Bf-C-program 1920-talet (1920, 1921, 1924, 1928)

(Bilden: Valaffisch från 1920-talet)

1920: BONDEFÖRBUNDETS VALPROGRAM

Till Sveriges joRösta med Bondeförbundet!rdbruksbefolkning.

 

Då Sveriges folk i år går till val af representanter till riksdagens andra  kammare, är det af en stor betydelse att ställning tages till de för dagen mest aktuella frågorna. Det är i synnerhet för den jordbrukande befolkningen nödvändigt, att den nu mer än förr beaktar de spörsmål, som direkt beröra dess egen näring.

Modernäringens rätt tillvaratages endast därigenom att den i riksdagen representeras i sådan omfattning att dess utöfvare där kunna göra sig gällande. Personer, valda inom egna led, kunna bäst framföra jordbrukets synpunkter och kraf.

Bondeförbundet fordrar, att jordbrukets intressen tillvaratagas och att lagstiftningen går i sådan riktning att näringen för dess utöfvare blir ekonomiskt bärande, ty om jordbruket, som är vår modernäring, kommer på obestånd, blir följden densamma för hela vårt land och alla dess öfriga näringar.

Sveriges bondeklass har sedan urminnes tider värnat om landets såväl materieriella som kulturella utveckling, och att Bondeförbundet följer sina förfäder i spåren framgår af följande program.

1.

Bondeförbundet afser att vara en sammanslutning af Sveriges jordbrukarebefolkning för främjande af egna berättigade sociala, politiska och ekonomiska intressen. Det har därför som sitt mål uppsatt att arbeta för tillämpandet af rättvisans och rättfärdighetens principer i allmänna angelägenheter samt att gifva styrka åt landsbygdens representation i den svenska riksdagen.

Organisationens uppgift är sålunda att organisera jordbruksbefolkningen så att den skall kunna göra sitt inflytande gällande vid allmänna val och angelägenheter.

2

Vårt svenska samfundslif är byggdt på kristendomens starka grundval, och det skulle bli en allvarlig olycka för landet om denna skulle raseras.

Kraf på att kristendomsundervisningen skall uteslutas ur skolorna har för länge sedan framförts, och detta kraf kommer att framträda allt starkare och starkare. Då ett reformarbete i den riktningen skulle blifva till obotlig skada för vårt folk, så fordra vi, att kristendomsundervisningen, bibehålles som grundval för vår folkundervisning.

Beträffande undervisningsväsendet i allmänhet fordra vi:

att folkundervisningen höjes samt utvecklas i praktisk riktning, men också att kommunerna få större inflytande på undervisningens ordnande och de frågor af rent praktisk natur, som stå i sammanhang härmed.

3.

Klart torde vara för alla medborgare, som allvarligt sträfva för folkets väl, att rusdryckerna äro en folkfiende, som på det kraftigaste måste bekämpas. Nykterhetsverksamheten bör på ett ärligt sätt främjas och icke utnyttjas för partipolitiska syften.

Bondeförbundet skall därför med ren öfvertygelse verka för att på lagstiftningens väg komma fram till allmän folknykterhet.

4.

Då äganderätten är den säkraste grundvalen för skapandet af trefnad och välstånd för vårt folk och är det bästa medlet att framdrifva produktionen, samt då ett upphäfvande af densamma skulle verka nedbrytande på hela vår jordbruksnäring vill Bondeförbundet kämpa för den privata äganderättens bevarande. Vi anse, att jordfrågans bästa lösning är att skapa allt flera och flera egna jordbruk på äganderättens grund.

5.

Såsom förhållandena nu äro, är det ofantligt svårt för jordbrukarna att för jordbrukets rätta skötsel erhålla nödig arbetskraft. Jordbruket är ej nog bärkraftigt för att ge arbetarna samma lön och i öfrigt lika förmåner, som de erhålla vid industrin. Följden häraf har blifvit, att landsbygden affolkas allt mer och mer. Något måste göras för att råda bot för detta, som i hög grad nedsätter landets förmåga att inom egna gränser producera lifsförnödenheter för att fylla det egna behofvet.

Landtarbetarefrågan bör därför ordnas så, att arbetarna vid jordbruket blifva i ekonomiskt afseende likställda med industriarbetarna. Men för att detta mål skall kunna uppnås, måste jordbruksnäringen göras lika ekonomiskt bärande. Egnahemsfrågan måste med det första lösas på ett praktiskt sätt, så att de som vilja förvärfva sig ett eget hem ej besväras af vidlyftiga och tidsödande byråkratiska former.

Dessutom skall Bondeförbundet stödja bolagsarrendatorers, kronoarrendatorers samt sådana å ecklesiastika boställen och med dem likställdas sträfvan att friköpa sin arrenderade jord jämte nödig skogs- och betesmark i alla de fall där sådant kan ske.

6.

Handels- och näringsfrihet, som är en af vårt folks dyrbaraste rättigheter, har på grund af trustväsendet blifvit ett tomt ord, och hela landets näringslif håller nu på att fjättras i trust- och monopolväldets bojor. Vi vilja därför med all makt värna om en sund handels- och näringsfrihet och arbeta för:

att lagstiftningen på kraftigaste sätt ingriper mot all sådan trust-, monopol-, kartell- och ringbildning, som med storkapitalets makt leder till förlamande och utarmande af i första rummet jordbruket men därjämte handels- och näringsfriheten; samt

att tullskyddet ej får utnyttjas för att tjäna trust- och monopolväsendet, utan bör vara till för att skydda inhemsk näring mot en öfvermäktig utländsk konkurrens.

7.

Kreditväsendet måste ordnas på ett för jordbruket ändamålsenligt sätt. Fastighets- och driftskrediten bör ordnas så, att den ej verkar förlamande på näringen.

Bondeförbundet vill därför verka för ordnandet af lämpliga kreditanstalter, och det bör snarast möjligt undersökas i hvad mån ett modifieradt Raiffeisensystem kan tillämpas i vårt land.

8.

Enär kommunalskattefrågan vid denna riksdag endast vunnit en provisorisk lösning, så framstår den alltjämt såsom en för jordbrukarna mycket viktig fråga. Det ligger därför vikt uppå, att jordbrukets intressen vid dess fortsatta behandling beaktas. Bondeförbundet måste vaka öfver att jordbruksnäringen icke beskattas hårdare än andra näringar.

Att taga bestämd ställning till huru frågan definitivt skall lösas låter sig däremot nu icke göra, då den allt fortfarande måste blifva före mål för en ny och allsidig utredning.

9.

Beträffande rättsväsendet uppställa vi följande kraf:

att tro och heder må utgöra den grundval, på hvilken all rätt ytterst skall hvila;

att nämndemannainstitutionen vid landets häradsrätter bibehålles och utvecklas, så att den kan göra sig mera gällande; samt  

att rättsordningen förenklas och göres snabbare.

10.

Från alla de stora partierna har sedan många år tillbaka vid valstriderna gifvits löfte om sparsamhet med statens medel. Dessa löften ha emellertid aldrig infriats, utan slöseriet har fortgått och hotar att bli ännu värre för hvarje år som går.

Nya ämbetsverk ha skapats, utredningskommittéer ha af de olika regeringarna tillsatts i mängd utan den ringaste hänsyn till landets ekonomiska bärkraft. Det är klart, att skatterna härigenom ha måst öka i oroväckande grad, och svenska folket dignar snart under skattebördan, om det i fortsättningen får fortgå på samma sätt som hittills.

Det är en af Bondeförbundets allra främsta uppgifter att gå till storms mot detta skrifvardöme och denna byråkrati, som gör samhällsmaskineriet allt mer och mer inveckladt, hvilket i sin ordning har till följd: ännu mera ämbets- och tjänstemän.

Bättre kontroll och större sparsamhet med statens medel måste ovillkorligen iakttagas, och därför fordra vi:

att ämbetsverken förenklas;

att öfverflödiga ämbets- och tjänstemannaposter indragas samt 

att kommittéväsendet inom vårt politiska och ekonomiska lif starkt begränsas.

11.

Vi önska:

att inskränkningen af militärväsendet genomföres successivt i den mån landets inre och yttre politiska förhållanden det medgifva.

För att vinna framgång vid instundande riksdagsmannaval är det nödvändigt, att samtliga jordbrukets odlare göra gemensam sak med sina organiserade yrkesbröder för att stödja Bondeförbundet i dess kamp för likställighet mellan jordbruket å ena sidan och industri och öfriga näringar å den andra i såväl ekonomiskt som socialt hänseende.

Vi vädja därför till jordbrukarna att under årets valkampanj, en och hvar på sin ort och på det sätt de förmå, samla sig under Bondeförbundets fana.

Endast genom en enig och kraftig samverkan mellan alla jordbrukets män kan vårt stora fosterländska mål uppnås.

RÖSTA DÄRFÖR MED BONDEFÖRBUNDET!

 ——————————————————

1921: Bondeförbundets valprogram

Sveriges folk skall i år ånyo gå till val af ledamöter i riksdagens andra kammare. Af utomordentligt stor betydelse är, att alla jordbrukets utöfvare i vårt land veta sin rätta plats i valstriden. Den jordbrukande befolkningen är landets kärna och märg. Men starka krafter äro i rörelse för att undergräfva dess ekonomiska bestånd och genom splittring lamslå dess politiska kraft.

Bondeförbundet vill arbeta på att ena och samla alla jordbrukets utöfvare i ekonomiskt och politiskt hänseende Det kämpar för jordbrukets likställighet med andra näringar, för lagbunden frihet på alla områden, för en sund ekonomisk och andlig utveckling och därmed för vårt fosterlands lyckliga framtid.

För första gången skola landets kvinnor deltaga i de politiska valen. Bondeförbundet hälsar landsbygdens röstberättigade kvinnor välkomna i det politiska arbetet. Bondeförbundet hoppas, att de skola veta sin plikt och sida vid sida med Bondeförbundets män gå fram till valurnorna för att stödja Bondeförbundets stora sak. Det gäller de hundratusentals jordbrukarehemmens ekonomiska bestånd. Det gäller äfven bevarandet af enkla och sparsamma seder, kärleken till arbetet i den svenska jorden, nykterhet och sedlig vandel.

I anslutning härtill och till Bondeförbundets grundprogram går Bondeförbundet till val på följande program:

1. Lag och ordning.

Lag och ordning äro sedan uråldriga tider grundvalarna för det svenska samhällets bestånd. En enig uppslutning under Bondeförbundets fana utgör den säkraste borgen för att så framgent kommer att förblifva.

2. Kristen tro och lifsåskådning.

Kristen tro och lifsåskådning skola bibehållas som grundval för vår folkuppfostran. Tre timmars kristendomsundervisning i såväl de högre som lägre läroanstalternas alla klasser bör blifva obligatorisk i alla kommuner. Yrkandet härpå under den gångna riksdagen föll på grund af motstånd från socialdemokraterna, understödda af en del liberaler.

3. Sparsamhetsfrågan. Byråkratien.

Bondeförbundet bekämpar till det yttersta slöseriet med offentliga medel. Den strängaste sparsamhet på alla områden är en af Bondeförbundets allra främsta uppgifter. Från de andra partiernas sida har sedan många år tillbaka vid valtiderna gifvits löfte om sparsamhet, men dessa löften hafva aldrig verkligt infriats.

Byråkratism och tjänstemannavälde ha af de olika regeringarna omhuldats. Bondeförbundet vill gå till storms mot detta skrifvardöme och denna. outhärdliga byråkrati. Ämbetsverken måste förenklas, öfverflödiga tjänstemannaposter indragas, statens affärsdrifvande verk skötas med verklig sakkunskap och kommittéväsendet starkt begränsas.

Den noggrannaste kontroll öfver användningen af allmänna medel påfordras. Bondeförbundet godkänner icke i detta hänseende den hittillsvarande regimen, hvari alla de gamla partierna äro medansvariga. En sådan riksskandal som t.ex. bränslekommissionen hade varit omöjlig, om vårt lands jordbrukare varit samlade i ett enigt och starkt politiskt parti.

4. Äganderätten.

Äganderätten är den säkraste grundvalen för trefnad och välstånd för vårt folk och för produktions framdrifvande Bondeförbundet kämpar därför för bevarandet af den, svenske jordbrukarens äganderätt till sin jord.

Allt flera besuttna jordbruk böra skapas på äganderättens grund. Bondeförbundet är motståndare till det af de liberala och socialdemokratiska partiernas representanter i kronolägenhetskommissionen och jordkommissionen godkända förslaget till ”besittningsrätten” till jord.

5. Jordfrågor.

Den själfständiga bondeklassen måste skyddas och stärkas. Sveriges jord skall bevaras i den verkligt jordbrukande befolkningens händer. Det stora finanskapitalet, industribolagen och en osund fastighetsspekulation förhindras genom verksam lagstiftning att slå under sig bondejorden och bondeskogarna. Högerpartiet har icke större intresse för denna stora fråga.

Genom en kraftig jordpolitik främjas den odlingsbara jordens läggande under kultur. Obehörigt igenläggande af odlad jord och i sådant syfte vidtagna afhysningar af arrendatorer förbjudas. En tryggare rättslig ställning beredes mindre arrendatorer och torpare.

Dessutom skall Bondeförbundet stödja bolagsarrendatorer, kronoarrendatorer, arrendatorer af ecklesiastik jord, fideikommissarrendatorer och med dessa likställda i deras sträfvan att friköpa sin arrenderade jord under full äganderätt, i alla de fall där sådant kan ske utan åsidosättande af andra berättigade intressen.

6. Landtarbetarefrågan.

Svårigheterna för jordbrukarna att erhålla för jordbrukets rätta skötsel nödig arbetskraft äro, trots den rådande arbetslösheten inom landet mångenstädes stora. Bondeförbundet vill motarbeta ”landsbygdens affolkning”, genom att bereda landtarbetarna förbättrade bostadsförhållande och lika löner som industriens arbetare. Själfklart är, att detta kan ske endast om jordbrukets ekonomiska bärkraft ökas.

För därtill dugliga jordbruksarbetare beredes möjlighet att, medan de ännu äro vid full arbetskraft, öfvergå till själfständiga jordbrukare. Socialdemokraternas intresse för landtarbetarna kommer i strid med deras sträfvan att tillgodose industriarbetarnas intressen.

7. Jordbrukets kreditfråga.

I öfverensstämmelse med Bondeförbundets grundprogram vill Bondeförbundet arbeta på att landets jordbrukare frigöras från det stora finanskapitalet och från affärsbankerna. Jordbrukets sekundära fastighetskredit och driftskredit ordnas genom inrättandet af kreditanstalter hvari jordbrukarna själfva äro delägare och öfver hvilka de hafva ledningen samt där vinsten helt och hållet kommer jordbruket till godo. I sin kamp för denna programpunkt har Bondeförbundet rönt hårdt motstånd från olika håll.

8. Näringsfrågor.

Jordbruksnäringen måste skyddas, så att vårt lands själfförsörjningsförmåga säkerställes. Vid riksdagens behandling i år af frågan om skydd för den animaliska jordbruksproduktionen var Bondeförbundet det enda parti, som enhälligt stod på jordbrukets bästa.

All annan lojal och samhällsgagnelig näringsverksamhet uppmuntras. Jordbrukets binäringar, såsom fiske, skogsbruk m.m. främjas. Handtverkets och andra mindre näringars kamp för en själfständig existens underlättas.

I all näringspolitik iakttages grundsatsen om jämvikt mellan modernäringen och andra näringar. I den mån näringarna under den nuvarande kritiska tiden behöfva skyddas genom tullar eller andra åtgärder, kräfver bondeförbundet jordbrukets fulla likställighet med industrien. Detta i motsats mot flere stadsliberaler och mot industrihögern, som vid årets riksdag, sedan yrkandet på ett timligt skydd för den animaliska jordbruksproduktionen afslagits, det oaktadt röstade för fördubblade tullar å landtbruksmaskiner, landtbruksredskap, byggnadssmiden och en mängd andra för jordbruket nödvändiga artiklar.

Onödiga och skadliga bestämmelser om arbetstidens reglering undanrödjas.

9. Socialiseringsplanerna och storfinansen.

Bondeförbundet håller på handels- och näringsfriheten som en af vårt folks dyrbaraste rättigheter. Genom storbanksväldet och trustväsendet, som utvecklats i skydd af de gamla partiernas politik, har denna näringsfrihet blifvit ett tomt ord, och landets näringslif håller nu på att fjättras i trust- och monopolväsendets bojor.

Bondeförbundet kräfver, att näringslifvets frihet återställes genom motarbetande af storkapitalets öfvermakt. Endast därigenom kan de breda samhällslagrens ekonomiska utsugning förhindras.

Socialdemokraternas planer på ”socialisering”, som likaledes komme att undergräfva näringsfriheten och lamslå den enskilda företagsamheten motarbetas af Bondeförbundet på det skarpaste.

10. Skattepolitiken.

De direkta skatternas tryck har under de hittillsvarande makthafvandenas styrelse blifvit olidligt hårdt. Bondeförbundet kräfver jämte sparsamheten en sådan skattepolitik, att ett stopp sättes för skatteskrufven och att skatterna nedbringas.

Allt tydligare är socialdemokraternas af stadsliberaler och industrihöger understödda sträfvan att på den svenske bonden öfvervältra en allt större och större del af den samhälleliga skattebördan. Nedtyngd af skatter och skulder blef bonden på så sätt endast till namnet en fri man och bondeklassens motståndskraft tillintetgjord.

Bondeförbundet fordrar en rättvis fördelning af skattebördan och har i enlighet härmed motsatt sig den i fjol genomdrifna s.k. kommunalskattereformen, enligt hvilken skatteförfattningarna och deklarationsblanketterna blifvit så invecklade och tillkrånglade, att de knappast kunna riktigt följas och ifyllas, samt skatterna på jord och skog blifvit oskäligt höga.

Särskildt är den hårda dubbelbeskattningen af skog, som nu är införd, en följd af det nyssnämnda beslutet i kommunalskattefrågan samt af socialdemokraternas seger i år beträffande skogsaccisen.

Endast ett förstärkt bondeinflytande kan förhindra att det i framtiden blir ännu värre än det reden har blifvit.

11. Författningsfrågan.

De tre gamla partiernas ledningar äro gemensamt ansvariga för att det politiska utskyldsstrecket åren 1918 och 1919 utplånades ur vår författning.

Bondeförbundet har i år kräft och kommer att kräfva en sådan grundlagsändring, att personer, som själfförvålladt och utan laga skäl brustit i skattebetalningens fullgörande, icke erhålla rösträtt. För närvarande finnas tiotusental sådana notoriska skatteskolkare, som äga rösträtt.

12. Nykterhetsfrågan och folkhälsan.

Alla medborgare, som allvarligt sträfva för folkets väl, måste inse, att rusdryckerna äro en folkfiende, hvilken såväl genom lagstiftning som på andra vägar på det kraftigaste måste bekämpas. Bondeförbundet skall verka för att komma fram till allmän folknykterhet. Nykterhetsverksamheten bör emellertid främjas för sin egen skull och icke utnyttjas för partipolitiska syften.

Den svenska folkstammen måste äfven i öfrigt skyddas mot rasförsämring. Motstånd bör resas mot alla för familjelifvet nedbrytande krafter. Ett energiskt arbete fordras för folkhälsans höjande. Invandringen till Sverige af undermåliga folkelement måste förhindras.

13. Försvarsfrågan.

I afvaktan på resultatet af försvarsrevisionens arbete motsätter sig Bondeförbundet ändringar i nu gällande öfningstid för de värnpliktige. Bordeförbundet kommer att stödja förslag om inskränkning af militärväsendet, i den mån landets inre och yttre politiska förhållanden det medgifva.

14. Utrikespolitiken.

En i Bondeförbundet samlad bondebefolkning utgör den tryggaste garantien för att vårt land får behålla freden. Bondeförbundet kräfver, jämsides med sin fredspolitik, en utrikespolitik i fast nationell riktning under utestängande utländska inflytelser.

Män och kvinnor af Sveriges jordbruksfolk, fram till valurnorna till kamp för dessa mål under Bondeförbundets fana!

 —————————————————————————-

 1924: BONDEFÖRBUNDETS VALPROGRAM

TILL LANDSBYGDENS FOLK!

Vid det val till riksdagens Andra kammare, som skall äga rum i september, har valmanskåren att bestämma, huruvida den politiska kurs som med så olyckligt resultat för landsbygdens folk följts under senaste tid, skall få fortsättas även under de kommande fyra åren. Intet visar, att det börjar ljusna i den jordbrukskris, som allt hårdare trycker alla dem, vilka direkt eller indirekt äro beroende av jordbruksnäringens tillstånd. Landsbygdens folk, män och kvinnor, böra därför inse, att nu är stunden inne för dem att taga sitt öde i egna händer och genom allmän uppslutning vid valurnorna åstadkomma att riksdagen tillföres representanter, som målmedvetet och pålitligt föra deras talan vid de stora avgörandena.

En dylik vädjan har Bondeförbundet rätt att framställa, ty Bondeförbundet vill samla allt landsbygdens folk till enig strävan för jordbrukets likställighet med andra näringar, för lagbunden frihet på alla områden, för en sund andlig och ekonomisk utveckling och därmed för vårt fosterlands lyckliga framtid.

I anslutning härtill och till Bondeförbundets grundprinciper går Bondeförbundet till val på följande program.

Rikets grundvalar.

Lag och ordning äro de grundpelare, på vilka det svenska samhället sedan uråldriga tider uppbyggts. Svensk folkstyrelse skall även fortfarande byggas på ordningens, lagens och rättens fasta grund.

Kristen tro och livsåskådning skola bibehållas och kraftigt värnas såsom grundval för vår folkuppfostran och vårt undervisningsväsende. Dessa för nutid och framtid oersättliga värden få icke givas till spillo. Alla goda krafter såväl inom statskyrkan som frikyrkorna böra medverka till detta mål.

Sparsamhet.

Bondeförbundet bekämpar till det yttersta slöseriet med offentliga medel och detta icke blott med tomma vallöften. Att genomföra sparsamhet på alla områden är en av Bondeförbundets allra främsta uppgifter. Bondeförbundets riksdagsgrupp har redan vunnit stadgat rykte för sparsamhet och skall ytterligare befästa Bondeförbundets välgrundade anseende som sparsamhetsvännernas parti.

Bondeförbundet vill gå till storms mot överorganisation och byråkratism. Ämbetsverken måste förenklas, överflödiga tjänster indragas och statens affärsdrivande verk skötas affärsmässigt.

Den noggrannaste kontroll över användningen av allmänna medel påfordras.

Äganderätt. Skydd mot bolag för jordägare och arrendatorer.

Äganderätten är den säkraste grundvalen för trevnad och välstånd för vårt folk och för produktionens vidmakthållande och höjande. Bondeförbundet kämpar därför för bevarandet av den svenska jordbrukarens äganderätt till sin jord. Alla tiders erfarenhet lär, att det är lyckligast för ett folk, om dess jord är fördelad mellan ett så stort antal fria jordägare som möjligt.

Den självständiga bondeklassen måste skyddas och stärkas. Sveriges jord skall bevaras i den verkligt jordbrukande befolkningens händer. De t stora finanskapitalet, industribolagen och en osund fastighetsspekulation förhindras genom verksam lagstiftning, som bland annat riktar sig mot bulvanköp, att slå under sig bondejorden och bondeskogarna.

Bondeförbundet skall vidare stödja bolagsarrendatorer, kronoarrendatorer, arrendatorer av ecklesiastik jord, fideikommissarrendatorer och med dessa likställda, dels genom att medverka till en social arrendelagstiftning dels genom att underlätta deras strävan att friköpa sin arrenderade jord under full äganderätt, i alla de fall där sådant kan ske utan åsidosättande av andra berättigade intressen.

Egnahemsfrågan och lantarbetarna.

Bondeförbundet fordrar, att varje svensk man, som vill odla svensk jord och som därtill äger nödiga förutsättningar, skall genom statens med verkan erhålla eget jordbruk, till storleken avpassat efter olika landsdelars förhållanden och i Norrland samt andra skogrika delar av landet försett med tillräcklig skog. Ett dylikt eget hem bör vara tillräckligt stort för att kunna föda odlaren och hans familj. Till bildande av dessa egna hem skola främst kronoegendomar och ecklesiastika boställen utstyckas och skattesäljas samt andra lämpliga egendomar till skäligt pris inköpas, Dessa egna hem skola innehavas med full äganderätt.

För att bereda den mindre bemedlade tillfälle att utan svårighet bliva ägare till ett dylikt mindre jordbruk böra försäljningsvillkoren ändras så att staten säljer fastigheten på kredit mot årlig ränta och efter vissa friår amortering, som avväges med hänsyn till köparens ekonomiska förmåga.

Bondeförbundet är motståndare till att besittningsrätt från statens sida föredrages framför äganderätt ävensom till att jord till egnahem förvärvas genom expropriation, vilket är onödigt, då massor av stora jordbruk till låga priser utbjudas till salu. När jordbruksfideikommissen, i enlighet med riksdagens begäran avskaffas, kommer ytterligare lämplig jord att frigöras för inköp till egnahemsändamål.

Bondeförbundets strävanden att underlätta och öka egnahemsbildningen tar främst sikte på att bereda lantarbetarna tillfälle att komma i besitning av en egen torva. I detta syfte bör antalet egna hem, som årligen upprättas, betydligt ökas. Bondeförbundet vill även på annat sätt arbeta för att bereda lantarbetarna bättre levnadsvillkor, vilket i hög grad underlättas, om jordbrukets ekonomiska bärkraft ökas.

Jordbrukets kreditfråga.

Frågan om jordbrukets sekundära fastighetskredit och driftskredit har icke fått en tillfredsställande lösning. Jordbrukets kreditanstalter arbeta under ogynnsamma förhållanden och Bondeförbundet fordrar att dessa frågor snarast erhålla en tillfredsställande lösning.

Näringsfrågor.

Den erfarenhet, som för endast några år sedan vanns, om betydelsen av jordbruket för vårt lands självförsörjningsförmåga får ej falla i glömska. All annan lojal och samhällsgagnelig näringsverksamhet uppmuntras. Jordbrukets binäringar, såsom fiske, skogsbruk, trädgårdsodling m. m., främjas. Hantverkets och andra mindre näringars kamp för att bereda deras idkare en självständig existens underlättas. Från den grundsats om jämvikt mellan modernäringen och de andra näringarna, som bör iakttagas vid all näringspolitik, har avvikelse skett på det sätt att jordbruket nu får bära orättvist stora bördor genom industritullar. Bondeförbundet kräver i fråga om skyddsåtgärder likställighet med industrien.

Handels- och näringsfrihet bör vårdas som en av folkets dyrbaraste rättigheter. Monopolistiska sammanslutningar mellan industriidkare eller mellanhänder, som oskäligt fördyra varorna, samt strävandena att med syndikalistiska metoder monopolisera vissa yrken måste stävjas.

Trustväsendet bör genom lagstiftning kontrolleras och beskäras. De förberedande åtgärder i detta syfte, som med anledning av bondeförbundsmotioner vidtagits vid senaste riksdag, böra fullföljas.

Skatteväsendet och skattepolitiken.

Det moderna skatteväsendet håller på att insnöra vårt folk uti olidliga förhållanden. Skatte- och taxeringssakkunniga tävla med varandra om nya uppslag för att pressa skatter från det svenska folket för att tillfredsställa de moderna kraven på lyx hos tributhungriga majoriteter i stats- och kommunalförvaltningar.

Bondeförbundet vill motarbeta en sådan utveckling av deklarations- och taxeringsväsendet, som utsätter menige man för faran att trakasseras av maktlystna taxeringsmyndigheter.

Den närmast förestående riksdagsperioden kommer att i hög grad bliva en skattereformernas period. Under denna tid skola frågorna om kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten slutgiltigt ordnas. Att kraftiga försök därvid komma att göras för att övervältra tunga bördor på jorden och jordbruket behöver man icke betvivla.

Bondeförbundet har till uppgift att arbeta för en rättvis fördelning av skattebördan. Vad särskilt vägskatten beträffar, vill Bondeförbundet åstadkomma att beräkningsgrunden för jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst omlägges till större rättvisa för de väghållningsskyldige. Av bilskattemedlen bör en större del användas till att lindra de underhållskostnader, som åsamkas de väghållningsskyldige till följd av den ökade motortrafiken.

Nykterhetsfrågan och folkhälsan.

Alla medborgare, som allvarligt sträva för folkets väl, måste inse, att rusdryckerna äro en folkfiende, vilken såväl genom lagstiftning som på andra vägar på det kraftigaste måste bekämpas. Bondeförbundet skall verka för att komma fram till allmän folknykterhet. Nykterhetsverksamheten bör emellertid främjas för sin egen skull och ej utnyttjas för partipolitiska syften.

Den svenska folkstammen måste även i övrigt skyddas mot rasförsämring. Motstånd bör resas mot alla för familjelivet nedbrytande krafter. Ett energiskt arbete fordras för folkhälsans höjande. Invandring till Sverige av undermåliga folkelement måste förhindras.

Försvarsfrågan.

Bondeförbundet hyser bestämd fredsvilja och ser som sitt ideal den allmänna freden mellan folken. Bondeförbundet tror att Sveriges försvarspolitiska läge förbättrats, men vågar icke hoppas att all fara för landet är utesluten, och anser därför att det är allas plikt att tillse att ett ändamålsenligt försvar finnes, tillräckligt att skydda landet för överfall. Medlemskapet i Nationernas Förbund medför även för vårt land vissa förpliktelser i fråga om försvaret.

I överensstämmelse med sin allmänna strävan efter sparsamhet, vill Bondeförbandet tillse att noggrann sparsamhet iakttages med avseende å försvarsväsendet och att de medel, som anslås därtill, användas så att de bliva till verkligt gagn för landet. Bondeförbundet vidhåller de grundlinjer, som vid 1924 års riksdag framfördes av bondeförbundets reservanter i försvarsutskottet, nämligen:

1. 140 dagars sammanlagd övningstid lika för alla.

2. Underbefälsfrågans lösning utan tvångsuttagning på det sätt att underbefälet så långt möjligt knytes vid jordbruksnäringen och i den riktning att vid mobilisering en talrik underbefälsstam finnes tillgänglig.

3. Underofficerare, som äro dugliga, erhålla befordran till officerare.

4. Flottan och flygvapnet sättas i god försvarsberedskap.

5. Det frivilliga skytteväsendet stödjes och fullgörande av vissa fastställda skjutprov medför minskning av värnpliktstiden.

6. Regementsindragningar undvikas i möjligaste mån och särskilt tillses att våra bygderegementen bibehållas.

Bondeförbundet har med dessa punkter velat fastställa grundprinciperna för försvarsfrågans lösning. Förbundet överlämnar åt gruppens riksdagsmän den utformning i detalj, som kan bliva nödvändig för uppnående av ett tillfredsställande resultat. Bondeförbundet anser att försvarsfrågan snarast måste få en tillfredsställande lösning så att den nuvarande dyrbara provisoriska försvarsordningen måtte bringas att upphöra.

Ungdomens uppfostran och undervisning.

Om landsbygdens folk skall uppnå det inflytande och den självständighet, som Bondeförbundet eftersträvar, krävts icke minst, att landsbygdens ungdom beredes tillfälle att erhålla den bildning, som är erforderlig för att den skall kunna fylla de uppgifter, som den skall övertaga i de praktiska yrkena och i det kommunala och politiska livet. Kunskap är makt; den sanningen har aldrig varit Bondeförbundet främmande.

Bondeförbundet vill därför kraftigt stödja folkhögskolor och lantmannaskolor liksom även verka för en god och praktisk folkskoleundervisning, som på landet bör vara avpassad efter landsbygdens särskilda förhållanden. Folkskolan bör söka utföra sitt viktiga verk utan att uppställa krav på byråkratisk överorganisation och på lyxanordningar i fråga om byggnader och inredningar, som onödigt hårt belasta stat och kommun. Till skydd häremot bör kommunernas självbestämningsrätt ökas. Bondeförbundet fordrar alltså en sparsamhet, som icke nedsätter undervisningens effektivitet.

Landsbygdens folk , män och kvinnor!

Enighet ge styrka. Ni hava nu i Eder hand att skapa en ljusare framtid för alla. Uppträden enigt vid valurnorna för Bondeförbundets program: att värna fäderneärvd frihet och en sund framstegspolitik till hela vårt lands välfärd.

 ———————————————————————————–

1928: BONDEFÖRBUNDET.

Sveriges folk skall i år gå till riksdagsmannaval, och bestämma de politiska riktlinjerna för den närmaste fyraårsperioden. Landsbygdens män  och kvinnor måste med lika stor beslutsamhet som medlemmar av andra samhällsklasser göra sig gällande vid denna kraftmätning för att framtvinga den hänsyn till vår modernäring, som de tryckta förhållanden, varunder den arbetar, oundgängligen kräva.

Bondeförbundet söker åstadkomma likställighet mellan jordbruket och andra näringar. För vinnande av detta mål, som är ett fosterländskt intresse mera än ett klassintresse, strävar förbundet att samla allt landsbygdens folk till enigt samarbete.

Svensk folkstyrelse måste allt framgent byggas på ordningens, lagens och rättens fasta grund. Mot alla försök att uppriva denna grundval skall jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkklass, resa ett bestämt motstånd.

Kristen tro och livsåskådning skola bibehållas och kraftigt värnas såsom grundval för får folkuppfostran och vårt undervisningsväsende. Dessa för nutid och framtid oersättliga värden få icke givas till spillo. Alla goda krafter såväl inom statskyrkan som frikyrkorna böra medverka till detta mål.

Äganderätten till jorden.

Den jordbrukande befolkningen är landets kärna och märg. Äganderätten är den säkraste grundvalen för trevnad och välstånd för vårt folk och för produktionens vidmakthållande och höjande. Alla tiders erfarenhet lär att det är lyckligast för ett folk, om dess jord är fördelad mellan ett så stort antal självständiga jordägare som möjligt. Bondeförbundet bekämpar därför till det yttersta varje strävan, som direkt eller indirekt går ut på att undergräva jordbrukarens fulla äganderätt till sin jord, och skall fortsätta sin strid för att skydda och stärka den självständiga jordbrukareklassen, så att Sveriges jord bevaras i den jordbrukande befolkningens händer. Storkapitalet, industribolagen och en sund fastighetspekulation måste genom verksam lagstiftning förhindras att slå under sig bondejorden och bondeskogarna. Det måste tillses att lagar, som avse att förhindra bolags förvärv av bondehemman på noga tillämpas.

Bondeförbundet har givit arrendatorer av olika slag sitt stöd genom medverkan till en social arrendelagstiftning samt stöder krono- och bolagsarrendatorer och med dem likställda i deras strävan att friköpa sin arrenderade jord under full äganderätt i alla de fall, där sådant kan ske utan åsidosättande av andra berättigade intressen.

Egnahemsfrågan och lantarbetarna.

Bondeförbundet fordrar att varje svensk man som vill odla svensk jord och som därtill äger nödiga förutsättningar, skall genom statens medverkan erhålla eget jordbruk, till storleken avpassat efter olika landsdelars förhållanden och i Norrland samt andra delar av landet, där skog stillgången det medger, försett med tillräcklig skog. Ett dylikt eget hem bör vara tillräckligt stort att kunna föda odlaren och hans familj. Till bildande av dessa egna hem, som skola innehavas med full äganderätt, böra främst härtill lämpliga kronoegendomar och ecklesiastika boställen utstyckas och säljas samt andra passande egendomar till skäligt pris inköpas. Att tillgripa expropriation för egnahemsändamål är onödigt, enär riklig tillgång på salubjuden jord finnes. När jordbruksfideikommissen i enlighet med riksdagens begäran avskaffas, kommer ytterligare lämplig jord att frigöras för inköp till egnahemsändamål. Det måste noggrant tillses, att allt jobberi med jord för egnahemsverksamheten omöjliggöres.

Bondeförbundet har väckt förslag om räntefria lån för att hjälpa lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner att skaffa sig självständiga jordbruk även om de icke äro i besittning av nödigt begynnelsekapital. Med anledning av förslaget har riksdagen begärt utredning hos Kungl. maj:t. Bondeförbundet skall arbeta för att förslaget på lämpligt sätt förverkligas.

Bondeförbundet anser det befogat, att staten åtager sig de uppoffringar, som krävas för tillräcklig utvidgning av egnahemsrörelsen, då detta är den säkraste vägen att öka utkomstmöjligheterna inom landet, och därmed minska arbetslösheten. Antalet egna hem, som årligen upprättas, bör ökas i den utsträckning, som erfordras för att bereda möjlighet för lantarbetare och likställda att inom rimlig tid komma i besittning av egna jordbruk.

Förbättring av jordbrukets ekonomiska bärkraft medför ökade möjligheter att bereda lantarbetarna bättre levnadsvillkor. Bondeförbundet arbetar målmedvetet till förmån för alla dem, som ha sin utkomst av jordbruket. Förbundets strävanden för jordbrukets bästa stå alltså i full överensstämmelse med lantarbetarnas intressen. Däremot råder motsättning mellan lantarbetarna samt industrien och dess arbetare, vilka ha intresse av låga pris på jordbruksprodukter.

Jordbrukets kreditfråga.

Frågan om jordbrukets fastighets- och driftkredit måste bringas till en tillfredsställande lösning under beaktande av att jordbruket icke betungas med för höga räntesatser utan skyddas mot oberättigade vinstintressen från affärsbankernas sida.

Näringsfrågor.

Lika viktigt som att upprätta nya jordbrukarhem är att tillse, att jordbrukarefolket beredas sådana arbetsvillkor, att det icke tryckes ned till en mot fattigdomen fåfängt kämpande proletärklass. Statens näringspolitiska åtgärder måste inriktas på att lindra jordbrukets svårigheter i stället för att, som oftast varit fallet, belasta jordbruket och jordbrukarna med bördor till förmån för bättre lottade näringar och folkklasser. Den erfarenhet, som för endast några år sedan vanns om betydelsen av jordbruket för vårt lands självförsörjningsförmåga, får ej falla i glömska. Efterkrigstidens konjunkturer ha ytterligare bekräftat nödvändigheten av att bevara jordbruket såsom vårt lands huvudnäring.

Från den grundsats om jämnställdhet mellan modernäringen och de andra näringarna, som bör iakttagas vid all näringspolitik, har avvikelse skett bl.a. på det sätt, att jordbruket nu får bära orättvist stora bördor genom industritullar. På bondeförbundets yrkande har riksdagen beslutat utredning om en tulltaxa, som skall vara byggd på likställighet i tullskydd mellan jordbruket och dess binäringar samt industrien. För att kunna genomföra sitt krav på jordbrukets fulla likställighet med industrien behöver bondeförbundet kraftigt stöd av landsbygdens folk.

Bondeförbundet arbetar för att skydda den animaliska produktionen mot konkurrens med underhaltigt utländskt kött, och årets riksdag har på bondeförbundets initiativ för sin del beslutat märkning och kontroll av den utländska varan.

All lojal och samhällsgagnelig näringsverksamhet uppmuntras. Jordbrukets binäringar främjas. Fisket, som redan nu på grund av avkastningen storlek är en av våra viktigaste näringar, bör främjas genom ändamålsenliga åtgärder, bl.a., genom att beredas bättre avsättningsförhållanden.

Vid strävandena att höja skogarnas avkastning, exempelvis genom avdikning, plantering av kalmarker och andra kulturåtgärder har bondeförbundet medverkat och skall även i framtiden understödja åtgärder i sådant syfte. Även ur den synpunkten att de minska arbetslösheten böra ytterligare åtgärder i sådan riktning företagas. Jordbrukarens rätt till jakt på egen mark bör ej inskränkas mera än som skett i nu gällande jaktlag.

Trädgårdsodlingen bör få ett handtag och åtgärder vidtagas för att bereda våra trädgårdsodlare en gynnsammare ställning gent emot utlandets konkurrens. Hantverkets och andra mindre näringars kamp för att bereda deras idkare en självständig existens underlättas.

Bondeförbundet har senast vid årets riksdag sökt åstadkomma nedsättning av de alltför höga fraktsatserna, som särskilt tynga jordbruket och försvara exporten av dess produkter. Denna för jordbrukets avsättningsförhållanden betydelsefulla fråga måste även i fortsättningen ägnas den största uppmärksamhet.

Ekonomisk frihet och arbetsfred.

Arbets- och näringsfriheten bör upprätthållas som en av folkets dyrbaraste rättigheter. Den lagstiftning mot trusterna, som kommit till stånd på bondeförbundets initiativ, bör med kraft tillämpas, så att trusterna hindras att uppskörta allmänheten. Strävanden att med för samhället skadliga metoder monopolisera vissa yrken måste stävjas. Storfinansens övermakt över vårt näringsliv måste i folkets intresse brytas.

Arbetsfreden bör främjas genom en arbetsfredslagstiftning, som sätter rätt i stället för makt och är avpassad efter ett folkligt samhälles rättsordning.

Skatteväsendet och skattepolitiken.

Det moderna skatteväsendet håller på att insnöra vårt folk uti olidliga förhållanden. Skatte- och taxeringssakkunniga tävla med varandra om nya uppslag för att pressa skatter från det svenska folket, för att tillfredsställa kraven på lyx hos slösaktiga majoriteter i stats- och kommunalförvaltningar.

Bondeförbundet vill motarbeta en sådan utveckling av deklarations- och taxeringsväsendet, som utsätter menige man för att trakasseras av maktlystna taxeringsmyndigheter.

I kommunalskattefrågan genomdrevo frisinnade, liberaler och socialdemokrater vid årets riksdag repartitionstalet 6 för jordbruksfastighet, varigenom denna fråga fick en för jordbruket oförmånlig lösning. Kommunalskattefrågan är emellertid alltjämt aktuell då riksdagen begärt en allsidig utredning. Bondeförbundet förordar utredning rörande en sådan reform av kommunalskattesystemet, att en annan fördelning mellan stat och kommun av vissa utgifter åstadkommes samt att garantiskattesystemet utbygges på sådant sätt, att även andra skattekällor än fastigheter göras till fasta skatteunderlag.

Bondeförbundet verkar med all kraft för nedsättning av den tryckande skattebördan och strävar att förhindra att jordbrukarna försättas i en oförmånlig särställning i förhållande till andra skattedragare.

I fråga om vägskatten uppnåddes vid 1927 års riksdag en lindring för jordbrukarna, vilka emellertid fortfarande måste betala två å tre gånger så hög vägskatt som andra inkomsttagare. Denna fråga måste därför tagas upp ånyo.

Vid årets riksdag har bondeförbundet ernått att bidraget till vägunderhåll av bilskattemedel ökats från 20 till 25 proc. Bondeförbundet arbetar för att en ännu större del av bilskattemedlen anvisas till att lindra de underhållskostnader, som åsamkas de väghållningsskyldiga till följd av den ökade motortrafiken. Därvid böra naturavägunderhållare likställas med väghållningsdistrikt, där underhållet av samtliga vägar övertagits av detta.

Sparsamhet.

Bondeförbundet kämpar till det yttersta mot slöseriet med offentliga medel och detta icke blott med vallöften. Att genomföra sparsamhet på alla områden är en av bondeförbundets allra främsta uppgifter.

Bondeförbundets representanter ha vunnit stadgat rykte för sparsamhet och skola ytterligare befästa förbundets välgrundade anseende som sparsamhetsvännernas parti.

Bondeförbundet vill motarbeta överorganisation och byråkratism. Ämbetsverken måste förenklas, överflödiga tjänster indragas och statens affärsdrivande verk skötas affärsmässigt.

Den noggrannaste kontroll över användningen av allmänna medel påfordras.

De sociala försäkringsfrågorna.

De förslag till arbetslöshetsförsäkring, som hittills varit uppe till diskussion, har förutom de stora kostnader de skulle medföra, varit så lagda, att de icke skulle komma vare sig lant- eller skogsarbetare tillgodo men väl tvungit dem att indirekt, i vissa fall även direkt bidraga till industriarbetarnas arbetslöshetshjälp. Bondeförbundet kan ej biträda sådana förslag.

Den allmänna pensionsförsäkringslagen bör förbättras så att de, som befinna sig i de mest behjärtansvärda omständigheterna, erhålla verklig hjälp Vid lösningen av övriga sociala försäkringsfrågor bör tillses att dessa avpassas jämväl för landsbygdens förhållanden.

Nykterhetsfrågan och folkhälsan.

Alla medborgare, som allvarligt sträva för folkets väl, måste inse, att rusdryckerna äro en folkfiende, vilken såväl genom lagstiftning, som på andra vägar måste bekämpas. Bondeförbundet skall verka för att komma fram till allmän folknykterhet. Nykterhetsverksamheten bör emellertid främjas för sin egen skull och ej utnyttjas för partipolitiska syften.

Den svenska folkstammen måste i övrigt skyddas mot rasförsämring. Motstånd bör resas mot alla familjelivet nedbrytande krafter. Ett energiskt arbete fordras för folkhälsans höjande. Invandring till Sverige av undermåliga folkelement måste förhindras.

Försvarsfrågan.

Bondeförbundet hyser bestämd fredsvilja och ser som sitt ideal den allmänna freden mellan folken. Bondeförbundet tror att Sveriges försvarspolitiska läge förbättrats, men vågar icke hoppas att all fara för landet är utesluten och anser därför att det är allas plikt att tillse att ett ändamålsenligt försvar finnes, tillräckligt att skydda landet för överfall. Medlemskapet i Nationernas förbund medför även för vårt land vissa förpliktelser ifråga om försvaret.

I överensstämmelse med sin allmänna strävan för sparsamhet vill bondeförbundet tillse att noggrann sparsamhet iakttages med avseende å försvarsväsendet och att de medel, som anslås därtill, användas så att de bliva till verkligt gagn för landet.

Ungdomens uppfostran och undervisning.

Ungdomens karaktärsdaning bör ske med tillgodogörande av den kristna religionens värden. Kristendomsundervisningen bör därför erhålla ökat utrymme i folkskolan.

Om landsbygdens folk skall uppnå det inflytande och den självständighet, som bondeförbundet eftersträvar, kräves, att landsbygdens ungdom beredes tillfälle att erhålla den utbildning, som är erforderlig för att den skall kunna fylla de uppgifter, som den skall övertaga i de praktiska yrkena och i det kommunala och politiska livet. Kunskap är makt, den sanningen har aldrig varit förbundet främmande.

Bondeförbundet vill kraftigt stödja folkhögskolor och lantmannaskolor liksom även verka för en god och praktisk folkskoleundervisning. Folkskolan bör på landet vara avpassad efter landsbygdens särskilda förhållanden och mera än hittills lägga huvudvikten vid ämnen, som de unga ha nytta av i det praktiska livet. Folkskolan bör söka utföra sitt viktiga verk utan att uppställa krav på byråkratisk överorganisation och på lyxanordningar ifråga om byggnader och inredningar, som onödigt hårt belasta stat och kommun. Till skydd häremot bör kommunernas självbestämningsrätt ökas. Bondeförbundet fordrar alltså en sparsamhet, som icke nedsätter undervisningens effektivitet.

Landsbygdens folk, män och kvinnor!

Enighet ger styrka. Ni hava nu i eder hand att skapa en ljusare framtid för alla. Slå vakt om edra egna, gå enigt fram till valurnorna för Bondeförbundets program: att värna fäderneärvd frihet och en sund framstegspolitik till främjande av landets välfärd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *