Högerpartierna planerar att driva igenom ett upphävande av det förbud mot uranbrytning och uranprospektering som vi har sedan 2018. Ur regeringens synvinkel är detta logiskt eftersom man har drabbats av en närmast blind kärnkraftstro och vill bygga nya reaktorer runt om i landet.
Lyckas regeringen kan vi förvänta oss att Storsjöbygden åter blir föremål för uranjakt. Frågan blir om uran ska brytas i Oviken, i Västgötabergen eller kanske på Österlen. Kommer det kommunala vetot att skrotas om de aktuella kommunerna säger nej? Det skulle inte förvåna om det blir nästa steg.
För oss i Jämtland är hotet om uranbrytning ett skäl att säga nej till nya reaktorer. Vi är övertygade om att ett långsiktigt hållbart energisystem i första hand bör bygga på förnybara energikällor, lagerhållning, effektivisering och hushållning. Om regeringen vill stärka energisystemet förhållandevis snabbt bör Sverige följa grannländernas exempel och satsa på havsbaserad vindkraft.
Den kärnkraftsvurm som präglar svensk debatt idag har i stort sett lyckats förtränga de allvarliga problemen med denna energikälla. Riskerna för miljön vid brytning av uran är bara ett av flera problem. Vi vill här peka på en rad andra skäl för att säga nej till ny kärnkraft.
– Kraftbolagen har, enligt energiuppgörelsen 2016, rätt att bygga nya reaktorer. Men det finns inte på kartan eftersom det inte är någon lönsam investering. Ny kärnkraft kräver statliga subventioner. Högerregeringens tal om 400 miljarder kronor i kreditgarantier räcker knappast.
– Att bygga ny kärnkraft tar lång tid. Tio-femton år är ingen överdrift. Den finländska reaktorn Olkiluoto 3 skulle börjat producera el 2009 men är ännu inte i full produktion.
– Små serietillverkade SMR-reaktorer finns i praktiken inte på marknaden. De har för övrigt samma problem och risker som de större reaktorerna. ”Fjärde generationens reaktorer”, som det också talas om, bygger på breederteknik som hittills varit ett fiasko. Den kräver dessutom upparbetning med de kostnader och risker detta innebär.
– Kärnkraftverk är sårbara. De kan utsättas för attacker eller attentat med mycket allvarliga och långsiktiga konsekvenser.
– Tar man hänsyn till hela kärnbränslekedjan är kärnkraft inte fossilfri. Dessutom är det inte möjligt att återvinna material från reaktorerna när de tjänat ut.
– Det högaktiva radioaktiva avfallet måste förvaras avskilt från allt liv i tiotusentals år. Utanför Forsmark planeras ett slutförvar, men det råder ingen enighet om hur säkra dessa planer är. Mellanlagret utanför Oskarshamn är snart fullt. Överhuvudtaget krävs omfattande och dyrbara utbyggnader av avfallslager ju mer kärnkraft som produceras. Den grundläggande moraliska frågan är om vår generation kan ta ansvar för att producera riskabelt avfall som våra efterkommande långt in i framtiden kan drabbas av?
– Vi hoppas självfallet att inga stora kärnkraftsolyckor ska inträffa, men det går inte att utesluta. Vad händer vid ett nytt Tjernobyl eller Fukushima? Att kraftbolagen slipper att betala försäkringar för skador och konsekvenser skador över tolv miljarder kronor innebär en indirekt subvention. Fukushimahaveriet beräknas hittills ha kostat närmare 5000 miljarder kronor…
Frågan vi bör ställa oss är om vi vill gå vidare med den gröna omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle eller om ska satsa enorma resurser på kärnkraft med alla dess risker och problem.
Tom Silverklo, Frösön
Håkan Larsson, Rödön
Medlemmar i Centerpartiet