Flera partier lyfter landsbygdens möjligheter och utmaningar inför årets val. Det borde man vara glad för, men när jag granskar utspelen lite närmare verkar målsättningen mer vara att svartmåla Centerpartiet än att föra ut en politik för att ta hela landet i bruk. I synnerhet gäller detta Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

Vi centerpartister har under hela vårt partis existens arbetat för rättvisa åt landsbygden och för att hela landet ska leva. Det gör vi som de decentralister vi är även idag. På riksplanet håller partiet exempelvis just nu på att lotsa igenom flera viktiga ”bondepaket” för att ge jordbruket stöd i den svåra tid som Putins krig mot Ukraina innebär. En viktig slutsats är att stärka självförsörjningen för framtiden. Här i Krokom arbetar Centerpartiet målmedvetet för att ge alla delar av kommunen – med 193 byar – möjlighet att leva och utvecklas.

På Kd:s hemsida påstås däremot att C skulle ”ha övergivit de svenskar som bor på landsbygden”. Sverigedemokraterna vill förstås inte vara sämre utan drar till med att det är deras parti som förvaltar Thorbjörn Fälldins arv. Absurda anklagelser och misstänkliggöranden som inte har något med verkligheten att göra. Visst kan man alltid diskutera olika förslag, men att arbeta för landsbygden och för rättvisa mellan stad och land sitter även idag i centerrörelsens DNA.

Bild: Från Sd försöker man inbilla väljarna att det är det är Mattias Karlsson som förvaltar arvet från Thorbjörn Fälldin. (Så här illustrerar Samtiden.)

Intressant är att det är tidigare centerpartister som ofta anför attackerna på sitt gamla parti. Hos Sd är det Dick Erixon, chefredaktör och ansvarig utgivare för partiets tidning Samtiden liksom för TV-kanalen Riks, som agerar. Han har en bakgrund i CUF, var på 90-talet aktiv i Centerpartiet och anställd hos den nyliberala tankesmedjan Timbro. På den tiden såg han uppenbarligen som sin uppgift att attackera dåvarande centerledaren Olof Johansson för att Centerpartiet tog ansvar för att sanera svensk ekonomi. Nu angriper han sitt gamla parti, och då särskilt nuvarande partiordföranden Annie Lööf från Sd:s plattformar. Erixon och Sd:s landsbygdspolitiske talesman Mattias Karlsson ger också sken av att de inspireras av Centerpartiets norska systerparti Senterpartiet.

Hos Kristdemokraterna är det inte minst Staffan Danielsson som har tagit som sin uppgift att angripa Centerpartiet. Staffan arbetade i decennier inom centerrörelsen, bland annat som riksdagsledamot. Jag har förståelse för att han kände sig illa behandlad i riksdagsgruppen i samband med flyktingkrisen kring 2015, men det är bedrövligt att han nu tar hämnd genom att attackera sitt gamla parti från höger. Gärna även i Sd:s plattformar. Även Staffan Danielsson vill gärna ge sken av att han är arvtagare till Thorbjörn Fälldin – i ett parti som arbetar för ”mycket kärnkraft” (enligt ordförande Busch) och för förstatligande/centralisering av vården…

Intressant är även att flera mindre partier, som gärna också slår mot Centerpartiet, leds av tidigare centerpartister. Medborgerlig samling grundare och partiordförande är Ilan Sadé, en gång ordförande för Centerns högskoleförbund och Landsbygdspartiet Oberoende leds av Pia-Maria Johansson, även hon med bakgrund i Centerpartiet. Lägg till detta att även det nybildade partiet Nyans har en tidigare centerpartist som partiordförande, Mikail Yüksel.

Jag har full förståelse för att man kan ändra åsikt, ideologi och byta parti. Däremot blir jag bedrövad när man använder sin energi mer till att angripa sitt gamla parti än till att argumentera för sina nyvunna åsikter. Särskilt fundersam är jag över Kristdemokraternas utveckling. En gång i tiden, när Alf Svensson ledde partiet, stod våra partier nära varandra. Jag var exempelvis själv öppen för en partisammanslagning när detta diskuterades 1985. Idag när Kd under Ebba Buschs ledning har utvecklats till ett högerpopulistiskt parti med krav som förstatligande av sjukvården och storsatsning på kärnkraft står man närmare Sd än C. I varje fall på riksplanet.

För Centerpartiet är utmaningen att på ett trovärdigt sätt visa väljarna att partiet tydligt står för en grön, decentralistisk politik för rättvisa mellan stad och land, för att hela landet ska tas i bruk. Idégrunden för detta finns kvar vilka misstänkliggöranden partier på högerkanten än försöker påstå.

Låt oss hoppas att landsbygdsfrågorna får tyngd i valrörelsen och att konstruktiva förslag läggs fram för att kunna förverkligas framöver. Diskutera gärna i sak men låt oss slippa misstänkliggöranden utan grund.