(Bilden: Ledare i Östersunds-Posten 30 mars 1996)

”Jag är övertygad om att EMU är bra för Europa och Sverige. Åtstramningar och besparingar blir inte mindre för de länder som står utanför valutaunionen, snarare tvärtom. Först med EMU kan vi föra en fungerande välfärdspolitik.”

Citatet kommer från ett inlägg av Sveriges första EU-kommissionär Anita Gradin (DN 23 januari 1997). Då pågick sedan något år en ganska omfattande diskussion om huruvida Sverige skulle ge upp kronan för den kommande euron eller inte. Vi som argumenterade mot EMU utmålades inte sällan som mindre vetande.

Idag vill nog många av de gamla euroförespråkarna glömma sina, som det har visat sig, helt verklighetsfrämmande argument för att skrota kronan. Att euron och EMU skulle vara en förutsättning för en fungerande välfärdspolitik, som Anita Gradin, hävdade är det knappast någon som tror på idag. I perspektiv av den djupa grekiska fattigdomskrisen framstår det som tvärtom.

Även inom centerrörelsen fanns vid den här tiden olika uppfattningar. De båda EU-parlamentarikerna Karl-Erik Olsson och Hans Lindqvist stod exempelvis för olika ståndpunkter när det gäller EMU.

Så här i efterhand framstår den brittiske ekonomen Bernhard Connollys besök på en centerkonferens i mars 1996 som ganska avgörande för vad som hände därefter. Connolly hade, efter att ha gett ut den EMU-kritiska boken The Rotten Heart of Europe sparkats från avdelningen för valutapolitik vid EU-kommissionen i Bryssel.

Bernhard Connolly hade genom sitt arbete i Bryssel blivit övertygad om att EU-eliten såg valutaunionen som ett sätt att pressa fram en politisk union, en centralstyrd superstat. Det reagerade han emot. Han insåg också att valutaunionen inte skulle fungera som tänkt i praktiken. Vid centerkonferensen uttryckte han det så här:

”Europa är inte en nation, och försöket att skapa en politisk union via en EMU-bakdörr kan endast leda till ekonomiska, sociala och politiska påfrestningar.”

Idag kan vi se att den brittiske ekonomen har fått mer rätt än vad han kanske själv önskade. Är det något som har splittrat Europa under senare år så är det euron.

I samband med Connollys besök på centerkonferensen för tolv år sedan tog partiordföranden Olof Johansson för första gången klart och entydigt ställning mot EMU. Vid den här tiden samarbetade Centerpartiet med den socialdemokratiska regeringen om att sanera statsfinanserna, men Johansson förklarade att ”kommer förslag om att vi ska binda kronan till (växelkursmekanismen) ERM eller inträda i EMU så säger centern nej”.

Detta blev också Centerpartiets ståndpunkt. Att partiet vid folkomröstningen om krona eller euro 2003 stod på nej-sidan fick stor betydelse för att Sverige idag har en egen valuta och en självständig riksbank. Verkligheten har sedan dess visat att de svenska väljarna gjorde ett mycket klokt val när de i folkomröstningen för tolv år sedan avvisade förslaget om att skrota kronan. Tvärtemot vad Anita Gradin påstod är den egna valutan en viktig fördel när det gäller att föra en välfärdspolitik i vårt land.

Jag var själv med vid den minnesvärda centerkonferensen med Bernhard Connolly i mars 1996. I den ledare jag skrev dagen därpå i Östersunds-Posten avslutade jag på ett sätt som visade sig stämma rätt väl med verkligheten.

”Det står klart att EMU är ett ovanifrånprojekt som hotar att splittra Europa. Glädjande nog håller dock motståndet på att formera sig, även i Sverige. Fredagens seminarium med Bernhard Connolly ger hopp om att vårt land ska kunna hållas utanför det federalistiska jätteexperimentet med vår framtid.”