Något intressant verkar hända i den politiska sommarstiltjen. Landsbygdsfrågorna är på väg att placera sig högt upp på den politiska agendan. Det är i så fall inte en dag för tidigt. Sverige lider idag av Europas snabbaste urbanisering, vilket varken är bra för landsbygden eller för storstadsområdena.

Centerpartiet har sina rötter på landsbygden och är också det parti som genom åren i särklass hårdast har drivit decentraliserings- och rättvisefrågorna. Stad och land behöver varandra men utvecklingen måste vara balanserad för att hela landet ska kunna leva och utvecklas.

Det är ingen tvekan om att Centerpartiet har drivit, och driver, landsbygdsfrågorna även i alliansregeringen. Problemet är att man har tvingats till kompromisser med moderater och folkpartister – och inte har tagit öppen strid när dessa partier har drivit igenom centralistiska förslag och inte tagit tillräckliga hänsyn till landet utanför storstadsregionerna. Men förhoppningsvis är det slut med detta nu. Landsbygdsminister Eskil Erlandssons fyrapunktersprogram för att stärka de svenska böndernas konkurrenskraft är välkommet. Han och partiet har all anledning att driva punkterna i programmet hårt. Det kommer emellertid att krävas ytterligare insatser för att stärka svensk livsmedelsproduktion. När vi har goda produktionsförutsättningar är det helt oacceptabelt att hälften av den mat vi äter ska importeras som för närvarande.

Kraven på djurskydds- och miljöåtgärder är bra, men måste betalas. Att importera livsmedel som inte har producerats med samma krav som vi ställer på hemmaplan är i längden helt oacceptabelt. ”Svenska bönder måste få betalt”, som Per Lodenius skriver i Norrtelje tidning. Bra och hälsosam mat måste få kosta.

Att kolumnisten Jenny Jewert i Dagens Nyheter så entydigt tar ställning för landsbygdens intressen är glädjande och positivt. ”Hög tid för landsbygden”, skriver hon. Kanske landets ledande medier inser vikten av att ge alla delar av landet utvecklingsmöjligheter – och att vi alla tjänar på detta. Jewert avslutar sin kolumn med frågan ”Ska glesbygdskommunerna få större del av vinsterna från vattenkraften, gruvorna, skogen och vindkraftsutbyggnaden?”

Svaret måste självklart bli ett rungande ja. Börja med att överföra fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar från staten till berörda kommuner/regioner – som släppt till sina forsar för den gemensamma elförsörjningen. Gå vidare med att geografiskt differentiera arbetsgivaravgifterna för att ge alla delar av landet likvärdiga förutsättningar för utveckling.

Att detta är åtgärder som fungerar om man vill ta hela landet i bruk vet vi av Norges erfarenheter. Grannarnas framgångsrika distriktspolitik bör inspirera Sverige. Här finns mycket konkreta åtgärder att hämta.

Det är bra om flera partier engagerar sig för att lyfta och utveckla den svenska landsbygden. Kanske frågorna om landsbygden och att hela Sverige ska leva och utvecklas kan bli heta inför nästa års val. För Centerpartiet måste detta vara en stimulans att gå till offensiv och visa vilket parti som står för den mest kraftfulla och målinriktade politiken för att alla delar av vårt vidsträckta land ska ges förutsättningar för utveckling.