Länstidningen     Östersunds-Posten

Sverige behöver ”fjärde generationens kärnkraft” hävdade moderatledaren Ulf Kristersson i Almedalen. Tidigare har han, tillsammans med Kd:s Ebba Busch Thor, argumenterat för samma sak på DN debatt. Lägg till detta att även företrädare för Liberalerna och Sverigedemokraterna framträder som kärnkraftsromantiker så finns det skäl till oro.

”Fjärde generationens kärnkraft” lanseras som något nytt, men i verkligheten handlar det om att lyfta fram det gamla konceptet, bridreaktorer från 1950-talet, ett dyrbart misslyckande. Idag finns två bridreaktorer i Ryssland och en i Kina i drift. I övrigt är de nedlagda.

Bridtekniken är dyr och innebär ökad risk för kärnvapenspridning och terrorism. Kärnkraft och kärnvapen är, som Hannes Alfvén påpekade för snart ett halvsekel sedan, ”siamesiska tvillingar”. Den nödvändiga, dyra upparbetningen innebär att världens farligaste ämne, plutonium, frigörs – och kan användas till kärnvapen.

För mig är det svårbegripligt att svenska politiker idag vill bygga dyra reaktorer, satsa enorma summor på upparbetning och samtidigt riskera spridning av radioaktivitet i miljön. Klimatfrågan används som argument, men håller inte vid närmare granskning. Man berättar inte att det tar 10-20 år att planera och bygga nya reaktorer – ännu längre om det handlar om ”fjärde generationen”, bridreaktorer. Inte heller berättar man att kärnkraften är oekonomisk, alldeles för dyr jämfört med förnybar energi. Ännu dyrare om man också ska bygga en upparbetningsanläggning.

Energiuppgörelsen 2016 var en kompromiss, som även moderater och kristdemokrater står bakom. En överenskommelse som ger långsiktighet och stabilitet.

Målet är att Sverige 2040 ska ha ett helt förnybart energisystem, men det är möjligt för kraftbolagen att bygga ny kärnkraft. Idag vet vi att kraftbolagen inte har några planer på nya reaktorer, eftersom det skulle vara olönsamt. I stället satsar kraftbolagen på att förnybar energi, främst vindkraft och solkraft. Vattenkraften kan effektiviseras och dessutom har vårt land goda förutsättningar för att producera bioenergi. Vad som dessutom krävs är förstärkningar av nätet för att förbättra överföringskapaciteten.

Från planeringsstadiet till drift tar ett kärnkraftverk i genomsnitt ungefär 15 år att bygga, medan det endast tar mellan två och fem år att färdigställa nätanslutna vind- och solkraftsparker. El från de förnybara energikällorna är dessutom idag långt billigare än el från kärnkraft. Att ledande politiker vill använda miljarder av skattebetalarnas pengar för att subventionera kärnkraft som tar lång tid att bygga och innebär stora risker är mig en gåta.

Vårt land har bättre förutsättningar än de flesta länder att klara den gröna energiomställningen snabbt och effektivt. Det blir säkert inte enkelt men det vore fel att satsa på ny kärnkraft, oberoende av reaktortyp. Kan man hoppas på att M och Kd vid närmare eftertanke ändå står fast vid energiuppgörelsen? Eller vill man driva fram en ny strid om kärnkraften?

Håkan Larsson

Centerpartist på Rödön