Nu krävs en EU-diskussion värd namnet

Bilder:
Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Angela Merkel har hittills framgångsrikt lotsat sina planer genom EU-maskineriet.

Ungerns premiärminister Viktor Orban och hans polske kollega Mateusz Morawiecki var nöjda över utfallet av förhandlingarna förra helgen.

Ett historiskt steg för EU, konstaterar Frankrikes president Macron belåtet efter förra helgens uppgörelse. Ett steg mot mer federalism och i förlängningen ett Europas Förenta stater. Tysklands utrikesminister Heiko Maas betecknar återhämtningsfonden som en ”revolutionär” skapelse, som ska reparera ”historiska misstag”. I Sverige vill de mest entusiastiska EU-förespråkarna däremot av taktiska skäl tona ned betydelsen och menar att det främst handlar om ”solidaritet”.

”Nästa generations EU” handlar mer om politik än om ekonomi. Återhämtningsfonden handlar mer om att rädda euron än om coronan. Syftet är att i krisens skugga, som Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky skriver (Expressen 24/7), ta ”ytterligare ett kliv mot en federal stat”.

EU ska låna upp en enorm summa som medlemsländerna ska gå i borgen för. I förlängningen kan EU omvandlas till en finansunion, ett avgörande steg mot det statsbygge starka krafter drömmer om. I praktiken innebär fonden samtidigt en omfattande resursöverföring från norra Europa till södra och östra Europa.

Sverige har drabbats förhållandevis hårt av coronan, men får stå för en stor del av kostnaden. Enbart till återhämtningsfonden handlar det om närmare 150 miljarder kronor – mellan 15000 och 20000 kronor per svensk. Mellan 2 – 3 procent av BNP, vilket är mycket pengar. (Michael Grahn, Danske bank, VK 21/7).

Italien, Grekland och Spanien har stora ekonomiska problem, men det beror inte i första hand på coronan utan på att de ingår i en valutaunion som fungerar dåligt. Tyskland och Frankrike är klara över eurons djupa problem och ser gärna att även länder som valt att säga nej till den gemensamma valutan är med och betalar. Visst bör EU underlätta för de ekonomiskt hårt ansträngda Medelhavsländerna att få lån på goda villkor, men detta är något annat. Att få ordning på valutaunionen måste vara euroländernas ansvar.

Att återhämtningsfonden inte i första hand handlar om coronan visas också av att länderna i öst- och centraleuropa tilldelas stora summor. Det gäller inte minst Polen och Ungern som har drabbats mindre än Sverige och som med all rätt kritiseras för att bryta mot rättsstatens principer. Men det gäller att försäkra sig om att även dessa stater ställer upp på de fransk-tyska planerna.

Överenskommelsen öppnar för att EU ska skaffa ”egna medel”, i praktiken att unionen ska få beskattningsrätt, en viktig byggsten i statsbygget. Europaparlamentets majoritet kräver dessutom att skatterna ska konkretiseras och tidsbestämmas innan man godkänner uppgörelsen.

Min slutsats är att det är viktigt att snarast få till stånd en bred och konstruktiv diskussion om hur vi vill samarbeta i Europa idag och framöver. Vi behöver samverka när det gäller handel, miljö/klimat och brottsbekämpning, men det kan vi göra utan att reducera vårt land till en delstat i ett Europas Förenta Stater.

En majoritet av svenska folket står idag bakom EU-medlemskapet. Enligt förra årets SOM-undersökning var 58 procent för medlemskapet. Däremot vill svenskarna ha kvar kronan; endast 16 procent förespråkar en övergång till euron. Stödet för en gemensam finanspolitik i EU är ungefär lika lågt. Om vi ändå riskerar att hamna där kan inställningen snabbt förändras.

Alternativet är ett nära nordiskt samarbete, ett starkt Norden som samarbetar med EU utan att vara en del av unionen. Enligt en aktuell opinionsundersökning (Sentio) skulle fler svenskar hellre – om de fick välja – se ett nordiskt förbund än fortsatt medlemskap i EU, 42 procent respektive 31 procent.

Man behöver inte ställa dessa alternativ emot varandra. I varje fall inte nu. Vad som måste diskuteras är hur vi vill samarbeta i Europa och samtidigt förnya och stärka det nordiska samarbetet. De kommande åren blir hursomhelst avgörande för Sveriges framtida roll i Europa och Norden.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *