Demokratin återvinner kraft i Polen

Samma texter som på  Liberal debatt

Efter åtta år av högerauktoritärt styre under PiS (”Lag och rättvisa”) har de polska väljarna sagt ifrån; demokratin och rättssamhället måste återupprättas!

Den 15 oktober gav polackerna med klar majoritet makten till de tre demokratiska valallianserna – Medborgarplattformen (KO), Tredje vägen (TD) och Nya Vänstern (NL). Efter två månader kunde den nya regeringen med Donald Tusk som premiärminister äntligen flytta in i regeringskanslierna. Den 12 december svors den nya regeringen in av president Andrzej Duda.

Länge såg Polen ut att följa Ungern på vägen mot ett alltmer auktoritärt och odemokratiskt styre. PiS ville ge landet ett enpartistyre på samma sätt som Fidesz i Ungern. Valresultatet är därför ett ljus i det europeiska mörker, där populistiska partier långt ut till höger vinner terräng i många länder.

Under de senaste åtta åren har Polen gått från att vara ett demokratiskt föredöme i det gamla östblocket till att bli ett avskräckande exempel på hur snabbt ett rättssamhälle kan monteras ned och folkstyret inskränkas. Efter regeringsskiftet 2015 började PiS-regeringen att ta beslut som successivt stärkte politikens makt över rättsväsendet. Många medier, särskilt public service, gjordes till rena propagandakanaler för regeringspartiet. För tre år sedan lät man det statliga oljebolaget (!) Orlen köpa upp många lokala och regionala tidningar.

De mänskliga rättigheterna för kvinnor och hbtqi-personer har inskränkts under PiS-styret. Den redan begränsade aborträtten har, med hjälp av författningsdomstolen, skärpts till i praktiken ett förbud och i östra delen av landet har kommuner och regioner inrättat ”hbtq-fria zoner”. Rapporter om hot och våld mot utsatta personer har ökat.

Rapporter om korruption har också kommit. Ett gravt exempel är att Polen, via ambassader och konsulat, har beviljat/sålt över två miljoner visum till personer utanför EU, främst i Asien och Afrika. Eftersom det handlar om Schengenvisum har de flesta inte rest till Polen utan till andra EU-länder. En del även till USA via Mexico.

Polen har fått hård kritik såväl från EU som från andra länder och organisationer för inskränkningarna i rättsstaten. EU har som en reaktion hållit inne hundratals miljarder kronor som Polen skulle få från den så kallade återuppbyggnadsfonden efter covidpandemin. Att ”låsa upp” dessa medel var ett av Donald Tusks första uppdrag efter regeringsskiftet.

Det viktiga är emellertid att kritiken mot PiS-styret har vuxit i Polen den ensidiga mediepropagandan till trots. I god tid före valet i oktober enades KO, TD (PSL/Polska2050) och NL om målet att försätta PiS i opposition och bilda en gemensam regering för att återupprätta demokrati och rättsstat. Det fanns ett tydligt alternativ för väljarna.

Valrörelsen var intensiv, hård och starkt polariserad. PiS lade stor kraft på att förtala oppositionen – och då främst Donald Tusk. Den tidigare premiärministern och ordföranden för Europeiska rådet anklagades för att

vara både rysk och tysk agent. En särskild kommission tillsattes i syfte att förbjuda Tusk och andra oppositionsledare att verka politiskt i tio år (”Lex Tusk”). PiS ”starke man” Jaroslaw Kaczynski kunde inte öppna munnen utan att hänge sig åt personangrepp mot Tusk, som inte bara anklagades för att vara utländsk agent utan även vara förrädare och giftorm.

Intressant är att Tusk och Kaczynski båda började sina politiska karriärer inom Solidaritet, samarbetade och stödde Lech Walesa som Polens president. År 2001 tog de initiativ till varsitt nytt parti; Tusk till Medborgarplattformen (PO) och Kaczynski, tillsammans med tvillingbrodern Lech, till Lag och rättvisa (PiS). Till en början diskuterades samarbete, idag leder de landets största partier och är varandras huvudmotståndare.

Bild: Tredje vägen – valkoalitionen mellan PSL och Polska2060 gjorde ett bra val och spelar nu en nyckelroll i Polens nya regering. Centerkrafterna är starka.

Det enda parti som har funnits i det polska parlamentet hela tiden sedan landet återupprättades som demokrati med flerpartisystem 1989 är det gröna centerpartiet PSL (Polska Folkrörelsen). Ett parti som grundades redan 1895, ledde flera regeringar under mellankrigstiden och även idag har en nyckelroll i polsk politik. I övrigt verkar polska partier komma och gå, men PSL består.

Inför förra årets val gick PSL, Polens i särklass äldsta parti, i allians med det yngsta, Polska2050, bildat av journalisten Szymon Holownia för ett år sedan. Partinamnet bygger på målsättningen att Polen ska vara fossilfritt och klimatneutralt senast 2050.

Bild: Håkan Larsson (jag) tillsammans med PSL:s ordförande Wladyslaw Kosiniak-Kamysz på valvakan i Warszawa 15 oktober 2023.

Tillsammans är PSL och Polska2050 de dominerande delarna i alliansen Tredje vägen. Politiskt står man nära varandra och personmässigt kommer dess ledande företrädare väl överens. Före valet enades Tredje vägen bland annat om att rättssystemet, statliga företag och public servicemedierna behöver avpolitiseras. Vidare att kvinnornas röst ska stärkas, bland annat genom att upphäva författningsdomstolens närmast totala abortförbud. Även förbättrade löner inom offentlig sektor och satsningar på förnybar energi fanns på programmet. Punkter som också står högt upp på den nya regeringens agenda.

PSL och Polska2050 har ungefär lika många ledamöter i sejmen. Partierna har bildat egna partigrupper, men enats om nära samarbete. Fungerar detta väl kan det så småningom måhända leda till en partisammanslagning mellan världens äldsta och världens yngsta centerpartier.

På landsbygden har PSL varit den starkaste utmanaren till PiS, vilket har gjort att även PSL har utsatts för aggressiva attacker från PiS. När jag för ett par år sedan träffade partiordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, nu vice premiärminister, berättade han att en präst från predikstolen hävdad att ”det vore en grov synd att rösta på mig”. Ett exempel som visar att PiS inte har tvekat att använda kyrkan för att attackera sina politiska motståndare. Kosiniak-Kamysz är liksom en stor majoritet av sina landsmän katolik och tog attackerna hårt, men menar att det måste bli slut på att använda predikstolarna som arena för den politiska makten.

Alla med viss matematisk begåvning såg att PiS efter valet inte längre hade majoritet i sejmen. Ändå uppdrog president Duda till den tidigare premiärministern Mateusz Mazowiecki att bilda regering. Motiveringen var att PiS var det största enskilda partiet. Resultatet blev en ”tvåveckorsregering” innan sejmens ledamöter kunde rösta bort den. Den kortvariga regeringen hann dock utse flera personer till olika poster och anslå medel i eget intresse. Försöken att ”köpa över” ledamöter från andra partier blev också ett totalt misslyckande.

Idag styr ”15 oktober-koalitionen” Polen på den demokratiska vägen. Den 12 december valdes Donald Tusk till landets premiärminister med 248 röster mot 201. Den som följde debatten denna dag fick lätt associationer till begreppet ”polsk riksdag” med skrik, buanden och applåder om vart annat. Kaczynski kunde inte låta bli att rusa upp i talarstolen och ännu en gång anklaga Tusk för att vara ”tysk agent”. Szymon Halownia, ordföranden för Polska2050, som valts till ny talman, hanterade emellertid situationen skickligt och bestämt. Han ses redan som en stark kandidat till presidentposten.

Donald Tusk leder en stark koalitionsregering, en bred samling i den politiska mitten. Vice premiärministrar är Wladyslaw Kosniak-Kamysz (även försvarsminister) från PSL och Krzysztof Gawkowski (även digitaliseringsminister) från NL. Inom koalitionen – liksom inom de tre valallianserna – finns strömningar som kan betecknas som liberala, kristdemokratiska, decentralistiska, gröna eller socialdemokratiska. Från ett svenskt perspektiv kan de måhända synas svårförenliga, men det polska politiska landskapet är mer flytande. Visst finns det åsiktsskillnader, som säkert kommer att visa sig framöver. Det viktiga är ändå enigheten om att återupprätta demokratin och rättsstaten och att polsk politik flyttas från högerkanten till mitten.

Polen står inför stora utmaningar. Landet är redan på god väg att förbättra relationerna till EU och återta rollen som ett av de mest inflytelserika länderna i Europa. Ingen ska dock tro att Polen kommer att underordna sig Tyskland och Frankrike, som företrädare för PiS påstår i sin propaganda. Den nya regeringen har redan kritiserat planerna på att minska medlemsstaternas vetorätt. Polsk ekonomi har vuxit kraftigt sedan 1990-talet, men har idag problem bland annat med hög inflation. Det pågående kriget i grannlandet i öster gör försvarsfrågorna oerhört viktiga. Polen har en nyckelroll när det gäller stödet till Ukraina.

Förväntningarna på koalitionsregeringen i Warszawa är höga och utmaningarna många. Hur president Duda, som sitter på sin post till 2025, agerar kommer att få stor betydelse. Presidenten har vetorätt mot lagförslag som regeringen lägger fram – och kan då bara antas av en kvalificerad majoritet i sejmen. Återstår att se om Duda håller sitt löfte om att samarbeta för landets bästa eller om han med sin PiS-bakgrund kommer att försöka sätta käppar i hjulet.

Att framöver följa den politiska utvecklingen i grannlandet söder om Östersjön blir både viktigt och spännande. Kan Polen visa det framgångsrikt går att stärka demokratin och utveckla landet efter åtta år av högerauktoritärt styre kommer det att påverka hela Europa. Sverige – och de svenska partierna – har anledning att utveckla kontakterna och stärka samarbetet med detta viktiga land.

 

Vad som händer i Polen angår även oss

Vad som händer i grannlandet söder om Östersjön är viktigt för oss i Sverige och övriga Norden. Medierna verkar dock inte vara så intresserade.

Själv blev jag intresserad av polsk politik när jag tillsammans med en kamrat i Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) besökte landet under ”solidaritetssommaren” 1981. Vi reste runt med Bondesolidaritets ordförande Jan Kulaj och fick klart för oss att de gröna centeridéerna levde på landsbygden decennier av kommuniststyre till trots. Vi fick klart för oss att ”än är Polen ej förlorat” som det står i nationalsången.

Bild: Sommaren 1981 reste Bengt Hellman och jag runt på den polska landsbygden med Bondesolidaritets ledare Jan Kulaj.
Ett par år senare inledde CUF ett samarbete med Landsbygdsungdomsförbundet ZMW som kunde arbeta förhållandevis fritt. Hundratals polska ungdomar fick möjlighet att besöka Sverige och studera hur vår demokrati fungerar. Det fick stor betydelse när järnridån föll och det gröna, agrardemokratiska partiet PSL kunde återupprättas som självständigt parti. Waldemar Pawlak, med bakgrund i ZMW, blev premiärminister två gånger på 1990-talet och även solidaritetsledaren Lech Walesa hade i sin ungdom varit aktiv i ZMW.

Att samarbetet med ZMW uppskattades fick vi flera bevis på efter kommunismens fall. Själv fick jag motta ”Polens orden” från president Walesa, vilket kändes mycket hedrande.

Under 1990-talet inledde Centerpartiet och övriga nordiska centerpartier samarbete med PSL inom ramen för INC (International Network of Centre parties). Målet var att återupprätta Gröna internationalen för centerpartier på agrardemokratisk grund. Jag var själv med på många givande konferenser och delegationsutbyten.

Efter millennieskiftet beslutade emellertid svenska och finländska centerpartierna att permanent vara medlemmar i liberala Aldegruppen (numera ReNew) i Europaparlamentet. Planerna på en grön centerinternational skrotades. Besvikelsen var stor inom PSL och partiet valde att i stället ansluta sig till kristdemokratiska EPP.

Bild: Wincenty Witosstatyn i Warszawa. Witos var en av grundarna till PSL och Polens premiärminister vid tre tillfällen på 1920-talet.

Samarbetet mellan de gröna centerpartierna somnade in. Själv har jag dock hållit kontakten med PSL och besökt partiet ett antal gånger. Jag kan konstatera att partiet står fast på sin gröna, decentralistiska grund. Att utveckla lokalsamhället, ta hela landet i bruk och satsa på förnybar energi är kända centerståndpunkter. I Polen liksom i Sverige.

På den polska landsbygden har PSL varit den starkaste utmanaren till PiS. Det har varit tufft inte bara för att många medier har varit PiS-styrda utan även för att den auktoritära regimen har använt kyrkan för sina misstänkliggöranden. PSL-ordföranden Kosiniak-Kamysz har varit mycket bekymrad över detta när jag har träffat honom.

Politiska motståndare har försökt att stämpla PSL som ett föråldrat parti som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Försöken har misslyckats eftersom partiet står på en stabil ideologisk grund och samtidigt bedriver en politik för framtiden.

Bild: Centersymboler som fyrklövern kommer från  polska PSL.

Inför 2023 års val gick PSL, världens äldsta gröna centerparti bildat 1895, i allians med det yngsta, Polska2050, bildat av journalisten Szymon Holownia för tre år sedan. (Partinamnet bygger på att Polen ska vara fossilfritt och klimatneutralt senast 2050.)

Tillsammans är PSL och Polska2050 de dominerande delarna i Tredje vägen. Politiskt står man nära varandra och personmässigt kommer man väl överens. De båda partierna fick lika många ledamöter och har bildat två partigrupper som enats om nära samarbete. Måhända leder detta så småningom till en partisammanslagning.

Senast i samband med valet i oktober träffade jag den trevlige och kunnige PSL-ordföranden Wladyslaw Kosiniak-Kamysz. Han och hans parti har nu en central roll i polsk politik. Jag är övertygad om att detta kommer att vara positivt för utvecklingen och hoppas att samarbetet mellan de nordiska centerpartierna och PSL snart kommer att återupptas – vilket det finns goda skäl för.

Håkan Larsson

Polens regering, december 2023

Medborgarkoalitionen

Medborgarplattformen
Donald Tusk, premiärminister
Radoslaw Sikorski, utrikesminister
Andrzej Domanski, finansminister
Izabela Leasczyna, hälsominister

Bartlomiej Sienkiewwicz, kulturminister
Borys Budka, statsföretagsminister

Marcin Kierwinski, inrikesminister
Tomasz Siemoniak, säkerhetsminister

Slawomir Nitras, sport- och turistminister
Marzena Okla-Drewnowicz, äldreminister

Jan Grabiec, minister utan portfölj, ansvarig för premiärministerns kansli

Polska initiativet
Barbara Nowacka, utbildningsminister

Moderna/Nowoszesna
Adam Szlapka, EU-minister

Tredje vägen
PSL
Wladyslaw Kosiniak-Kamysz, vice premiärminister och försvarsminister
Czeslaw Siekierski, jordbruks- och landsbygdsminister
Dariusz Klimczak, infrastrukturminister
Krzysztof Hetman, utvecklings- och teknologiminister

Polska2050
Paulina Hennig-Kloska, klimat- och miljöminister
Katarzyna Pelczynska-Halecz, minister för fonder och regional utveckling
Agnieszka Buczynska, minister för civilsamhället

Nya Vänstern
Krzysztof Gawkowski, vice premiärminster och digitaliseringsminister
Agnieszka Dziemianowicz-Bak, familjeminister
Dariusz Wieczorek, vetenskapsminister

Partilösa
Adam Bodnar, justitieminister
Marzena Czarnecka, industriminister
Maciej Berek, minister utan portfölj, ansvarig för juridisk översikt

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *