Länstidningen 10/11 
Östersunds-Posten 14/11
Idag är Sverige bland de länder i Europa som exporterar mest el. Det kan man inte tro om man bara lyssnar till debatten i media. Samtidigt är det ingen tvekan om att vi behöver öka elproduktionen för att klara den nödvändiga gröna omställningen.

Bild: affisch från en av Barsebäcksmarscherna. Tyvärr åter aktuell.
Det finns goda förutsättningar för att på förhållandevis kort tid öka produktionen av förnybar energi; vind, sol och bioenergi. Även vattenkraften kan effektiviseras en del. Lägg till detta att lagringsmöjligheterna för el snabbt förbättras. Kristerssonregeringen förefaller ändå fixerad vid att bygga ny kärnkraft. För mig är detta obegripligt. Det verkar som om regeringspartierna M, Kd och L i allians med Sd har förträngt alla problem med denna energikälla. Man borde fundera en gång till.

1. Att bygga kärnkraft tar lång tid. Nya reaktorer kan inte tas i drift förrän om ett eller ett par decennier. Olkiluoto 3 i Finland skulle enligt planerna ha tagits i bruk 2009, men är ännu inte i full drift.
2. Kärnkraft är dyr och kommer att bli ännu dyrare. Att bygga ny kärnkraft är långt dyrare än ny vind-, sol- och bioenergi.
3. Kärnkraftverk är sårbara. Reaktorer kan bli mål i krig och för sabotage med förfärliga konsekvenser. En lärdom av kriget i Ukraina.
4. Hela kärnbränslekedjan innebär risker och miljöhot. Ska uran brytas i Sverige? Tjernobyl och Fukushima har faktiskt inträffat. Att föreslå nya reaktorer i Barsebäck är en provokation mot de danska grannarna. Köpenhamn ligger bara två mil bort.
5. Kärnkraftens mest radioaktiva avfall måste förvaras avskilt från allt liv i tiotusentals år. Ska framtida generationer tvingas ta hand om ännu mer högaktivt avfall? Att kärnkraft är en ”ren” energikälla som regeringsföreträdare påstår är ren lögn.

Samtidigt som högerregeringen vill prioritera och subventionera ny kärnkraft försämrar man förutsättningarna för havsbaserad vindkraft. De sju ansökningar som ligger på bordet skulle producera minst lika mycket som den nuvarande kärnkraften. Nu tänker regeringen lägga även kostnaderna för elledningarna på kraftbolagen. När vattenkraften och kärnkraften byggdes ut var det en självklarhet att staten skulle stå för kraftledningarna.

Att påstå att regeringen behandlar olika energikällor lika stämmer dåligt. Nu lovar man kreditgarantier på 400 miljarder kronor till de bolag som bygger kärnkraft. Av allt att döma tänker man i praktiken beordra Vattenfall att bygga nya reaktorer. Samtidigt behåller man kärnkraftens privilegium att slippa betala försäkringar för större kärnkraftsolyckor. Skulle kraftbolagen få göra det vore det överhuvudtaget inte aktuellt med ny kärnkraft.

I våra grannländer byggs vind- och solkraft ut i snabb takt, medan det är trögare i vårt land. Även Finland, som satsat stora resurser på kärnkraft, bygger ny vindkraft både på land och till havs. I Verdal i Tröndelag har man börjat bygga plattformar för havsbaserad vindkraft och Danmark ligger långt före Sverige på detta område. En skillnad är att i våra grannländer får de kommuner och regioner som släppt till områden för vindkraft behålla en rättmätig del av de värden som genereras. Det gäller för övrigt även för vattenkraft.

Sverige har idag en regering som drömmer om framtida kärnkraft. Vi som är kritiska till denna utveckling har anledning att höja våra röster – som vi gjorde på 1970-talet. Kärnkraft är ingen lösning.