”Förenade Norden är en union bildad av de nordiska staterna. Våra länder samarbetar bl a i utrikespolitiska frågor och det interna samarbetet sker ofta på regional och lokal nivå.”

Så står det i boken Norden år 2030 (Tryckeriförlaget) från 1982 som jag häromdagen hittade i en låda när jag städade i förrådet. Jag kommer mycket väl ihåg boken som vi i CUF på den tiden läste och uppskattade. Boken av designern Henrik Wahlforss och fotografen Leif O Pehrson genomsyras av samma tänkande som den lokalsamhällesidé vi arbetade så aktivt för. Lägg till detta en stor dos engagemang för nordiskt samarbete.

I ”Norden år 2030” beskrivs ett mänskligt och miljömässigt uthålligt samhälle, byggt på gemenskap, överskådlighet och småskalighet. Lokalsamhällesidén konkretiserad. Författarna menade att ett sådant samhälle var fullt möjligt att skapa om de nordiska länderna gick samman. Målet var alltså, 1982, satt till år 2030. Vem författar visioner om hur det framtida samhället bör se ut om 48 år, 2065?

Intressant är dock att Gunnar Wetterberg i sin bok från 2010, ”Förbundsstaten Norden” också sätter 2030 som mål då visionen ska vara förverkligad. Det är alltså hög tid att öka ansträngningarna att fördjupa det nordiska samarbetet!

När jag bläddrar i Wahlforss visionära bok slås jag av att den präglas av både realism och idealism. Målsättningen var en hög grad av självförsörjning både när det gäller livsmedel och andra produkter för att Norden skulle ha en hög grad av oberoende av omvärlden. Målet var en miljömässig jämviktsekonomi. Kooperativa företag lyfts fram. Jordbruket skulle bygga på ”giftfri odling” och olja och kärnkraft ersättas med ”olja på rot”, dvs energiskog, och vindkraft.

Människorna skulle bo i hela Norden i överblickbara samhällen. Ekonomiskt skulle alla ha en grundtrygghet. Såväl män som kvinnor skulle göra värnplikt.

Kommunikationerna skulle vara väl fungerande och genomtänkta, inte minst av miljöskäl. Människorna skulle bo marknära och samhället skulle planeras för närhet mellan arbete, bostad och service. Kvarteret var en lagom enhet i staden och byn på landet.

Spännande är TV, telefon och dator hade slagits samman och att alla på så sätt skulle kunna ta del av all världens biblioteksdata via den nya ”nåtekniken”. Det fantastiska är ju att detta är just vad som har skett. Författarna var verkligen profetiska långt före internet och smarttelefonerna.

Det är fascinerande att ta del av visionerna från 1970- och 1980-talen. Idag är förutsättningarna på många områden bättre än tidigare när det gäller att göra verklighet av dem, åtminstone en del av dem. Vi kan bygga ett långsiktigt hållbart samhälle med förnybar energi och minskande miljöbelastning med ny teknik.

Jag tror också att detta hållbara samhälle är lättare att förverkliga om länderna i Norden fördjupar sitt samarbete. När länderna på 1990-talet valde olika relationer till EG/EU var vi många som trodde att den nordiska visionen inte skulle kunna förverkligas under överskådlig tid. Det alternativ jag själv arbetade för inför folkomröstningen 1994 var för övrigt ett starkt Norden som samarbetade med Bryssel utan att de nordiska länderna var medlemmar i unionen.

Idag borde alla – oberoende av vilken syn man har på dagens EU – kunna enas om att ett starkt Norden är eftersträvansvärt. Det kan självfallet ta tid innan visionerna om det Förenade Norden eller Förbundsstaten Norden blir verklighet men det finns så många områden där ett närmare nordiskt samarbete vore värdefullt. Nordens tid är nu! Varför inte hämta inspiration från visionsboken från 1982?!