Krönika publicerad i Skånska Dagbladet och Norra Skåne 29 juli 2021

I dagens politiska turbulens är det lätt att tappa perspektiven. Att partierna bara har två val och måste inordna sig i två ”block” är en förenklad bild som det är viktigt att genomskåda. Agerandet är lättare att för förstå för den som känner historien.

Centerpartiet och Annie Lööf angrips från höger och vänster för sin markerade mittenposition. Det är emellertid från mitten partiet genom decennierna med framgång kunnat påverka samhället. Partinamnet markerar detta.

Redan 1911 skrev initiativtagaren Carl Berglund i Landsbygden att Bondeförbundet skulle bli ett verkligt frisinnat demokratiskt parti, vars styrka ej kommer att brytas vare sig av stadsradikalernas yra eller högerns flinthårda konservatism. Det bleve i ordets finaste bemärkelse ett centerparti, som på ett fulltroget sätt representerade det praktiska livets krav.

(Bild: Initiativtagen till Bondeförbundet Carl Berglund)

Från mittenpositionen har Bondeförbundet/Centerpartiet sedan dess, ofta framgångsrikt, kunnat påverka genom samverkan med andra partier. Väljarnas röster och sakpolitiken har avgjort vad som har varit möjligt. Så är det även idag.

Den för landet viktigaste överenskommelsen är krisuppgörelsen med Socialdemokraterna 1933. Axel Pehrsson i Bramstorp gjorde då upp med Per Albin Hansson om en politik som pressade ned arbetslösheten bland arbetarna och räddade många bönder från konkurs. Genom de båda skåningarnas ”kohandel” drogs mattan undan för fascistiska organisationer och partier. Den ännu sköra svenska demokratin räddades för framtiden.

Under de följande decennierna fortsatte folkhemsbygget i samverkan mellan arbetarnas och böndernas partier. Gunnar Hedlund och Tage Erlander samarbetade på 1950-talet i en koalitionsregering. I en valbroschyr 1956 markerade Bondeförbundet centerpositionen som ”ett medelvägens parti”, även ideologiskt:
Socialismen betonar starkt tryggheten för människorna och liberalismen den individuella friheten. Bondeförbundet vill i sin politik förena dessa båda målsättningar. Det vill skapa trygghet och vidmakthålla den personliga friheten.

(Bild: Bondeförbundet 1956: Medelvägens parti)

Mellan 1950- och 70-talen breddades och stärktes Centerpartiet. 1973 valde över 25 procent av väljarna centergrönt. Partisekreteraren Gustaf Jonnergård spelade en nyckelroll. Han markerade centerpositionen och underströk att marknadskrafterna måste omgärdas med ramar för att motverka koncentration och centralisering. Partiet betecknade sig som decentralistiskt, senare när miljöpolitiken blev viktigare även ekohumanistiskt.

Under 1960-talet utvecklades ”mittensamverkan” med Folkpartiet, vid den här tiden uttalat ”socialliberalt”. Även Centerpartiet markerade de få gånger partiet använde liberal retorik det socialliberala. Planerna på sammanslagning gick dock i stöpet, främst eftersom många inom centerrörelsen ansåg Folkpartiet som alltför centralistiskt.

Genom valet 1976 gav väljarna Thorbjörn Fälldin möjlighet att bilda en centerledd icke-socialistisk (”borgerlig” undveks) regering. Fälldin markerade att regeringen skulle bygga på mittenpolitiken grund. Moderaterna fick ansluta sig till denna politik för att ingå.

I början av 1990-talet ingick Centerpartiet i den moderatledda Bildtregeringen, men det innebar inte heller nu att partiet var inmurat i ett högerblock. När Socialdemokraterna med Göran Persson som statsminister återfått regeringsmakten medverkade Centerpartiet med Olof Johansson och Per-Ola Eriksson i spetsen till att få ordning på den miserabla ekonomin. Utifrån en självständig mittenposition.

(Bild: Tredje vägen mot framtiden)

Allians för Sverige, som Maud Olofsson tog initiativ till 2004, kan ses som ett högerblock. Samarbetet möjliggjordes emellertid av att Moderaterna med Fredrik Reinfeldt vid den här tiden tog ett stort steg in mot mitten. Under Alliansens tid, fram till 2018, skapades dock bilden att svensk politik var uppdelat i två block med en hög mur mitt i väljarkåren. En bild som många fortfarande lever med.

För att förstå dagens situation är det emellertid viktigt att känna bakgrunden. Centerpartiet har genom decennierna verkat utifrån en självständig mittenposition. Så även idag. I den framtidsagenda partiet fastställde i maj understryks ett samarbete ”i den breda politiska mitten” är det bästa för Sverige. En naturlig positionsbestämning om man hämtar näring från de gröna rötterna.