Ännu en intressant dag i kampanjen inför valet till Europaparlamentet.
Jag övernattade hos min syster Marianne och hennes familj i Uppsala. Förmiddagen ägnades åt träff med Upplands Nyheter och planering tillsammans med en av mina eminenta kampanjledare, Marcus Persson.
Lunchen ägnades åt att träffa ett gäng studenter, med min dotter Kristin i spetsen, och diskutera EU-frågor. En mycket positiv aspekt på samarbetet i Europa är att det har blivit lättare att studera runt om i EU:s medlemsländer. Men vi diskuterade mycket annat. Inte minst var vi överens om att det är hög tid att diskutera hur vi ska samarbeta i Europa. Den svenska debatten är mycket mager på den punkten, vi verkar bara glida med mot ett allt mer centraliserat statsbygge in spe. Att anta Lissabonfördraget utan bred debatt och utan att tillfråga väljarna om detta är ett tydligt exempel.
Nu är det hög tid att diskutera om vi ska bygga det europeiska samarbetet underifrån, mellan länderna. Målet blir i så fall ett Demokratiernas Europa, där länderna nära samarbetar men samtidigt respekterar varandras självbestämmande. Alternativet är att fortsätta att överföra mer makt till Unionen och centralisera makten till Bryssel. I så fall fortsätter Europas Förenta Stater att vara måler för euroeliten.
Jag anser att vi ska utveckla samarbetet mellan länderna i hela Europa, men sätta stopp för statsbyggarambitionerna. Ett minimikrav är att vi äntligen börjar diskutera vilket Europa vi vill leva i.
Kvällen ägnades åt Svenska fjärrvärmeföreningens vårfest på Solliden på Skansen. Det var en trevlig tillställning. Jag deltog i debatten mellan partierna om vilken energipolitik som ska föras i Sverige och EU. Eftersom dessa frågor hör nära samman med miljö- och klimatfrågorna var inte motsättningarna särskilt stora. Det verkar som om Sverige kan samlas över parti- och blockgränser när det gäller miljön inför ordförandeskapet.