2019 är inte 1933 – men visst kan vi lära av historien!

Bild: Krisuppgörelsen 1933 ledde till ett närmare samarbete mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna, inte minst mellan ledarna Bramstorp och Per Albin. Frågan är om Januariavtalet också kan leda till ett mer förtroendefullt samarbete i landets intresse mellan de båda folkrörelsepartierna.

Uppenbarligen har Stefan Löfvén läst historia och lärt en del av den. Det framgår i varje fall av hans tal inför den socialdemokratiska kongressen i Örebro i helgen. Han pekar på likheterna med krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet i maj 1933 – och det gör han rätt i.

Dagens samhälle skiljer sig på många sätt drastiskt jämfört med situationen för 86 år sedan, men det finns också uppenbara likheter.

Efter valet 1932 bildade Socialdemokraterna en minoritetsregering, men det krävdes bredare uppgörelser för att komma till rätta med de växande problemen i samhället. Arbetslösheten skenade och många bönder gick i konkurs. Den stora arbetslösheten liksom jordbrukskrisen skapade grogrund för antidemokratiska organisationer. Demokratin var fortfarande skör; det var bara lite mer än ett decennium sedan de svenska kvinnorna fick rösträtt. På en del håll ropade man efter en stark ledare, inspirerade från Tyskland.

Kring 1930 präglades Sverige av en allt hårdare blockpolitik – och inte minst socialdemokrater och bondeförbundare stod emot varandra i många frågor. Bondeförbundsledaren Olof Olsson i Kullenbergstorp var uttalad motståndare till allt samarbete med Per Albins regering och SSU bedrev en kampanj under rubriken ”de idélösas samfund” direkt riktad mot Bondeförbundet och ungdomsförbundet SLU. Låsningarna var hårda.

I Danmark hade emellertid Socialdemokraterna och bondepartiet Venstre gjort en bred uppgörelse och detta inspirerade inte minst skåningar på andra sidan av Sundet. Kontakter togs mellan bondeförbundsriksdagsmannen Axel Pehrsson i Bramstorp och den socialdemokratiske jordbruksministern Per Edvin Sköld. Även statsminister Per Albin var informerad och positiv. Vid en middag med ledande socialdemokrater och bondeförbundare hemma hos Sköld i Äppelviken den 7 april kom man fram till att man borde försöka hitta gemensamma lösningar.

Efter intensiva förhandlingar var krisuppgörelsen klar och den 27 maj klubbades denna ”kohandel” i riksdagen. Bakom uppgörelsen stod inte bara socialdemokrater och bondeförbundare utan även en del av de frisinnade/liberalerna. Uppgörelsen gick ut på att vidta åtgärder mot arbetslösheten och att skydda den svenska jordbruksproduktionen. Både Socialdemokraterna och Bondeförbundet fick gehör för sina hjärtefrågor. Uppgörelsen gav resultat; arbetslösheten pressades ned och bönderna fick bättre betalt för sina produkter.

Det är ingen tvekan om att krisuppgörelsen samtidigt stärkte demokratin, tvärtemot vad exempelvis Dagens Nyheter hävdade 1933. Uppgörelsen kan också ses som starten på bygget av det svenska välfärdssamhället, folkhemmet.

Till en början sas att krisuppgörelsen, bland annat i bondeförbundspressen, var en engångsföreteelse. Så var det dock inte. Tvärtom byggdes ett förtroende upp mellan de båda folkrörelsepartierna, inte minst mellan ledarna Bramstorp och Per Albin. Det tog emellertid tre år innan tiden var mogen för en koalitionsregering, vilken blev verklighet efter valet 1936.

2019 är inte 1933, men det finns en del att lära. Är de demokratiska folkrörelsepartierna inte beredda att kompromissa i mitten, i folkflertalets intresse, blir konsekvenserna lätt polarisering och framgång för mer extrema partier. Det gäller även idag.

 

3 svar på ”2019 är inte 1933 – men visst kan vi lära av historien!

  1. Mycket bra skrivet Håkan och jämförelsen med i dag är inte bara text eller prat det är verklighet, nu med Januariuppgörelsen. Hörde just Stefan Löfvens tal till kongressen om gemensam säkerhet, gemensamma satsningar där Januariavtalet är ett sådant. vi ska göra något bra av det på de 73 punkterna, men i övrigt driva vår egen politik, som partistyrelsen just nu förbereder inför stämman i Karlstad.
    Rättsstaten och klimatet blir våra huvudfrågor inför EU-valet sa Löfven. Här finns möjlighet till samverkan från hela Sverige.

  2. Bra analys, även om 2019 inte är 1933. Men vårt gemensamma mål är det samma att motverka krafter som inte har samma syn på demokrati som vi. Det måste alla förstå att då kan en uppgörelse se ut som 73-punktsprogrammet. Det viktiga är att hedra uppgörelsen. Eftersom det finns viktigare saker att försvara än någon procent i opinionen.

  3. Pingback: Den socialdemokratiska staten? – Föreningen Aurora

Lämna ett svar till Berndt Eriksson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *