Diskussionens vågor går höga hos det norska Senterpartiet. Personfrågor har debatterats livligt under senare tid  – och nu har också en idédebatten lagt in en högre – och högst intressant – växel.

Liksom inom det svenska systerpartiet pågår ett programarbete hos Senterpartiet. Båda partierna har under senare år haft svårigheter att definiera sin egen roll i det politiska landskapet. Men kanske kan programdiskussionerna i båda länderna göra att den centergröna profilen blir tydligare. Själv tycker att det vore på sin plats med en gemensam centerideologisk diskussion på den Skandinaviska halvön. Centerpartiet och Senterpartiet har mycket att lära av varandra och en gemensam idédebatt kan bli ett lyft för båda partierna.

Häromdagen presenterade Senterpartiets vice  partiordförande Ola Borten Moe, tillsammans med partivännerna Martin Søberg och Ivar Vigdenes dokument som de hoppas ska leda till en bred idédebatt, såväl inom partiet som i hela det norska samhället. Stört uppmärksamhet har begreppet ”agrarliberalism” hittills fått. Borten Moe tror att beteckningen ”det agrarliberala partiet” kan ge Senterpartiet ny energi. Tidningen Nationen frågar sig ”Fristes Sp av agrarliberalismen?” (Bilden ovan)

För min del är jag inte övertygad om att begreppet ”liberal”, som också flera andra partier sedan länge brukar, innebär något lyft varken för Senterpartiet eller Centerpartiet (där ledande företrädare också numera vurmar för begreppet). Visst finns en socialliberal kärna i centerpolitiken, där frihet och trygghet kombineras. De agrardemokratiska partierna (statsvetarnas beteckning) som växte fram såväl i Norden som i Öst- och Centraleuropa kring sekelskiftet 1900 hämtade emellertid inspiration från olika håll och underströk dessutom tidigt rättvisa mellan stad och land och decentralisering som grundläggande begrepp. Förvaltarskapstanken fanns också med – och utvecklades så småningom till en grön, miljöinriktad politik. Senterledaren Liv Signe Navarsete är för sin del något avvaktande till begreppet liberal och vill hellre peka på att partiet står för ”den tredje vägen” i norsk politik, en grön pol som alternativ till den röda och den blå.

Dagens gröna och decentralistiska centerpartier står för en egen unik idétradition som det finns all anledning att vara stolt över, ett grönt alternativ till de röda och blå partierna. Behöver man en tydlig ideologisk beteckning är ”ekohumanism” användbart. Detta begrepp finns för övrigt i Centerpartiets senaste program. Jag har själv lyft fram dessa tankar bland annat i ett bidrag till diskussionen inför det nya idéprogram som svenska Centerpartiet ska anta i vår.

Hursomhelst är Borten Moes med fleras idépolitiska brandfackla högst intressant även på vår sida av Kölen. Bland annat presenterar man ”10 agrarliberala prinsipper”, som det finns goda skäl att diskutera även inom den svenska centerrörelsen:

1. Människan har en fri vilja och ansvar för egna handlingar
2. Individen har staten som sitt redskap
3. Samhället är mer och större än staten
4. Ökad individuell frihet stärker gemenskapen
5. Nationalstaten ger den bästa ramen för gott liv och den enskilda människans rättigheter
6. Det är de små samhällena som skapar de stora
7. Vi ska överlämna det vi förvaltar i bättre tillstånd till nästa generation än när vi själva övertog det
8. Summan av livskvaliteten ökar om kapital och makt är decentraliserade
9. Människan är en del av naturen
10. Gemenskapen ska göra den enskilda individen större

Det blir intressant att följa idédebatten inom Senterpartiet samtidigt som motsvarade diskussion förs inom Centerpartiet i Sverige. Jag hoppas att diskussionen inom de gröna centerpartierna kan stimulera varandra, men för att det ska lyckas behöver utbytet och kontakterna över gränsen stärkas.