Bilden: Gustaf Jonnergård markerade att centerideologin, den gröna decentralismen, skiljer sig från de gamla 1800-talsideologierna.

Häromdagen hittade jag en ganska tunn, grön skrift i mina gömmor. Bara titeln – Decentralisera framtiden – väcker mitt intresse. När jag ser att författaren är Centerpartiets främste ideolog genom tiderna, Gustaf Jonnergård, måste jag förstås sätta mig ned i fåtöljen och ta del av innehållet.

Förra gången jag läste den här skriften (”Decentralisera framtiden”, Gröna debattserien, LT 1980) var jag aktiv i CUF och jag inser att jag fortfarande delar det mesta i Gustaf Jonnergårds syn på samhället och centerpolitiken. Han var partisekreteraren som utvecklade den gröna, decentralistiska idégrunden under partiets fantastiska uppgång från slutet av 1950-talet och två decennier framåt.

Jonnergård understryker ofta att Centerpartiet står för en egen idégrund. I den här skriften konstaterar han:

De gamla ismerna från 1800-talet – socialismen, konservatismen och den gamla liberalismen – öppnade aldrig för någon diskussion om problemen kring centralisering/decentralisering. Men de leder i sig själva till centralisering – därför att de i så stor utsträckning förutsätter långtgående centrala beslut. Man skall observera att socialistiska partier och högerpartier har en gemensam centraliseringsinställning.

Mot denna bakgrund konstaterar Gustaf Jonnergård vidare att ”samhället måste styra marknadshushållningen genom ramar och riktlinjer, så att allas gemensamma intresse gagnas. Annars blir det en liberalistisk centralisering.”

Detta är också den egentliga grunden för att Bondeförbundet/Centerpartiet bildades. Pionjärer som Carl Berglund och Axel Pehrsson Bramstorp lämnade faktiskt de frisinnade/liberalerna bland annat för att man insåg att en ohämmad marknadsliberalism leder till centralisering och ökande klyftor mellan stad och land, liksom mellan olika grupper. Eftersträvar man ett rättvist och rättfärdigt samhälle krävs en stat som kan styra i den riktningen.

Mot den här bakgrunden har jag (liksom många andra centerpartister) inte känt oss särskilt bekväma med att Centerpartiet under senare år har betecknats som ett allmänt liberalt parti. Visst kan vi kallas för ”socialliberaler”, men jag ser mig i första hand som grön decentralist eller ”ekohumanist” som var beteckningen på centerideologin i flera partiprogram. Tidigare har centerpartister inte ägnat sig åt liberal retorik och jag har svårt att se varför vi skulle göra det idag när vi har egna beteckningar på vår politik.

Särskilt en del yngre centerpartister har påverkats av det som Jonnergård betecknar som gammalliberalismen, numera kallat ”nyliberalism”, inte minst genom tankesmedjan Timbros aktiva påverkansarbete. Dessa influenser nådde sitt klimax i samband med lanseringen av förslaget till idéprogram 2012. Glädjande nog reagerade centerrörelsen och det program som antogs blev riktigt bra. Partiets liberalism betecknas här som ”social, grön och decentralistisk”. Glädjande är också att partiets chefsekonom Martin Ådahl i en artikel nyligen skrev om ”behovet av en ny, decentralistisk liberalism”. Kanske det är läge för en idédebatt för framtiden!

Jag hoppas att dagens unga centerpartister framöver hellre hämtar inspiration från Gustaf Jonnergård än från Ayn Rand och andra nyliberala ideologer. Det skulle stärka vår idégrund som bygger på decentralisering och miljöansvar.

Vi har all anledning att vara stolta över vår egen, unika gröna och ekohumanistiska idétradition! Behovet av att ”decentralisera framtiden” är stort även idag.

Gustaf Jonnergård (1918-1985) var partisekreterare i Bondeförbundet/Centerpartiet 1951-76. Han var den främste ideologen bakom utvecklingen av de gröna, decentralistiska idéerna under denna period.