Norges senterledare Liv Signe Navarsete, som också är kommunal- och regionalminister, skriver idag en krönika i Aftenposten om vilken succéhistoria landets distriktspolitik är. Utan denna politik hade Norge varit ett fattigare land på många sätt. Femtio år efter införandet av en aktiv distriktspolitik genomförs en jubileumskonferens med det talande namnet Konsten att bygga landet.

Jag har översatt en del av Liv Signes krönika, som jag tycker genomsyras av stor klokhet:

Att ge folk frihet att bosätta sig där de önskar är inte något hot mot den nationella välfärden. Det är snarare en förutsättning. Därför är denna frihet ett överordnat mål i distrikts- och regionalpolitiken.

Vi har byggt vårt välstånd på kunskapsrik förvaltning av stora naturresurser och genom att säkra likvärdiga levnadsvillkor och gott utbud av service överallt. Detta har varit och kommer även framledes att vara en styrka i det norska samhället att vi brukar hela landet.

Utmaningen nu är att förnya sättet vi brukar landet på. Framtida succé förutsätter attraktiva arbetsplatser i levande lokalsamhällen – även utanför de större städerna.

Ambitionen är att hela landet ska få del av tillväxten även av det vi kallar kunskapsintensiva näringar. Högt utbildade människor ska kunna finna arbetsplatser och möjligheter även utanför storstadsområdena. För att klara detta behöver de nya näringarna samspela med traditionella näringar och den kunskap och tradition dessa representerar.

Oberoende av vart jag kommer i landet möter jag människor med idéer, framåtanda och entusiasm. En modern distrikts- och regionalpolitik handlar inte om subsidier till de behövande. En sådan politik ger förutsättningar för dessa initiativrika människor att kunna bidra till värdeskapning och välstånd i ett helt Norge.

För mig är detta lika mycket en värderingsfråga som en politisk fråga. I oroliga tider, som vi upplever nu, är det avgörande att vi tar vara på våra egna resurser och förvaltar dem på ett sätt som tjänar framtiden.