I mina studier av Bondeförbundets (Centerpartiets) historia hittade jag en liten skrift – De idélösas samfund – utgiven av SSU:s förlag Frihet 1931. Hela skriften går ut på att förtala Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, dagens CUF) och Bondeförbundet, som påstås sakna alla idéer och vara helt ointresserade av att lösa samhällsproblemen. ”Den ungdom, som vill finna ett ideal att kämpa för, som vill söka en uppgift för sin längdan efter ett bättre samhälle – den ungdomen måste inom Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund känna sig hopplöst ensam och övergiven”, skriver författaren.

Den som läser skriften lite närmare kan dock snart konstatera att den verkliga orsaken till SSU:s nidskrift är att SLU inte bara attraherade bondeungdom utan också i allt högre grad unga lantarbetare, en grupp som Socialdemokraterna ansåg sig ha monopol på. Detta var ju en tid då SLU breddades och växte fram som en gigantisk folkrörelse på den svenska landsbygden.

Intressant är också att Bondeförbundet och Socialdemokraterna endast två år senare, 1933, gjorde den historiska krisuppgörelsen (”kohandeln”), som tryckte tillbaka arbetslösheten bland arbetarna och stoppade konkursvågen bland bönderna. I praktiken innebar uppgörelsen att den sköra svenska demokratin räddades och det svenska folkhemmet, välfärdssamhället, kunde börja byggas i samverkan mellan arbetarnas och böndernas partier. Inte minst SSU och SLU inledde ett samarbete, bland annat om att sprida tidningen Folket i Bild.
Så snabbt kan den politiska debatten ändras. Nog är historia intressant och viktigt.
Bilden: Omslaget på SSU:s nidskrift ”De idélösas samfund”. Bondeförbundsledaren Olof Olsson i Kullenbergstorp står stödd på sin gödselgrep…