtillgångarna.

Jord och skog bör i princip innehas av enskilda brukare och detta bör vara riktlinjen för jord- och skogspolitiken. Genom samhällets medverkan främjas ändamålsenlig arrondering, bärkraftiga brukningsenheter och skäliga inkomstförhållanden. Genom lagstiftning måste samhället hindra, att den enskilda äganderätten urholkas samt att jord och skog överföres från enskilda ägare till bolagen, staten, kommunerna m. fl. – en utveckling som kapitalkoncentrationen annars lätt skulle kunna åstadkomma.

Småbruken är av stor betydelse ur såväl folkförsörjnings som befolkningspolitiska synpunkter. Genom komplettering med skogsmark eller från andra inkomstkällor bör nu ofullständigt jordbruk kunna erhålla bärkraft. Jordbruket skall ge samma inkomstmöjligheter som näringslivet i övrigt. De ekonomiska och fackliga organisationerna på jordbrukets område är härvid av stor betydelse. 

Lokaliserings- och bebyggelsepolitiken

På olika sätt bör samhället främja näringslivets decentralisering och en spridd bebyggelse. Investeringar i kommunikationer och andra för näringslivets utveckling

nödvändiga förutsättningar måste ske så, att bättre balans erhålles mellan olika områdens möjligheter. När exempelvis vägar planeras, bör man i första hand taga hänsyn till vilka områden som har de angelägnaste utvecklingsbehoven.

Med hänsyn till de stora avstånden i vårt land och till att även människorna i avlägsna orter har berättigade trivselanspråk måste i många fall en kostnadsutjämning ske vid finansieringen av kommunikationer och olika serviceanläggningar.

Dyrortsgruppering av löner och skatteavdrag skall ej förekomma. Särskilda lönetillägg och lättnader i beskattningen lämnas inom områden med hårt klimat och stora avstånd.

Vid planeringen av bostadsbebyggelse bör målsättningen vara, att utvecklingen i största utsträckning går mot egnahemsbebyggelse. Härigenom främjas en utveckling mot högre bostadsstandard, vilket ligger i linje med centerpartiets strävan att skapa goda hemmiljöer. Förbättrade kommunikationer har skapat större möjligheter för folk att bosätta sig på relativt långt avstånd från arbetsplatsen, ofta på landsbygden eller i dess tätorter. En sådan utspridning av bebyggelsen bör uppmuntras.