En blodig och grym verklighet före Stalin

En vanlig uppfattning är att Kjell Albins LeninbokSovjetunionens förste ledare Lenin var en bättre, godare, man än efterträdaren Stalin. Jag har själv levt i den tron. Även om Lenin varken var demokrat eller en särskilt sympatisk person så var han inte lika grym som Stalin. Trodde jag – och många med mig.

Kjell Albin Abrahamson reagerade kraftigt mot denna bild. Strax innan sin bortgång i höstas lämnade han in sitt manus till den bok som nu finns på bokhandelsdiskarna; Stor var Lenin…, En massmördare och hans statskupp (Hjalmarson & Högberg). Det är en aktuell bok, 100 år efter den ryska ”revolutionen” eller, med Kjell Albins ord, ”statskuppen” i St Petersburg.

Boken innehåller intressant information om den ryske, delvis svenskättade, adelsmannen Vladimir Uljanov (Lenin). Att den förste sovjetledaren var en enkel äkta storrysk proletär är en av många myter om denne man. Hans mormorsmor var svenska och hette Anna Beata. I övrigt hade han även judiskt, kalmuchiskt och tyskt påbrå.

Kjell Albin Abrahamson slår hål på många av de gängse föreställningarna. Han visar att talet om att Lenin åkte i en ”plomberad järnvägsvagn” genom Tyskland, att ”Stormningen av Vinterpalatset”, liksom att ”Lenin fick en Rolls-Royce av folket” ingår i den mytiska historieskrivningen.

Mellan 1906 och 1917 tog Ryssland de första staplande stegen mot demokrati och parlamentarism. En hel del viktiga reformer genomfördes, främst under premiärministern Stolypin. Första världskriget innebar emellertid stora påfrestningar för landet – vilket öppnade möjligheter för den annars från hemlandet isolerade Lenin att komma in i historien. Lenin hade sedan 17 år befunnit sig i exil i Schweiz när han återvände till hemlandet i april 1917. Då var tsar Nikolaj redan avsatt och en regering under ledning av socialrevolutionären Aleksander Kerenskij ledde landet. I parlamentet, duman, satt flera partier.

Känt är att Lenin reste hem genom Sverige och då bland annat införskaffade en ny kostym på varuhuset PUB i Stockholm, betald av svenska kamrater. Överhuvudtaget hade Lenin och andra ryska revolutionärer omfattande svenska kontakter. Stockholm tjänade som deras port ut i världen och in i Ryssland. Kjell Albin skriver om ”Sverige som förrevolutionär rysk bakgård”. Här fanns den ”röde bankiren” Olof Aschberg som på många sätt medverkade till Lenins och bolsjevikernas kapitaltransaktioner.

Med ekonomiskt stöd från Tyskland återvände Lenin till Ryssland. Den tyska regeringen började redan 1915 att betala ut miljonbelopp till den ryske bolsjevikledaren eftersom han lovat att sätta stoppa för det pågående tvåfrontskriget mot Tyskland. Utan dessa pengar hade Lenin knappast kunnat komma till makten.

Kjell Albin visar i boken att oktoberrevolutionen egentligen var en statskupp. När den provisoriska regeringen under Kerenskij hade störtats förbjöds snart alla partier utom bolsjevikerna/kommunisterna. Fängslanden och terror inleddes samtidigt som inbördeskrig rasade. Under kommuniststyrets första nio år dog 20 miljoner sovjetmedborgare på olika sätt på grund av revolutionen, terrorn och inbördeskriget. Åtminstone fyra miljoner mördades av kommunisterna. Allt detta på grund av Lenins ”olyckliga experiment med kommunism, diktatur, inbördeskrig, polisstat, kättarprocesser, byråkrati, utsugning”.

Kjell Albin Abrahamson har skrivit en ”ilsken bok”, till stor del författad i huset i Alsen. Här finns intressanta och viktiga fakta att begrunda ett sekel efter statskuppen i St Petersburg. Ilskan tar sig även uttryck i onödiga rallarsvingar mot en del av dagens svenska debattörer, vilket knappast stärker boken. Som helhet är ändå ”Stor var Lenin…” en högst läsvärd bok.

Håkan Larsson

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *