Efter valet förklarade den avgående moderate partisekreteraren Per Schlingmann – nu utnämnd till PR-strateg i regeringskansliet – att Moderaterna ska börja intressera sig för hela landet. Han lät plötsligt som en centerpartist:

Vår idéambition med Sverige är att hela Sverige ska leva. Hur ser man till att det finns små tätorter som i sig gör det möjligt att kunna bo också på landsbygden? Vi nämner service, som handlar om välfärdsverksamheter, men det är lika mycket diskussioner kring mackar och affärer.

Det låter lovande även om man kan fråga sig vad Schlingmann menar med ”idéambition”. Vad detta innebär i praktiken återstår att se. Min förhoppning är att utspelet leder till att Centerpartiet tar sig samman och verkligen visar att partiet är det i särklass bästa partiet för alla som vill att hela Sverige ska leva och utvecklas. Kan man få med Moderaterna på en sådan politik är det förstås bra, men jag tror inte på det förrän jag ser det i praktiken.

Ingen kan dock påstå att Fredrik Reinfeldt har sett till hela landet när han utsåg sin nya regering. Stockholmskoncentrationen är starkare än någonsin. Man kan nästan tro att statsministern tycker att ”stockholmare är smartare än lantisar”,  som den nya moderata gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra en gång lät meddela omvärlden.

I regeringsförklaringen förklarade Reinfeldt att regeringen ”ser till hela Sverige”, men i utnämningspolitiken har han inte följt den inriktningen. Hela 16 av de 24 ministrarna bor i Stockholmsområdet – och det är en geografisk koncentration som har förstärkts. Av de sju nya ministrarna bor sex i Stockholmsregionen. Samtliga fyra folkpartistatsråd bor i huvudstaden. Endast centerledaren och näringsministern Maud Olofsson bor norr om Sollentuna…

Eskil Erlandsson från småländska Ljungby har fått ett breddat ansvar och bytt titel från jordbruksminister till landsbygdsminister. Det är bra, men om titelbytet ska betyda något i praktisk politik måste Eskil också få tillräckliga resurser för att verkligen ge landsbygden goda förutsättningar för utveckling och tillväxt. Matlandet är en löftesrik satsning, men det krävs mycket mer.

Det handlar i hög grad om att föra en politik som medverkar till att vända flyttströmmarna till landsbygden, inte minst till det glest befolkade inlandet. Om inte Anders Borg och finansdepartementet inser detta är inte det plötsligt påkomna moderata talet om att hela Sverige ska leva av något praktiskt värde.

Jag hoppas hursomhelst att regeringens tal om att man ska se till hela landet också får ett tydligt genomslag i den förda politiken. Men det kräver säkerligen att Centerpartiet – med Maud och Eskil i spetsen – kraftigt höjer den gröna och decentralistiska profilen.

Ska hela Sverige leva och utvecklas kommer det att krävas att Centerpartiet tar strid för sin politik även inom regeringsalliansen. Det är dags att höja de gröna fanorna och ta kamp för en decentralistisk utveckling!