Centerhistoria 21: Inspiratören Thore Petersson

För 60 år sedan – 1952 – skrev SLU:s dåvarande förbundssekreterare Thore Petersson en serie artiklar om ”bondepolitisk internationalism” i Politisk tidskrift. Det var denna artikelserie som inspirerade Kjell Dahle och jag själv att skriva boken Annerledes-Europa (som ännu så länge enbart finns på norska.)

I samband med bokskrivandet intervjuade vi Thore. Han var fortfarande vid över 90 års ålder en mycket inspirerande centerideolog som såg sambanden mellan de agrardemokratiska pionjärerna i början av 1900-talet och de centergröna partierna ett sekel senare. Han såg den moderna ekohumanismen som en utveckling av bondeideologin:

-Ekohumanism är ett bra och modernt begrepp, en uppdatering av den gröna bondeideologin. Även om bonden alltid har insett att naturen sätter gränser är det naturligtvis mycket viktigt att de ekologiska ramarna så tydligt vägs in i ekohumanismen. Det handlar ju i grunden om att bruka utan att förbruka – och det gäller allt vad människan tar sig för.

Thore avled strax innan Annerledes-Europa kom ut 2010. Intervjun, som gjordes 2008, ingår i boken.

– Någon gång under 1947 blev jag på ett SLU-möte i Stockholm kontaktad av Michal Pluchinski. Han hade varit aktiv i bondepartiet PSL hemma i Polen men liksom många av sina partivänner tvingats i exil. Nu sökte han sig till SLU och bondeförbundet, som stod för samma grundideologi som han. Under de kommande åren träffades Michal och jag ofta och vi insåg att vi tillhörde samma internationella gröna bonderörelse.

Den som berättar är Thore Petersson, som satt i ledningen för Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU) i slutet av 1940- och början av 1950-talet. Vi träffas en vinterdag hemma hos Thore, som nu är över 90 år, i radhuset i Spånga i västra Stockholm. Det är fascinerande att höra Thore berätta om sitt internationella arbete för mer än ett halvsekel sedan. Hans minne är glasklart fastän det är så länge sedan.

– Egentligen började mitt internationella engagemang redan i slutet av 1930-talet, då jag bodde hemma hos SLU-profilen Gunnar Eriksson på Näs i Vimmerby. Jag kommer ju själv från Norra Kalmar. Då höll han på att lära sig finska, bland annat genom brevväxling med den blivande presidenten Urho Kekkonen. Gunnar var stor Finlandsvän och höll sig väl underrättad om vad som hände i vårt östra grannland. Senare var han långa tider i Finland och hjälpte till att bygga upp SLU:s systerorganisation MNL där.

Omfattande internationella kontakter

Thore Petersson var aktiv i SLU även under sina studieår i Lund, då han hade omfattande kontakter med danska ungdomsorganisationer. När han därefter anställdes som förbundssekreterare vid ungdomsförbundets riksorganisation i Stockholm kunde han bygga ut sina och förbundets kontaktnät, inte minst med människor i exil från de östeuropeiska bondepartierna. De internationella kontakterna blev allt mer omfattande.

– Det var inte bara exilpolacker från PSL som Michal som sökte sig till oss i SLU, berättar Thore. Även folk från exempelvis det rumänska bondepartiet såg bondeförbundet som sitt svenska systerparti. De här kontakterna gav mycket, liksom de omfattande kontakterna med våra systerorganisationer i Finland och Norge.

När Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL) bildades 1949 för att utveckla de internationella kontakterna blev Thore Petersson SLU:s representant i den nya paraplyorganisationen. Några år senare blev han landsrådets ordförande och fick i den egenskapen möjlighet att resa runt i världen som representant för de svenska ungdomsorganisationerna.

SUL blev medlem i World Assembly of Youth (WAY) och vid organisationens världsmöte i Washington D C 1951 passade Thore också på att besöka högkvarteret för International Peasants Union (IPU).

– Det var Michal Pluchinski som hade berättat för mig om arbetet inom IPU, säger Thore. Det var bondepolitiker i exil från länderna bakom järnridån som hade bildat organisationen för att ge varandra stöd och vara beredda att återvända till hemländerna den dag detta skulle bli möjligt. IPU kunde också ses som en direkt efterföljare till ”den gröna internationalen”, där bondepartier i Europa samarbetat under mellankrigstiden.

Bondepolitisk internationalism

Thores besök på IPU:s kontor varade en hel dag. Hela ledningen, med ordföranden Stanislaw Mikolajczyk från polska PSL i spetsen, ställde upp för att informera den unge svensken. Just då pågick diskussionerna om IPU:s program för fullt, vilket naturligtvis var högintressant.

– Nu insåg jag verkligen hur nära vi i bondeförbundet och SLU egentligen stod de östeuropeiska bondepartierna, fortsätter Thore. Jag blev inspirerad lära mig mer om de här partiernas historia och ideologi, inte minst om samarbetet inom den Internationella agrarbyrån, vanligtvis kallad ”den gröna internationalen”.

Ett mycket konkret resultat av Thore Peterssons studier blev den artikelserie om ”bondepolitisk internationalism” i nio delar som han publicerade i Politisk tidskrift året därpå, 1952. Här delade han med sig av sin kunskap om stora centergröna bondepolitiker som Witos och Mikolajczyk från Polen, Svehla från Tjeckoslovakien, Stambolijski från Bulgarien, liksom de kroatiska bröderna Ante och Stjepan Radic.

Thore minns att hans artikelserie fick ganska stor uppmärksamhet när den publicerades. Dåvarande förbundsordföranden Johannes Antonsson blev mer intresserad av att utveckla SLU:s internationella arbete. Lite senare trycktes serien även i Norge.

Under 1950-talet hade Thore Petersson många kontakter med företrädare IPU, internationellt men även i Stockholm, där det under tid fanns ett lokalt kontor. När Stanislaw Mikolajczyk kom på besök var Thore en naturlig kontakt.

– Bland hade vi en middag med Mikolajczyk på en restaurang i Gamla Stan, minns Thore. Då var också ecklesiastikminister (utbildningsminister) Ivar Persson i Skabersjö med. Jag arbetade åt honom som rådgivare vid den här tiden. Det var under kalla kriget och det var känsligt att en regeringsföreträdare träffade en framträdande exilpolitiker vid den här tiden. Men vi tyckte att det var viktigt att ha kontakt med våra ideologiska fränder.

Inspirerar än idag

Faktum är att det var Thores artikelserie i Politisk tidskrift 1952 som fick oss båda som skrivit denna bok att några decennier senare bli intresserade av de europeiska gröna bondepartiernas, centerpartiernas, historia. Thore Petersson är alltså inspiratören bakom denna bok och det är därför vi dedicerar boken till honom. Det är fascinerande att 2008 sitta och lyssna till hans minnen från det omfattande internationella samarbete han deltog i för mer än ett halvsekel sedan. Att berätta om detta för de som är aktiva i de gröna centerpartierna under i vår tid och framöver under 2000-talet känns viktigt.

– Idag är kunskapen om bondepartiernas idéhistoria tyvärr oerhört dålig, konstaterar Thore. Som någon har sagt har intresset för bondekulturen varit mycket större än för böndernas politiska idéer. Därför är det fantastiskt roligt att ni, Kjell och Håkan, arbetar med att fylla detta tomrum.

Hur ser då Thore Petersson idag på bondeideologin, även kallad agrarianism?

– Jag har varit och är fortfarande tveksam till begreppet agrarianism. Den viktiga utgångspunkten i bondeideologin är den lokala förankringen som utgår ifrån att den som brukar jorden också ska äga den. Utifrån detta har böndernas politiska kamp utvecklats till att omfatta breda samhällsgrupper. Samarbete, kooperation, är viktigt för att alla ska få del av välfärden. Likaså krävs en bra utbildning för att vi ska få det bättre i samhället. Även om den frie och självständige bonden är idealet har staten en viktig roll i samhällsbygget och vad staten ska bestämma måste ständigt diskuteras.

Ekohumanism bra och modernt begrepp

Thore anser att bondeideologin, som har utvecklats till dagens centerideologi eller ekohumanism, skiljer sig klart från såväl liberalism som socialism.

– Liberalismen handlar egentligen enbart om frihet utan att vara knutet till någonting och socialismen, samhälleligt ägande av produktionsmedlen, tror jag inte på. Det fungerar inte i praktiken. Samtidigt anser jag att samarbetet mellan arbetare och bönder under 1900-talet har varit av godo. Arbetarklassen har fått ökad förståelse för böndernas situation och tvärtom.

Begreppet ekohumanism, som ”uppfanns” inom det svenska centerpartiet på 1980-talet för att beteckna modern centerideologi, gillar Thore Petersson.

-Ekohumanism är ett bra och modernt begrepp, en uppdatering av den gröna bondeideologin, menar Thore. Även om bonden alltid har insett att naturen sätter gränser är det naturligtvis mycket viktigt att de ekologiska ramarna så tydligt vägs in i ekohumanismen. Det handlar ju i grunden om att bruka utan att förbruka – och det gäller allt vad människan tar sig för. Är vi inte medvetna om detta på 2000-talet kommer det att gå helt fel.

I slutet av 1950-talet hade Thore Petersson själv planer på att studera bondepartierna och deras ideologi lite djupare, med inriktning mot en doktorsavhandling. Så blev det dock inte. I stället arbetade Thore vidare som framgångsrik folkbildare och rektor, först för Visingsö Folkhögskola och därefter under många år för lantbrukarrörelsens Sånga-Säby. Men engagemanget för bondepartiernas/centerpartiernas gröna idéer har han kvar.

När vi lämnar Thore Pettersson för att gå mot T-banan i Råcksta är vi uppfyllda av inspiration. Med Thores hjälp har vi ännu en gång fått klart för oss hur historiens trådar löper samman. Även på 2000-talet behöver Europas länder en stark grön och decentralistisk kraft i politikens centrum. Ska centerpartierna kunna fylla denna roll måste de aktiva känna sin egen rörelses historia. De historiska erfarenheterna hjälper oss att fatta de rätta besluten för framtiden. Med denna bok hoppas vi kunna medverka till att öka de historiska kunskaperna.

En reaktion på “Centerhistoria 21: Inspiratören Thore Petersson”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.