Två dagar har gått sedan de svenska väljarna gick till val. Ulf Kristersson och Ebba Busch lär redan sitta och fördela ministerposter i sin tilltänkta M-Kd-regering, uppvaktade av Jimmie Åkesson, Sd och Johan Pehrsson, L. Det är möjligt att de kommer få till stånd sin högerkonservativa regering, men där är vi inte än. Valresultatet är inte ens officiellt fastställt än.
Själv är jag fortfarande bedrövad över att Centerpartiet inte lyckades att övertyga väljarna bättre, trots att det kändes ganska bra under valrörelsen. Värst är att det inte ser bättre ut än att Jämtland Härjedalen kommer att sakna centerrepresentant i Sveriges riksdag den kommande mandatperioden. En litet hopp lever dock fortfarande; att ett utjämningsmandat ska komma oss till del. Men nog är det hursomhelst absurt att en av länets få parlamentariska företrädare kommer att vara en ännu okänd sverigedemokrat från södra Sverige…
Bild: Under valrörelsen har vi turnerat runt om i Krokoms vidsträckta kommun. Här kommunalrådet vid våra affischer i Rötviken.
Bättre än 2014…
I riksdagsvalet minskade Centerpartiets stöd på riksplanet från 8,6 procent till 6,7 procent i årets val. Det är förstås allvarligt, särskilt om vårt län blir utan centergrön riksdagsledamot, men det kan ändå vara läge att påminna om att stödet i årets val faktiskt är högre än för åtta år sedan, 2014, då centerstödet var 6,1 procent. Nedgången är med andra ord inte så katastrofal som den utmålas som. Allvarligast är att C tappar stöd i de flesta landsbygdskommuner, partiets kärnområden. Men det gäller förstås att dra slutsatser och komma igen!
När man betraktar siffrorna i de olika valen i Krokom och övriga Jämtland kan man se att centerstödet i riksdagsvalet är klart lägre i riksdagsvalet än i kommunvalet. Skillnaden har ökat sedan förra valet. Det är svårt att tolka siffrorna på annat sätt än att många väljare som röstar C i kommunvalet väljer Sd till riksdagen. Att det är så måste leda till eftertanke och självrannsakan. I eftervalsanalysen bör också studeras varför det ändå finns ett antal kommuner där Centerpartiet har fått ökat stöd. Framgången i Sollefteå – där partiets väljarstöd ökade från 19,6 procent till 39,6 procent är särskilt intressant.
Skilda valdagar
Jag är övertygad om att det hade gått bättre i kommunvalet om vi hade haft skilda valdagar som vi hade förr och som fallet fortfarande är exempelvis hos våra grannar i väster, Norge. Uppenbarligen har rikspolitiken spillt över och påverkat röstandet i alla valen, även om det inte är lika mycket i kommunvalet.
Centerpartiet har den i särklass bästa landsbygdspolitiken, en politik för att ta hela landet i bruk. Att det är så kan var och en som fördjupar sig i vad partierna verkligen står för på detta område förvissa sig om. Annie Lööf och den övriga partiledningen har uppenbarligen inte övertygande lyckats visa och konkretisera detta för väljarna. Angreppen från Sd och Kd om att C skulle ha övergivit landsbygden för ”Stureplanscentern” och storstäderna gått hem på många håll, hur falska påståendena än är. Ett problem i sammanhanget är att centervalrörelsen har upplevts som alltför toppstyrd. Det är inte bra i ett traditionellt folkrörelseparti.
Överhuvudtaget behöver centerrörelsen framöver en bred självrannsakande eftervalsdiskussion. Den bör främst föras underifrån i kretsar och distrikt och inte enbart hänvisas till partistyrelsen och den grupp man säkerligen kommer att tillsätta. Om jag förstår redan på fredag, då partistyrelsen sammanträder. Eftervalsanalysen – vad har vi gjort bra och vad har vi gjort mindre bra – får inte vara en angelägenhet bara för partiledningen.
Näring från gröna rötter
Själv menar jag att centerrörelsen bör hämta näring från de gröna rötterna för att bättre kunna möta framtiden. Mycken inspiration kan särskilt hämtas från den fantastiska breddning och utveckling Bondeförbundet/Centerpartiet genomgick från 1950-talet och ett par decennier framåt. Mellan 1956 och 1973 ökade partiets stöd från nio till 25 procent av väljarna.
Bild: Annie Lööf reste runt i hela landet i valrörelsen. Här i Östersund med Maria Söderberg och Cristine Persson.
Nyckelpersoner i denna positiva omvandling var partiordföranden Gunnar Hedlund och – framför allt – partisekreteraren och chefsideologen Gustaf Jonnergård. Denna duo lyckades både kraftigt stärka det folkliga stödet och samtidigt stärka partiets roll som självständig politisk kraft i politikens centrum. Samtidigt förankrades och diskuterades politiken brett genom tusentals studiecirklar i den politiska folkrörelsen. Centerpartiet stärktes som grön, decentralistisk rörelse med egen tydlig idégrund – som senare fick den utmärkta beteckningen ekohumanism. Centerpartiet var ett pragmatiskt parti som kunde samarbeta med andra partier samtidigt som partiet stod för ett ideologiskt decentralistiskt alternativ till såväl socialism, liberlism som konservatism.
Även om världen och samhället ser annorlunda ut idag än för ett halvsekel sedan finns utan tvekan mycket inspiration att hämta från Hedlunds och Jonnergårds tid. För att lyckas behöver underifrånperspektivet stärkas, något som borde vara en självklarhet i en decentralistisk folkrörelse som vår. Vi behöver fora för bred diskussion och erfarenhets utbyte, både i digital och tryckt form. Gärna också nya studiekampanjer och studiecirklar. Dags för en ny, modern Politisk tidskrift!
Aktivt påverka samhället
Samtidigt som valanalys och idédebatt måste till ska partiet självfallet göra vad som är möjligt för att fortsätta att aktivt påverka politiken i kommuner, regioner och på riksplanet. Jag hoppas exempelvis att C här i Krokom, med Karin Jonsson i spetsen, i någon konstellation kommer att vara med i ledningen av kommunen även de kommande åren. Det är viktigt för att hela denna fantastiska kommun, med 193 byar, ska fortsätta att utvecklas i positiv riktning. Grön centerpolitik behövs såväl här som på andra håll.
Vi får inte fastna i att gräma oss över ett mindre lyckat valresultat. Väljarna ska respekteras och vi måste nu diskutera hur vi på bästa sätt kommer igen. Det gäller att övertyga människor runt om i våra bygder om att det är decentralistisk centerpolitik som bäst bygger framtiden – och det ska vi klara av! Då blir valet om fyra år, 2026, en framgång för Centerpartiet!
Jag tror att problemet mycket handlar om att rikspolitiken handlar för mycket om partiledarna och att övriga riksdagskandidater är väldigt osynliga – och även okända.
Jag tror att värnandet om vargen , och talet om hur skog ska skötas , utifrån fågelräkning och lämnade insekts odlingar i stället för ett fungerande skogsskötsel förfarande , samt alla dessa miljöprövningar som miljöpartiets terrar folket med som strandskyddet mm. Detta skrämmer många till något annat än oss , eftersom man tror att detta är något Centern också vurmar för ! Dessutom har stenkastarna i dom orter det förekommer utan att det straffas , förargat många ! I stället utvisar vi folk som vill jobba och sköter sig !
På kommunnivå är det viktigt att vara synlig, tillgänglig och tydlig – även mellan valen. Här är Johan Andersson (C), kommunalråd i Sollefteå ett föredöme. Hans och övriga Centergängets arbete i Sollefteå, både under den senaste mandatperioden och under valkampanjen, har verkligen burit frukt. Det har visat sig både i en mycket positivare anda i kommunen och i ett bra valresultat (39,6%) i Sollefteå kommun.