16 maj 2022 kan bli en märkesdag i svensk historia. En dag då Sveriges regering – med starkt stöd i riksdagen – beslutade att överge alliansfriheten för en ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Men också en dag då ett ”nordiskt försvarsförbund” blev verklighet.
—-
Den formella medlemsansökan till Nato kommer att överlämnas av Sveriges och Finlands Natoambassadörer i morgon tisdag eller på onsdag till generalsekreteraren Jens Stoltenberg. Sedan återstår en rad steg – bland annat ska alla dagens 30 Natoländer – godkänna ansökningarna. Måhända kan det bli problem eftersom Turkiets president Erdogan vill ställa villkor för att godkänna ansökningarna.

Jag ska villigt erkänna att jag fortfarande är tveksam till om ett medlemskap i Nato är bra för vårt land. I över 200 år har alliansfriheten tjänat oss väl och lyckats hålla oss utanför krig. Samtidigt har Rysslands överfall på Ukraina förändrat omvärlden och Finland dragit slutsatsen att det är läge att söka inträde i Nato för att minska hotet från grannen i öster. I detta läge måste även Sverige inse att världen har förändrats. Att samordna agerandet med Finland är viktigt av säkerhetsskäl. Vårt land skulle utanför Nato bli en alliansfri ö, omgiven av Natoländer – och ett Ryssland på ett par platser vid Östersjön.

I detta läge väljer jag att se nya möjligheter – och det är i första hand samarbetet i Norden som får nya förutsättningar att fördjupas och utvecklas. En samordnad försvars- och säkerhetspolitik möjliggör och underlättar ett närmare samarbete även på andra områden.

Ett nordiskt försvarsförbund gick i stöpet 1949

Kring årsskiftet 1948/1949 fanns framskridna planer på att bilda ett nordiskt försvarsförbund med Sverige, Norge och Danmark. (Finland var vid den här tiden uppbundet till ett så kallat vänskapsavtal landet hade slutit med Sovjetunionen lite tidigare.) Sveriges statsminister Tage Erlander hade varit pådrivande tillsammans med kronprinsen Gustaf Adolf. Överhuvudtaget fanns en positiv inställning i Sverige och även i Danmark fanns ett stöd. Däremot var skepsisen större i Norge, där man befarade att Sverige skulle bli alltför dominerande, man ville inte bli underlagt en ”storebror”. Unionstiden var inte glömd och dessutom fanns kritik mot svenskarnas agerande under det nyligen genomlidna världskriget.

När Norge så fick ett erbjudande om medlemskap i Atlantpakten Nato, som var under bildande, strandade förhandlingarna i januari 1949. Om inte ett nordiskt försvarsförbund var knutet till Nato var norrmännen inte intresserade. Danmark följde så småningom det norska exemplet, medan Sverige behöll sin alliansfria position.

Så har det varit fram till nu, den 16 maj 2022. Nu får Norge som man önskade i januari 1949, Sverige söker inträde i Nato – och nu tillsammans med Finland. Blir ansökningarna godkända bör den nordiska försvarsunionen förverkligas så snart som möjligt. Egentligen kanske bildandet skedde redan idag. Det förekommer dessutom redan en hel del samarbete på försvarsområdet.

Ett nordiskt försvarsförbund blir verklighet 2022

Idag meddelade nämligen Nato-medlemmarna Danmark, Norge och Island att de från och med idag kommer att aktivt stödja Finland och Sverige om de skulle utsättas för attacker av olika slag. I praktiken blev med andra ord det nordiska försvarsförbundet verkligen lite mer än 73 år efter att planerna gick i stöpet! Grunden är i varje fall lagd.

Även vi som känner oss tveksamma till att Sverige blir medlem i Nato efter mer än 200 år av alliansfrihet, som har tjänat oss väl, kan alltså se nya möjligheter. Säkerheten stärks genom ett nära och fördjupat nordiskt försvarssamarbete, om än inom Natos ram. Det blir lättare att samordna försvaret när alla nordiska länder står på samma säkerhetspolitiska grund.

förhoppning är förstås också att försvarssamarbetet kommer att underlätta och stimulera ett närmare samarbete i Norden på andra samhällsområden. Att vi tar nya steg i riktning mot ett starkt, samarbetande Norden. Redan om åtta år ska vi ju, enligt statsministrarnas vision, vara ”världens mest integrerade och hållbara region”. Då är det hög tid för krafttag på många områden.

Ett starkt Norden är bra för oss själva, för Europa och för världen i övrigt!