Det finns en del bra inslag i förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet, exempelvis att man lyfter fram miljön och kräver decentraliserade skattebaser. Men det finns också en rad ultraliberala förslag som känns främmande för Centerpartiet. Därför hoppas jag på en bred diskussion som kan korrigera detta.

Idag har Centerpartiets idéprogramgrupp presenterat sitt förslag, En hållbar framtid. Förslaget ska nu behandlas av partistyrelsen – med inspel från medlemmar och kretsar runt om i landet – varefter en extra stämma i slutet av mars ska fastställa den slutgiltiga texten. Jag fick idag möjlighet att kort kommentera förslaget i radions Studio Ett.

Det finns en del bra inslag i programförslaget, inte bara det utmärkta namnet En hållbar framtid. Främst uppskattar jag att gruppen har lyft fram miljö- och klimatpolitiken på ett framsynt sätt. Vettigt är också att man konstaterar att dagens tillväxtbegrepp måste kompletteras för att bli grönt och fungera i en begränsad värld. Vi har bara ett jordklot.

Ett annat positivt inslag är att idégruppen tydligt understryker vikten av att skattebaser ska decentraliseras. Jag tolkar detta som att man är beredd att mer offensivt än hittills arbeta för att exempelvis fastighetsbeskattningen på vattenkraftsanläggningar ska överföras från staten till berörda kommuner och regioner, där vattenkraften finns. Man kan också tänka sig en regional naturresursskatt på malm och skog, vilket Centerpartiet i Norrbotten har föreslagit.

Egen grön och decentralistisk idégrund

Rent allmänt anser jag emellertid att gruppen, som jag sa i radioinslaget, har ”snöat in alldeles för mycket på liberalismen”. Mitt intryck är att man inte fullt ut förstår, eller vill förstå, att Centerpartiet har en egen grön och decentralistisk idégrund. En idégrund som partiet delar med övriga nordiska centerpartier och med de agrardemokratiska partierna i Öst- och Centraleuropa, inte minst det äldsta genuina gröna Centerpartiet, polska PSL som grundades 1895 och nu sitter i regeringen i Warszawa.

Sanningen är att Carl Berglund och andra veteraner som grundade Bondeförbundet för 100 år sedan insåg att en otyglad marknadsliberalism leder till koncentration, centralisering och ökande klyftor. För att åstadkomma rättvisa, inte minst mellan stad och land, krävdes styrning av marknadskrafterna. Även om män som Berglund och Axel Pehrsson Bramstorp hade börjat sina politiska karriärer som frisinnade och liberaler använde de inte någon liberal retorik i tal och program. Själva begreppet liberalism har för övrigt aldrig använts i Bondeförbundets och Centerpartiets program, inte förrän i det nu föreliggande idéprogramförslaget. Jag ser ingen anledning till detta nu heller, eftersom vi har egna positiva begrepp för vår politik.

Jag är stolt över att vara centerpartist och decentralist. Det borde fler vara, det räcker långt. Jag använder också gärna det begrepp för centerideologin som använts i de senaste partiprogrammen, ekohumanism. Ett begrepp som idéprogramgruppen har valt att skrota och ersätta med liberalism. Inte blir centerpolitiken tydligare av detta, snarare tvärtom. Jag har tidigare skrivit en särskild text om vikten av ekohumanism till idéprogramgruppen.

Det finns en kärna av socialliberalism i Centerpartiets värdegrund. Frihet ska kombineras med trygghet. Rättvisa, entreprenörskap och decentralisering är andra centrala begrepp i centerideologin, ekohumanismen. Centerpartiet har under tidigare decennier varit berett att sätta ramar för marknadskrafternas spel. Det måste man vara även på 2000-talet.

Dags för bred diskussion

Jag hoppas att vi får en bred och intensiv diskussion inom centerrörelsen om förslaget till idéprogram. Här finns ett antal punkter, där ultraliberalismen går för långt och som jag anser måste tas bort eller förändras. Det handlar bland annat om följande punkter:

Fri invandring är ett verklighetsfrämmande förslag som har fått stor publicitet. Visst behöver Sverige invandring framöver, men ska integrationen fungera måste det finnas ett regelverk såväl för de kommande nya svenskarna som för att samhället ska fungera. Sverige har redan Europas mest liberala invandringspolitik, men det finns en gräns för hur många vi kan ta emot. Utspelet från programgruppens ordförande i helgen gör att många inom och utom centerrörelsen frågar sig vad partiet egentligen håller på med. Att uttala sig för fri invandring är ingen ansvarsfull politik – särskilt som detta tydligen ska kombineras med lönedumping.

I programförslaget uttalar man sig för en ”plattare skatt”. Centerpartiets traditionella grundsyn att skatt bör tas ut ”efter bärkraft” håller även på 2000-talet om man vill motverka växande sociala klyftor.

”Staten ska vara så liten som möjligt”, skriver idégruppen i sitt förslag. För min del anser jag att staten måste ha tillräckliga muskler för att ge alla delar av landet någorlunda likvärdiga förutsättningar. Staten kan inte vara så liten som möjligt om den ska klara av att motverka ”den sociala och regionala klyvningen” som Maud Olofsson en gång uttryckte saken.

Enligt programförslaget ska politiken inte avgöra ”hur många människor man får leva med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar”. Om jag förstår saken rätt vill gruppen tillåta månggifte och avskaffa lagstiftningen när det gäller arvsrätten. Jag betvivlar starkt att detta är krav som centerrörelsen kan ställa sig bakom.

Avskaffad skolplikt är ett annat hugskott som inte borde höra hemma i ett centerprogram.

Hursomhelst hoppas jag på en bred diskussion om förslaget till idéprogram de närmaste månaderna. Om många medlemmar och kretsar aktivt engagerar sig är jag övertygad om att resultatet när extrastämman har tagit ställning i slutet av mars är ett tydligt grönt och decentralistiskt idéprogram. Just ett sådant program som Centerpartiet behöver för att åter växa sig starkt och spela en nyckelroll i svensk politik. En hållbar framtid även för Centerpartiet.

Efter dagens Studio Ett har jag fått många mail och sms från kända och okända lyssnare, inom och utom centerrörelsen, som tackar för att någon säger emot när liberalismen går för långt. Behovet av ett tydligare Centerparti är stort – men ska fler känna förtroende och stödja partiet måste man känna igen partiet.