Blockpolitiken till vägs ände?

Allt fler centerpartister vill att deras parti ska inta en friare roll inför valet 2014. Många verkar ha tröttnat på att vara en mindre del i ett moderatlett block.

Reaktionen är begriplig. Utmaningen – inte minst för Annie Lööf och den övriga partiledningen – är att tydliggöra en grön och decentralistisk centerpolitik för väljarna inför kommande val. Lyckas detta kommer partiet att kunna återvinna kraft och åter börja växa sig starkt.

Allt fler inser att dagens hårda blockpolitik inte är bra för Sverige – och än mindre för ett självständigt mittenparti som Centerpartiet. Enligt en rundringning bland centerdistrikten, refererad i Svenska Dagbladet, finns nu ett starkt behov av att profilera det egna partiet framför Alliansen. Det är högst begripligt. Många centerföreträdare har helt enkelt tröttnat på att känna sig inlåsta i ett moderatlett block.

Som jag tidigare konstaterat är läget idag, 2012, annorlunda än när Alliansen bildades 2004. Då gällde det att visa att det fanns ett regeringsdugligt alternativ till en allt tröttare socialdemokrati. Det blev också regeringsskifte i valet 2006. 

Idag kan vi konstatera att Moderaterna är ensamt bland allianspartierna om att ha fått ökat väljarstöd genom samarbetet. I valet 2002, före Alliansens bildande, fick Moderaterna stöd av 15 procent av väljarna, medan de tre övriga partierna stöddes av mer än dubbelt så många. I valet 2010 fick Moderaterna över 30 procent av rösterna, medan de tre andra allianspartierna tillsammans fick nöja sig med ungefär 19 procent. Ska man tro opinionsundersökningarna har denna utveckling fortsatt sedan dess; Moderaterna är enligt dessa idag mer än dubbelt så stort som de tre övriga partierna tillsammans. Läget är allvarligt, särskilt för Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Fortsätter blockpolitiken att cementeras ännu hårdare är risken uppenbar att de mindre partierna hamnar i ännu djupare moderatskugga – och då flyr ännu fler väljare och riksdagsrepresentationen hotas. Vi får inte glömma att Sverige har flerpartisystem och inte ett tvåpartisystem. Därför vore det oklokt av Centerpartiet, liksom av Kristdemokraterna och Folkpartiet, att kompromissa ihop sig på olika områden med Moderaterna i ett försök att utveckla det som kallas Alliansen 2.0 före nästa val. Jag hoppas att det inte blir resultatet av ett eventuellt möte hemma hos Annie i Maramö.

Att samarbetet över partigränserna i riksdagen numera knappast ens existerar är ett dåligt tecken för tillståndet i svensk demokrati. Visst bör riksdagsledamöter kunna samarbeta över partigränserna när de är överens i sak. Jag efterlyser exempelvis ett närmare samarbete mellan riksdagsledamöterna från Jämtlands län. De bör kunna göra gemensam sak när det gynnar länet utan att i varje läge inordna sig i parti- och blockfållorna.

I våra grannländer Norge, Danmark och Finland finns regeringskonstellationer av olika sammansättningar. Tyngdpunkterna i regeringarna bygger på hur väljarna har lagt sina röster. Partierna har gått till val på sitt eget budskap och inte kompromissat före valet. Så bör det vara även hos oss, inte minst av demokratiska skäl. Varje parti bör möta väljarna med sitt eget program i valet.

Centerpartiets roll i svensk politik har ända sedan partiets bildande varit att utifrån en självständig mittenposition kunnat samverka åt olika håll för att påverka sakpolitiskt. Att låsa in sig i ett cementerat block passar inte i längden ett självständigt parti i politikens centrum. Det får jag hela tiden signaler om från olika håll i landet.

Det är bekymmersamt att krafter i centerledningen verkar tro att en väg till framgång skulle vara att konkurrera med Folkpartiet om att vara landets mest liberala parti. Vad hjälper det att Folkpartiet ”känner sig hotade” om väljarna känner sig främmande för partiet?

Var och en som  ”lyssnar på rörelsen” runt om i landet kan konstatera att vad som efterfrågas är ett tydligt grönt, decentralistiskt politiskt alternativ som arbetar för att ge förutsättningar för alla delar av landet att utvecklas och som tar miljöansvar. Det borde vara självklart för Centerpartiet att fylla denna roll. Glädjande nog resonerar Mikaela Munck af Rosenschöld i dessa banor i ledaren i Östersunds-Posten idag. Hon menar att partiledningen borde ”byta lite liberalt tugg mot mer handfast decentralism”. Just så!

Jag hoppas att Centerpartiet förmår att gå till val på en kraftfull decentralistisk politik för att ge alla delar av landet förutsättningar att växa och utvecklas, kombinerat med en grön, ansvarsfull miljöpolitik. Utifrån en sådan grund kan partiet sedan samverka med andra partier för att nå resultat i sak. Att det även idag finns behov av ett tydligt centergrönt och decentralistiskt parti i Sverige råder inte minsta tvekan om.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.